Kategoriarkiv: Övrigt

Jobbet

Publicerat av
4

Försäkringskassan, jobb & sjukersättning 
Tack alla ni som gratulerat mig till att jag ska börja jobba 25% den 12/6. 

Nu ska jag rapportera lite omkring det hela. Det jag nu skriver gäller möjligtvis inte alla arbetsplatser och alla Försäkringskassor, det har jag inte tagit reda på. 

När jag nu friskskriver mig till 25% så innebär det flera saker; 
1. Att arbeta 25% innebär att jag inte får betald semester. Och jag är osäker på om det ger några semesterdagar. 
2. Däremot avsätts det en semestersumma som betalas ut i början på nästa år? 
3. Försäkringskassan fattar ett preliminärt beslut som omfattar 75% sjukersättning, i och med att jag friskskriver mig till 25%. När jag sedan väljer att friskskriva mig till 50% så får de fatta ett nytt beslut igen. 
4. Försäkringskassan har numer en trevlig regel som innebär att jag har rätt att under tre månader dels få hel sjukersättning och dels lön från arbetsgivaren. 
5. Jag vet inte riktigt hur punkt 3 & 4 passar ihop? 
6. Arbetsträningsreglerna är "frikostiga". I princip har jag rätt att delvis arbetsträna så länge jag har ett beslut om sjukersättning. Här skiljer det sig från sjukpenningen där är begränsningsperioden för arbetsträning tre månader och då ska du inom den perioden ha nått upp till din fulla sysselsättningsgrad. 

Det som nu kan skapa smolk i bägaren är om socialförsäkringsnämnden fattar ett beslut om fortsatt sjukersättning som inte är relaterad till min takt i arbetsrehabiliteringen. 

Jag räknar med att till hösten ha kommit upp till 50% och innan året är slut till 75%. Sedan får jag se hur det blir med prestationsförmågan. 

Nu när jag har ett datum då jag vet att jag ska börja jobba så känns det faktiskt som om jag är "ledig". Det har jag inte känt sedan juli 2003.

Framtiden

Publicerat av
11

Jobb 
Har i flera dagar nu gått och våndas över min framtid. 

Jag är ruggigt förvirrad. 

För två månader sedan var jag full av framförsikt och iver. 

Nu är jag betydligt mer dämpad. Av vadå? 

I morgon 08:30 ska jag till jobbet på ett nytt rehabiliteringsmöte (det 2:a). Denna gång är Försäkringskassans handläggare med, enligt arbetsgivarens önskemål. 

Och jag vet egentligen inte vad jag ska där att göra? 

Det är min arbetsgivare som vill ha en del svar och bekräftelser från Försäkringskassan och min sjukgymnast. 

Sjukgymnasten kunde inte vara med så därifrån har jag ett slags utlåtande. 

Det som stör mig mest är att ingen, INGEN, på jobbet – tror på det jag säger. Utan det jag säger ska sägas av "experter" – då tror man på det. 

Jag känner mig liksom omyndigförklarad. 

Och sedan undrar jag – hur länge kommer detta att "hänga i"? 

Jag är ju för helsike bättre nu än vad jag var för 10 år sedan och då var jag inte "sjuk"? 

Självklart är detta – hoppas jag – en slags försiktighetsstrategi som bottnar i dåliga erfarenheter (arbetsgivarens). De har satsat på rehabilitering och så kommer medarbetaren tillbaka med dunder och brak och med en massa arbetsiver och glädje för att strax därefter falla ihop fullständigt (utbrändhetssyndrom). 

Det där är jag medveten om. Därför är jag noga med att skaffa marginaler, reservkrafter. Och att inte gå ut för hårt. Ta det lugnt. Starta mjukt. 

Så såg min presenterade plan ut – ändå "godkändes" den inte. Där jag såg möjligheter såg arbetsgivaren hinder. Detta är ju inte riktigt klokt! 

Jag har inte en susning om hur morgonens rehabiliteringsmöte kommer att avlöpa och vad det resulterar i. Själv hoppas jag att det innebär att jag kan få börja jobba, vilket jag ville för två månader sedan. Jag vill också att det ska finnas en arbetsplats (en fysisk tillhörighet). Arbetsuppgifter finns – det har vi redan avklarat. 

Lördag

Publicerat av
2

Det är lite ”tungt” idag. Vi hade svensexa för brorsan i går. Jag tror det blev bra. En kompis till brodern hade ordnat allt. Han hade sett till att brorsan trodde att de skulle resa bort över helgen. 
Precis innan de ska resa ringer kompisen och vill att brorsan ska komma för kompisen mår så dåligt. Och det gäller bara några minuter. Eftersom brorsan har några minuter över innan de ska åka så kommer han. Och där är vi – överraskningen blev mycket lyckad. 

Efter att ha förfestat lite så dressar vi upp brorsan till Viking, med kilt och långkalsonger och i långkalsongerna en Falukorv. Och så en skylt med texten ”En titt under kilten 10 kr. Kondomer 5 kr per st.” Allt detta hade kompisen fixat med. 

Tanken var sedan att vi skulle ta bussen till Överby där ”förnedringen” skulle ske. Nu hade vi tur, en i gänget skulle köra bil nästa dag så vi behövde inte krångla med bussar. 

Väl på Överby avlöpte allt nästan ”för bra”. Brodern tog sin roll på fullaste allvar. Vi kunde bara stå i bakgrunden och skratta. 
Han sålde en hel del kondomer med det blev inga tittar under kilten. 

Nästa anhalt var Oslagbar i Vänersborg (kompisen hade lurat ut att det stället var det brodern gillade minst :D . 

Och där festade vi tills de stängde. 

Fredag

Publicerat av
3


I dag flaggar Danmark för Kronprins Frederik. 

Discobowling 
Ett: Det gick. Jag klarade av att bowla över huvudet taget. Det är jag oerhört nöjd med. 
Två: Även om klotet var tungt så orkade jag lyfta det och få iväg det 36 gånger! 
Tre: Av dessa 36 gånger höll sig klotet kvar på banan 23 gånger. 
Fyra: 1 strike (!?) 
Fem: 3 s.k. spärrar. 
Sex: 2 faul? 
Sju: Totalt 145 poäng på 18 omgångar. Är det bra? 

Discomusiken var väl OK. Men discoljuset? Det störde då mig mer än en gång. 

Hur gick det då med muskler och nacken? Relativt bra. Lite stel i nacken i dag och något som känns som träningsvärk i högerarmen. 

Ska ju till sjukgymnastiken i dag. Då rättar det säkert till sig. Jag ska dit tidigare i dag. De stänger 14:00. Så jag har tänkt mig vara där till 12:30. 

I köket hittade jag en lapp, där står: 
”Hej 
Kan du tänka dej att dammsuga i dag?” 

Himla lurig formulering. Jo, jag kan ”tänka” mig det. Vill jag det? Egentligen inte. Men man måste ta hänsyn till av vilken anledning lappen är skriven. Vad står det inte på lappen? 
Där står att hustrun ”inte” kan tänka sig att dammsuga. Vem blir då kvar? Om det nu ska dammsugas över huvudet taget? Formuleringen tyder dock på att åtminstone en av oss tycker att det ska dammsugas, i dag. Och det är inte jag. Alltså, hustrun vill ha dammsuget men vill eller kan inte göra det själv. Jag tror att hon känner av ryggen från gårdagens discobowling. 

Så nästa aktivitet på dagens schema är: dammsugning. 

Allmänt

Publicerat av
2

 
I dag flaggar Danmark (Kristi Himmelfartsdag) & Finland (Helatorstai) 

Denna dag ska jag göra något som jag gjorde i nian på högstadiet, bowla. Vi ska till Älvhögsborg och discobowla. Ska bli väldigt spännande. Har de lätta barnklot i min fingerstorlek? 

Irriterad

Publicerat av
1

Jag sitter å funderar på irritation. Det är jag inte, irriterad alltså. Jag är mest blasé. Men jag har lätt för att bli irriterad. Var det för en stund sedan, efter att jag läst morgonblaskan. Men så kom jag att tänka: ”Och vad är det för mening med min irritation?” Och jag kom inte på någon bra anledning, så nu är jag blasé. Ganska likgiltig. Egoistisk. 

Nu ska jag lyssna igenom och beta av högen med CD-skivor. 

Kl 15:00 ska jag till sjukgymnastiken. 

Och i dag ska jag göra ett verkligt försök till att inte äta för mycket. 

Berättelse

Publicerat av
7

Det är väl dags för en berättelse? Det var ju ett tag sedan. Ni som är sugna på fler klickar på ”Stories” här till vänster (röda sidolisten) 'fliken': Berättelser, en bit upp på sidan. 
Denna berättelse kräver en varning då språket kan väcka anstöt för känsliga läsare. Ordet ’kuk’ förekommer flitigt och gillar ni inte det så sluta läsa här. 

Furan till Mor (1981) 
Mor har aldrig varit främmande för att prata eller diskutera om sex. Kan nog beteckna henne som frispråkig. 

Det var dags för 50-års present. Vad hittar en då smågalen hjärna på för något? Jo, det självklara; Mor ska ha en vacker och ståtlig träkuk. 

Det dög inte med vad som helst. Jag letade länge innan jag hittade det perfekta sprickfria, hårda och snyggt ådrade kärnvirket av fura. Att jag valde fura har å göra med att jag ansåg just det trädet vara den bästa representanten för fallossymbolik. 

Jag sågade till en ca 30 cm lång, fyrkantig träbit. Skissade på frihand en lite lätt böjd ståkuk med ett proportionerligt ollon samt en fyrkantig sockel att stå på. 

Först bearbetade jag trästycket med såg. Sedan kniv och stämjärn. Därefter vidtog ett grovslipande med en s.k. rondell. Nästa steg var grovslipning för hand. Finare och finare sandpapper förbrukades i hög takt. 

Vi bodde vid denna tid på Snödroppsvägen i Vargön. Där hade vi en redskapsbod, bredvid ingången. I denna redskapsbod hade jag också installerat en arbetsbänk med tillhörande skruvstäd. 

Det s.k. ämnet till träkuken hade jag fastspänt i skruvstädet. Och det var här jag stod och bearbetade mitt verk. 

Mot slutet, då man verkligen såg vad det var och jag hade kommit till en blank fin lyster, på träkuken, stod jag som vanligt och handputsade. Jag hade det fina sandpapperet i handflatan och jag hade ett prydligt runkgrepp om träkuken och så bearbetade jag den frenetiskt upp och ned. 

Då kommer en granne, i något ärende, han passerar ju givetvis då den öppna dörren in till redskapsboden där jag står och runkar på en träkuk. 

”Vad gör du?” Frågar han. Och ser lite lätt förfärad ut. 
”Ja, jag gör en träkuk.” Svarar jag. Och känner hur jag blir generad? Fast jag försöker se ut som om det är det jag brukar göra. Jag har fortfarande kvar mitt handtag om träkuken med höger hand. 
”Jaha, varför då da? Vad ska du ha den till?” Fortsätter grannen. Och ler lite lurigt. 
”Den ska bli en present.” Upplyser jag. 
”Till vem då?” Vill han veta. Och jag ser att han slappnar av en smula. 
”Mamma.” Svarar jag och inser hur utomordentligt underligt detta låter. 

Grannen blev alldeles tyst, tittade på mig och gick. Han glömde tydligen av vad det var han egentligen kom för. 

(Jag har för mig att grannen återkommer, smygande, med en kamera. Men detta är ytterst svaga minnesfragment som kan vara efterkonstruerade eller något som mitt psyke puttat ned i det undermedvetna?) 

Denna händelse avskräckte inte min iver i att färdigställa detta konstverk. Jag fortsatte min bearbetning. Den sista behandlingen var med ytterst fin stålull. Med lödpenna brände jag in i träsockeln: ”Till Mor” (tror jag?) 

Snygg låda införskaffades samt silkespapper. Ytterst vacker presentpapper med vackert passande snöre knutet till en burrig snörrosett. Och med en sedvanlig grattislapp. 

Om jag inte minns fel så blev mor glad över att få en så snygg träkuk. Hon insåg att jag hade lagt ned min skäl och känsla i den. 

Så var det då dags för ”uppställning” av Mor tillsammans med sina presenter. Och här får jag nog tillstå att jag var smått elak eller vad man nu kan kalla det. Men jag noterade att mor hade smugit in träkuken lite bakom de andra presenterna så den inte syntes. 

”Tycker du inte att den är fin nog för att förtjäna främsta platsen.” Säger jag. Och då flyttar givetvis mor fram den, snäll som hon är. 

Av någon märklig anledning blev denna välbearbetade träkuk för det mesta förvisad till ett golvskåp i köket och togs bara fram vid ”speciella” tillfällen? Undrar om den är kvar?