Större delen av dagen ägnar jag åt vila och att aktivt studera en kvinnas liv. Och det är inte min hustru jag då menar.
Jag läser Jane Lagerqvist’s blogg. En fascinerande kvinna eller tjej. Hon är 24år. Hon bloggar på: jane.nu. [not: 18/1-11: länken funkar inte numer.]
Jag har några rader kvar att läsa.
Till nybliven 40 årig KVINNA.
Det är klart att det ska bli en dans! Var?
Till Ingmans!
Tackar!. Sannolikt var det nyckeln till mitt förstånd som var försvunnen? Men märk väl, detta med nyckeln var INNAN jag började min heliga stund med pilsner i bastun.
Till ni som ”hade span”.
Jag förstår fullständig om era vinkningar och blinkningar inte besvarades. Jag var INTE där. Jag orkade ta mig hem, från sonens nya lägenhet. Sedan ”på stört” i säng och då var klockan 22:00.
Den dan jag kräver plastikopererade kvinnliga behag och att en kvinna ska en speciell frisyr, för att jag ska lägga märke till dem. Den dagen är nog jag som karl död. Sådan är inte Nisse!
Däremot höjer det pulsen om brudarna är med i Friskis&Svettis!
Och visst, är den snygg, min atletiska kropp?
Ja, Jag vet inte om det var antalet pilsner eller min sjukliga kropp som sa ifrån. Det är nog dött lopp. Nu är jag i alla fall hemma och ska lägga mig i sängen. Hoppas att de andra får kul!
Ha’ de!
Jodå. Nu känns det bättre efter bastu och några pilsner. Men! Regnet öser ned och vi som tänkt ut och cykla, till sonen?
Hustrun påstår att hon frågat mig om jag hade nyckel? Dottern är diplomatisk och menar att hon inte vart tillräckligt uppmärksam för att höra.
Ord står mot ord. Vem vinner då?
Nu ska vi färdas mot sonens nya residens och käka pizza sedan vidare transport till kompisen M sedan är det tänkt att vi ska kolla Roccadfestivalen. Men, vädret? Ja vi får se?
Ha’ de’!
Var och bokade bastun mellan 15:30-17:30. Köpa dagstidning och ta med mig några pilsner att avnjuta. Lite tvagning på det så har jag nog ”slickat mina sår”.
Ibland kör det ihop sig det där alldeles lilla extra. Var ute och rastade hunden. Under tiden gjorde sig hustrun & Dottern iordning för att åka till Överby. Jag mötte dem vid parkeringen.
När jag kommer fram till vår ytterdörr så är den låst! I och för sig inget konstigt. Men det speciella den här gången är att jag inte hade någon nyckel. Jag brukar inte ta med mig nyckel, när jag rastar hunden och det är någon hemma.
Hustrun är en nitisk, duktig, dörrlåsare.
Hade jag mobiltelefonen med mig? Nejdå, den låg där innanför dörren, på en brun byrå.
Vad gör man då?
Våran lägenhet är inte helt inbrottsäker. Med hjälp av en skruvmejsel och lite akrobatik går det att ta sig in. Jag fick låna en skruvmejsel av grannen. Efter ca 20 minuter var jag inne.
Men vad förbannad man hinner och bli. Dels på sig själv som slarvar med att inte ta med sig varken nyckel eller mobil och dels på hustrun som tvunget måste vara så himla duktig, varenda gång!
Hoppas nu bara att ”akrobatiken” inte ger alltför negativa konsekvenser i min redan hårt ansatta kropp.
Hej-å-hå!
Har precis kört sonen hem, i dotterns bil.
Vi har haft en liten fredagsmiddag här hemma, hela familjen.
Annars har jag sovit större delen av dagen
Och nu ska jag gå och lägga mig igen.
Oj, oj! Vojne, vojne. Nu är det tungt. Kroppen känns som en säck potatis som har blivit utsatt för omild behandling.
Först gick jag upp som vanligt, ca 07:00. Käkade frukost, läste morgontidiningen. Kände att allt inte stod rätt till så jag fortsatte läsa morgontidiningen liggandes i nya soffan. Och nu vaknade jag.
Det beror inte på soffan att kroppen känns mördbultad. Soffan är jätteskön och passar alldeles utmärkt att ta sig en lur i. Nä, det är snarare de tidigare dagarnas ”synder”; soffmontering, damsugning, plastplattläggning på balkongen och kanske jympan i tisdags samt bytet av bakdrev och kedja på cykeln. Gör man kul saker med den här kroppen så ”straffar” det sig.
Ibland kommer det direkt, ibland dröjer det flera dagar. Ibland går det över direkt, ibland sitter det i flera dagar.
Dottern har hållit på hela morgonen med att dona i köket. Det var när hon ropade hejdå och åkte iväg som jag kom tillbaka till de vaknas skara igen.
Nu får jag försöka komma i form så jag kan gå ut med hunden.
Så! Nu är jag färdig med min personliga utrustningslista för mina långfärdscykelturer.
Nu ska jag härnäst börja med den mer allmäna.
Nu vankas det visst mackor!