Kategoriarkiv: Hmm…

Massmedia

Publicerat av
5

Att jag aldrig lär mig. Här skickar man in en insändare, med en rubrik, och så sätter någon jeppe på tidningen dit en annan rubrik – som motsäger innehållet i texten? 

Så här såg texten ut som jag skickade in till ttela: 
"Våra privatiserade vårdcentraler. 
Har följt detta ett tag nu. Rackarns synd om dem som kommer i kläm. Men är inte detta en konsekvens av en politik som vill privatisera det som har fungerat i offentlig regi? Konkurrensutsätta, kallas det. 
Och vad gäller just dessa privat drivna vårdcentraler så betalas de fortfarande med skattemedel, av offentligheten. Och då finns det en lag om offentlig upphandling som måste följas. Att skriva långa avtal inom en verksamhet som kännetecknas av stora svängningar – är inte speciellt klokt. Och dessutom var ju själva poängen – konkurrens. 
Vi är offer för en politik som sätter vinst och pengar framför mänskliga behov och lidanden. Är det en bra politik? 
Nils-Gunnar Nordlund (Tidsbegränsad sjukpensionär (75%) född: 1955)" 

Utav det blir det följande: 
"Konkurrens är själva poängen nu för tiden 
Har följt detta ett tag nu. Rackarns synd om dem som kommer i kläm. Men är inte detta en konsekvens av en politik som vill privatisera det som har fungerat i offentlig regi? Konkurrensutsätta, kallas det. 
Och vad gäller just dessa privat drivna vårdcentraler så betalas de fortfarande med skattemedel, av offentligheten. Och då finns det en lag om offentlig upphandling som måste följas. Att skriva långa avtal inom en verksamhet som kännetecknas av stora svängningar – är inte speciellt klokt. 
Och dessutom var ju själva poängen – konkurrens. 
Vi är offer för en politik som sätter vinst och pengar framför mänskliga behov och lidanden. Är det en bra politik? 
NILS-GUNNAR NORDLUND (TIDSBEGRÄNSAD SJUKPENSIONÄR)" 

Jag blev lömsk på det där så nu har jag skickat följande meddelande till insändarredaktionen på ttela: 
"Bästa insändarredaktion. 
Nu är jag lömsk. Hade jag skrivit insändaren under signatur, hade jag inte brytt mig. Nu gjorde jag INTE det. Jag valde att sätta dit mitt namn. 

Den insändare jag avser är den i ttela 2006-07-14. 

Som textförfattare bygger jag upp MIN text. Min rubrik var inte vald på måfå. Så vad tror ni då händer om rubriken byts ut? 

Får jag fråga: Hur uppfattar insändarredaktionen rubriken; "Konkurrens är själva poängen nu för tiden"? Jag uppfattar den som att insändaren är positiv till att konkurrensutsätta. Nu är det just det jag INTE är. Och hur kan den rubriken ersätta: "Våra privatiserade vårdcentraler"? 

Läsare har hört av sig till mig och framfört att de blev förvirrade när de läste insändaren och fick läsa den flera gånger innan de förstod. Inte förrän i stycke två fattade det vad det handlade om och då fick de börja om. Men de fick likt förbaskat inte ihop min text med rubriken. Och det får inte jag heller. 

Om nu rubriksättare eller vem som nu är ansvarigt vill skapa sensationella eller populistiska rubriker så anser jag att detta ska ske på annat ställe än på insändarsidan. (Rubriksättare har ju en förmåga att skapa rubriker som ofta inte har så värst mycket med texten att göra.) 

Jag förväntar mig en offentlig ursäkt. Eller att ni sätter in insändaren igen – med rätt rubrik, gärna med en not om varför. 

Att Ni också ändrade i signaturen det får gå – men det vore intressant att få veta av vilken anledning Ni är inne och petar i en identitet? Jag finner inga regler som begränsar längden på en signatur/identitet. Eller menar Ni att denna typ av redigering innefattas i följande: "Redaktionen förbehåller sig rätten att vid behov korta ned, eller på annat sätt ändra i texten, så att den följer tidningens policyregler."? 

Nils-Gunnar Nordlund" 

Ska bli intressant å se om det blir någon respons över huvudet taget. 

Flaggning 
I dag flaggar 

för Kronprinsessan Victorias födelsedag. 

Berättelse

Publicerat av
7

Det är väl dags för en berättelse? Det var ju ett tag sedan. Ni som är sugna på fler klickar på ”Stories” här till vänster (röda sidolisten) 'fliken': Berättelser, en bit upp på sidan. 
Denna berättelse kräver en varning då språket kan väcka anstöt för känsliga läsare. Ordet ’kuk’ förekommer flitigt och gillar ni inte det så sluta läsa här. 

Furan till Mor (1981) 
Mor har aldrig varit främmande för att prata eller diskutera om sex. Kan nog beteckna henne som frispråkig. 

Det var dags för 50-års present. Vad hittar en då smågalen hjärna på för något? Jo, det självklara; Mor ska ha en vacker och ståtlig träkuk. 

Det dög inte med vad som helst. Jag letade länge innan jag hittade det perfekta sprickfria, hårda och snyggt ådrade kärnvirket av fura. Att jag valde fura har å göra med att jag ansåg just det trädet vara den bästa representanten för fallossymbolik. 

Jag sågade till en ca 30 cm lång, fyrkantig träbit. Skissade på frihand en lite lätt böjd ståkuk med ett proportionerligt ollon samt en fyrkantig sockel att stå på. 

Först bearbetade jag trästycket med såg. Sedan kniv och stämjärn. Därefter vidtog ett grovslipande med en s.k. rondell. Nästa steg var grovslipning för hand. Finare och finare sandpapper förbrukades i hög takt. 

Vi bodde vid denna tid på Snödroppsvägen i Vargön. Där hade vi en redskapsbod, bredvid ingången. I denna redskapsbod hade jag också installerat en arbetsbänk med tillhörande skruvstäd. 

Det s.k. ämnet till träkuken hade jag fastspänt i skruvstädet. Och det var här jag stod och bearbetade mitt verk. 

Mot slutet, då man verkligen såg vad det var och jag hade kommit till en blank fin lyster, på träkuken, stod jag som vanligt och handputsade. Jag hade det fina sandpapperet i handflatan och jag hade ett prydligt runkgrepp om träkuken och så bearbetade jag den frenetiskt upp och ned. 

Då kommer en granne, i något ärende, han passerar ju givetvis då den öppna dörren in till redskapsboden där jag står och runkar på en träkuk. 

”Vad gör du?” Frågar han. Och ser lite lätt förfärad ut. 
”Ja, jag gör en träkuk.” Svarar jag. Och känner hur jag blir generad? Fast jag försöker se ut som om det är det jag brukar göra. Jag har fortfarande kvar mitt handtag om träkuken med höger hand. 
”Jaha, varför då da? Vad ska du ha den till?” Fortsätter grannen. Och ler lite lurigt. 
”Den ska bli en present.” Upplyser jag. 
”Till vem då?” Vill han veta. Och jag ser att han slappnar av en smula. 
”Mamma.” Svarar jag och inser hur utomordentligt underligt detta låter. 

Grannen blev alldeles tyst, tittade på mig och gick. Han glömde tydligen av vad det var han egentligen kom för. 

(Jag har för mig att grannen återkommer, smygande, med en kamera. Men detta är ytterst svaga minnesfragment som kan vara efterkonstruerade eller något som mitt psyke puttat ned i det undermedvetna?) 

Denna händelse avskräckte inte min iver i att färdigställa detta konstverk. Jag fortsatte min bearbetning. Den sista behandlingen var med ytterst fin stålull. Med lödpenna brände jag in i träsockeln: ”Till Mor” (tror jag?) 

Snygg låda införskaffades samt silkespapper. Ytterst vacker presentpapper med vackert passande snöre knutet till en burrig snörrosett. Och med en sedvanlig grattislapp. 

Om jag inte minns fel så blev mor glad över att få en så snygg träkuk. Hon insåg att jag hade lagt ned min skäl och känsla i den. 

Så var det då dags för ”uppställning” av Mor tillsammans med sina presenter. Och här får jag nog tillstå att jag var smått elak eller vad man nu kan kalla det. Men jag noterade att mor hade smugit in träkuken lite bakom de andra presenterna så den inte syntes. 

”Tycker du inte att den är fin nog för att förtjäna främsta platsen.” Säger jag. Och då flyttar givetvis mor fram den, snäll som hon är. 

Av någon märklig anledning blev denna välbearbetade träkuk för det mesta förvisad till ett golvskåp i köket och togs bara fram vid ”speciella” tillfällen? Undrar om den är kvar? 

Diverse

Publicerat av
Svara

Biblioteket
Var till högskolebiblioteket och hämtade den där boken som jag inte beställt och som högskolan bedömde att det inte var något för dem(!?)
De hade ingen vettig förklaring till vad det kom sig att de ändrat sig och inte heller till vad det kom sig att boken beställdes i mitt namn. Jag hade ju inte beställt den. Det gick ju inte?

Hustrun var till stadsbiblioteket och lämnade tillbaka de talböcker jag lånat åt far.

Frimärken
Har börjat kika lite på frimärken, igen. Är ju filatelist – också.
Ska iväg och köpa den senaste FACIT-katalogen. Svenska frimärken.

Och så en pärm med plastfickor för s.k. ”helsaker”: Förstadagsbrev, brev, kort, större frimärkshäften etc.

Ska försöka hitta något enkelt katalogiseringsdataprogram också. Det jag hade: ”FACIT 2000 CD-Rom Edition, Collect-a-rom, The Millennium edition”, har den märkliga oegenskapen att det inte går att lägga till samlarobjekt. Det är alltså kört att katalogisera frimärken från 2000 och framåt(?). Eller så har jag missat något?
Hittar jag inget så får jag väl ”snickra ihop” ett eget. Har faktiskt ett gammalt Visual Basic-project ”liggandes”.

Diverse

Publicerat av
2

Städning
Fortsätter även i dag. Nu är det 12 cm kvar av pappershögen.

Bibliotek
I lördags var jag till stadsbiblioteket i Trollhättan för att hämta en bok som jag beställt, via fjärrlån men som de bestämt köpa hem i stället. Jag fick ett meddelande om att den hade kommit, på fredagen.

Det fanns ingen bok där. Jag ombads att gå hem och läsa meddelandet igen.

Det var tur att jag inte lät mig bli upprörd å stadsbiblioteket. Meddelandet var från högskolebiblioteket i Trollhättan.

Det märkliga är bara att jag inte beställt den boken där. Jag ville det men då sa de att denna typ av bok får jag låna via stadsbiblioteket. Boken var tydligen för ”folklig”(?)

Men nu verkar det som om de likt förbaskad, köpt hem boken och beställt den i mitt namn, utan att jag beställt den(?).

Det var ju därför jag gick till stadsbiblioteket och beställde boken via fjärrlån, från stadsbiblioteket i Göteborg. Där för övrigt det enda exemplaret i Sverige finns. Ja, eller, fanns. Nu finns det ett å högskolebiblioteket i Trollhättan också. Och snart även ett å stadsbiblioteket i Trollhättan. Även det exet beställt i mitt namn(?).

I dag ska jag ta mig till Trollhättan och hämta boken på högskolebiblioteket.

Och under hela den här tiden har antagligen boken å stadsbiblioteket i Göteborg varit outlånad(!).

Boken?: ”Sengstack, Jeff: teach yourself digital video and DVD authoring. Indianapolis, Sams, 2004, 720s.”

Folkbildning

Publicerat av
Svara

Bibliotek
I går fick jag ePost från Högskolan Väst om att två böcker jag beställt via LIBRIS fjärrlån kommit.
När jag beställde de där böckerna så fick man ju välja vilket högskolebibliotek som skulle vara mottagare. Det gjorde man när man la upp sig som användare. Jag valde då högskolans bibliotek i Trollhättan. Vänersborg och Uddevalla fanns inte som alternativ.

Så när jag nu då får meddelande om att böckerna finns att hämta så utgår jag ju givetvis från att de då ska finnas på högskolebiblioteket i Trollhättan.

När jag kommer dit så får jag först veta att, jodå de har kommit men att de är skickade till högskolebiblioteket i Vänersborg?

Av vilken anledning då ville jag veta? Då fick jag till svar att det måste bero på att jag ville ha det så. Nu blev det knepigt. Då ville jag veta hur jag i så fall skulle ha betett mig eftersom högskolebiblioteket i Vänersborg inte ens går att välja.

Då svarar bibliotekspersonalen att jag måste ha skrivit in det i rutan för mottagarbibliotek. Jag svarade att det hade jag inte gjort. Så svaret jag fick var att böckerna hamnat i Vänersborg beroende på att det var där jag fick kortet, jag var ”skriven” där.

Men, hävdade jag, jag valde ju Högskolebiblioteket i Trollhättan som mottagare. Här blev bibliotekspersonalen lite irriterad och jag kunde ana en ”otrevlig” ton. Hon fortsatte att hävda att jag måste ha gjort fel. Inte omöjligt svarar jag men knappast sannolikt eftersom jag dels inte kunde välja högskolebiblioteket i Vänersborg och dels beroende på att jag faktiskt trodde att de redan hade avvecklat det.

”Ja, ja”, får jag då till svars. Och så fortsätter personen: ”Dessutom är det bara den ena boken som är lånad via LIBRIS på fjärrlån.” En av dem köpte jag in så den har du lånat härifrån. ”Jaha? Då kan jag ju få den då.”. Nä, det gick inte för den hade de skickat till Vänersborg, eftersom jag hade valt det.

Sedan blev bibliotekspersonalen snäll och erbjöd sig att se till att böckerna skickades tillbaka från Vänersborg, till Trollhättan. Och att jag då kunde hämta dem nästa dag (i dag). Då förklarade jag att eftersom jag bor i Vänerborg och strax ska åka tillbaka dit så kan jag hämta böckerna i Vänersborg. Då fortsätter personen ändå att hävda att de visst kan se till att böckerna kommer till Trollhättan. Då ler jag och säger att det inte är nödvändigt och att det är bättre att vi spar miljö. ”Lådan går ändå”, blir svaret då.
Jag insåg då att det inte var någon idé med fortsatt argumentation. Personen skulle nog inte förstå att jag avsåg MIN resa ToR VBG-THN, nästa dag (i dag), med bil.

Nästa sak jag gjorde var att gå till stadsbiblioteket i Trollhättan. Jag tänkte, lite ironiskt, att eftersom jag nu ligger på plus så kan jag ju lika gärna gå dit och fråga efter boken jag beställt, via fjärrlån, från stadsbiblioteket i Göteborg.

Personen i ”kassan” kollar och jag får veta att det är ingen bok varken beställd eller reserverad i mitt namn. Jag blir då hänvisad till personen som tog emot själva beställningen om fjärrlån. Efter en hel del letande så får jag veta att den boken har de bestämt att köpa in och att jag står som första låntagare på den. ”Men,” menar jag då och fortsätter; ”boken fanns ju bara i Göteborg i övrigt var den svår att få tag på.” ”Ja, det är därför det dröjer lite, den var slut, men den är beställd.”
Jösses, nu fick jag tillfälle att le igen och tacka så mycket och bedyra att det var inte alls bråttom med boken.

Efter ett besök hos Mor&Far åker jag till högskolebiblioteket i Vänersborg för att hämta böckerna.
Jodå, de fanns allt där. Men jag ville veta av vilken anledning det kunde bli så tokigt. Även här blir jag till en början anklagad för att felet ligger på mig och denna person blir så irriterad att hon menar att det är ingen ide att fortsätta den här diskussionen eftersom jag ändå inte fattar.
Då hörs en liten röst, bakom en dator. ”Det är nog mig det beror på, det är nog mitt fel.” Personen som jag har mitt emot mig, som precis har idiotförklarat mig ser nu lätt förvirrad ut.

Den här nya, yngre personen, plockar då fram ett papper som ligger i boken och där står det på ett s.k. ”LIBRIS”-papper att boken ska till Trollhättan. Detta hade dock inte uppmärksammats.
Sedan kommer ytterligare personer av personalen, från ”de bakre regionerna” och vill veta vad det handlar om. Allt gås igenom än en gång. En äldre biblioteksperson visar mig då en skärmbild där det tydligt står att det är Trollhättan som är mottagarbibliotek och att jag mycket riktigt inte valt något annat, dels för att det inte ens var möjligt.
Denna, äldre person, förklarar då att det inte alls är den yngre som gjort fel eftersom det är hon, den äldre, som först tar emot LIBRIS-beställningarna, för hela Högskolan Väst (Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg). Hon hade slarvat. Och felet var hennes.

Jag uttryckte då min uppenbara tacksamhet över känslan jag då kände.

Men, en liten detalj kvarstod, I Trollhättan sa den personen där till mig att de köpt in boken och att den då inte var lånad på fjärrlån, hur blev den i så fall skickad till Vänersborg? Om det är från Vänersborg det utgår?

Detta förstod inte denna personal heller eftersom bägge böckerna var lånade via fjärrlån. Den ena från Malmö och den andra från Linköping.

Undrar om det innebär att jag i slutändan kommer att bli betalningsansvarig för boken från högskolebiblioteket i Trollhättan?

Förening

Publicerat av
Svara

Friskis&Svettis
Var på årsmöte i går (VBG). Blandade känslor. Dagordningen var ”slarvig”, tyckte den ”standarddagordning” vi hade tidigare var bättre.
Alla år tidigare har vi fått Pizza på årsmötet. Nu blev det torra kanelbullar. Och då är det dessutom 20-års jubileum!

Tur att det är så många himla trevliga människor som är aktiva i F&S VBG. Då gör det inget om själva årsmötet blir lite tråkigt.

Bibliotek

Publicerat av
Svara

Var ju till biblioteken i går. På kvällen, i förrgår, satt jag och fixade s.k. fjärrlån, via internet. Biblioteket på HV (Högskolan Väst f.d. HTU: Högskolan Trollhättan Uddevalla) är mottagare av fjärrlån och det hela skedde via biblioteksdatabasen LIBRIS. Tyckte det var lite konstigt att det inte var stadsbiblioteket.
En bok fick jag också problem med. Jag visste att den fanns i Göteborg. Men den dök inte upp i några databaser, förutom den i Göteborg då.
Jag skrev då ett meddelande till Stadsbiblioteket i Göteborg, via deras hemsida ”kontakta oss”, Ni vet. För att fråga hur jag skulle kunna få den via fjärrlån.
Jag fick svar, i går, från Karlstad? Den duktiga människan hade tagit reda på att boken jag sökte fanns i Göteborg, man tackar? Jag fick också veta att det faktiskt endast var där den fanns, i ett exemplar. Jag kunde också köpa den via www.bokus.com och priset är 436 kr. Och att den verkade vara slutsåld hos AdLibris. Sicken service!
Jag fick också veta att jag skulle höra med mitt eget bibliotek så att skulle försöka låna hem den.

Eftersom jag nu hade böcker att lämna tillbaka till Högskolans bibliotek och det var dit jag beställde två andra fjärrlånsböcker så knallar jag dit och undrar om de kan beställa hem aktuell bok (före detta hade jag varit till stadsbiblioteket och lämnat tillbaka en bok).

Bibliotekspersonalen hittar inte boken i någon databas. Jag säger då att den finns på stadsbiblioteket i Göteborg. Jag får då veta att de, biblioteken inom högskola/universitet inte har något samarbete med stadsbiblioteken?

Så jag fick knalla tillbaka till stadsbiblioteket och där fick den bibliotekspersonalen fylla i ett papper som jag fick skriva mina personuppgifter på. Jag nämnde då för denne person att jag kunde fixa fjärrlånen själv via LIBRIS biblioteksdatabas, till högskolan. Jag möttes av mäkta förvåning. Här märktes tydligt frånvaron av samarbete.

Jag började nu lura. Jag som allmänhet har tillgång till samtliga dessa bibliotek. Men de är inte samordnade i någon databas, via internet.

Det innebär att jag som allmänhet, eller studerande, för att söka en bok, att låna, måste ”kontakta” biblioteken på högskola/universitet, gymnasieskolor, stadsbiblioteket (inkl filialer) och sjukhusbiblioteken. Ingen av dessa har något samarbete eller finns i någon gemensam databas. Är inte det märkligt?

Finns det fler biblioteksgrupper?

Lillsemester

Publicerat av
Svara

Jag och hustrun har varit iväg en tur till stora staden Göteborg.

I torsdags (23/2) gav vi oss iväg. Första stället vi stannade på var Edet Rasta. Vi skulle tanka. Det gjorde vi inte, vi tycket bensinen var för dyr.
Däremot hade de billigt smågodis så det köpte vi.

ICA Kvantum å Ale Torg, var nästa anhalt. Bunkrade upp med lite ”nödvändigheter”.

Sist vi var söderut så var vi till IKEA och investerade i lite av livets nödtorft. Bl.a. en bunt handdukar. De där handdukarna hade ”häftats” ihop med en sådan där ”pistol” som skjuter en sådan där plastgrej med ”ankare” i ändan igenom rubbet.
I ”vår” bunt hade den på vägen tagit med sig ett gäng trådar, som hörde till handduken. Och dragit dessa liksom igenom rubbet ock dessutom lyckats liksom knyta i ”andra ändan”. Mycket märkligt. Men det gjorde handdukarna ”osnygga” och inte så funktionella.
Därför stannade vi också till vid IKEA, för att lämna tillbaka detta.
Vi passade givetvis på att äta mat och kika runt lite. Och jag blev lite fattigare när jag lämnade belysningsavdelningen.

Vandrarhemmet vid Slottsskogen, på Vegagatan, i Göteborg är ett trevligt ställe tycker vi. Där hade vi bokat ett trevligt tvåbäddsrum och så var bastun bokad två timmar, till mig.
Hustrun skulle till Rondo, vid Liseberg och titta på After Dark.

Hustrun tog spårvagn 6 till Korsvägen och jag tog popcorn, öl och en kvalitetsdeckare i pocketformat (Remo) med mig till bastun, efter att ha ledsagat hustrun till hållplasten.

After Dark var bra, kanske lite för mycket ”sexistisk”, men inte så det störde.
Bastun var helsexig eftersom jag var naken hela tiden. 🙂

På fredagsmorgonen (24/2) frukosterade vi och sedan blev det rumsstädning och ett kånkande av väskor till bilen. Det är märkligt. Men när hustrun och jag ger oss iväg på ”turer” som innebär en eller två övernattningar så har vi med oss väskor för flera månader?

Jag körde bilen till parkeringen vid Svenska Mässan och hustrun tog apostlahästarna in till centrum.

När jag parkerat bilen och tog riktning mot stadsbiblioteket vid Avenyn så blev jag kissnödig. Hotell Gothia tyckte jag var en bra plats att hjälpa mig med det problemet. Jag gick till hissarna. Tänkte att uppe vid restaurangen har de säkert toaletter.
I hissen hände inget när jag trycket på knapparna. En trevlig flicka kommer in i hissen och tittar på mig och säger; ”Du måste ha plastkort för att kunna åka hiss!”, ”Å fan! Måste man ha det med sig!”, svarar jag då och anstränger mig för att se vilsen ut. Varpå flickan fixar till det så jag kan komma upp till 23:e våningen.

På biblioteket hittade jag tre böcker som verkade lovande. Frågade om jag kunde få låna dem där och lämna tillbaka dem i Vänersborg. Icke! Däremot kunde jag i Vänersborg beställa böckerna på s.k. fjärrlån Och då kan jag hämta och lämna böckerna i Vänersborg (!?). Fast som bibliotekspersonalen sa; ”Det är ju inte säker att det är just de där böckerna härifrån som kommer.”

Sakta strosade jag nedför Avenyn, kollade lite bokreor, kom på att jag kunde besöka Clas Ohlson i Femmanhuset. Då ringer hustrun, så vi bestämmer att vi ska träffas och fika eller äta. Det blev mat.

Efter en del kollande och faktiskt handlande på Clas Ohlson så skulle vi ta spårvagn 4 till Korsvägen. På väg dit upptäcker jag att jag inte har grejerna med mig som jag handlade på Clas Ohlson. Jag blev så ”disträ” där nere vid kassan. Dels ringde hustrun på telefonen men det var så dålig mottagning så det funkade inte och dels så var det en annan kund som ”larmade” vid kassan bredvid och det är ju alltid intressant.
I det här fallet visade det sig att det var en dokumentmapp som mannen hade haft i flera år. Men personalen menade att det i den fanns en ”larmremsa”, annars skulle det inte ”larma”. Mannen såg minst sagt konfunderad ut. Den där mappen, menade han, hade han burit in och ut i hur många affärer som helst, i flera år, utan att den larmat. Stackarn, han kommer väl å gå lös på den där dokumentmappen (i skinn) med en kniv för att försöka hitta den där ”remsan”.
Kassapersonalen hade tagit hand om mina varor och jag blev upplyst om, när jag påpekade min ”vilsenhet”, att jag därmed är med i en klubb som är aktiva ca 300-400 gånger i veckan. Kändes faktiskt lite bättre.

Utanför mässan stod den snyggare hälften av ett par som vi umgås allt för sällan med. Vi hade bestämt att vi skulle ”göra mässan” tillsammans.

Ca kl 18:00 kom den manliga delen av paret. Han är förresten avbildad här nere. Det är han som står bredvid mig på fotot från Paris, utanför vandrarhemmet. Där har han en massa hår – det har han inte nu.

Inne på mässan var jag bl.a. med på ett seminarium om choklad. Det var intressant. Riktigt fin choklad, med kakao upp mot och nära 100% måste inte vara mörk och den måste inte alls smaka bittert. Smakar den bittert är den av sämre kvalitet, faktiskt. Och så ska den smälta relativt fort i munhålan. Och när man bryter den ska det knäppa till, då är den väl ”punchad”.

Kompisen missade chokladen precis. Vi angrep i stället vinprovningen. Det var kul. Min kamrat är en hejare på vin, så det var bara att glida med.

Precis innan vi lämnade mässan hade jag bestämt att jag skulle köpa en Tempur-kudde. Den jag hade började bli lite ålderstigen. Jag prövade ut en och frågade vad de skulle ha 850 SEK !!!!. Och då var det ett rabatterat mässpris? Jag gjorde processen kort och gled därifrån. Hemma kan jag köpa en likadan kudde för 400-500 SEK. Jag hade ingen lust att stå å käbbla med den där försäljaren om det. F-n va’ en del lurar folk.

På kvällen blev det tjôt och lite tilltugg. Märkligt, fastän vi var proppmätta så nog skråen går det ned lite till?

Sov gott, frukost, packade bilen (25/2). Sedan resa in till Kungsmässan. Kompisen skulle spela tennis så jag och hustrun kollade i affärer. Kompisens fru var hos frissan. Jag besinnade mig och köpte endast 2 st uppladdningsbara AAA batterier (99 SEK).

Efter träningen och Kungsmässan så åkte vi till Kviberg och ”saluhallarna” där i regementets gamla stallar.

Klart kul att uppleva. Där finns allt och lite till. Jag köpte en packe med James Bond serietidningar från 1988. Käkade och fikade och som avslutning blev det att köpa frukt och grönsaker. Mot slutet höll vi på att frysa ihjäl.

Hejdå och löfte om att ses snart. Vi lämnade våra vänner på parkeringen vid Kviberg. Sedan skulle jag köra närmsta vägen till 45:an. Vi hamnade givetvis på E20 mot Stockholm. Utmed den vägen i höjd med Partille så fanns ett JULA-varuhus. Dit ville jag. Och lämnade det stället med ytterligare belysningsapparatur.
Sedan hittade vi 45:an efter att ha passerat Partille, Angered och Kortedala.

Väl hemma var vi nöjda över att vi var relativt tidiga. Vi skulle i lugn och ro kunna titta på uttagningen till melodifestivalen. 20:00. Och då får vi veta, av Lena PH, att vi missat det hela eftersom det p.g.a. OS var tidigarelagt en timma – snopet!

Hunden fick en relativt tidig kvällspromenad och sedan blev det sängen.

Nu, i dag, är det en fantastiskt vacker dag, här. Kallt, men solen skiner.

Gör det själv

Publicerat av
2

”Kan själv”. Är nog ett begrepp jag tagit till mig. Det är få saker jag inte prövat. Det är klart att det finns massor jag inte gjort men det beror mer på tidsbrist än intresse. Men det som dyker upp, det vill jag gärna göra själv. I alla fall lära mig hur man gör.

Att sy tycket jag var roligt relativt tidigt. Att välja syslöjd som kille 1968 var väl inte det vanligaste. Men vi var faktiskt tre killar på den tiden Conny och Ted vill jag minnas att de hette.

Där sydde jag en blommig strandkavaj av frotté. Jag var utomordentligt dyster när jag inte kunde ha den längre.

Hittade faktiskt en bild där jag har den på mig. Bilden är tagen utanför ett vandrarhem i Paris. Vi var tre kompisar som var ute och tågluffade (1974).

Därefter har jag sytt en massa; kläder och mjukisdjur.

Och nu i går så bytte jag dragkedja i ett par jeans och då tänkte jag att det där dokumenterar jag och lägger ut på nätet. Det kanske kan ”trigga” andra gubbar att ”göra själv”.

Dessutom finns det en hel hop kvinnor som inte kan. Jag lärde min hustru hur man gör när man byter dragkedja.

Var så goda: Do It Your Self: Steg-för-steg byt dragkedja.