Går bättre och bättre. Börjar känna mig mer och mer hemtam. Min vikarie slutar i morgon så därefter börjar allvaret på riktigt. 

Lite knivigt blir det att jobba 50% och i princip utföra 100%. Men det är min egen disciplin som bestämmer. 

Det går bra. Ökar på och friskskriver mig till 50% fr.o.m. 30/10-06. Nu under resten av året kommer jag mer och mer att återgå till mina ”gamla” arbetsuppgifter. 
Planen är att öka ytterligare under början av nästa år. 

Igår, onsdag, fick jag tillbaka handdatorn. UPS hade strulat till det och ”glömt” den i GBG. Hade jag inte ringt och klagat hade jag fått den idag. 
Men jag begriper inte vad de egentligen har gjort med den. Det var med en lapp, med ikryssade rutor och bredvid rutorna stod förklarande text, på tyska? Jag kan inte läsa tyska. Får väl kolla i någon ordbok. Jag vill gärna veta vad de gjort med apparaten. 

Studerade den där lappen lite noggrannare och fann till slut att man kunde läsa den på tvärsen och ute till vänster fanns det engelsk text som dels förklarade att de hittat samma fel som jag hade, bravo! Dels att de bytt ut skärmen. 

Vid ett tillfälle idag la pekskärmen av – heldöd – fick varmboota den. 

Jag cyklar ju till jobbet och tillbaka, för det mesta. Så även idag. Jag cyklar mesta dels utmed Göta Älv. När jag kommer fram till cykelstället vid mitt jobb, efter ca 10 km cyklande, upptäcker jag att jag saknar mina lägenhetsnycklar. 
Vad gör man (jag) då? 
Jo, cyklar tillbaka. Jag kan inte för mitt liv få sinnesro annars. 
Jag visste att jag låst dörren (till 95% säkerhet) och att jag stängde facket på ryggsäcken, där jag har lägenhetsnyckeln, innan jag cyklade iväg. Så nyckeln bör finnas någonstans mellan lägenheten och cykelrummet. 
Den låg på golvet i cykelrummet. Phu!! 
Efter dusch och en lugnande kopp kaffe (och i väntan på att eftersvetten ska upphöra) tog jag bilen tillbaka till jobbet. 
Skönt att vi har flextid, på jobbet. Och att jag egentligen bara jobbar 2 timmar. Jag arbetstränar ju 2 timmar också men de där timmarna är väldigt flexibla. 

Har ju per telefon och per mejl försökt komma i kontakt med ansvariga på vår bilpool. Tänkte det börjar bli dags nu, snart. Cykelvädret börjar att ge sig. 

Idag fick jag kontakt! 
Då blir beskedet att det är fullt? Jag får inte komma med i bilpoolen? 
Det där tog hårt. Lyckades till och med gnälla lite inför chefen och fick medlidande. 

Men så kom jag mig för att tänka till lite. 
Jag var ju för bövelen, i princip, med å byggde upp den där bilpoolen. Jag ringde upp igen och jodå nog kände de igen mitt namn och visst var det i taskigaste laget att neka mig att vara med i bilpoolen bara för att jag varit sjuk en längre tid. 
Så jag kom med! 

Ja, inte riktigt än, det ska skrivas på lite papper som skickas lite hit och dit och sedan ska ett ”uppdrag” beställas till IT-avdelning så jag får ”tillgång”. Det betyder att jag får möjlighet att boka bil via vårt datanät. Undrar när det sker? 

Det kom faktiskt en från UPS och hämtade handdatorn idag. 

Och jag hittade en programvara på CD'n för P900:an (mobiltelefonen). En liten databas där jag kan samla inventarieuppgifterna och sedan exportera dessa till en TAB-separerad textfil. Den kan jag sedan enkelt importera in i Excel, efter att ha kopplat mobiltelefonen till arbetsdatorn via ett USB-gränssnitt så jag kommer åt mobiltelefonens filkatalog (minnet i telefonen). 

Travar på. Handdatorn har bestämt sig för att trilskas. Pekskärmen vill inte svara på penntryckningarna. 

Under två dagar har jag suttit och chattat med en engelsk support, någonstans i världen. 

Och efter två dagar kom supporten fram till att jag skulle kontakta den svenska supporten så de kan ta in handdatorn för hårdvarureparation. Det där visste jag redan innan jag kontaktade den utrikiska supporten men man måste gå igenom hela proceduren för att nå fram rätt så att säga. 
Nu kommer UPS och hämtar PDA'n i morgon och så kör de den "någonstans" och därifrån skickas den till Holland(?) där det tar antagligen 20 minuter att byta det tryckkänsliga LCD-fönstret och sedan skickar de tillbaka den. Tidigast på onsdag i nästa vecka kan jag ha den tillbaka. 

Har dålig erfarenhet av tekniska prylar som börjar krångla inom den korta garantitiden. De har en tendens att fortsätta med krånglet. 

Jag håller ju på med att inventera IT-utrustning och använder den där PDA'n till inmatningen. Nu kommer det kanske att halta lite. 

Har börjat kika närmre på min jobbmobiltelefon, en SonyEricsson P900i. Det verkar inte gå att direkt arbeta i Excelfiler som i PDA'n. Men jag ska försöka att på något sätt få till en textbaserad mallfil. Om jag sedan kan kopiera den mallfilen, i telefonen, så kan jag fylla i en fil per IT-enhet. 

Därefter kan jag synkronisera mobiltelefonen med arbetsdatorn och sedan via kopiera och klistra få in uppgifterna i excelfilen, på arbetsdatorn. 

En krångligare lösning är att leta upp en SDK (lär finnas på P900-CD'n) via vilken man (jag) kan utveckla egna program, i Visual Basic.NET, till mobiltelefonen. 

Men papper och penna verkar i det här läget enklare… 

Försäkringskassan, jobb & sjukersättning 
Tack alla ni som gratulerat mig till att jag ska börja jobba 25% den 12/6. 

Nu ska jag rapportera lite omkring det hela. Det jag nu skriver gäller möjligtvis inte alla arbetsplatser och alla Försäkringskassor, det har jag inte tagit reda på. 

När jag nu friskskriver mig till 25% så innebär det flera saker; 
1. Att arbeta 25% innebär att jag inte får betald semester. Och jag är osäker på om det ger några semesterdagar. 
2. Däremot avsätts det en semestersumma som betalas ut i början på nästa år? 
3. Försäkringskassan fattar ett preliminärt beslut som omfattar 75% sjukersättning, i och med att jag friskskriver mig till 25%. När jag sedan väljer att friskskriva mig till 50% så får de fatta ett nytt beslut igen. 
4. Försäkringskassan har numer en trevlig regel som innebär att jag har rätt att under tre månader dels få hel sjukersättning och dels lön från arbetsgivaren. 
5. Jag vet inte riktigt hur punkt 3 & 4 passar ihop? 
6. Arbetsträningsreglerna är "frikostiga". I princip har jag rätt att delvis arbetsträna så länge jag har ett beslut om sjukersättning. Här skiljer det sig från sjukpenningen där är begränsningsperioden för arbetsträning tre månader och då ska du inom den perioden ha nått upp till din fulla sysselsättningsgrad. 

Det som nu kan skapa smolk i bägaren är om socialförsäkringsnämnden fattar ett beslut om fortsatt sjukersättning som inte är relaterad till min takt i arbetsrehabiliteringen. 

Jag räknar med att till hösten ha kommit upp till 50% och innan året är slut till 75%. Sedan får jag se hur det blir med prestationsförmågan. 

Nu när jag har ett datum då jag vet att jag ska börja jobba så känns det faktiskt som om jag är "ledig". Det har jag inte känt sedan juli 2003.

Nu känns det bra. Jag ska börja jobba den 12/6, 25%.

Jobb 
Har i flera dagar nu gått och våndas över min framtid. 

Jag är ruggigt förvirrad. 

För två månader sedan var jag full av framförsikt och iver. 

Nu är jag betydligt mer dämpad. Av vadå? 

I morgon 08:30 ska jag till jobbet på ett nytt rehabiliteringsmöte (det 2:a). Denna gång är Försäkringskassans handläggare med, enligt arbetsgivarens önskemål. 

Och jag vet egentligen inte vad jag ska där att göra? 

Det är min arbetsgivare som vill ha en del svar och bekräftelser från Försäkringskassan och min sjukgymnast. 

Sjukgymnasten kunde inte vara med så därifrån har jag ett slags utlåtande. 

Det som stör mig mest är att ingen, INGEN, på jobbet – tror på det jag säger. Utan det jag säger ska sägas av "experter" – då tror man på det. 

Jag känner mig liksom omyndigförklarad. 

Och sedan undrar jag – hur länge kommer detta att "hänga i"? 

Jag är ju för helsike bättre nu än vad jag var för 10 år sedan och då var jag inte "sjuk"? 

Självklart är detta – hoppas jag – en slags försiktighetsstrategi som bottnar i dåliga erfarenheter (arbetsgivarens). De har satsat på rehabilitering och så kommer medarbetaren tillbaka med dunder och brak och med en massa arbetsiver och glädje för att strax därefter falla ihop fullständigt (utbrändhetssyndrom). 

Det där är jag medveten om. Därför är jag noga med att skaffa marginaler, reservkrafter. Och att inte gå ut för hårt. Ta det lugnt. Starta mjukt. 

Så såg min presenterade plan ut – ändå "godkändes" den inte. Där jag såg möjligheter såg arbetsgivaren hinder. Detta är ju inte riktigt klokt! 

Jag har inte en susning om hur morgonens rehabiliteringsmöte kommer att avlöpa och vad det resulterar i. Själv hoppas jag att det innebär att jag kan få börja jobba, vilket jag ville för två månader sedan. Jag vill också att det ska finnas en arbetsplats (en fysisk tillhörighet). Arbetsuppgifter finns – det har vi redan avklarat.