Semester Torsdag

(20:07 Vandrarhemmet Landskrona, Sankt Olofsgatan 15)

Vi vaknade upp på Vandrarhemmet i Helsingborg, i lugn och ro. Upptäckte att vädret såg mycket lovande ut. Frukost. Packande och sedan städning.

Kort konferens i bilen…

Sofiero
Sofiero Slott med tillbehör såsom park och trädgård testamenterades till Helsingborg stad av Gustav VI Adolf, 1973.

Djur & natur
Det tog ett tag men så kom hustrun på vad mitt nyupptäckta intresse för trädgårdar och gärna örtträdgårdar kom sig av – det var inte växterna i sig, det är mer vad de lockar till sig. Småkrypen, typ Skalbaggar, Flugor och Fjärilar m.m.

Jag tror jag fick väldigt bra närbilder på en Geting som dricker vatten. De flesta fjärilarna var för snabba för mig.

Men jag hoppas att det blev mycket bra bilder. Några riktigt tjusiga blommor kom nog med också.
Steklar
[Bild: Honungsbi (Apis mellifera Apidae)]

Flugor
[Bild: Guldfluga (Lucillia sericata Calliphoridae)]

Blommor
[Bild: Blomma (?)]

Växt
[Bild: Idegran (Taxus baccata) med frömantel (arillus)]

Fjärilar
[Bild: Myrpärlemorfjäril (Boloria aquilonaris), troligtvis.]

Lite Dramatik
Det kallas ”vardagsdramatik”. Varför vet jag inte. Men en Talgoxe hade lyckats krångla sig ned mellan en fönsterruta och någon apparat i medelhavsväxthuset. Utrymmet var väl ca 120x25x7cm.

Personalen kämpade en bra stund med en sådan där gripklo. Utrymmet var för litet för att få ner gripklon, hela vägen, och lätt gripa tag i fågeln.

Så tekniken gick ut på att få fågeln att sätta sig på gripklon och följa med upp. 3-4 ggr var det riktigt nära men fågeln hoppade ned igen.

Men så gick det fågel följde med hela vägen upp, satte sig på kanten och tittade en stund på sin räddare som förståndigt försökte backa undan så mycket det gick, med tanke på att hon stod på en pall, och så flög fågeln upp i växthusets grönska strax under taket.

Försökte hitta den för att ta en frihetsbild – men icke.
[Bild: Talgoxe (Parus major)]

Mera Sofiero
Vi passade på att äta mat också. Vid restaurangen som ligger liksom bakom slottet med utsikt över vattnet och den vackra slottsparken i sin dalgång.

Jag åt en sallad med parmaskinka.

Det ätandet skedde i en slags tävlan med traktens getingar – mindre kul…

Vi kollade runt lite till och studerade en hel del stora stenbitar – konstverk. En del riktigt bra.

Höganäs
Vädret var fortfarande med oss så egentligen skulle ju uteaktiviteter prioriteras. Men hustrun ville åka till Fabriksbutiken Outlet i Höganäs. Så blev det.

Det blev inget därifrån. Vi fastnade för en servis. Men 2500 SEK för 12st mattallrikar och 12st djupa tallrikar? Lätta var de. Det är viktigt. Men till det priset? Jag röstade nej och det gjorde hustrun också.

Vi försökte sedan hitta en liten nätt grötkastrull med tefloninsida. Vi hittade en (1,5 l) men det var ett medvetet gjort hål i glaslocket? Nåt så dumt. Men det var kanske med någon slags propp eller nåt? Det blev inget sådant köp heller.

Vi engagerade oss ett tag i bestick men det sket sig det också.

Hustrun lämnade området med ett par skor…

Glass och dricka unnade vi oss också.

Bad
Värmen pressade på. Dottern ringde. Det regnade i Vänersborg. Vi åkte lite mer norrut till stranden, Strandbaden. Där svalkade vi oss i havet. Det var tyvärr rätt så grumligt och massa lösa grönsaker och ofarliga blåmaneter.

Det manade inte till några längre simturer.

Landskrona
Så var det då dags för Landskrona. Tiden för incheckning, 17:00, närmade sig. Efter några felkörningar kom vi rätt och fick ett svalt stort rum på 1:a våningen.

Efter att ha installerat oss på Vandrarhemmet, rum nr 6, så gick vi in mot centrum. Jag var sugen på Öl och Pizza. I den prioritetsordningen.

Det blev Pizza och Cola. Inte illa med ett rätt…

Om Vadstena präglades av andlig frid, tillit och trygghet så kan nog Landskrona beskrivas som motsatsen. Det känns så…

Handlarna drar ned järnjalusier eller galler. Och så mycket väktare och poliser har vi aldrig sett. En vanlig polisbil och en piké, inom 2 timmar.

Sådant skapar olustiga känslor.

Väderutsikterna
Det ser ut att bli hyfsat väder i morgon också. Kanske någon skur men det mesta passerar under natten. Hemma i Vänersborg och Trollhättan ska det tydligen bli värstingoväder.

På lördag ska vi installera oss i en hyrd stuga vid Skrea Strand, vid Falkenberg. Just den lördagen och just där ser vädret lovande ut – än så länge…

Hälsoläget
Utöver allt annat märkligt i den här kroppen så verkar det som jag håller på eller har, ett nageltrång vid vänster stortå.

Kroppen känns mör. Det hugger till i höger tumme ibland. Armarna och nacken värker. Men allt är uthärdligt och medecindosen verkar ligga rätt. Precis lagom. Så att jag känner när jag bär mig dumt åt men ändå kan vara relativt pigg.

Semester Onsdag

(19:28 Vandrarhemmet Helsingborg, Scoutstigen 4)

Denna morgon handlade det inte om att sova ut. 07:00 ringde mobilens väckarklocka. Då var hustrun redan uppe och fixade något med fötterna.

Färja till ön Ven
Efter en bilfärd ned till Landskrona parkerade vi bilen vid hamnen. Gratis i 10 dygn? Bare å tacke!

En del bök blev det då vi vid Vandrarhemmet fick hänga på cyklarna bak på bilen och ta av dem igen när vi kom fram.

Cyklarna skulle alltså med över till Ven. Även om den nu kostade näst intill lika mycket att hyra cyklar på Ven som att ta med sig sin egen. Den kostade 80 SEK ToR för cykeln och 90 SEK ToR för en vuxen person.

Eftersom jag har byggt om min cykel för att passa min kassa rygg så var hyrande av cykel inget alternativ.

Överfarten var lugn och fin och solen lyste från en näst intill molnfri himmel men det var kyligt i vinden.

Bild på Ven från färjan. Från Sydost.
[Bild: Ön Ven]

Djur & Natur (på färjan)
När vi hade en bit kvar till Ven blev jag anfallen av små gula flugor. Bananflugor?
Bilderna jag tog blev inge bra.

Ön Ven
Första prioritet var att få fatt på info om hur ön var organiserad och vad vi helst ville se. Så första bästa turistinformation blev första målet.

Där fick vi tips om bra matställen. Efter priskoll på första insåg vi att ett besök i öns livsmedelsaffär nog var ett gott alternativ.

Den maten intog vi under ett stort kraftigt lövträd med ärtstora olivgröna frukter? Platsen kallas: ”Prästavägen i Tuna By – Vens trevligaste mötesplats”.

Vi trampade sedan ned till Kyrkbacken, där öns aktiva kyrka ligger, uppe på ökanten. Stora kyrkan mitt på ön, är nu Tycho Brae museum.

Där var gästhamn och badplats. En bit norrut hade jag samlat info om att där skulle finnas en GPS-gömma. Vid platsen för öns äldre fyr, nu privatägd.

Vi hittade den allt.

Djur & Natur (på ön Ven)
På tillbakavägen fiskade jag upp min digitala systemkamera. Såg en del intressanta insekter och fjärilar. Jag såg och tog bilder på; Två olika typer av Gräshoppa. Flera olika fjärilar. Tångflugor och vanlig Guldfluga. Och så en liten brun ödla. Jag är inte hundra på att det är Skogsödla. Det kan vara en ung Sandödla. Ska bli väldans spännande att granska bilderna, när jag orkar det.
Bilder: [Visa mer…]

Mera cykel
Vi följde sedan ökusten mot norr och hamnade vid ett stråk där det verkligen inte gällde att vingla till och där det var riktigt spännande att möta andra cyklister. Det var väl en grässträng på kanske 30 cm som skiljde oss från att störta ned mellan 5-15 meter. Cykelvägen, eller mer rätt, cykelstigen var väl ca 120 cm bred, kanske något bredare…

Cyklarna bar oss förbi och igenom öns golfbana. Till öns två silversmeder (hustruns idé).

Sedan ned till Campingen. Fyra tältare räknade jag till och 100-tals pensionärer som forslats tid via traktor med lämpligt åldervänliga släp. Där de fick någon slags buffé.

Vi, eller jag, nöjde mig med kaffe, bulle och en Cola (för 39 SEK(?!)). Hustrun inmundigade en glass.

När vi var på öns västra sida, där man ser Danmark helt nära, bedömde jag väderutsikterna. Det drog ihop sig till stora regnchanser. 2-3 timmar sa jag till hustrun. (Klockan var då ca 12:00. Jag hade fel det kom först 17:45, när vi var i Landskrona C.)

Ven-trafiken har lite märkliga färjetider. Då är väl anpassade efter de bofasta. Mitt på dan var det tunnsått mellan avgångstiderna. Ingen avgång mellan 13:15 och 15:00.

Färja från Ven till Landskrona
Vi hade inte annat att göra så vi tog in våra cyklar till fållan där man ska stå i kö för att komma ombord, på färjan. Vi var väl 2:a räknat efter en flerfamilj med en massa ungar och småcyklar och barnvagn.

Vi satte oss på den varma asfalten och lutade trötta ryggar mott staketet. När det var ca 45 minuter kvar till avgång hände något märkligt. Alla människor som stått efter oss gick förbi och ställde sig vid sidan av?

Och började tränga på. Vilket fick till följd att flerfamiljen med alla barnen och småcyklar började få problem. När det sedan var dags för att bli insläppta så trängde sig i princip alla före eftersom barnfamiljen behövde ju liksom samla sig. En äldre herr mer eller mindre röt åt de bakomvarande att de fick lugna ned sig, så barnen kom fram.

Jag satt och irriterade mig å det värsta över hela det där scenariot över all denna egoistiska småaktighet.

Min hustru sa då något tänkvärt: ”Är de värda 45 minuter av ditt liv?” Och de var de ju givetvis inte. Här hade jag kastat bort 45 minuter av mitt fina, ödmjuka, vänliga, överseende och ja, …

De var definitivt inte värda det. Jag kunde faktiskt ha ägnat de 45 minuterna med andra mycket trevligare reflektioner – ja vad som helst annat.

Vi fick nätt och jämt sittplatser, en av oss fick det, jag. Jag är ju sjukast…

Anledningen till den lite extra fördröjningen var att det saknades information om hur och var cyklar skulle placeras och säkras.

Jag har ju gjort en del färjeturer med cykel under mina långfärdsturer. Detta var nog första färjan jag råkat på där de bara sket i det?

Inte undra på att det uppstod kritik över hur det fraktades frysta köttvaror, i pappkartonger. Fr.o.m. igår lär det enligt Hallandsposten vara åtgärdat genom att leverantörerna packar in köttet i frigolitboxar med kolsyreis.

Innan fick frysta köttvaror (som skulle till restauranger bl.a.) stå i pappkartonger, först i ca 20 min på kaj innan ilastningen. Sedan 20 minuter till, under överfarten. Hur det var ordnat på ösidan förtäljer inte historien eller så har jag glömt det. Det hann ju bli en ganska rejäl temperatursänkning temperaturökning. En bra bit under över godkända nivåer – helt klart.

Landskrona
Vi sökte upp turistinformationen. Hustrun skulle kolla upp var och när Lars Winnerbäck uppträdde. Det var inte i Landskorna (vilket hon trodde), det var i Karlskoga – en bit bort…

Så det fick vara.

Eftersom jag kände mig pigg så gjorde vi stan. Kroppen hade hittat någon energi någonstans som jag inte begriper var den kom ifrån.

Åkte till biblioteket där hustrun, för säkerhets skull, kollade detta med Winnerbäck, en gång till. Och så skulle några tågtider kollas som gällde dotterns resande.

Det var tänkt att de, dottern och sambon, skulle vara med oss veckan vid Skrea Strand. Nu blev dock en av deras tre katter sjuk i njursten och behövde opereras.

Ändrade planer alltså. Vi vet inte hur det blir nu…

Efter biblioteket passade det bra med mat. Vi charmade till oss en försenad buffé på ett Kinaställe. Billigt, gott men starkt.

Därefter var det fria aktiviteter, till 18:00. Jag siktade in mig på bokantikvariat. På biblioteket hittade jag nämligen tre böcker om insekter som – jag ville ha!

”Myggor och Flugor i färg”, ”Insekter i Europa” och ”Insekter”. Försökte få fram mer info om böckerna. Tog bilder på dem med mobilen. Mobilen har ingen zoomfunktion. Och inte har den Bluetooth heller. Så det får vänta.

Ett besök på Expert blev det också. Ville kolla om de hade s.k. makrolinser att sätta på ett vanligt objektiv. Det hade de. Men det fungerade på samma vis som mitt makroobjektiv och då var det ju ingen vits.

Sedan försökte jag få hjälp med att hitta ett objektivlock som skyddade frontlinsen när motljusskyddet var monterat på mitt makroobjektiv.

Det gick de bet på – där har Sigma missat nåt.

Tillbaka till Helsingborg
Lugnt och fint. Hustrun är en suverän kartläsare.

Och Vandrarhemmet var kvar.

Vad kan det bli i morgon? Väderberoende, givetvis. Kanske Sofiero? Vid riktigt oväder så kanske vi besöker ett kommersialismcenter, Väla Köpcenter.

Nästa två nätter blir i Landskrona…

Hälsoläget
Tendensen att missa mina läkemedelstider håller i sig. Det får bl.a. som effekt att jag lätt får humörsvängningar, negativa sådan. Och det går ju ut över närmaste omgivningen. Närmast är ofta hustrun – stackarn.
Nu hann jag i kapp så det blev bara lunchdosen som hamnade fel med två timmar.

Men, jag har tagit extra Paraflex, nu till natten, 250mg.

Får snabbare besvär och värk samt stelhet eller tröghet om jag missar medicineringen. Och så känner jag av värk och spänningar i nack- och ryggmuskulaturen, främst. Benen blir tunga och värken i armarna ökar. För att inte tala om väsandet i huvudet…

Semester Tisdag

(21:35 Vandrarhemmet Helsingborg, Scoutstigen 4)

Vi lät oss sova ut på morgonen.

Jag ville också dra på vår avfärd lite eftersom det Digitala UV-filtret, till mitt nya makroobjektiv, hade kommit. Och jag skulle ha hämtat det redan i fredags. Eller i går, måndag…

Som en parentes kan nämnas att jag nu läst mig till att UV-filter till digitala kameror är meningslöst. CCD’n reagerar inte på UV-strålar så som negativ och positiv film gör. Men det är bra att ha ett extra damm- och skadeskydd för objektivets frontlins.

Idag är alltså nästa etapp på vår resesemester. Vårt mål idag är Helsingborg. Vi har bokat ett rum på ett vandrarhem där.

Vi stannade i Kungsbacka och åt en suveränt god måltid på en restaurang, Storgatan 1, den kan jag varmt rekommendera. I alla fall vid lunchtid.

Det var en relativt behaglig resa (även om jag glömde att ta 12:00-medicinerna. De kom ner i magen 1,5 timmar för sent. Det behagliga bestod i att det var mulet hela vägen och det kom bara några regndroppar.

Nära Varberg stannade vi och rastade lite. Tog då en bild på dessa flickor och pojkar som surfar på både vatten och med hjälp av vinden.
[Bild: Kajtsurfare (Homo sapiens)]

Cykelutflykt
Efter kvällsmat som delvis inhandlades i närliggande Hemköpsbutik så gav vi oss ut på cykeltur. Vi var nyfikna på Sofiero. Det låg alldeles intill.

Innan vi begav oss åt det hållet gjorde vi ett återbesök i Hemköpsbutiken. GPS’en ville ha nya batterier.

Jag satte Hemköpsbutiken som s.k. hemposition. Passade ju bra…

Sedan försökte vi leta upp Sofiero. Efter en fråga om vägen av en trevlig människa som rastade en hund så kom vi helt fel. Vi hamnade vid vattnet. Liksom nedanför Sofiero. Vi kikade runt lite där nere och förundrades över att det fanns människor som betalade miljontals kronor för att bo mitt i stanken av ruttnande tång?

Vi hittade en ny person med hund. Av denna fick vi veta att Sofiero nog stängde om en halvtimma (klockan var väl då ca 19:30, eller nåt?). Vi bestämde då att det var ingen idé att släpa cyklarna upp för den långa slingrande och ojämna grusvägen.

Enligt vår nya vägvisare kunde man cykla utmed en vandringsled som gick nära kusten. Så gjorde vi.

Stannade till en gång och fotograferade Ekollon på en vindpinad Ek, nära stranden.
[Bild: Skogsek och ekollon (Quercus robur Fagaceae)]

Efter en bit bestämde vi att vi skulle mata in koordinaterna för en geocache-(GPS)-gömma som borde finnas i närheten. En utsiktplats nära Slottet Kulla Gunnarstorp.

Efter en bit hamnade vi inom ett naturreservat. Där fick vi inte cykla. Så då fick vi leda cyklarna. GPS’en ledde oss rakt mot Slottet. Vi parkerade cyklarna och gick en stig utmed ett staket ned mot vattnet igen. GPS’en pekade upp mot slottet in i en snårig skog.

Vi såg så upp mot utsiktplatsen från leden vi gick på men inge stig dit. Vi fortsatte och GPS’en blev lite lömsk? Den lyste rött?

Nåväl vi gick runt och tyckte att vi hittade en stig den slutade i Törnbuskar. Jag fick två rejäla taggar in i mitt vänstra ringfinger och hustrun fick napp i jackan.

När vi så gått runt ”hela” skogen och lite in på Slottets privata marker hittade vi en stig som ledde till utsiktplatsen. Och vi hittade GPS-gömman.

Utsiktplatsen underhålls av Slottet Kulla Gunnarstorp. och det var skitfräckt. Det var röjt skog i tre riktningar: Västerut, Nordväst och sydväst. Och nog tyckte vi att vi skymtade en Hjort?

Vi valde sedan en annan stig därifrån för att se var det var vi missade den s.k. infarten. Jag såg då att platsen var ett ställe där hustrun sagt att här går det in en stig. Men jag ratade den för det såg så snårigt ut…

Jag kände mig nu ordentligt trött. Benen var som stockar och jag började bli besvärande andfådd. Det var då jag kom på att jag missat tiden för middagsdosen, också? Så blir det när man hamnar ur rutinerna.

Återresan gick lätt via fin cykelväg. För säkerhets skull satte jag GPS’en på ”HEMKOP”. Jag kallade koordinaterna för vår startposition så.

Vandrarhemmet
Det var en trött Nisse som sedan tog en skön dusch – och upptäckte att han glömt handuken…

Förvirringen är nära, eller nåt?

I morgon ska vi åka till ön Ven. Vi har lurat ut att det kan bli enda möjliga dagen. Vädermässigt sett. Vi ska cykla runt där lite. På den ön finns också en GPS-gömma.

Hälsoläget
En sådan här s.k. resedag så kommer jag tydligen ur rytm, jag glömmer mina mediciner – hela tiden. Så nu (21:35) fick jag ta både middagsdosen och kvällsdosen.