När jag läste morgonblaskan idag så hakade jag upp mig på en formulering å insändarsidan. Vi har på den här insändarsidan en tid kunnat följa en debatt om dels ”vargskytten” och dels om hundar.
Gemensamt för dem bägge är att de behandlar människans relation till djuren.
Insändarsignaturen ”Också drabbad av lagens baksida” skriver följande:
”Varför denna orättvisa?
Lagen som vi har, hur fungerar den? En människa som skjuter en varg, för att den rivit och dödat får, får en dom på sex månaders fängelse. Hur kan detta vara möjligt, är ett djur mer värt än en människa? De som misshandlar och som våldtar, vad får de för straff? De som i dessa fall egentligen straffas är offren, som får lida livet ut. Kan ingen ändra vår lag så att den blir mer human och rättvis för alla?”

Det jag först reagerade på var formuleringen: ”är ett djur mer värt än en människa”. Detta fick mig att tänka: är ett djur mer värt än en människa? Och kom fram till svaret: Ja, i vissa fall och under vissa omständigheter. Jag tänkte vidare och kom då in på funderingar om hur vi människor beter oss mot varandra. Där ”vissa” människor anser att deras liv är mer värt än andras.
De människor som på något sätt ”drabbar” eller ”förgriper” sig på en annan människa har ju ställt sitt eget liv, eller sin egen ”viktighet”, ”framför” detta offer. Hur är det med krig? Hur resonerar politiker och höga befäl då? (är en annan människas liv mer värt under vissa omständigheter? Tydligen.)
Jag funderade också på den ”rumsrena brottsligheten” som sker när en fabrik eller verksamhet/enhet läggs ned för att ”lönsamheten” minskat och dessa ”beslutare” då ställer ekonomisk vinning framför mänskliga värden. (är pengar mer värda en människa? – Ja!)

Innan jag går tillbaka till ”djurvärderingen” vill jag poängtera att jag håller med insändaren om att lagens syn på relationen förövare-offer är väldigt ”sned” och att straffsatserna är utomordentligt konstiga.

Tillbaka till om ett djur kan vara mer värd än en människa som jag valde att svar ja på. I min världsbild finns det massor med människor, individer som jag inte alls skulle bli ledsen över om de dog. Jag skulle tro att det, för mig, finns fler onda och i mina ögon ”bättre döda” människor än vad det finns djur som förtjänar att dö.

Det enda ”djur” som jag inte kan finna något försvar för och som jag ofta dödar är fästingar. Vad de har för uppgift i det ekologiska systemet – begriper jag inte. Om uppgiften inte består i att ”tvinga” oss andra djur till effektivare immunförsvar. Men det är klart, det finns säkert en hel del fåglar som lever på att ”rensa” andra djur från t.ex. fästingar – eller?

Nä, ska ”vi” bli godare människor, generellt sett, måste vi inse att människans plats är BLAND DJUREN. Vi är ett djur som andra djur. När vi förmår att verkligen ta detta till oss på ett respektfullt sätt, ja först då, kommer vi troligtvis bli förmögna nog att både känna och ge respekt för allt levande, inklusive andra människor.