Fredag

Tyckte det var en hyfsat bra dag på jobbet tills det kom en och frågade hur jag mår och jag svarade: ”Jo jag tycker det känns rätt så bra.” Och fick till svar: ”Du ser ut som om du har det väldigt besvärligt.”

Svarade något undanglidande på det där och funderade och kände efter. Jodå nog hade jag ont, på ena sidan av ryggen och i bägge armarna och i händerna och i benen…

Och så har jag problem med kraften i vänster sida. Kan liksom inte resa mig upp ur en vanlig stol utan att ta hjälp av händerna.

Så det är klart, då kanske man inte ser så pigg och frisk ut. Men det är klart, är jag nu 75% sjuk så vore det ju väldigt konstigt om jag verkade 100% frisk?

Stoppade i mig lite läkemedel när jag kom hem: 1g Alvedon, 400mg Brufen och 250mg Paraflex.

3 svar på ”Fredag

  1. Nisse!
    Vad knepigt det är när människor måste tala om för dig hur ditt läge är.
    Det är respektlöst att inte acceptera det du säger.
    Att vårt kroppsspråk talar ger ingen annan människa rätten att tala om vad han/hon tycker sig se för ”sanning” i det.
    Jag sänder varma kramar!

  2. Kristina:
    Jo men å andra sidan är jag ju faktiskt noga med att folk säger vad dom ser.

    Och jag hasplade kanske (vet egentligen inte vad jag tänkte, just då) bara ur mig det jag trodde att hon ville höra – men hon var ju faktiskt ärligt intresserad.

    Kruxet var nog att jag inte hade riktig kontakt med min kropp – jag var någon annan stans, eller kanske precis tvärt om, jag var där, i händandet. Vilket ju i sig kan vara trevligt.

    Det här kan nog tolkas både positivt och negativt.

    Negativt: Jag mådde bra och blev sämre (påmind).

    Positivt: Jag glömde faktiskt av att känna värk och besvär, för en stund. Inte illa.

    Och det var nog det där sista som fick mig att fundera. – För, egentligen ljög jag ju, jag mådde ju inte bra, egentligen. Det syntes ju på mig – att jag inte hade det så bra.

    Och hon som påpekade det, sa ju bara som det var.

    Kramar!

  3. Nisse!

    Nej, vårt kroppsspråk ljuger aldrig.

    Men det kan vara jobbigt att tvingas in i resonemang om sin hälsa och höra sanningen när man inte orkar.

    Om det är en människa som är ärligt intresserad finns det omtankar bakom.
    ”Jag ser att du ljuger, att du inte mår bra”

    Det kan vara skönt att bli ”genomskådad” och sedd av en annan människa.

    Det här är inte lätt.

    Mitt förhållningssätt växlar beroende på hur trött jag är.

    Bra att du skriver om dina tankar runt detta, det kan vara en stor del i våra liv. (det är det i mitt)

    Kramar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *