Jympa

Känns lite konstigt, jag har bytt jympalokal och dag. Nu ska jag leda BAS-jympa på Hagahallen på Onsdagar 17:30.

Idag ledde Johnny Medeljympa här på Onsjö 19:00-20:00. Mycket glädjande att höra att han fyllde upp hela lokalen, med råge. Likt förbaskat kom inte alla in som ville.

Onsdag

Jag har blivit befriad från att göra ett nytt BAS-jympapass. Det är bra. Jag var liksom tvungen att prioritera.

Ibland tar livet en vändning som man inte kan påverka. Det kan vara en utveckling inuti ens kropp och det kan vara utanför kroppen.

Jag har blivit ställd inför bägge.

Jag får krypa till korset och erkänna, främst för mig själv, jag är inte så bra som jag vill vara. Jag orkar inte vara så bra som jag vill.

Det verkar som om min kropp vill fortsätta att jävlas. Det kan vara så att jag har börjat få besvär från en nivå i nacken som inte opererades. Fast det är bara en gissning. ”Worst case”, så att säga.

Det utanför är mer av existentiell art. Det är en annan persons existens – vem kan jag inte gå in på.

Jag har också mer eller mindre bestämt mig för att ta det lugnare på jobbet och jobba kvar längre på 50% än vad jag planerat.

Torsdag

Jobbade förmiddagen.

Kollade runt i Trollhättan efter glödlampor till Julgransbelysningen. Kom fram till att vi antingen får köpa 16 nya glödlampor eller en helt ny julgransbelysning.

Konstaterade också att s.k. fotvaggor inte längre går att få som hjälpmedel. Det måste köpas i sjukvårdsaffär och det finns det ingen i Trollhättan numer. Var inne på Marie Alberts och fick mig en lista över leverantörer av sjukvårdstillbehör.

Bussen hem. Promenad med hunden i halkan och snöblasket.

Tänkte att det kändes skönt att ha resten av dagen till att träna in rörelser till jympapasset.

Lade mig och vilade lite, efter maten. Vaknade 17:00. Det är väl själve f-n att en inte kan liksom vila bara några minuter – nä, flera timmar!

Nu ska i alla fall sätta igång att stega, skutta m.m. i vardagsrummet och köra så mycket jag orkar.

Måndag

Det var roligt på jympan idag, som vanligt.

När jag jämför musiken till det passet och det jag håller på att göra så känns det blivande lite tamt.

Men jag får väl lugna mig lite och känna in helheten.

I morgon kör vi sonen och hans kompis ned till Landvetter. Och så sätter de sig på flyget till Bangkok och därifrån snabbt vidare (med tanke på det oroliga läget just nu).

Han tror han blir borta ca 4 månader.

Och jag, jag inser att jag inte kommer att hinna bli färdig med mitt nya pass till den 16:e. Färdig kanske men inte intränat. Så jag tvingas nog köra mitt gamla, det första.

Nu gör nog inte det så mycket eftersom jag bytt lokal, från ena ändan av staden till den andra. Och det brukar innebära helt andra motionärer. Och de har ju då inte fått uppleva det gamla passet.