Trötthet

Jag är osäker på vad det egentligen beror på, att jag, som idag, efter att ha jobbat 3 timmar, köpt ett paket på Åhlens, tagit bussen hem och ätit lade mig för att vila lite, kl 12:00, vaknade 16:00.

Beror denna trötthet på att:
* det varit en händelserik helg?
* jag slutade ta mediciner i lördags?
* mina muskler i nacke och övre delen av ryggen är så spända, så jag blir trött av det?

Svårt att avgöra. Förra veckan var jag inte så här trött och då hade jag värk och åt massor med medicin.

Utöver trötthet, stelhet (seghet), väsande i huvudet och lite lätt värk i underarmarna så är det bra.

Får se hur veckan utvecklar sig.

Uppehållsförsök

Idag försöker jag utan läkemedel. Tycker att det är bra att göra det emellanåt. Annars vet jag inte om jag ligger på rätt nivå. Jag vill inte ta mer än vad som behövs. Det är tufft för kroppen med alla dessa främmande ämnen (det räcker ju egentligen med alla livsmedelstillsatser).

Än så länge går det bra (09:51).

Tillägg (11:01): Tillbaka från en rask promenad. Känns fortfarande bra? Något ökad värk i högerarmen men inget som kräver medicinering.

Tillägg (14:55): Fortfarande OK?

Tillägg (17:50): Ännu inget alarmerande. Svidande brännande smärta i höger tumme. Inget att göra åt. Går ändå inte att medicinera bort. Samma med väsandet i huvudet.

Tillägg (19:37): Nu har det börjat bli lite svårare. Tummen bränner som attan och det väser/tjuter högt i huvudet och musklerna i övre delen av ryggen samt nackmuskulaturen börjar bli spända som fiolsträngar.

Dagsform?

Körde mor till Uddevalla sjukhus (ögonoperation). Under tiden åkte jag ut till Torp. Tittade i tre affärer sedan var det liksom stopp. Satte mig vid ett fik och fikade, vilade lite. Och noterade följande: ”Kände mig först pigg, varade inte länge, nu är det segt och värker nästan i hela kroppen.” Och det liksom vibrerar i alla muskler i överkroppen. Som när man är överansträngd eller helt slut.

Tog bilen tillbaka till Uddevalla sjukhus och körde in på en parkering. Fällde sätet och vilade tills mor ringde.

Det är ju själve f-n att det ska pendla så förbaskat. Det är inte länge orken räcker.

Har sytt ett slags specialörngott som jag kan stoppa in tre kuddar i så att huvudet ligger lite stabilare på nätterna. Testar det nu i natt.

Fick kontakt med Spine Center i Göteborg idag. Den doktor som opererade mig jobbar där numer. Och tydligen gäller det s.k. fria vårdvalet. Så jag behöver bara betala vanlig läkararvode för att få träffa den doktorn. Det var tydligen full för året. Så jag kanske blir kallad i början på nästa år. I de vårdperspektiv jag lever i så är det där snabbt.
De skulle se till att få dit mina tidigare röntgen och MR-plåtar.

Bra dag

Allt är inte ned!

Sov himla gott i natt (10mg Stesolid, hjälpte till). Om jag känner mig väldigt spänd och inte ska jobba eller göra annat som kräver skärpa, dagen efter, så kan det hända, någon gång i veckan, att jag ta en dos av detta främst muskelavslappande medel. (Det blev rätt så många inskjutna satser där eller?)

Bassängavslappningen var fantastiskt skön. Det enda knepiga var att det kändes som om vänstar halvan av kroppen sjönk – vilket den inte gjorde.

Innan bassängavslappningen hade jag lite problem med en svidande brännande känsla i höger tumme, den försvann.

Hemma har jag sedan gått omkring och myst. Pysslat lite med mina HTML-sidor. Läs om det på: NGN-teknik, blogg.ngn.nu rubriken: Knepigt med IE6

Funderar mycket nu på hur mycket värktabletter min kropp (lever) och mage egentligen tål. Kan inte vara nyttigt det här?

Segt

Känner mig seg. Är liksom långsam (försiktig) i rörelserna. Blir ”hastigt” sämre? Med hastigt menar jag då att jag märker försämring från en vecka till nästa.

Idag har jag jobbat, ca 3 timmar, promenerat ca 2,5 km och varit på jympa (55 min).

Förr var det så att jag blev piggare och starkare ju längre in i terminen jag kom. Nu är det tvärt om. Orkar mindre och mindre.

Den här kroppströttheten är jobbig. Och all småvärk. Och all stelhet. Notera att jag skriver ”småvärk”. Jag tar antagligen så mycket läkemedel nu så att det inte gör mycket ont. Men det blir segt och orken tryter.

Det är tur att man är så j-a positiv!

2007-11-04 En vanlig söndag – eller?

Nä, ingen vanlig söndag. Pappa fyller år idag. Vi var där. Hade preparerat mig med läkemedel och vila.

Är just nu inne i en ganska så besvärlig smärtperiod. Även om jag försöker hålla medicinerandet nere så tar jag nu; Alvedon 1g 1×3, Brufen 400mg 2×3, Paraflex 250mg 1×3.

Det är vänster sida på nacken som spökar mest.

I morgon ska jag till otropedtekniska med mina fötter. Jag hoppas på att de kan hjälpa mig med nya fotinlägg så jag inte får så förbaskat ont när jag går.

2007-11-03 Promenad i Vargön

Har det ganska besvärligt nu (relativt). Egentligen har jag det bra. Jag kan sova på nätterna. Jag kan gå. Jag kan sitta och stå. Men det gör ont. Och jag måste ta läkemedel. Försöker hålla mig till de svagare varianterna.

Idag var vi ute och promenerade en sväng vid Nordkroken i Vargön (Vänerns sydspets). Kändes bra, inga problem.

Vi åker sedan till ett fik, Björkås. När vi är klara och jag ska resa mig så går det knappt. Nacken och ryggen värker (mer stelt än värk) och taskigt med kraft i ben och armar.

Medicinerar mig med 1g Alvedon 800mg Brufen och 250mg Paraflex. Sitter och väntar en stund.

Tar en liten promenad ned mot dammarna vid Björkås. Lövskogen där är extra vacker.

2007-11-02. Ibland klappar det till.

Var på jobbet. Jag hade idag ansvaret för vår s.k. fredagsfika. Inget att förhäva sig över, normalt, för mig var det tydligen väldigt ansträngande. När jag var klar och satt vid min dator (jag är IT-samordnare) så liksom det bara blev stopp ca kl 11:00. Men jag hade föresatt mig att jobba till 12:00 så jag pressade mig.

När jag sedan gick till bilen var det som om allt gick i slow motion. Kraften i benen avtog, armarna värkte. Ländryggen värkte och så fick jag ont i en ”fläck” mitt i stora stjärtmuskeln (gluteus maximus) på högra sidan. Nacken värkte, kändes som om andas jag för häftigt så får jag en s.k. nackspärr. Musklerna på övre delen av ryggen värkte. Käkmuskulaturen i käkvinklarna värkte?
Värk på höger handrygg. Knäna värker. Och så då en näst intill förlamande trötthet.

När jag kom till bilen fick jag fram mina läkemedel (Alvedon & Brufen). Det blev 1g Alvedon och 800mg Brufen. Sedan fick jag vänta tills det lugnade ned sig. Satt och vilade i bilen.

Körde hem packade ur bilen. Plockade iordning. Åt mat. Nu känns det lite bättre. Ska strax gå och lägga mig och vila fram till klockan 15:00.

Hustrun ska hämtas på jobbet 16:00.

2007-11-01 Testar utan läkemedel

10:47 Idag testar jag utan läkemedel. Känns fortfarande rätt så OK.
Lite värk i höger underarm och överarm. Värken i vänsterarmen kommer bara om jag provocerar. (bakåt med hakan och sedan ned mot bröstbenet)
Lätt ländryggsvärk, åt vänster.
Rätt så stel, lite långsamma, försiktiga rörelser.
Väsandet är inte så störande.
Känselbortfallet i tummen finns där men jag är så van nu så det stör egentligen inte.

Funderar mycket på framtiden. Jag kanske bara har ett skov? Det kanske stannar upp?

12:29 Blivit stelare. Dags att vila.

15:46 Hustrun och jag var ute och promenerade lite runt Överby. När jag kom i en liten uppförsbacke, vid McDonalds, satte det igång att trilskas i kroppen. En tydlig besvärsökning t.o.m. i relativt små uppförsbackar.
Vi gick in till SIBA-huset där satte vi oss för en fika och så stoppade jag i mig Alvedon och Brufen. Slut på läkemedelsuppehållet.

Min sjukhistoria 2007 (januari-oktober)

Börjar året med 50% arbete. Ett gäng diffusa besvär utvecklar sig. Blir fortare trött. Mäktar inte med att träna in ett nytt BAS-jympapass. F&S VBG ger sitt tillstånd till att jag får köra höstterminens pass.

Dåvarande verksamhetschef i F&S stökar till det på så vis att jag får byta lokal. Min jympa flyttar från Onsjö till Hagalhallen. Inte bra, riktigt dåligt.

Jobbet känns mer och mer belastande. Nästan kontinuerliga samtal med chefen om att vi måste prioritera bort arbetsuppgifter. Jag kan inte sköta 100% arbetsuppgifter inom 50% arbetstid, att det ska vara så svårt att fatta?

Besvärsläget:
Känselförändringar i vänster lillfinger och lillfingersidan av vänster underarm. Mer autonoma muskelaktiviteter (sammandragningar, ryckningar) i triceps vänster och även höger arm. Något ökad värk i höger arm. Mer motstånd i benen när jag promenerar. Får brännande / svidande värk / smärta i vänster fot, efter ett tag, när jag promenerar, går över mot slutet av promenaden. Tinnitus oförändrat. Något bättre i magen.

Försökte, trots besvär, att arbetsträna upp till 75%. Fast egentligen var det mest för att jag inte hann med att göra alla de arbetsuppgifter jag hade, inom mina 50%. Det sket sig…

Nya tag med chefen om färre antal arbetsuppgifter.

Magen krånglar.

Noterar att jag ofta tar koffeintabletter och köper, och dricker energidrycker, för att orka med. Känner mig ofta helt slut. Väldigt trött.

Behöver vila oftare och längre.

Det som lättar upp den här våren är ett antal investeringar, bl.a. en ny liten digitalkamera och så en riktigt digital systemkamera. Tillbringar många timmar ute i naturen och smyger omkring, mest på ormar. Glömmer, känner inte, alla besvär när jag ”smyger”.

Börjar få koncentrationssvårigheter och minnesstörningar. Noll marginaler. Fortfarande problem med kraften i benen? Stora problem med orken, sover mycket. Utöver vanlig nattsömn (ca 8timmar) kan det bli 2-4 timmar på eftermiddagen också.

Mer värk i nacke och övre delen av ryggen. Mer värk i vänsterarmen, utöver den i högerarmen.

Märker att jag bara klarat att jobba ca 3 timmar sedan kan jag inte koncentrera mig längre och väsandet (tinnitusen) ökar och blir mycket störande.

Semester:
Vi åker till England med flyg och hyr en bil (Ford Focus 06:a). Vänstertrafik med en invand vänsterstyrd bil, det fixar jag. Men en högerstyrd bil! Istanes! Det var svettigt.
Men trots det, översvämningar och terroristhot samt exploderande gasbilar så var våra 14 dagar i främst södra England helt underbara. Jag fick bese och uppleva Stonhenge, Lands End, Eden Project, Dartmoor, Exmoor, Peak District och Sherwoodskogen.
När vi var i Manchester fick jag ett SMS från sonen som meddelade att vår hund bitit av en bit av ett öra på en annan hund. Attans!

Torsdagen den 12 juli 07 kl 08:00 fick vår Collietik Tessie somna in. Hon blev 3½ år. Aggressiviteten gick över styr och blev bara värre. Riktade sig emellanåt även mot folk.

Semestern avslutades i Skåne med start på Kronovalls slott och slut på Löderups Strandbads Camping. Snacka om klassresa. Och vi trivs definitivt bäst på campingar.

Noterar att längre promenader skapar nära-döden-upplevelser. Och så har jag fått tillbaka det där irriterande ”duttandet” eller dunkandet i vänster öra. Det skedde när jag flög hem från England. Och så gör det rackarnas ont i vänster fot, på insidan, vid fotvalvet.

Efter kontakt med vårdcentralsdoktorn blev det sjukskrivning. Från 30/7-07 arbetar jag 25%.

Ringde distrikssjukgymnastiken och fick en tid. Det bestämdes att jag skulle testa akupunktur (igen). Förra gången (2004/2005?) hade sjukgymnast Johan problem med att få in nålarna, de böjde sig. Ibland berodde det på att huden var hård, läderartad (s.k. apelsinhud). Det beror på att huden inte får tillräcklig blodförsörjning, vilket i sin tur beror på att underliggande muskulatur är så hårt spänd så att de, i princip, stryper blodförsörjningen till huden.
Nålarna böjde sig också p.g.a. allt för spända muskler. De var så hårda så nålen helt enkelt inte gick att få in. Han fick lägga nålen utmed muskeln.

Den här gången var det annorlunda. Musklerna och huden var något mjukare. Sjukgymnast AC fick för det mesta in dem. Däremot noterade jag att de nålar som sattes på vänster sida gjorde så ont så att jag nästan flög i taket. Höger sida var inget att orda om.

Eftersom jag fick den här akupunkturen främst för att stressa av – få musklerna att slappna av. Så sket sig ju det liksom. Nu var jag ju hyperstressad för själva akupunkturen. Den eventuella avslappande effekt akupunkturen hade hjälpte ju i så fall bara mot stressen inför akupunkturen.

Vi 7:e eller möjligtvis 8:e tillfället bad jag AC om att få slippa mer akupunkturbehandlingar. Kunde vi hitta på något annat?

Det blev bassängavslappning, i väntan på deltagande i en stresshanteringsutbildning. Den utbildningen startar i början på 2008.

Glaskroppsavlossning: En olycka kommer sällan ensam…
Har i några dagar haft problem med ljusblixtar i främst vänsterögats periferi. Var till ögonmottagningen. Doktorn hittar ”grodyngel” i ögat och konstaterar att jag sannolikt har s.k. glaskroppsavlossning. Normalt leder det där till näthinneavlossning. Men eftersom mitt synfel är så pass litet (+3) så är min glaskropp relativt rund. Och det ska då minska sannolikheten för näthinneavlossning.

Efter många om och men lyckas jag få till stånd ett s.k. avstämningsmöte (rehabiliteringsmöte) med min vårdcentralsdoktor, handläggare från försäkringskassan, min chef och en representant från vårt s.k. personalkontor.

Sedan en kort tid tillbaka funkar det mycket bättre på jobbet, chefen har börjat fatta. Numer har jag egentligen bara en enda arbetsuppgift som då ska skötas på 10 tim/vecka. Jag är ansvarig för en IT-inventarieförteckning (ca 1000 apparater) och så ansvarar jag för s.k. Ny- och ReInvesteringar. Det är snudd på att jag hinner med…

Ett par dagar innan, avstämningsmötet, har jag en träff med handläggaren på FK. Då höll jag på att få hjärnsstörtning, också. Jag fick det några dagar för detta möte. Det var när jag fick kallelsen till avstämingsmötet som FK ”tog över” från mig. Jag är alltså den som egentligen initierat och begärt mötet men FK skickar en kallelse i den kallelsen kan jag bl.a. läsa:
Vi vill redan nu upplysa dig om att om du vägrar medverka eller delta i utredningen kan det medföra att din sjukpenning sätts ned eller dras in.” Läs mer om det meddelandet på min andra blogg: ngn.blogga.nu Tisdag 2007-09-25.
Notera också att när man är sjukskriven och har sjukersättning så får man sjukpenning på den del man inte har sjukpenning för. Och att det är olika handläggare. Den som handlägger sjukpenning kan oftast inget om sjukersättning och tvärt om. Så här kan det bli även om du är sjuk för samma sak. Det märkliga är att omfattas din sjukdom helt av sjukersättning så är försäkringskassan lugn och du kan koncentrera dig på att lindra dina besvär och sköta eventuellt jobb.
Men blir du sjukare (samma sjukdom) och då hamnar inom sjukpenningen, ja då jagas du med blåslampa och handläggarna på FK är stirriga värre och väldigt ”på”. Och så, helt plötsligt, gäller inte reglerna för sjukersättning? Sjukpenningsreglerna ”går före”? Märkligt, mycket märkligt. Inte undra på att de går på knäna, inom FK.
Dessutom har de noll koll på din dokumentation om du omfattas av mer än ett regelsystem. Handlingarna är knutna till aktuell handläggare, personligen och är då denne borta så kommer man helt enkelt inte åt handlingarna, om de nu är inlåsta som de ska vara. Jösses!?

På avstämningsmötet bestäms inget annat än att jag ska göra det jag redan börjat göra.

På jobbet gruffar chefen om att jag kanske måste byta rum. Det rum jag har (och har haft i många år) behövs bättre till de som jobbar heltid. Jojo, sedär, så går tankegångarna gentemot de som är sjukskrivna och inte jobbar fullt ut, undan med dem bara. Läs mer på: ngn.blogga.nu 2007-okt-17.

De läkemedel jag för närvarande ”laborerar” med är: Diklofenak (bör jag ta minimalt med tanke på risken för hjärtpåverkan vid ansträngning (jag jympar ju emellanåt)). Alvedon + Brufen (eller Ipren eller Alindrin) eller Magnecyl. En kombination som inte ska föraktas. Tar det på morgonen och mitt på dagen vid behov. Paraflex + Alvedon till natten. Känns inte som om Paraflex har den muskelavslappande verkan jag behöver, men jag testar ett tag till. När det är riktigt spänt tar jag Stesolid till natten, någon gång per vecka.