Förbannad så det knakar!

Och det beror inte på att hunden smyger upp i soffan och lägger sig där och ser ut som om det är världens naturligaste beteende.
Det beror inte heller på att jag nyss har ätit falukorv med potatismos.
Jag kan inte heller anklaga att ”handlingen” blev mer omfattande än jag tänkt.
Inte ens att jag är tvungen att ta extra värkmedicin kan jag skylla min ilska på.

Nä, den riktas mot ett par, en han och en hon, utanför Sten&Ström, Överby, Trollhättan, vid ca strax före 11:00, i en silverfärgad herrgårdsvariant av någon bilmodell som jag i mitt ilskna tillstånd inte lade märke till.
Jag kommer norrifrån in på parkeringen och ser framför mig till höger två lediga parkeringsplatser, intill varandra. Jag ser då en bil komma från motsatta hållet, söderifrån, en silverfärgad bil. Snäll som jag är så väntar jag in dem, för körstilen tyder på att de är på väg till just dessa två parkeringsplatser.
Döm om min förvåning när de ställer sig tvärs över bägge två! Först tror jag att de nog backar ut och ”rättar till” sin parkering, för de såg ju att jag också skulle dit.
INTE då! De kliver ur, låser bilen och går lugnt in i Sten&Ström, att jag tutar för att påkalla deras uppmärksamhet, bryr de sig inte det allra minsta om.

Lite längre bort hittar jag en ledig parkering. Jag går in på Sten&Ström och bort mot Harald Nyborg, det var ju dit jag skulle för att leta fodertunna, och då står de där, paret, och tittar på verktyg.

Då rann adrenalinet till hos Nisse Nordlund så jag gick fram till dem och frågade:
”Hur f-n är ni funtade som parkerar tvärs över två parkeringar!”
Då svarar ”KÄRRINGEN” (egentligen en relativt ung kvinna kanske 40-50år):
”Det är väl inte så farligt att gå några extra steg?”
Min kommentar till detta blir:
”Skäms på er. J-a sätt!”

Efteråt tänkte jag på det jag skrev om igår, på min internetsida. ”Jag Tycker!”. Under några rubriker skrev jag om Respekt och jag skrev om att vi vuxna måste reagera var vi än möter beteenden som avviker. Beteende som är respektlösa.
Och det var ju precis vad jag gjorde.

Synd bara att jag inte hade en kameramobil med mig så jag kunde ha fotograferat deras bil och sätt att parkera och sedan lagt ut en snygg bild, här, med ett tydligt registreringsnummer.

Undrar hur de tänkte? Vad styrde deras beteende? Tänkte de på att det finns personer som har svårt att gå men inte riktigt kvalar in för handikappkort? Givetvis inte.
Det här två var ett ypperligt exempel på cynisk egoism. Personer som utan att reflektera ”kör över andra”. Empatilösa.
De tycker säkert att de är skitfräcka och att vi andra är mesar som inte begriper att ”ta för oss”.

En bieffekt när jag blir arg och upprörd är att mina besvär ökar inom några sekunder. Så jag hade rejäl värk när jag kom hem. Det börjar kännas bättre nu.

Man får inte respekt om man inte visar det. Och man kan inte visa respekt om man aldrig fått det. Man får den respekt man förtjänar.

God Morgon!

Sömnen har varit god. ”Sömn ua” som vi skrev i daganteckningar och journalanteckningar på den tiden jag jobbade som nattsjuksköterska inom psykiatrin i dåvarande Älvsborgs Läns Landsting.

Fick ett mejl från min chef. Han har varit på semester och vad jag förstår kommit hem med blandade känslor.

Nu känns det som om värkmedicinen har börjat att ”ta” så nu ska jag förbereda mig inför att åka till Granngården på Överby eller/och Harald Nyborg och leta efter en eller två passande fodertunnor till våra djurfoder.

Morrn!

I dagens morgonblaska, ttela, berörde ledarsignaturen AA något som jag funderat på länge. Varför i herrans namn är inte tandvården införlivad i den övriga patientförsäkringen?
Det är ju alldeles rätt, som AA påtalar, tänderna tillhör kroppen.
Jag röstar för att tandvården helt och fullt ska införlivas i vår patientförsäkring!

En annan sak som berörde mig var Carolina Klüft. En helt underbar tjej. Den bild jag fått av henne är att hon är ödmjukheten manifesterad. Hon är också en person som gett begreppet ”fokus” ett ansikte.
Och då har några mesar till sportjournalister mage att skriva skit om just det? Lågt IQ, väldigt lågt IQ, är mitt betyg till sådant beteende.

Förment?

Nu har jag tyckt en massa.
Det känns jobbigt att skriva ned vad man tycker. Det blir så bestämt. Givetvis kan man ändra sig. Givetvis kan man tycka ”fel”. Det har man rätt till.

Men formulerar jag mig på det sätt som rättfärdigar mitt tyckande? Blir det begripligt?

Är det viktigt? Jag vet inte? Jo, jag vet, hade ingen tyckt något så hade jag inte kunnat tycka något via den här bloggen.

Utan tyckanden. Utan en drivkraft att dela med sig av tyckanden, vetanden, kunnanden så hade det stått stilla.
Så, det är klart att det är viktigt att tycka.

Nu vill jag ha respons på det också. Gärna motsatta tankar och idéer. Så vi kan vända och vrida på tyckandet. Kompletteringar är också välkomna. Debatt är energi!

Allmänt

Har fortfarande besvärande värk i högersidan.

Sitter emellanåt och ”pillar” med en internetsida med en allmän utrustningslista för långfärdscykling.

Kolla gärna och ha synpunkter. Jag vill ju att det ska bli bra och användbart.

Börjar känna mig rastlös. Skulle hemskt gärna vilja ut å cykla igen. Då händer det ju något!

Dags att rasta hunden, snart.

Sommar!

Jo, här tycker jag det är sommar. 20 grader celsius varmt i skuggan. Då svettas i alla fall jag. Obetydlig vind. En hel del moln men solen tittar ändå fram rätt så mycket.

Var ute med hunden. Hon fick springa av sig på fotbollsplanen med sin favorit-belöningsleksak.

I och för sig hade hon, strax innan, kanske inte visat sin allra bästa sida när hon inte lät sig bli klappad av en utvecklingsstörd flicka.

Hunden blev rädd. Tråkigt tycker jag. Vi måste jobba mycket, mycket mer med vår hunds trygghet.

God Morgon!

Nu har jag vaknat!. Jag var faktiskt vaken tidigare och har hunnit med att intaga frukost och läsa igenom morgontidningen.

När jag läste rubriken på ttela’s förstasida, Många våldtäkter går inte till åtal, kom jag att tänka på gårdagens studie av vad Jane Lagerqvist skriver på sin blogg.
Hon är ju djupt engagerad i detta och verkar göra ett jättejobb. Hoppas hennes engagemang bär frukt.
Läste sedan inne i bladet att det öppnats en speciell mottagning för våldtagna. Men jag kan inte låta bli att reagera. Mottagningen verkar vara öppen endast för våldtagna kvinnor.
Våldtagna män då?

Jane skriver också mycket om det obehag hon möter ”på stan”, blickar, anspelningar, äckel etc. Och hon beskriver det här som ett specifikt kvinnligt problem. Är det det?

Jag kan se andra varianter. Det fanns en period i mitt liv jag simmade väldigt aktivt. Och att bada bastu gillade jag, då också. Men med tiden märkte jag att det vid en viss tid en viss dag, i badhusets bastu, så var det lite annorlunda än andra tider.

Eftersom jag är rätt så trögtänkt (läs naiv) så tog det ett tag att fatta att det var ”bögtid”. Jag hittar inget bättre ord. Men det var då mer bögar än normalt i framför allt bastun.

I duschen kunde det hända att man fick granskande blickar, uppifrån och ned, och sedan kanske en nick och ett leende.

Vid ett tillfälle var det en herre som kom fram och berömde min (då) snygga överkropp. Och jag kände mig smickrad, det är sant. Men jag kände samtidigt ett visst obehag.

Nu har jag inget emot bögar. Jag bryr mig egentligen inte. Men det blir jobbigt när man blir ett ofrivilligt objekt. Så jag förstår vad Jane diskuterar och vad hon menar. Jag undviker numer den bastun.

Men inser Jane, och hela ”antimän”-flocken av feminister, att män kan ha samma problem som kvinnor? Att det inte bara handlar om att män äcklar kvinnor.
Kvinnor i flock kan vara riktigt duktiga på att äckla ensamma män.

Så, det jag egentligen menar, är att detta egentligen INTE är ett könsproblem. Det är mer ett beteendeproblem. En brist på respekt. Ofta gror detta när ingen visar var gränserna går. Barn måste få rätt signaler, tidigt, från alla håll. Äckliga gubbar och snobbiga brudar måste också få sitt beteende bemött. De måste få signaler om att de sårar och äcklar. Och det måste vi alla hjälpas åt med. Det kan vi inte förvänta oss att något slags anonymt samhälle ska göra. Det handlar om dig och mig. Civilkurage.

Ja, ja. Det jag egentligen tänk att skriva var att gnälla lite om hur jobbig värk jag har i kroppen, idag, denna morgon, just nu. Samma högersida som besvärar. Det värker uppifrån huvet ned till högerfoten. Med två ”centra” i högerarmen och högerhöften. Det tjuter i huvudet. Det tar ett tag innan värkmedicinen verkar.

Idag är det den 1 augusti. I augusti förväntar jag mig att kallelsen från Sahlgrenska ska komma. Då kommer själva operationsdatumet att bli bestämt. Det är bra att veta. Att få något konkret. Att gå omkring i ovisshet är fruktansvärt tärande.

Tänk på det, alla ni läkare, som underlåter att undersöka och därmed försätter en människa i tillstånd av att vara ickediagnostiserad. Det är nedbrytande! Det blir man inte friskare av. Tro mig!