Härligt väder. Tog hunden med mig ut på en promenad ned till Vassbotten. Kollade bergknallarna vid åkrarna efter något värt att fotografera (främst Huggorm och givetvis förhoppningsvis Hasselsnok. Även om den är sjusovare och inte väntas komma ur vinterdvalan förrän i maj.) Hittade inget. Väl framme vid Vassbotten fanns det en hel del fåglar men de flesta var lite väl långt bort, även för mitt teleobjektiv. 
Men två familjer Grågås såg jag med tillsammans 11 små dunungar. 

Såg också en annan fågel i strandkanten den är väldigt lik Tofsvipan men har Tofsvipan verkligen så neråtböjd näbb? 

En Svan fick vara med i fotograferandet också. 

Nästa bild visar en katt som balanserar på staketet som omgärdar Vassända kyrkoruin. 

Och så här blir det när katten får syn på Tessie. 

Och vad är det då den hemska hunden gör som är så farligt? Tja hon leker med en ”pinne”. 

Tog vägen ned till Korseberg. Vackert blommande träd. 

Bakom dem stod det stora Korsebergs Sjukhem. Nu rivet. Här ska bli plats för boende med sjönära läge. Ett nytt rikemansbygge? 

Den här lille gynnaren hittade jag uppe bland grenverket i ett annat träd. 

Kan inte riktigt se vad det är, taskig vinkel. Kanske är det en Svartvit flugsnapparhona eller en Bofink? 

Efter Korseberg vandrade jag direkt hem för byrackan var olydig. Hon badade trots mina tydliga kontraorder. 

Efter att ha lämpat av hunden hemma och satt på henne struten så tog jag cykeln till mina ormmarker. Jag såg en snok på grusvägen och lyckades fiska upp kameran och sätta på den med näsan och ta en bild, i farten. Ormen, en snok, kom faktiskt med på bilden men den blev inte så tydlig så publicering känns meningslös. 

Hade gett mig den på att hitta en Huggorm idag. Vinden låg fel men skam den som ger sig. Första snoken jag hittade låg och solade med huvudet nedkört i gräset som en struts? 

Inte långt från den ovan hittade jag nästa. 

Pilen pekar på huvudet och uppe till höger i bild syns en närbild på huvudet i en annan vinkel. 

Närvaron av dessa rätt så stora snokar kan förklara anledningen till att den bruna huggormshonan inte synts till. Annars trodde jag att hon gett sig iväg för att äta, vilket de gör först efter parningen. Och hittar hon då ett skrovmål så brukar de lägga sig i närheten och smälta maten och det kan ta ett tag. Men vi får se hon kanske återerövrar sitt revir. Om hon nu inte hittat ett bättre matrevir. 

Försökte fotografera en flygande Gråtrut men jag har inte lärt mig kameran tillräckligt bra – det blev underexponerat. 

Däremot fick jag några utmärkta bilder på en Kråka som villigt ställde upp som modell? 

På väg tillbaka hade en ”kändis” kommit fram snokhona[2]. 

Även hon vägrade visa huvudet – är det något som går? Huvudvärk efter sex? 

Jag tittade till de två snokar jag fann innan. Nu hade nr2 dykt ned med huvudet. Nr1 kikade upp lite. Närbild. 

Inte en Huggorm i sikte. Var är de? Jag siktade in mig på en stenlagd gång eller väg som går rakt ut i kärret. Såg några stenrösen som såg lovande ut. Kunde vara värt en chansning. Det var snårigt värre – jag repade ytterhöljet på teleobjektivet – huva! Medan jag stod där och borstade på objektivet var det något i ögonvrån som fångade min uppmärksamhet. En Huggorm! En liten brun en och då troligtvis en ung hona. Men jag fick bara bakre delen – den blev skrämd av mitt brakande och knakande. 

Jag fortsatte ända ut och vände sedan och bestämde mig för att vänta ut ormen. Jag satte mig på några stenar ca 1,5 meter från platsen där den försvann ned i ett hål. Närmre är ingen idé eftersom makroavståndet på mitt teleobjektiv är 1,5 meter. Jag räknade på att den här lilla bruna sannolika huggormshona var sugen på att sola sig. Givetvis kikar inte ormar upp i samma hål som de smet ned i – nejdå – de har flera hål att välja mellan. 

Under tiden jag väntade så fick ett gäng Kabbelekor utgöra modeller. 

Jag fick vänta i ca 20 minuter och så kom hon. 

Närbild: 

Och så en bild på den vackra ryggteckningen. 

Helt klart kände jag mig nöjd med att mitt idoga letande gett resultat. 

När jag kom tillbaka till cykeln satt den här lille på vägen. 

Nog är det en Grönfink. 

Det blev många bilder idag men så var jag ute i tre timmar och då blir det ju en del. 

Nu ska vi strax åka ut och kika på någon Valborgsmässoeld. Det lutar åt Ursand.

Siv&Sune har precis varit här – trevligt. 

Före det hamnade jag i någon form av komasömn. Skulle bara vila lite efter maten. Hustrun väckte mig ca 16:30. 

På morgonen fick jag rapport om nattens händelser som jag bara var ytterst svagt medveten om. Hunden hade spytt, i sin strut – den hon har på sig för att inte slicka på såret. Eftersom den var nerspydd så fick hunden vara utan strut och på morgonen hade hunden givetvis slickat bort hela sårskorpan. Ser inte så illa ut. 

På förmiddagen tog jag med mig hunden ut på min ormletarvandring. Jag hittade den helsvarta snokhonan [1]. 

Inget vidare bild, hon ville liksom inte visa upp sig. Dessutom hade jag problem med skärpan. 

På väg till mina ormmarker stötte jag på ett par strandskator. 

En kråka ville vara med, på bild(?) 

En Storskrake(?) (hanne) ställde också upp. 

Och jag tror att jag sedan fick med en Storskrakehona också. 

Tyvärr lite suddig. 

En andfamilj skyndade snabbt bort. 

Ungarna är 10 till antalet. Själva fåglarna blev något underexponerade och det beror på allt det ljusa blå vattnet. Hade jag nu kunnat min kamera bättre så hade jag sannolikt kunnat fixa det där. 

Hittade sedan en ung snokhanne som sannolikt ledade efter den helsvarta snokhonan[1] 

Närbild 

Sedan gick till platsen där jag brukar hitta snokhona[2]. Hon fanns inte där. Men även där fanns en ung snokhanne som var där och letade. 

Vi avslutar dagen med en bild på hunden i sin strut. 

Bestämde mig för att gårdagens utsvävningar inte skulle få, ja, sabba den här dagen. Så jag började plocka i ordning och sedan dammsuga snabbt följt av toalettstädning. 
Därefter kändes den där märkliga alkoholångesten bättre. Har Ni tänkt på det att även om man inte sagt eller gjort något man ångrar – när man är berusad – så kan man få liksom ångest ändå. Det hade jag. Och städningen blev en slags botgöring. 

Solen sken så jag laddade mig med kameror och utrustning för att kolla upp ”mina” ormar. 

Det var väldigt kallt i vinden! 

Jag smög omkring som vanligt, hittade inga ormar? De borde gilla att ligga och värma sig i solen när det blåser kallt? Försökte få bra bilder på en fjäril – det blev bara försök… 

Träffade på Dennis. Han hade mejlat mig och nämnt att han skulle hit idag. Han hade inte heller hittat ett ormliv. 

Nu var jag mer van vid detta ställe så jag sa till Dennis att vi skulle gå till ett speciellt buskage och kika för där brukar det nästan alltid ligga en snok och sola, ”min” snokhona[2]. 

Och se där fanns orm. Först en ung kavaljer, till snokhona [2]: 

Pilen visar var huvudet är. 

Sedan visar det sig att det är fler snokhannar som är intresserade av snokhonan: 

Pil ”a” visar huvudet på snokhonan och pil ”b” visar huvudet på en av de två hannar som uppvaktar henne här. 

En bit bort träffade jag på en ny snokhona som jag inte sett tidigare – döper henne till [4] – hon är stor! Den största jag sett. Är säker på att hon har maxlängden 120 cm. Vi tar och kollar. Huvudet på denna orm är 3cm långt. Jag tar med det som underlag och kollar på bilden nedan hur lång hon kan vara. 

Nja, jag kan ha fel på mitt ögonmått eller annan uppskattningsförmåga men när jag studerar bilden och ”mäter” så kommer jag fram till att hon är nog ”bara” ca 90 cm. 

Och så fick jag då till slut en hyfsad bild på en fjäril: 

En Nässelfjäril. 

Jag knallade tillbaka och kollade till ”ormgropen” 

Pil ”a” pekar på var honan har sitt huvud. Pil ”b” pekar mot huvudet på den hanne som för närvarande är mest framgångsrik. Pil ”c” pekar mot huvudet på en betydligt mindre snokhanne som mer ”kollar läget”. 

Den helsvarta snokhonan [1] har jag inte kunnat hitta på några dagar nu. Och snokhona [3] fann jag inte idag. Inte heller den bruna huggormshonan. Och idag blev det ju ingen huggorm alls. 

Hade sett fram emot den här förmiddagen. Solsken, varmt och massa fina djurbilder. När jag går ut är det väldigt grått. I och för sig väldigt bra fotoväder (bra ljus) men sannolikheten för att några ormar ska ligga och sola är ju inte så värst stor. 

Så jag blev riktigt nöjd när jag hittade tre yngre Gräsänder (pojkar) i en av pölarna i kärret. 

En annan liten kär fågel visade också upp sig – Sädesärlan. De var ett par men jag fick ingen riktigt bra bild på bägge. 

Och sedan skulle det visa sig att jag hade generalfel angående solande ormar. De var i alla fall uppe och värmde sig. 
Snoken nedan är på den jag kallar för [2], hona med gula fläckar. 

En närbild: 

Senare hittade jag en snok som jag inte sett tidigare. Jag tror det är en hanne. Det visade sig senare att han låg och spanade på den snokhona jag döpt till [3]. 

Alldeles i buskaget bredvid låg snokhona[3]. 

Närbild: 

Senare på kvällen cyklade jag till Hullsjö och hade det mycket trevligt i väldigt trevligt sällskap. 

Jag cyklade hem på natten. Egentligen mest beroende på att jag hade vidarekopplat hemtelefonen till min mobil så när jag skulle ringa hem till hustrun och berätta att jag blir kvar på Hullsjö, över natten, så gick ju inte det. Det ringde ju då i min mobil. Och givetvis hade hustrun sin mobil avstängd – som vanligt. 
Det var motvind! 
Jag sov i alla fall gott när jag kom hem vid 3-tiden på morgonen J. 

Jobbade hel dag, varmt. Tog lite långlunch och passade då på att smyga runt lite i Hjortmosseparken. Och det var ju riktigt kul. Jag hittade följande: 

En Koltrasthanne. 

En Ekorre, på väg bort. 

En Fälthare. 

En Ringduva. 

En Talgoxe. Den här bilden är jag riktigt nöjd med. Man anar de flaxande vingarna. 

En Kråka fångade jag också på bild men den visade bara upp sina sämsta sidor så de raderade jag. 

Nu på kvällen var vi på skolunderhållning. Brorsbarnen uppträdde. Jag hade kameran med och tog massor med bilder men de publiceras inte här. 

Nu ska jag försöka hinna med att ta reda på vad det är för skillnad mellan ett HOYA UV-filter HMC multi-coated UV(0) och ett HOYA Pro 1 D. 

Spatserade det en Fasanhanne över vägen när jag cyklade till jympan. 

Synd att det blev lite suddigt.

Dagens bild på Tessies sårutveckling: 

Notera att hon har lyckats slicka hål på sårskorpan.