Fredag

Jobba förmiddagen (fick ihop det hela ca 4 minuter i 12).

Bussen hem.

Promenera hunden.

Irriterar mig lite över att SAAB/GM vill ha en massa skattepengar – varför då?

Lika irriterad över att unga småföretagare vill ha kommunala bidrag, mera skattepengar – varför då?

God mat som hustrun gjort iordning.

Vilade (sov) 30 minuter.

Rastade hunden igen.

Hustrun kom hem. Vi åker till badet (vattenpalatset). Kostar 65 SEK!

Badar bastu, simmar 500 meter, pratar med badvaktmästare Marie, bubblar i 4 minuter, badar bastu. Sedvanlig tvagning.

Handlar lite. Vi köper en pizza. Hem. Tar ett par öl (till pizzan). Diskuterar livets allvar och petitesser. Och nu strax ska vi titta på TV.

Nämnde jag att det numer inte går att köpa föreningsfrimärken där man vanligtvis brukar köpa frimärken. Det är inte tillåtet? De säljs bara på postens företagskontor?

Torsdag

Har upptäckt att jag sköter, nästan, ett 100% jobb inom ramen för mina 50%.

Vi ska stuva om lite så att jag avlastas. Men det går inte fort. Till april får jag hålla… ut…

Annars är det kul. Känns himla skönt att vara ”back in business” igen. Men jag blir fortfarande (irriterande) lätt trött. Måste vila minst en timma per dag – för att det ska funka.

Nu ska jag svara på ett mejl från ännu en person som valsat runt i vårdapparaten med liknande besvär som jag haft.

En Historia…

TVÅ pojkar i en engelsk internatskola blev ovänner redan från början, och fiendskapen bara växte sig starkare med åren. Den ene blev sjöofficer och avancerade med tiden till amiral, den andre, som var katolik, valde den prästerliga banan och blev i tidens fullbordan biskop. De träffades inte på många långa år, men en vacker dag stötte de händelsevis ihop på perrongen till en järnvägsstation i London. Bägge hade förändrats åtskilligt och biskopen hade lagt kraftigt på hullet, men de kände genast igen varandra. I sin fotsida dräkt stegade biskopen fram till amiralen, som stod där i sin guldglittrande uniform, och sade:
“Kan stinsen säga hur dags tåget till Aberdeen går?”
Amiralen rörde inte en min, utan svarade i korrekt förbindlig ton: “Om exakt en halvtimme. Men är det verkligen välbetänkt att företa en så lång tågresa i damens tillstånd?” -UP
Källa: Ett urval ur Det Bästa, Ett gott skratt… Reader’s Digest AB, Stockholm (233/67/06 Det Bästa) Kristianstads Boktryckeri AB

Lördag

Jag anslöt mig till den minoritet som nedlåter sig till nöjet att titta på första delfinalen av melodislagerfestivalen.

Jag noterar att bildprocucenten och kameramännen måste vara helt outbildade eller så är de höga på något otillåtet.

De filmkurser jag studerat har grundregler:
zooma inte – folk kan må illa,
rör inte kameran – det är motivet som ska röra sig.

Ja för att nu nämna bara två.

Är jag ensam om att tycka att det är jävligt störande att tvingas titta genom förvirrade kameraperspektiv?

När nu artister läger ned eoner av tid på koreografi och att man bygger scener som kostar skjortan och har hundratals effekter.

Blir inte det då bortkastat?