Etikettarkiv: Operation

Operationen:

Publicerat av
3

Torsdagen den 29 september. Sätter de kniven i mig, någon gång under dagen. Så här kommer de att göra, i stort:
”De går in framifrån med ett horisontalt snitt, nedanför adamsäpplet, tror jag, sedan "gräver" de sig bakåt och frilägger halsryggraden på nivåerna C3-C7. Diskarna mellan C4-C5 & C5-C6 plockas bort. Sedan avlägsnas främre delen av kotkroppen på kotorna C5 & C6 (tror jag). Titanstag skruvas fast i kotor och kotrester på ömse sidor och slutligen läggs en titanplatta "framtill" (bl.a. för att motverka s.k. duradrift (ryggmärgsbråck åt "fel håll")). Ett dränage (ett plaströr som ska avleda vätska som bildas) läggs in och sedan syr de ihop. Troligtvis kommer denna "steloperation" innebära att jag kommer att få något ökad rörlighet i nacken än vad jag nu har. Kotorna på de här nivåerna är inte speciellt stora och höga. Antagligen får jag en stabilare halskrage (redan utprovad).
Efter detta väntar ca 3 månaders rehabilitering. Efter ytterligare 3 månader kan jag förvänta mig positiva effekter av operationen. Vi är då framme i april 2006.”

På fredagen är det tänkt att jag ska ”komma igång”. En får inte ligga å slöa. Att kommer upp och röra på sig har flera positiva syften. Det stimulerar blodcirkulationen och därmed underlättas sårläkning. Det motverkar att man får ”proppar” (blod som ”klumpar” sig och orsakar stopp). Magen kommer igång, som det heter. Ju mer man rör på sig ju mindre ont får man.

Och på lördag skickar de hem mig, någon gång under dagen. Magen ska ha kommit igång. Jag ska vara feberfri och det får inte finnas tecken på sårinfektion.

Hej då! Hoppas vi ses (läses) inom en snar framtid.

God Morgon!

Publicerat av
2

Operationen:
1 dag kvar.
I går kväll desinficerade jag mig med DesCutan första gången och nu på morgonen gång nummer två. Tredje gången blir på kvällen, på avdelningen å Sahlgrenska. Hela veckan har jag FÖRSÖKT äta nyttigt för det stod så på ett papper jag fick. Så det blir väl att fortsätta med det även denna dag.

Resa:
Planen är att ta buss 64 här från Onsjö 12:30 och ”landa” vid Vänerborgs JVST. Där står väl då ett tåg och väntar ”bara på mig” och avgår kl 12:50. Ca en timma senare glider jag in i Göteborgs C. Kollar läget lite i centrum, spanar runt. Vid ca 16:00 ”kapar” jag en spårvagn och uttalar ordet ”Sahlgrenska tack” (kommer att kosta 20 SKR). Först bör jag väl ta reda på vilket nummer spårvagnen ska ha samt åt vilket håll den ska gå.

Nu blir det frukost!

Vilofunderingar

Publicerat av
Svara

Låg på min vibratordyna och funderade lite och då gled jag in på av vilken anledning jag skriver så förbaskat mycket på bloggen? Jag upplever mig som en åsiktsmaskin.

Jag tror att det är en omedveten rädsla för operationen som ligger bakom. Tänk om det går åt helvete? Då gäller det att tycka så mycket som möjligt. Men då tänkte jag, varför då?
Mer sannolikt är att det är själva tyckandet i sig som utgör en mental, konkret barriär som stoppar den illasinnade abstrakta operationsångesten.

Hur som helst. Det är ett stimulerande tidsfördriv och jag är glad för det jag orkar göra.

Att försöka dränka sin ångest i alkohol skapar bara mer ångest. Då är det roligare att skriva!

Inskrivningen:

Publicerat av
Svara

Nu är jag inskriven. Jag har blivit intervjuad av sjuksköterska. Fått träffa sjukgymnast å prova ut stödkrage. Träffat opererande doktor och narkosdoktorn.
Jag blev tappad på en del blod också å så fick jag lämna kisseprov.
Det verkar som om jag klarade ”intagningen” så operationsdagen rullar på närmre och närmre.

Ja, jag fick veta att tiden på sjukhuset blir trevlig men kort. Jag ska dit på kvällen den 28:e, opereras den 29:e, kvickna till. På fredag ska jag ”komma igång” och på lördag får jag åka hem.

Sedan kan det ta ca 3 månader med rehabiliteringen och jag kan tidigast efter ytterligare 3 månader märka eventuella förbättringar.

Orolig? Jag? Inte alls! Vem kan tro något sådant?

”Kvinnaböske”

Publicerat av
Svara

Nu, 12:22, när jag var ute och gick med den stackars hunden i ”ösregnet” så kom jag att tänka på en artikel i gårdagens Aftonbladet. Den handlade om han i ”Kvinnaböske”, Hasse Andersson. Jag känner med honom, han har liknande problem/besvär som jag har. Men jag kan inte låta bli att ”småle” åt ett par saker. Först, citat: ”Läkarna har sagt till honom att de är restriktiva med operationer i nacken eftersom flera känsliga nervcentra sitter där.”
Nu är det ju så att den plats där Hasses problem sannolikt kommer från är ryggmärgen och ryggmärgsnerverna och därtill spända muskler. Sannolikt är det ryggmärg och ryggmärgsnerver som av någon orsak är utsatta för påverkan. Det är väl självklart att det är ett känsligt ställe!?
Det andra är, citat: ”… fick söka akut hjälp på Karlskoga lasarett. Efter en veckas vård skrevs han ut.”
Om nu Hasse blev kvar EN VECKA på lasarettet så är min bedömning att hans besvär är allvarliga. När jag var som sämst 2001/2002 låg jag hemma och kunde bara röra vänsterarmen resten gjorde bara så in i helvete ont. Så länge jag inte var döende så brydde sig inte sjukvården, thats it!
Det Hasse har att välja mellan är en operation som kan stoppa fler besvär eller så ingen operation och fortsatt ökande besvär. Ingen kan garantera honom att han någonsin mer kan spela gitarr professionellt. Och operationen är givetvis inte riskfri!
Blir han inte nöjd med läkarnas besked ska han be att få en ”second opinion” och då till någon specialklinik inom området nackbesvär.

Är sjukvården orättvis?

Förtvivlad!

Publicerat av
Svara

Är ett bra uttryck på det jag kände för en stund sedan. Jag var förtvivlad och hunden var hysterisk. Hon blir det när hon blir rädd, liksom upprörd.
Jag hade tänkt att vi skulle göra en längre tur idag. Jag på cykel, med springande hund. Först lämpade vi av lite sopor. Då kommer en av grannarna med sin schäfer, där schäfern uppträder som om Tessie inte hade något existensberättigande över huvudet taget. Ja så som hon själv brukar uppträda mot framför allt lite större mörka hundar? När hon blir utsatt för det viftar hon lite försiktigt på svansen och ser liksom förvånad ut.

Det mötet lade väl lite grund för nästa. En mellanstor svart hund uppenbarade sig. Och vips var rollerna ombytta. Jag ”vet” att detta beteende hos i alla fall vår hund betyder att hon känner rädsla och osäkerhet och då är anfall bästa försvar? Så, den där hunden förtjänade att dö, enligt vår hund. Sedan försvinner den bara? Hundens matte och hunden ”försvann” in i sin parkerade bil.

Så Tessie blev som förbytt. Hon for fram och tillbaka, hit och dit. Och letade? Det luktade ju så starkt, var hade ”hotet” gömt sig. Hela tiden försöker jag prata lugnande till henne. Kallar in henne till mig och försöker förmedla att hon är duktig när hon är vid min sida. Sådär håller vi på hon far iväg, jag ”ropar” lugn och hon rycker i kopplet. Jag ropar in henne, hon sticker iväg och jag försöker med rösten hindra henne från att rycka i kopplet. Jag misslyckas.

Detta håller väl på kanske 2 minuter. Men det är fullt tillräckligt för att mina besvär ska fyrdubblas. Värken ökar i nacken, ryggen, armarna, ländryggen och benen, Tjuter i huvudet, muskler krampar och humöret sjunker. Lika bra att avbryta rastningen så fort som möjligt.

Till slut lugnar hon ned sig och får kissat och bajsat och vi går och ställer in cykeln. Och när jag kommer in är det bara att gå till medicinskåpet och stoppa i sig extra medicin. Förbannade hund! Tänker jag då. Samtidigt som jag vet att det ju inte är hennes fel. Det är min otillräcklighet. Att jag inte orkar. Då tycker jag mer synd om hunden än om mig själv.

Det är vid sådana här tillfällen som jag verkligen ser fram emot operationen.

Nu blir det mat och sedan vila!

Lugn, bara lugn!

God Morgon!

Publicerat av
Svara

Reflektion:
Har lekt med hunden en stund. Hon vill att man ska kasta mjukisdjur lit hit och dit. Nu tröttnade hon. Och jag kom på mig med att sitta där på golvet och tänka på livsglädje och livskvalitet.

Och mitt upp i dessa tankar kom jag att tänka på min kommande operation. De ska skära upp halsen på mig ”gräva” sig in till halsryggraden. ”Frilägga” tre kotor, tror jag. Och ta bort främre delen av dessa kotor. Och sen? Hur blir det sedan? Kommer besvären sluta att bli värre? Kommer jag att bli bättre? Vad kommer jag att bli? Får jag ett liv till? En ny chans?

Och så mitt i dessa tankar dök Sebastian upp. 15-åringen som dog i cancer. Och det öppna raka reportaget som kunde läsas i Söndagens GP. Det grep mig. Jag rördes till tårar. Varför det? Var det – tyck synd om? Nej.
Det var den överväldigade känslan över min egen futtighet. Hur ofta tycker jag synd om mig själv? Hur ofta gnäller jag? Alltför ofta.

Det var mer känslan av att bli tagen ned på/till jorden som berörde mig. En slags frigörande känsla. Ta vara på nuet. Jag måste bli bättre på att se det som är viktigt. Det som är nära. Ta vara på de ”små tingen”. Vad är det som är viktigt? Sådana tankar for genom mig.
Det är det lilla som bygger det stora.

Må Bra!

God Morgon!

Publicerat av
Svara

Blogg-Karaktär:
Från nu kommer jag att ändra min framtoning här på bloggen. Det har blivit för mycket ”recensioner” av media. Och dessutom ”måste” jag dra ned på tiden framför tangenterna.

Jag vill i stället framföra lite mer ”obekväma” åsikter och tyckanden. Det kommer främst att handla om att jag diskuterar frågor typ:
”Vilken nytta har alkoholen, egentligen?”
”Hur är det att vara långtidssjukskriven?”
”Vad kan du göra på din arbetsplats för att förmå arbetsgivaren att minska sjukskrivningarna?”
”Vad kan du och jag göra för att minska ungdomsbrottsligheten?”
Och liknande mer personligt riktade frågor och påståenden.

Jag kommer väl antagligen även fortsättningsvis emellanåt tycka till om sådant som jag reagerar på i media. Men då blir det nog mer uppenbara galenskaper.

Det kommer också att bli mer berättande om hur jag resonerar inför operationen.

Hälsa:
I brevet jag fick från Sahlgrenska var en bibba med frågor. Antingen får jag be hustrun skriva eller så får jag bifoga ett papper med svaren separat på, skrivna via datorn.
Jag har problem med att hålla i en penna. Handstilen blir då därefter. Den har i och för sig aldrig varit direkt läsbar men nu är det värre. Jag har själv svårt med att tyda den.

Må Bra!

KALLELSEN!

Publicerat av
Svara

Jag har blivit kallad! Låter lite religiöst? Det handlar om att jag nu har ett datum för min operation i halsryggraden: torsdagen den 29 september 2005.
Med reservation för att den kan behöva flyttas p.g.a. t.ex. akuta operationer.

Tisdagen den 13 september kl 10:00 är jag kallad till ett inskrivningsbesök. Då kan jag få svar på alla mina frågor och jag kommer sannolikt att bli ytterligare undersökt.

Det känns väldigt bra. Konkret. Nu händer det!

Nu ska jag läsa igenom den gedigna informationen som var medskickad.

God Natt!

Publicerat av
Svara

Alkoholpolitisk debatt:
Följande är infört till: Aftonbladet – Diskutera – Politik&Samhälle – Alkohol och politik – Tyck till om svensk alkoholpolitik.

Det är hopplöst, men jag måste ge PG rätt. Jag är urusel med procenten! Och det enda jag kan göra är att fega mig med att skylla på Excel. Jag hukar mig och skäms. Och jag lovar jag ska putsa på matten. I alla fall ha bättre koll på inmatade siffror och formler samt summor innan sådant publiceras.

Men först. Att anklaga mig för rasism, uppfattar jag som väldigt lågt, när jag menar att du PG skulle kunna vara en individualistisk alkoholliberal. Med vilket jag menar en person som vill ha enkel tillgång till alkohol till ett lågt pris och struntar i eller bortser från vilka konsekvenser det eventuellt skulle få för andra. Det är så jag menar och inget annat. Här kanske det är dags för PG att ”putsa” sina argument och tolkningar. Eller börjar de tryta? Det är då de angripande och ”låga påhoppen” kommer fram.

Här kommer de riktiga siffrorna. Men först, räknar man som PG. Alltså överför antal döda män i skrumplever för Sverige, till om det skulle vart i Frankrike och sedan kollar hur många gånger högre den Franska dödligheten i skrumplever är/blir, i förhållande till levande män, får man: ca 6,5 gånger fler, för 1996. Och det ändrar sig inte över åren. Källa: Eurostat.

Här kommer mina återreviderade siffror:
Följande text är felaktig:
”Räknar vi fram hur stor andel av de totala dödsfallen detta är får vi 0,12% för Svenska män och 2,38 % för Franska män. Fransmännen hade 1996 ca 20 ggr högre dödlighet. Tittar vi på 2001 är motsvarande siffror; 371 döda för Svenska män och 6174 för Franska män. Och omräkna till andelar får vi; 0,13% för Svenska män och 2.22% för Franska män. 2001 var dödligheten för Franska män ca 17 gånger högre än för Svenska män. Sverige ökar och Frankrike minskar. En trend? Vi får se.

Räknar vi in döda pga alkoholmissbruk får vi 0,23% av totala antalet döda män 2001 och motsvarande siffra för Franska män är 3,13%. Dödligheten i alkoholrelaterad sjukdomarna (alkoholmissbruk och leversjukdom) blir då 13,6 gånger högre för Franska män än för Svenska.

Det är den här typen av siffror som oroar mig. Vill vi ha 13 gånger mer alkoholrelaterade sjukdomar? Eller vi kan spekulera, rent hypotetiskt, vill vi ha 13 gånger högre alkoholproblematik?”

Den ovan felaktiga ska ersättas med denna:
”Räknar vi fram hur stor andel av de totala dödsfallen detta är får vi 0,71% för Svenska män och 2,38 % för Franska män. Fransmännen hade 1996 ca 3,3 ggr högre dödlighet. Tittar vi på 2001 är motsvarande siffror; 371 döda för Svenska män och 6174 för Franska män. Och omräkna till andelar får vi; 0,82% för Svenska män och 2.22% för Franska män. 2001 var dödligheten för Franska män ca 2,7 gånger högre än för Svenska män. Sverige ökar och Frankrike minskar. En trend? Vi får se.

Räknar vi in döda pga alkoholmissbruk får vi 1,38% av totala antalet döda Svenska män 2001 och motsvarande siffra för Franska män är 3,13%. Dödligheten i alkoholrelaterad sjukdomarna (alkoholmissbruk och leversjukdom) blir då ca 2,7 gånger högre för Franska män än för Svenska.

Det är den här typen av siffror som oroar mig. Vill vi ha ca 3 gånger mer alkoholrelaterade sjukdomar? Eller vi kan spekulera, rent hypotetiskt, vill vi ha ca 3 gånger högre alkoholproblematik?”

Jag har inte riktigt ”knäckt” av vilken anledning PG’s sätt att räkna blir dubbelt så högt? Och jag misstänker dock att PG’s sätt att räkna är det mest korrekta. Som han själv påpekar.

Förväntad medellivslängd, 2002, var för Svenska män 77,7. Högst i EU, det året. Motsvarande siffra för Franska män är 75,8. För EU totalt: 75,5. För 2003 är siffrorna för Sverige: 77,9 och för Frankrike: 75,8.
Så tja, Frankrike ligger ju relativt bra till men enligt dessa siffror från Eurostat så ser det ut som om Sveriges förväntade livslängd för män ser bättre ut än för Frankrike. Och ska vi nu ”anamma” fransk alkoholkonsumtion så ser det ju inte ljusare ut, liksom, eller?

Bäste PG, tyvärr nödgas jag till att avbryta vår debatt om Svensk alkoholpolitik pga av min sviktande hälsa. Jag kan inte tillbringa så mycket tid vid tangenterna som jag skulle vilja pga av mina besvär. Och jag måste satsa mer tid på att komma i så god fysisk form som möjligt inför en närstående operation i min nackryggrad.

Det har varit lärorikt och intressant(*) att ”få lära känna dig”. Jag önskar dig INTE lycka till i den fortsatta debatten eftersom vi inte är överens där. Men bortsett från det verkar du vara en trevlig prick(*) och jag vill därför önska dig lycka till med ditt fortsatta liv. Må Bra!
(*)bortsett från sista antydan om rasism, usch! Skäms!
Har du valt en ideologisk ståndpunkt och lever efter de värderingarna får du nog lära dig att utstå kritik. Speciellt när man som du, väljer att debattera.
Vänligen

PS
Hoppas nu siffrorna blev rätt till slut?
DS"

Ut med hunden och sedan i säng, kanske lite natttamat först?