Händelserik Onsdag

Besvärsläget
Bättre. Preparerade mig med 10mg Stesolid i går kväll för att mina spända muskler skulle få slappna av lite.

Kontakt med Spine Center i GBG :sjuk:
Det ska vara ett brev på väg som innehåller en kallelse. Jag ska till Göteborg den 11 mars 2008. Se där. Nu blir det spännande att se vilket klockslag och vilken doktor?

Fick brevet, med kallelsen. Det blir klockan 13:00. Men inte till ’min’ doktor. Men det här blir säkert skitbra det också.

En rolig historia
Jag har hört den förut. Ni har säkert också stött på den. Men den tål att läsas igen:
– Jag läste i er annons att ni syr upp en kostym medan man väntar. Stämmer verkligen det?
– Jodå, vi tar alla mått och sedan får ni gå hem och vänta!

Källa: HÄLGE nr 2 2008.
Ni missar väl inte HÄLGES ’stripsida’? 😀

WebbHotell-strul
Var i telefonkontakt med O&K idag. De (Martin) ska skicka ett lösenord via SMS. Det kommer troligtvis inga lösenord via brev. Då de inte har en utarbetat rutin för detta.

Och vad avser e-postkontona så verkar det som om någon smartskalle satt igång att sopa rent alla lösenorden till dem så de kan inte bytas? Men det skulle tydligen gå via någon slags manuell handpåläggning. Jag antar att det handlar om många tusentals lösenord.

Och någon tidsplan kunde de över huvudet taget inte prestera. De tyckte själva att det var mycket pinsamt. Jag tycker det är skandal.

Fick ett SMS. Om att nu var allt klart. FTP fungerade men skulle behöva byta alla lösenord till e-postkontona. Jag svarade på det där SMS:et, att det inte går att FTP:a eller ändra lösenord för e-postkonton, utan ett lösenord, till själva domänkontot.

Då ringde det i mobilen. Det var väl den där Martin, tror jag, som jag skickat e-post till. ”Har du inte fått något lösenord?”, undrar han då, jag svarar: ”Nej.” och han fortsätter: ”Skicka ett mejl med dina uppgifter så får du ett lösenord via SMS.” och på det svarar jag: ”Men det har jag ju gjort en gång redan. Ska jag göra det igen?”… tystnad…. M fortsätter: ”Vad heter du?” , jag svarar på det och M ordar vidare: ”Jaha ja, ja, där hittade jag dig, hm, hm…, men då ska du alldeles strax få ett lösenord, via SMS.” Det var 14:06. Nu är klockan 16:07. Det är långa ’straxar’ det där…

Jag har för säkerhets skull skickat ett mejl till. Som är en kopia av det första. Om jag får ett nytt lösenord är nog det första jag gör, att försöka byta det.

Så… 16:28 får jag ett SMS, med ett lösenord…

Efter en hel del trasslande så får jag till det med byte av lösenord på e-postkonton. Och så byter jag till ett säkrare lösenord för själva domänkontot. Sedan skulle jag sätta igång att kopiera alla mina data-filer till min lokala hårddisk. Då trilskas den där serverjäveln igen och vägrar hålla kontakten. Löjligt låga s.k. ’time out’ tider. Skickade ett ilsket SMS och klagade på det. Fick följande svar: ”Men snälla, vi kan inte styra över eventuella time out.”. Ni som begriper, begriper säker vem som begriper.

Nu har jag i alla fall fått fart på kopierandet. Det började funka efter det där knäppa mejlet? Nu är det snart klart. Ska bara kopiera SQL-databaserna också. Och så vill jag se om det är någon fart på e-posten.

Banken
Var inne till banken i ett ärende. Jag bankkund i bl.a. SwedBank. Och via dem har jag en av mina internetbanker. Och till detta, hos SwedBanks internetbak, behöver man en liten ’dosa’ som genererar koder som krävs vid transaktioner ut från banken, bl.a.

Den jag hade var av en liten, kreditkortstor sak och nästan lika tunn. Och det var liksom knappar som inte var knappar, på den. Som förhöjningar. Jag hade problem med det där. Det ökade på min värk i händer och armar att trycka på den där.

Och hustrun har en liten oval, orange sak, med vanliga knappar. Som jag då tittat lite snett på. Jag bestämde mig för att byta till mig en sådan, i banken. Min tur. Framför mitt ärende och får veta att de där små enkla smidiga sakerna inte finns längre. Det gick inte att byta batteri i dem.(?)

Måste vara en höjdare som är inköpsansvarig. Eller som nu inte är det längre.

SwedBanks lättryckta koddosa.

Det de hade att erbjuda, som var lättare var en apparat som är betydligt stötte än vanliga bordsräknare. I sammanhanget var det jättelik. Titta på bilden. De omgivande referensprylarna är: Min mobiltelefon, en Sony Ericsson W200i. En vanlig tändsticksask och en svensk 5-krona från 1991. Det där är inget som man tar med sig på resan.

En annan rolig sak, tycker jag, som hände vid det här besöket var när banktjänstepersonen skulle aktivera ’dosan’. På de små har de tydligen en aktiveringskod och så får då kunden slå in sin s.k. PIN-kod. Så gjordes och det blev fel. Manualen lästes och det knappades väldigt på ’dosan’. Den här modellen var ny för min banktjänsteperson. Och när de övriga i banklokalen tillfrågades så var de lika främmande. Det var bara ’Eva’ som kunde och hon var inte där, elände.

Jag fick i alla fall försöka trycka in ’min’ PIN-kod, tre gånger. Och då låstes ju givetvis den där apparaten. Då rings supporten. Jag förstod av samtalet att supporten inte var så värst hemma på den där modellen heller. Men upplåst blev den

Jag hade, tekniskt intresserad som jag är, suttit och småsneglad på bankpersonens frenetiska tryckande på ’dosan’ samt ett nervöst studerande av manualen. Jag sneglade lite i den också. Och konstaterade att det där var en s.k. konsumentmanual. Den innehöll inga instruktioner om hur dosan ’aktiveras’. Jag hann läsa att den här modellen var ’smartare’ än en annan modell etc. Man behövde inte trycka så mycket. Antagligen avsågs den ’lilla’.

Då fick jag tanken att det var kanske så att de även förenklat aktiveringsförfarandet. Jag frågade hur de gjorde med de mindre ’dosorna’ och fick en snabb genomgång. Och att det var så som det var gjort på den här också. Då testade jag ett antagande. På den lilla modellen sker aktiveringen av att man trycker på en knapp och så ska då ’aktiveringspersonen’ skriva t.ex. ’1234’ Då dyker det upp en anmodan om att ’kunden’ ska skriva in sin ’hemliga’ PIN-kod, upprepa den och sedan är allt klart!

Och så var det då gjort på den här och det blev då fel. Jag antog alltså att de rationaliserat bort ’aktiveringsförfarandet’. Att när ’knappen’ trycks, första gången, då ska kunden knappa in sin PIN-kod och sedan upprepa och allt klart.

Medan banktjänstepersonen satt i samtal med telefonsupporten, och diskutera hur problemet skulle lösas, vinkade jag till mig ’manualen’ och läste hur man gör för att byta PIN-kod. Jag knappade in ’1234’ höll en knapp inne, väntade lite. Fick en uppmaning om att knappa in ny PIN-kod, gjorde så, upprepa, gjorde så. Allt klart. ’Dosan’ var aktiverad och klar.

Det där såg banktjänstepersonen och sa till telefonsupporten: ”Du, det verkar som om kunden själv har löst det här…, ja hej och tack då.” Och så lades telefonluren på. Och jag blev överöst med tack och beröm. Det där räddade min dag. 😀


Andra Bloggar om: , , , , , , ,


Internet

Nu har jag gjort klart en sida där jag samlar de berättelser jag publicerar. Ni har länken till "Stories" här till vänster i det röda fältet. Under "Jag Tycker". [Not: 2/3 2011: gäller ngn.blogga.nu. Här (blogg.ngn.nu) finner ni länken till 'Berättelser' om ni klickar på den s.k. fliken, här ovan.]

Håll till godo!

Media:

————– ttela ————–
Ledaren:
Magnus Krantz, från Liberala Nyhetsbyrån, tar idag upp frågan om preskribering av främst mord. Det är väl definitivt en typ av brott som aldrig ska preskriberas.

Debatt:
Och så fick då Peter Jonsson (s) svara Pernilla Gunther (kd). Ett klokt svar.

Insändare:
Västtrafik, Linda Jasniskij, har gett sig in i striden och ger ”svar på tal”.
Jag är inte nöjd med deras redovisning av siffror. Hur många är det som har deltagit i undersökningen? Där står: ”… intervjuar varje månad ett statistiskt urval av svenska folket om vad de anser om kollektivtrafik, färdtjänst och sjukresor.”
Och utav den undersökningen dras följande slutsats: ”… att 93 procent av färdtjänstresenärerna och 94 procent av sjukresenärerna i Västtrafiks område är nöjda, …”.
Nu ska jag försöka källgranska: Jag börjar på www.sltf.se. Först, från och med 2004 är det SIKA som ansvarar för insamlandet och sammanställningen av statistikuppgifter. Sen, går inte att hitta några sifferuppgifter färskare än 2003.
Så jag kollar på Västtrafiks hemsida: www.vasttrafik.se. Där hittade jag inget.
Jag skickar en fråga till SLTF och frågar, johan.nordgren@sltf.se, följande;
”Hej!

Nils-Gunnar Nordlund heter jag.

Jag läser ttela. Morgontidning för Trollhättan och Vänersborgs kommuner. I denna tidning har det varit en del insändarskriverier om färdtjänst och sjukresor s.k. anropsstyrd trafik.

Västtrafik uppger via Informationsansvarig Linda Jasniskij en del siffror, för januari 2005. Hon uppger också att ni SLTF, varje månad intervjuar ett statistiskt urval av svenska folket om vad de anser om kollektivtrafik, färdtjänst och sjukresor.
Med resultat från den undersökningen tar Linda och gör följande slutsats; ’att 93 procent av färdtjänstresenärerna och 94 procent av sjukresenärerna i Västtrafiks område är nöjda,’

Nu ifrågasätter jag inte det i sig. Utan jag blir lite nyfiken på källuppgifterna.
Jag skulle vara tacksam om jag kunde få veta följande och det avser januari 2005 och VGregionen:
1. Är det Ni som utför, samlar in och sammanställer, statistikuppgifterna?
2. Sker det via intervjuer?
4. Hur ser det statistiska urvalet ut?
5. Hur många tillfrågas?
6. Hur stort är bortfallet?
7. Hur många av de tillfrågade respektive svarande var färdtjänstberättigade?
8. Hur många av de tillfrågade respektive svarande utnyttjade sjukresor?
9. Hur många färdtjänstberättigade reste med färdtjänst inom VGregionen i januari 2005?
10. Hur många sjukreseresenärer var det inom VGregionen i januari 2005?

Vänligen och tacksam för snabbt svar.

Nisse

———————–
Kolla gärna min blogg: http://ngn.blogga.nu”

Jag misstänker att siffrorna blir rätt låga, men vi får se. Bättre vore ju om de gjorde ett statistiskt urval av t.ex 1000 färdtjänstresenärer och 1000 sjukreseresenärer. Det skulle bli mer korrekt. Men vi får se, de kanske gör det?
Det finns bara en typ av undersökningar som ger en ”sann” bild och det är totalundersökningar. Man frågar varje resenär.

Nyheter:
15-åringar med droger i blodet: Jag tänker inte ha en lång utläggning om detta. Jag vill bara komplettera det Göran Eriksson på sid 8 uttrycker om ungdomars drogdebut. Det är sannolikt så att det testas hasch första gången när man är under inverkan av alkohol. Och att det är haschrökande som gäller. Men till det krävs att du är VAN RÖKARE!
Så, har du en ungdom som är RÖKFRI och ALKOHOLFRI så ska det mycket till att just den ungdomen ska testa andra droger.
Sedan kan det ju vara på sin plats att fundera över sitt eget konsumtionsmönster, eller?

Corner: Missköter man ekonomin ska man inte ha några utskänkningstillstånd. Så det så!

Handledning: (sid 12-13) Tror jag att det skulle vara klokt att ha i fler eller varför inte inom alla yrkeskategorier?

Hjälpmedel: Det är sant att den som är funktionshindrad redan är i ett ekonomiskt försämrat läge. Det finns ingen vettig anledning att lägga ytterligare kostnader på denna grupp. Spara på annat sätt i stället! Personligen tror jag att det kan sparas massor inom den numer ”dubbla” administrationen inom VGregionen.

Ovädersnamngivning: Känns bra att det nu är utrett. Och att det är jämlikt.

Sjukskrivningar och diagnos: I en mindre artikel på sidan 17 kan följande läsas:
”Kan korta sjukskrivning
En tidig bedömning vid sjukskrivning kan identifiera personer, som behöver tidiga insatser för att underlätta återgången till arbetslivet. Det visar en avhandling vid Umeå universitet.
Bristen på professionellt stöd visade sig vara en faktor som ökar risken för förtidspension. Andra faktorer som är viktiga är individens egen tro om sin förmåga att arbeta i framtiden, antalet tidigare sjukskrivningsdagar samt om det fanns en tydlig diagnos från läkare eller inte.
En delstudie visar också att undersökningar och dokumentation behöver förbättras avsevärt från hälso- och sjukvården samt inom försäkringskassan för att kunna ligga till grund för att underlätta samverkan mellan rehabiliteringsaktörer.”

Jag vill speciellt rikta uppmärksamheten på ”TYDLIG DIAGNOS”.
Sedan kan man ju undra av vilken anledning tidningen, TTELA, väljer att INTE lägga detta som en större artikel?

Missbrukarhem: på samma sida, kan vi i en lika liten artikel läsa att Barnombudsmannen (BO) menar att det finns över 100 000 barn som växer upp i hem där minst en av föräldrarna har alkoholproblem.
BO föreslår också långsiktiga förebyggande åtgärder, för att skapa en restriktiv attityd till alkohol bland ungdomar och deras föräldrar.
Läser NI det? NI som vill ha ännu mera alkohol i vårt samhälle.

Polisen: Kan vi läsa om på sidan 22. Det får mig att tänka på Bosse Ringholm, vår vice statsminister och hans privata åsikt om polisen. Jag skulle vilja se det så här; Jag ser ingen konflikt i att en politiker har en professionell offentlig uppfattning och en individuell privat åsikt. Tanken är ju att han som politiker med sin person ska företräda en massa väljare och ett parti. Jag kan tänka mig att det finns en massa politiker som får agitera för en åsikt som de privat anser vara tokig. Det är ju liksom ”tingens ordning” inom politiken.
Sedan är det ju utomordentligt olyckligt att ens privata värdering ges offentligt utrymme.
Mig veterligen finns det ett antal poliser som tycker det är kul att dunka svenska medborgare i skallen. Samma medborgare som de har som yrkesuppgift att skydda.
Värdera dessa polisers gärning mot Ringholms värdering. Tja, vad ska vi tycka då?

Jägare: Associerar till artikeln på sid. 23. Menar Algot Jansson att det är synd om honom när han inte får döda Älgen i stället för Vargen? Nej det menar han inte.
Men, nu har vi väl jakt på vissa djur i naturen just för att det ”SAKNAS” rovdjur som NATURLIGT borde finnas där.
Och av vilken anledning skulle ”staten” ta större ekonomiskt ansvar gentemot enskilda när det enda man egentligen gör är att INTE HINDRA en NATURLIG SPRIDNING av rovdjursstammen. Dessutom ÄR ”staten” DU och JAG, inklusive Algot.
Min lilla privata åsikt är att det är VI MÄNNISKOR som ska vara det INTELLIGENTA djuret så då får vi lura ut hur vi ska kunna SAMEXISTERA med de djur som rimligtvis, egentligen, har större rätt till naturen än vad vi har. De var där först.

Telefonförsäljning: Vi är med i NIX-listan. Verkar fungera bra. Kan inte komma på att jag fått någon telefonförsäljare på tråden den senaste tiden.
Sedan är det väl självklart att man ska ”tuffa till” reglerna.

Långfärdscykling: David hälsas välkommen tillbaka!

Annonser:
Här ska jag göra ett sällsynt uttalande om annonser; på sidan 9 hittar vi en annons om en ny butik på Överby, Trollhättan. ”MODE ENDAST FÖR MÄN”. Jämlikheten väller in nu. Det var väl på tiden. Visserligen har det funnits ”gubb-” & ”grabb-” klädaffärer länge. Men de har ju inte varit speciellt ”mode”-inriktade.
Bara det inte blir som med Jack&Jones. Där kan i alla fall inte jag handla kläder och ändå är jag en man i mina bästa år, 179 cm lång och 94 Kg muskler.

Övrigt:
Jag vill passa på att uttrycka mitt gillande för del 2 av TTELA och då speciellt den numer trevliga positiva inriktningen. Att visa och beskriva det som är bra.
Jag studerar också ofta kulturen ingående. För det mesta har jag inga synpunkter på den. Kulturen är ju liksom ”fri”. För mig finns inget direkt ”bra” eller ”dåligt” inom kultur.
Sporten är det sämre med. Allt för ofta bläddrar jag bara förbi den. Jag ger den inte ens en chans. Kikar på bilder för att se om det är någon duktig person jag känner igen.
Annonssidorna bläddrar jag också ofta förbi och missar därmed en hel massa kul saker. Har ingen bra förklaring till att det är så. Det var hustrun som visade mig annonsen som jag skrev om här ovan.

Serier:
Idag skrattade jag åt en strip. Det har jag inte gjort på länge. Men jag måste dela upp humorn i en svart och en vit sida. För det var den svarta humorn i mig som skrattade.
Det svarta humorpriset går till: BIZARRO. Det är kanske nästa steg inom sensationsTV?
Det vita går till: HÄLGE. Har man följt Kottens skräck för bilar under en längre tid så blir liksom den här stripen roligare.
———————————–

Nu ska jag vila!

Media:

————– ttela ————–
Ledaren:
Bästa Hanna Wiberg! Det vore trevligt om du via din journalistiska begåvning kunde vara lite mer nyanserad och opartisk i dina politiska utsvävningar. Jag tycker SAMTLIGA parter/partier är grumliga och svävande. Förskönar, lyfter fram sin egen förträfflighet och svartmålar opponenterna. Sådär håller det ju på HELA TIDEN!
Om du nu vet så förbaskat väl vad som är bra och bäst för Sverige, skriv om det då! Eller är det omöjligt, när man jobbar för Liberala Nyhetsbyrån?
Jag tycker också att dagens socialdemokrati är bufflig och osmidig. Men är inte det ganska tydligt och kännbart? Men kom igen! Vad är bättre? Hur löser vi alla problem? Skriv rakt och ärligt. Kan du det?

Nyheter:
Taskigt vaggade, totalt känslokalla och socialt missanpassade ungdomar har varit i farten igen och sabbat livet för en annan människa (säkerligen flera).
Hur känns det ”Svensson”? Känner du: ”Nu måste Jag ut på gator och torg och visa att det är Jag som vuxen som är föredömet och så suger Du dem i ”skjortkragen” och föreläser om vad ”social godhet” och respekt är för något!” Tänker Du så? Det borde du.
Eller tänker du; ”Nu vågar man ju inte gå ut.”, ”Var är polisen?” och att ”myndigheterna” är odugliga eller att det är säkert ”sådanadär” kriminella invandrarjävlar(*), släng ut dem ur vårt Sverige, de är ju farliga som fan! (Nu finns det faktiskt en reell risk att få en kniv i sig, en spark i huvudet – så var försiktig!)
Då är du feg! I den mening att du inte gör din röst hörd.
Då är du okunnig! I den mening att du antar utan att veta.
Då lever Du i det samhälle Du förtjänar! I den mening att är man passiv får man ett passivt samhälle.
Det som händer i Sverige, både gott och ont, är allas vårt ansvar. Och reagerar inte VAR OCH EN så kommer inte det goda att segra, var så säker.
MEN, jag tänker ändå hänge mig åt att ge ”myndigheterna” en brasklapp. Någonstans i dessa ungdomars utveckling har de träffat flera ”myndighetspersoner” som sett deras sociala oförmåga och brist på respekt och inte reagerat! Berodde det på okunskap? Prioriterades det bort p.g.a. stress, resursbrist? Ja jag vet inte? Det vet bara NI.
(*)Obervera att detta är inget jag tycker! Men det verkar finnas allt för många som faktiskt tycker och tänker så.

NU-Direktör: Behövs det?

Tandvården: Jag vidhåller min övertygelse om att tandvården fullt ut ska införlivas i patientförsäkringssystemet. Nästa tegelsten är ögonen.

Vårdcentraler: Ibland är de inte ens ”öppna” för de som har rätt till dem.

Arbetslösheten: Vore bra om reella siffror också presenteras. Hur stor var befolkningen i augusti 2005 för Trollhättan, Vänersborg och Mellerud? ANTALET personer, människor, är minst lika viktigt att SE som en procentsats. Tänk på det i fortsättningen Alexandra Davidsson.

Posten: Klart som ”självklart” att brevlådorna ska vara ergonomiska och vettigt placerade!

Brynolf Wendts: Har han skrivit någon bok?

Debatt:
Måste helt enkelt unna mig att bemöta Mikael Cederbratt (m). Den börjar ju bra. Sedan kommer det, reservationen:
”Men vi menar också att valfriheten inte får ske på bekostnad av den medicinska säkerheten. Valfriheten måste i vissa fall begränsas av bedömningar av hur barnets och mammans hälsa påverkas.”
Bäste Mikael Cederbratt (m). Då har ju inte föräldrarna valfrihet? Enligt citatet förvandlas mamman till en inkompetent hona med uppgift att föda barn.
Innebär inte ”valfrihet” att föräldrar, om de vill, ska ha rätt, om de själva bedömer det som riskfritt och efter rådgivning av expertis, tar beslutet om förlossningsmetod?
Och om föräldrarna blir informerade om att antingen mamman eller fostret inte är i medicinskt skick att föda på det sätt föräldrarna önskar så är jag då väldigt övertygad om att de följer de medicinska råd de får. Det är möjligt att det finns undantag. Hur många är de?

Politik:
Jag har tidigare sagt vad jag tycker om Strömsborg i Vänersborg. Det skulle bli ett utmärkt vandrarhem.

Och om politikens beslutsvånda kan jag inte säga annat än att det nog är bättre att man visar osäkerhet än att man kastar sig in i panikbeslut. Och med det vill jag då hänvisa till Vänersborgspolitikens behandling av ”Arena Vänersborg”.

Heltid kan hota jobben: Bra artiklar på sidan 16 som belyser problemet ur två perspektiv. Mer sådant!

Uddevalla S-politiker: Jan Gunnarsson, ordförande i arbetarkommunen i Uddevalla, känner inte till några påhopp på Ann-Kristin Sörensson. I samband med hennes larm riktat mot Helen Hagström Nordendorph.
Det verkar var frånvaron av stöd som var det värsta? Kan Jan Gunnarsson, tänka sig att känna till det?

Budgeten: Känner bara hur himla dåligt insatt jag är så jag avstår att kommentera.
Jo en sak kan jag kommentera, i samband med budgeten och det är gårdagens (14/9) ”Johan Hakelius” i Aftonbladet. Det är en man med djupa politiska insikter, eller? Undrar VAD den mannen har innanför pannbenet? Jag ser han som en Clowndebattör som man får se som en humorprovokatör. Han producerar inget seriöst, hitintills. Det kanske inte är meningen? Läs och bedöm själva. Här är citatet:
”Ingen vettig människa vet, egentligen, vad som försiggår under dessa ändlösa budgetförhandlingar. Vi vet vad de deltagande vill att vi ska tro. De vill att vi ska föreställa oss dem sitta där, oändligt allvarliga, med det allmännas bästa i sinnet. Ungefär som en korsning mellan VM i poker och en påvlig konklav. Men det faller förstås på sin egen orimlighet
För normala, hyfsat uppfostrade människor är det svårt att ens föreställa sig en grupp personer så grälsjuka att de inte förmår jämka samman några procent och kronor, trots att dygn och veckor går. Och varför ska de nödvändigtvis träffas vid tider på dygnet när hederligt folk sover?
Det finns bara två rimliga förklaringar. Antingen kan bara outhärdliga, antisociala rättshaverister ta sig så högt i de politiska hierarkierna att de får nattmangla med finansministern. Eller så är alltihop båg. I skydd av mörkret dricker förhandlarna champagne, dansar och har orgier tills de storknar. Då slår de ihop ett pressmeddelande och kommer ut.
Den senare förklaringen är nog att föredra.”

Serier:
ZITS, helt ohotad vinnare. De andra var inte ens i närheten.
———————————–

Man kan läsa på flera sätt – ett är det kritiska.

Kulighet!

När man väl börjar "rota" i sitt minne efter tokigheter så liksom det bara "rinner till". Det kommer mer hela tiden. Så jag gör väl så att jag levererar en när den kommer.

Mormor och Bill 70-talet Nr 1
Jag var ute och promenerade med hunden Bill utmed Lasarettsvägen, i Trollhättan. En bra bit bortanför nuvarande Vårdcentralen ser jag Mormor vandra hemåt. Hon bodde på Karlstorp, just då. Jag vet ju att Mormor och hunden Bill kommer bra överens så jag släpper Bill och säger till honom ”Titta, där framme går Mormor!” Hunden sätter en våldsam fart. Ni vet väl att en Collie är en Vinthund, under pälsen? Nu vet ni. Strax innan hunden når fram gör hunden som så att den böjer ned nosen, för Mormor har kjol på sig. Och så kör han nosen rakt upp mellan benen på Mormor, bakifrån.
Just detta kände jag mycket väl till och var väl medveten om att det var just så hunden skulle göra och just det tyckte jag var kul, i alla fall till precis innan ”det hände”.
Mormor bär på en del kassar. Jag ser hur Mormor lyfter nära på en meter från marken och kassarna och dess innehåll flyger all världens väg. Mormor landar på ena benet, klarar inte att hålla balansen utan dröser ned i diket. Detta passar ju hunden utmärkt för då hamnar ju favoritmormor i liksom rätt nivå. Så han kastar sig ju över Mormor när hon kravlar omkring där i diket.
Det tog ett tag för mig att komma fram och hjälpa till.
Jag har aldrig hört så många olika svordomar från en och samma människa. Hon var inte alls glad.
Det kuliga var att hon först trodde att hon blev antastad bakifrån av någon snuskig karl. Och sedan, ”till sin besvikelse”, upptäckte att det var ”hundkräket”.

Nu ska jag i ärlighetens namn redovisa att jag är osäker på exakt hur Mormor uttryckte sig och vad det egentligen var vad hon menade så den sista meningen kan vara en efterkonstruktion från min sida. Men, en berättelse är en berättelse.
Har man lite "galghumor" så kan jag garantera att det där såg vansinnigt kul ut.
Mormor kunde allt le åt det hela, ett tag efteråt.