Var i GBG C, 5:ans köpcentrum. Det blev lite jobbigt. Stod i en bokhandel och bläddrade i tunga anatomiböcker. Fick därefter ta mig till bilen och ta ett gäng läkemedel (400mg Brufen, 250mg Paraflex, 100mg Koffein). Toppade den där dopningen med burk energidryck.
Bilkörning har fortfarande en positiv inverkan på mig. Och det är ju bra.
Vi lyckades masa oss runt på IKEA också. Efter inledande lunch och avslutande fika.
Vi åkte till båthotell i GBG. Britsen eller kojen var inget vidare. Trötta lade vi oss redan 20:00. Efter besök på Liseberg. Strax före 24:00 fick jag ta ett gäng läkemedel då bädden var i svåraste laget.
Har fått en idé om att jag inte ska ta läkemedel för att klara jobbet. Så de dagar jag jobbar tar jag inget på morgonen. Funkar faktiskt relativt bra. Tills jag kommer hem.
Efter lunch så blir det stört i säng. Liksom inget att välja på. Och där ligger jag mer eller mindre helt borta i 2-4 timmar. Sedan kravlar jag mig upp, samlar kraft. Tar en dos läkemedel (f.n. 400mg Brufen och 250mg Paraflex) och sedan sitter jag och väntar på att de ska verka. Så jag kan börja röra på mig igen.
Fick en annan idé. Jag är ju f.d. lärare i psykiatri, utbildad pedagog och sjuksköterska. Så jag skickade ett erbjudande till Högskolan Väst om att jag kunde komma och berätta (föreläsa) för deras adepter (inom hälso- och omvårdnadsprogrammen) om hur det är att ha ryggproblem och då specifikt Cervikal Spinal Stenso samt hur det är att vara långtidssjukskriven.
Vi får se om de nappar? Jag tar ju inget betalt.
På morgonen var jag till en kurator. Denne kurator besökte jag som kurator för första gången. Men vi har träffats tidigare.
Kuratorssamtalet kändes väldigt bra, vi bokade in fler samtal och hon skickar remiss till sjukgymnastiken om massage (mellanting mellan taktil och klassisk). Vi ska bearbeta min rädsla inför framtiden, min frustration över att inte kunna jobba (heltid) och att jag behöver bli mer vän med min kropp.
Dagens bassängavslappning var lite märklig. Jag går ju på den här bassängavslappningen främst p.g.a. att jag har tinnitus och koncentrationssvårigheter som sannolikt har samband med min värk, spända muskler, andra besvär och det som är knas, fortfarande, i nacken. Och grundtanken är s.k. stresshantering.
När jag kom dit, hade jag ingen tinnitus – det var tyst (i huvudet). Efter en kort stund i bassängen började det och sedan ökade det för att till slut föra att förfärligt oväsen och höll på så ett bra tag resten av dagen (nu 18:38, har det lugnat ned sig lite) .
Jag brukar nämna den där ökningen för vår s.k. bassängledare och får då förklaringen: att det har att göra med muskler som slappnar av, är egentligen för korta, reagerar med ”attans!” och spänner sig igen . Tinnitusen kommer eller ökar.
Två funderingar här:
1. Om det är så, hur mådde mina muskler i nacken när jag kom, då det inte fanns någon tinnitus i huvudet?
2. Ett av målen med bassängavslappningen faller därmed. Då är det väl ”bara” koncentrationssvårigheterna kvar?
Läkemedel:
På morgonen tog jag: 400mg Brufen och 250mg Paraflex
Lunchtid: 400mg Brufen och 250mg Paraflex
Idag var jag medicinfri till ca kl 20:15. En medveten planering. (Tog då 400mg Brufen och 250mg Paraflex)
Jag var på Friskis&Svettis jympa på Onsjö, i Vänersborg 19-20.
Förr, när en var frisk så blev en ju liksom starkare och bättre vartefter terminen närmade sig sitt slut – nu är det tvärt om.
Det är en del muskler på vänster sidan som krånglar, de är svagare, jag har noterat det vid vissa övningar.
Jag har också noterat att när jag lyckas slappna av ordentligt (och inte somnar) på bassängavslappningen så känns det som om vänstersidan sjunker. Vilket den ju givetvis inte gör.
Och så det där fenomenet med att jag var så att säga överkänslig för akupunkturen på bara vänster sida.
Jag tror att allt det där har ett samband. Det var insikten det.
Det pedagogiska då? Jo av vilken anledning går man till en jympa där man vet att man kommer att känna av sina begränsningar och bli besviken? Det måste ju vara någon slags nyfikenhet som driver. Jag måste veta. Alltså pedagogiskt.
Sedan är det ju givetvis kul och så gemenskapen. Jag vet, att gör jag det inte, ja då blir jag ju ännu sämre rustad att möta (leva med) mina besvär.
På ett sätt är det upp, just nu. I morse och i förmiddags var det ned. Några anteckningar:
kl. 07:47. ”Strax efter att jag gick upp kom en slags allmän värk, inte så stark, men den fanns där. Sedan blev det liksom värre. Tog Brufen och Paraflex. Segheten ökade något och, senare, i bilen hade jag svårt för att ta mig i ur bilen. Just nu (07:46), på jobbet, känns det något bättre.”
kl. 09:32. ”Mitt närminne är obefintligt? Disträ? Tänker på annat?”
Sista kommentaren handlade om att jag hela tiden tappar tråden. Jag kan sitta med ett papper i handen, telefonen ringer, jag svarar. Avslutar samtalet. Tittar på papperet i handen och har ingen aning om av vilken anledning jag håller i just det papperet.
Jag kan hålla på och skriva ett mejl, ser att jag måste kolla en detalj i min pärm (har bara en), tittar i pärmen. Kommer inte på vad det är jag letar efter. Tittar på mejlet som jag håller på och skriver. Vad handlar det om? Varför skrev jag det där?
Sådär kan det hålla på och det är skitjobbigt. Det är vid sådana tillfällen som jag inser att det kan bli problem att hinna med min enda arbetsuppgift inom mina 10 timmar per vecka.
Och jag inser också att jag är inte 100% effektiv inom mina 25%. Jag är kanske 65%? Hur mäter man det? Ja, jag struntar egentligen i det. Jag jobbar på så gott jag kan. Funkar inte det så måste jag väl sluta jobba. Någonstans går väl det en gräns, även för mig.
För ca 95 minuter sedan sa jag till hustrun att med den aktivitet jag har är hemma (efter 1g Alvedon, 250mg Paraflex, 400mg Brufen och 100mg Koffein) så borde jag klara att öka min arbetstid till 20 timmar per vecka.
Ställ den tanken i relation till det jag skrev först.
Jag har inte kontakt med mig själv, eller nåt?
Igår blev det ju en ”akututryckning” för att fästa upp ett avgasrör som lossnat.
Det där blev jag väldigt ”tagen” av. Ökade besvären med ca 300%. Så det fick bli extra medicin.
Idag, på morgonen, var jag till mor & far och borrade hål i en mellanvägg. En antennkabel skulle igenom. Fick igenom kabeln. Avvaktar med att fästa upp den på listen. Det gäller att dela upp sysslorna när man har en mycket begränsad kraftreserv.
När jag kom hem tog jag Paraflex och Brufen. Värken och spänningarna började komma.
På eftermiddagen, idag, slog tröttheten till. Jag gick och lade mig för att vila. Gick upp och åt mat. Sedan slocknade jag. Hustrun var inne och försökte väcka mig vid 16:00. Vi skulle till Trollhättans stadskyrka och bl.a. lyssna på Paul Paljett. Jag försökte vakna men det gick inte.
Först 17:00 kom jag upp. Inge kul när det blir sådär. Men nu är jag relativt pigg.
Nu har jag publicerat en text, om Bemötande, på RYFS blogg: Ryggont diskuteras. Läs och kommentera gärna!
Tyckte det var en hyfsat bra dag på jobbet tills det kom en och frågade hur jag mår och jag svarade: ”Jo jag tycker det känns rätt så bra.” Och fick till svar: ”Du ser ut som om du har det väldigt besvärligt.”
Svarade något undanglidande på det där och funderade och kände efter. Jodå nog hade jag ont, på ena sidan av ryggen och i bägge armarna och i händerna och i benen…
Och så har jag problem med kraften i vänster sida. Kan liksom inte resa mig upp ur en vanlig stol utan att ta hjälp av händerna.
Så det är klart, då kanske man inte ser så pigg och frisk ut. Men det är klart, är jag nu 75% sjuk så vore det ju väldigt konstigt om jag verkade 100% frisk?
Stoppade i mig lite läkemedel när jag kom hem: 1g Alvedon, 400mg Brufen och 250mg Paraflex.
Det är väldigt upp och ned.
Nu har det tillkommit en värk i musklerna på ryggens vänstra sida. Det går ju nervtrådar från nivåerna C6-C8 som löper ut från ryggraden och via ett s.k. nervnystan (blexus brachialis) ut mot sidorna (lateralt) och s.k. innerverar muskler på ryggen (t. ex.: n thoracodorsal -> m latissimus dorsi) .
Det är inge kul, det är berg-och-dalbane-livet.
Skönt att man har sina smärstsyskon.
Håller på och skriver en text om hur man kan bli bemött av läkare.