Har filmat lite nu på morgonen.
Strax ska jag gå ut med hunden på en promenad, solen skiner. Men det är nog rackarns halt!
Ska åka till Trollhättan idag och lämna tillbaka böcker.
Eventuellt hälsar jag på mor och far.
Har filmat lite nu på morgonen.
Strax ska jag gå ut med hunden på en promenad, solen skiner. Men det är nog rackarns halt!
Ska åka till Trollhättan idag och lämna tillbaka böcker.
Eventuellt hälsar jag på mor och far.
Jag och hustrun har varit iväg en tur till stora staden Göteborg.
I torsdags (23/2) gav vi oss iväg. Första stället vi stannade på var Edet Rasta. Vi skulle tanka. Det gjorde vi inte, vi tycket bensinen var för dyr.
Däremot hade de billigt smågodis så det köpte vi.
ICA Kvantum å Ale Torg, var nästa anhalt. Bunkrade upp med lite ”nödvändigheter”.
Sist vi var söderut så var vi till IKEA och investerade i lite av livets nödtorft. Bl.a. en bunt handdukar. De där handdukarna hade ”häftats” ihop med en sådan där ”pistol” som skjuter en sådan där plastgrej med ”ankare” i ändan igenom rubbet.
I ”vår” bunt hade den på vägen tagit med sig ett gäng trådar, som hörde till handduken. Och dragit dessa liksom igenom rubbet ock dessutom lyckats liksom knyta i ”andra ändan”. Mycket märkligt. Men det gjorde handdukarna ”osnygga” och inte så funktionella.
Därför stannade vi också till vid IKEA, för att lämna tillbaka detta.
Vi passade givetvis på att äta mat och kika runt lite. Och jag blev lite fattigare när jag lämnade belysningsavdelningen.
Vandrarhemmet vid Slottsskogen, på Vegagatan, i Göteborg är ett trevligt ställe tycker vi. Där hade vi bokat ett trevligt tvåbäddsrum och så var bastun bokad två timmar, till mig.
Hustrun skulle till Rondo, vid Liseberg och titta på After Dark.
Hustrun tog spårvagn 6 till Korsvägen och jag tog popcorn, öl och en kvalitetsdeckare i pocketformat (Remo) med mig till bastun, efter att ha ledsagat hustrun till hållplasten.
After Dark var bra, kanske lite för mycket ”sexistisk”, men inte så det störde.
Bastun var helsexig eftersom jag var naken hela tiden. 🙂
På fredagsmorgonen (24/2) frukosterade vi och sedan blev det rumsstädning och ett kånkande av väskor till bilen. Det är märkligt. Men när hustrun och jag ger oss iväg på ”turer” som innebär en eller två övernattningar så har vi med oss väskor för flera månader?
Jag körde bilen till parkeringen vid Svenska Mässan och hustrun tog apostlahästarna in till centrum.
När jag parkerat bilen och tog riktning mot stadsbiblioteket vid Avenyn så blev jag kissnödig. Hotell Gothia tyckte jag var en bra plats att hjälpa mig med det problemet. Jag gick till hissarna. Tänkte att uppe vid restaurangen har de säkert toaletter.
I hissen hände inget när jag trycket på knapparna. En trevlig flicka kommer in i hissen och tittar på mig och säger; ”Du måste ha plastkort för att kunna åka hiss!”, ”Å fan! Måste man ha det med sig!”, svarar jag då och anstränger mig för att se vilsen ut. Varpå flickan fixar till det så jag kan komma upp till 23:e våningen.
På biblioteket hittade jag tre böcker som verkade lovande. Frågade om jag kunde få låna dem där och lämna tillbaka dem i Vänersborg. Icke! Däremot kunde jag i Vänersborg beställa böckerna på s.k. fjärrlån Och då kan jag hämta och lämna böckerna i Vänersborg (!?). Fast som bibliotekspersonalen sa; ”Det är ju inte säker att det är just de där böckerna härifrån som kommer.”
Sakta strosade jag nedför Avenyn, kollade lite bokreor, kom på att jag kunde besöka Clas Ohlson i Femmanhuset. Då ringer hustrun, så vi bestämmer att vi ska träffas och fika eller äta. Det blev mat.
Efter en del kollande och faktiskt handlande på Clas Ohlson så skulle vi ta spårvagn 4 till Korsvägen. På väg dit upptäcker jag att jag inte har grejerna med mig som jag handlade på Clas Ohlson. Jag blev så ”disträ” där nere vid kassan. Dels ringde hustrun på telefonen men det var så dålig mottagning så det funkade inte och dels så var det en annan kund som ”larmade” vid kassan bredvid och det är ju alltid intressant.
I det här fallet visade det sig att det var en dokumentmapp som mannen hade haft i flera år. Men personalen menade att det i den fanns en ”larmremsa”, annars skulle det inte ”larma”. Mannen såg minst sagt konfunderad ut. Den där mappen, menade han, hade han burit in och ut i hur många affärer som helst, i flera år, utan att den larmat. Stackarn, han kommer väl å gå lös på den där dokumentmappen (i skinn) med en kniv för att försöka hitta den där ”remsan”.
Kassapersonalen hade tagit hand om mina varor och jag blev upplyst om, när jag påpekade min ”vilsenhet”, att jag därmed är med i en klubb som är aktiva ca 300-400 gånger i veckan. Kändes faktiskt lite bättre.
Utanför mässan stod den snyggare hälften av ett par som vi umgås allt för sällan med. Vi hade bestämt att vi skulle ”göra mässan” tillsammans.
Ca kl 18:00 kom den manliga delen av paret. Han är förresten avbildad här nere. Det är han som står bredvid mig på fotot från Paris, utanför vandrarhemmet. Där har han en massa hår – det har han inte nu.
Inne på mässan var jag bl.a. med på ett seminarium om choklad. Det var intressant. Riktigt fin choklad, med kakao upp mot och nära 100% måste inte vara mörk och den måste inte alls smaka bittert. Smakar den bittert är den av sämre kvalitet, faktiskt. Och så ska den smälta relativt fort i munhålan. Och när man bryter den ska det knäppa till, då är den väl ”punchad”.
Kompisen missade chokladen precis. Vi angrep i stället vinprovningen. Det var kul. Min kamrat är en hejare på vin, så det var bara att glida med.
Precis innan vi lämnade mässan hade jag bestämt att jag skulle köpa en Tempur-kudde. Den jag hade började bli lite ålderstigen. Jag prövade ut en och frågade vad de skulle ha 850 SEK !!!!. Och då var det ett rabatterat mässpris? Jag gjorde processen kort och gled därifrån. Hemma kan jag köpa en likadan kudde för 400-500 SEK. Jag hade ingen lust att stå å käbbla med den där försäljaren om det. F-n va’ en del lurar folk.
På kvällen blev det tjôt och lite tilltugg. Märkligt, fastän vi var proppmätta så nog skråen går det ned lite till?
Sov gott, frukost, packade bilen (25/2). Sedan resa in till Kungsmässan. Kompisen skulle spela tennis så jag och hustrun kollade i affärer. Kompisens fru var hos frissan. Jag besinnade mig och köpte endast 2 st uppladdningsbara AAA batterier (99 SEK).
Efter träningen och Kungsmässan så åkte vi till Kviberg och ”saluhallarna” där i regementets gamla stallar.
Klart kul att uppleva. Där finns allt och lite till. Jag köpte en packe med James Bond serietidningar från 1988. Käkade och fikade och som avslutning blev det att köpa frukt och grönsaker. Mot slutet höll vi på att frysa ihjäl.
Hejdå och löfte om att ses snart. Vi lämnade våra vänner på parkeringen vid Kviberg. Sedan skulle jag köra närmsta vägen till 45:an. Vi hamnade givetvis på E20 mot Stockholm. Utmed den vägen i höjd med Partille så fanns ett JULA-varuhus. Dit ville jag. Och lämnade det stället med ytterligare belysningsapparatur.
Sedan hittade vi 45:an efter att ha passerat Partille, Angered och Kortedala.
Väl hemma var vi nöjda över att vi var relativt tidiga. Vi skulle i lugn och ro kunna titta på uttagningen till melodifestivalen. 20:00. Och då får vi veta, av Lena PH, att vi missat det hela eftersom det p.g.a. OS var tidigarelagt en timma – snopet!
Hunden fick en relativt tidig kvällspromenad och sedan blev det sängen.
Nu, i dag, är det en fantastiskt vacker dag, här. Kallt, men solen skiner.
Har följt debatten om detta med ”fart” på internet. En del bredbandleverantörer är ju lite ”luddiga” när det gäller om vilken ”fart” man egentligen får.
Noterade nu på ComHem’s senaste utskick att där står tydligt ”upp till” xxx kbit eller Mbit. Och det är ju bra. Eller?
Kan man inte tänka sig följande lösning: En just lösning, för konsumenten, vore ju om jag betalade för en ”möjlig” högsta hastighet men att jag sedan bara behöver betala ”verklig” hastighet. En slags maxtaxa. Eventuellt skulle man kunna tänka sig ett minibelopp och ett maxbelopp. Det här är ju fullt genomförbart!
Handlar väl mer om vilken bredbandsleverantör som vill vara kundvänlig. Eller är jag naiv? Går alltid kapitalet i främsta ledet?
Nöje
Idag åker hustrun och jag till Göteborg. Där ska vi roa oss lite smått och bo på
Motion/hälsa
I går var jag till Friskis&Svettis och testade en s.k. Ki-jympa. Det lär nog dröja innan jag gör det igen. Jag mår inte så värst bra i kroppen idag och då har jag ingen träningsvärk.
Mitt på dagen var jag ute med hunden och gick med stavar. Kändes rätt bra. Kortade ned dem lite.
I dag ska jag till sjukgymnastiken. Det är många träningsmoment nu. 1,5 timmar tar det att gå igenom allt.
Djurliv
I går kväll, eller i natt, när jag var ute med hunden såg jag en räv. Det gjorde inte hunden. Men däremot kände hon lukten. Hon är kul å titta på, vårt yrväder, när hon försöker hitta det där som luktar så spännande.
För flera dagar sedan såg jag en häger? Kollade upp det där och jodå, om det varit flera milda vintrar så kan de stanna. Taskigt val av denne häger om man så säger.
Teoretiskt kunskapssökande
Håller ju på med förkovrandet inom DV-tekniken. Det går sakta man säkert. Har ”hakat” upp mig lite i ”färgläran” det är ett ruggigt spännande område, om man nu är lagd åt det hållet.
”Kan själv”. Är nog ett begrepp jag tagit till mig. Det är få saker jag inte prövat. Det är klart att det finns massor jag inte gjort men det beror mer på tidsbrist än intresse. Men det som dyker upp, det vill jag gärna göra själv. I alla fall lära mig hur man gör.
Att sy tycket jag var roligt relativt tidigt. Att välja syslöjd som kille 1968 var väl inte det vanligaste. Men vi var faktiskt tre killar på den tiden Conny och Ted vill jag minnas att de hette.
Där sydde jag en blommig strandkavaj av frotté. Jag var utomordentligt dyster när jag inte kunde ha den längre.
Hittade faktiskt en bild där jag har den på mig. Bilden är tagen utanför ett vandrarhem i Paris. Vi var tre kompisar som var ute och tågluffade (1974).
Därefter har jag sytt en massa; kläder och mjukisdjur.
Och nu i går så bytte jag dragkedja i ett par jeans och då tänkte jag att det där dokumenterar jag och lägger ut på nätet. Det kanske kan ”trigga” andra gubbar att ”göra själv”.
Dessutom finns det en hel hop kvinnor som inte kan. Jag lärde min hustru hur man gör när man byter dragkedja.
Var så goda: Do It Your Self: Steg-för-steg byt dragkedja.
En stor del av min ofrivilliga fritid ägnar jag åt att dela med mig av mina erfarenheter till personer som kontaktar mig via ePost. De flesta har liknande besvär som jag haft och vill då veta mer.
Allt för många beskriver att de får tjata sig till undersökningar, remisser och korrekt diagnos.
Allt för många har också problem med Försäkringskassan.
Allt för många får rent oprofessionella besked från doktorer.
Det jag inte förstår är följande:
1. Tjänar samhället på att tillåta doktorer (hälso- och sjukvården) att inte ge en sjuk person en korrekt diagnos?
2. Doktorer säger att det är dyrt med magnetröntgen s.k. MR (ca 8000 SEK / undersökning) och därför remitterar de en magnetröntgen endast när de misstänker att det kanske måste opereras. Är detta sant? Att en magnetkameraundersökning relaterad till en persons sjukskrivning är dyr?
3. Av doktorer har jag fått höra att om man magnetröntgar och det finns ”något där” så förstorar eller så ”hänger personen upp sig” på detta ”fynd” och riskerar därmed att förstärka sina besvär.
Min erfarenhet är tvärt om! Får du veta vad det är som orsakar dina besvär så har du mycket lättare att förhålla dig till dem och då leder det ofta till att jag faktiskt får färre problem. Vem har rätt? Jag eller doktorerna?
4. Av vilken anledning har ”alla” doktorer hängt upp sig på undersökningar som visar att i ca 60% av alla som söker för ryggrelaterade problem så ”läker det sig av sig självt” om man inte gör något mer än sjukskriver? (Kallas konservativ behandling). Med beskedet att; har det inte gett med sig efter 3 veckor så får du återkomma.
Problemet här är att om jag nu tillhör de där 40% så säger ”samma” undersökningar att åtgärder (undersökningar & behandling) är avgörande för rehabiliteringsperioden om man sätter in dessa tidigare än 3 veckor.
Detta innebär att doktorer ”medvetet” skapar långtidssjuka med kroniska besvär bara för att de chansar och ”tror” att en person kanske kan tillhöra en ”majoritet” – hur vetenskapligt är det?
Jag har massor med fler frågor men jag får väl pyttsa ut ett antal i taget.
Är hyfsat. Känner fortfarande av ”pärsen” efter torsdagens statistinsats. Nackspärrsliknande värk i nackmuskler på vänster sida. ”Svider” lite under vänsterfoten, yttersidan. Samt lite ”pirr” i höger stortån. Dessutom lite mer värk i högerarmen än vanligt och mer känselbortfall i höger tumme samt ökande ”tjut” i huvudet.
Den ökande intensiteten i sjukgymnastiken kan ha en viss betydelse också.
Modern
Fick i dag reda på att mor blev illa behandlad på lasarettet när hon skulle få ett s.k. ”stift” utdraget i underarmen.
Först så kände och klämde doktorn efter för att hitta var änden på stiftet var. Och detta gjorde ont, på mor, hon har ju haft problem med vävnadsirritation.
Sedan trodde sig doktorn ha hittat stiftändan och ritade en cirkel på armen och lokalbedövade. Och gick sedan.
Och mor väntade och väntade och väntade…
Efter en väldigt lång stund får mor höra att doktorn gått? Nåja efter 10 minuter har tydligen personalen fått tag på doktorn och denne dyker upp. Mor är då orolig för att bedövningen släppt, hon tycker att det känns så.
Inte då, menar doktorn, det sitter i flera timmar.
Inte f-n var det bedövat. Mor genomled en liten operation i underarmen utan bedövning och dessutom hittar inte doktorn stiftändan? Mors redan höga blodtryck rusar i höjden – detta oroar doktorn?
Nu ska hon få åka dit en gång till. Då ska de göra en ”genomlysning”, först. (?!?) [Man tar en stark lampa och håller den nära armen och så tittar men från andra sidan]
Av vilken anledning gjordes inte detta vid första tillfället?
Och av vilken anledning tittar inte doktorn på röntgenplåtarna som bara är några veckor gamla för att se hur stiftet ligger?
Och som kaka på moset menade personalen att mor inte var berättigad till sjukresa.
Mor ångrade att hon inte åkte därifrån, som hon tänkte, när hon fick sitta där å vänta så länge. Nu får hon ju ändå åka dit en gång till.
Då har jag alltså deltagit som statist i filmen ”När mörkret faller”, en thriller av regissören Anders Nilsson (Noll tolerans, Livvakterna och Den tredje vågen).
Det var ett cocktailparty, vi höll på från 14:30-23:00 (Jag har ljusgrå kostym på mig). Mycket väntan blev det. Men det var utomordentligt spännande att få se hur proffsen jobbar med film och hur regissören resonerar och diskuterar. Och alla tekniker samt vilket väloljat maskineri det hela är. Alla vet sin plats och har sin uppgift.
Ska villigt erkänna att jag var mest intresserad av att studera kameramännen, ljus- och ljudteknikerna, eller alla i ”teamet”.
Med i filmen är bl.a.: Lia Boysen, Reuben Sallmander, Per Graffman, Peter Engman, Anja Lundqvist, Oldoz Javidi, Bahar Pars.
Anders Nilsson står för manus och regi i tätt samarbete med producenten Joakim Hansson. Filmen produceras av Sonet Film i samproduktion med Film i Väst, TV3, Svenska Filminstitutet, filmkonsulent Marianne Arhne, Multimedia Film und Fernseh och Film Förderung Hamburg.
Premiär hösten 2006.
Ni kan läsa mer på (samma text i bägge):
Film i Väst [not 15/1-11: Länken funkar inte längre, till just den filmen]
Sonet film [not 15/1-11: Länken funkar inte längre, till just den filmen]
I eftermiddag/kväll är jag kallad till att vara statist i en film. Ett cocktailparty. Ska bli spännande att få uppleva proffsfilmvärlden.
Digital Video (DV)
Ni som är lika oerhört vetgiriga som jag är kan nu kolla mina ”djupdykningar”, inom området Digital Videoteknik, på följande sida: DV-teknik
Och givetvis är jag oerhört intresserad av synpunkter dels på innehållet, dels på sidans utseende samt gärna förslag på vad som skulle kunna vara kul, nyttigt eller vad vi nu ska kalla det och som ni tycker att jag skulle ta upp under den här ”rubriken”: DV-teknik.
Åderlåtning
Idag har jag varit till vårdcentralen nu på förmiddagen och åderlåtit mig. 4 rör tömde ur mig.
Det är inför det stundande läkarbesöket som ska utreda hur det är med min eventuella gluten- och/eller lactosintolerans.
Nu behöver jag ju inte vara någon Einstein för att själv komma fram till att jag mår bättre när jag inte äter ”mjuka” eller ”råa” spannmålsprodukter. Är det tillagade eller uppvärmda går det bättre.
Egentligen ville jag bara komma till en dietist för att få kostråd. Men vägen dit måste alltså gå via åderlåtning och läkarbesök – så det så!
Hade en släng av mitt s.k. ljumskproblem nu på morgonen? Kan det bero på att jag slarvar med stretchen av m. iliopsoas? Den muskeln hjälper till att dra lårbenet uppåt. Den fäster i nedre delen av ryggraden och i övre delen av lårbenet.
Nu ska jag ”kasta mig” över vetskapen om den digitala videotekniken (DV) igen.