Inte ett liv i ormmarkerna på förmiddagen. Mulet och grått. 

Jobbade på eftermiddagen. 

På cykelturen hem träffade jag på ett gäng rådjur. En råbock med tre hindar. 

Slö dag. Dammsög på morgonen. Åkte till staden och handlade. Lämnade in ett gäng gamla Super8-rullar. Vi vill ha dem överförda till DVD. Det kommer att kosta en hiskeligt massa pengar. 
Till OKQ8 och hämtade däcken – mera pengar. 

På eftermiddagen gav jag mig ut i ett första försök att hitta hasselsnok. De ska finnas. 

Hittade ingen. Däremot ställde en ekorre upp på att bli fotograferad. Det var bara det att min kamera dög inte till att komma tillräckligt nära eller jag ville inte gå närmre för då skulle bilden bli liksom underifrån. 

Jag cyklade till mitt vanliga ställe för att kolla upp de ormar jag försöker hålla koll på. 

Jag hittade den helsvarta snokhonan. Hon har inga gula fläckar. Det var hon som blev uppvaktad av tre hannar på samma gång. 

Stannade till vid vattnet och satte mig på en sten och studerade djurlivet både under och på vattnet. Fick en relativt bra bild (kunde vart bättre skärpa) på en vattenlöpare eller skräddare kallad av en del. 

Och så hittade jag den andra snokhonan. Denna har gula fläckar. 

Nästa individ att söka upp var den bruna huggormshonan men det sket sig. Hon var inte där. Däremot var den mindre uppvaktande huggormshannen där. 

Avslutade mitt letande mest beroende på att jag börjar frysa. Kollade dock först om jag kunde få en bättre bild på en vattenlöpare. Och det blev det väl? 

Vaknade lite före 07:00. Stegade upp och intog en rik, varierande och läcker frukostbuffé. 

Prioriterade en simtur i relaxavdelningens pool med ca 35-gradigt vatten. Lite ångbastu, nu var den på och bra uppvärmd. 

Hade lite tid innan 09:00 så jag passade på att fota lite. Bl.a. utsikten från fönstret: 

Ute på den innergården hade de bl.a. ett snyggt vattenfall och en damm. I den dammen hade de fiskar – öringar. 

Arbetsdagen började med fortsatta gruppdiskussioner. Idag kom vi in på hur respektive kommun hade valt att organisera sig i samband med verksamhetssystemet. Och så lite om digitala bilder. Bl.a. har våra sjuksköterskor digitalkameror för att dokumentera t.ex. sårutveckling. 

Fika, packade och checkade ut. 

Seminarium om schemaläggning och en s.k. bemanningsmodul. 

Lunch – också mycket gott. Någon form av kycklingrullader? 

Sista seminariet. Det handlade om ett stort projekt i Sandviken om att införa en s.k. anhörigportal. 

Arbetsdagen avslutades med fika och lite spridda diskussioner. 

Bilresa hem. Hustrun stod och väntade vid kommunhuset. 

Hon hade haft det körigt. Hunden hade fått ett sår på sidan av ena skinkan. 

Och så en närbild: 

Jag tog med hunden ut på en promenad. Kollade upp ”mina” ormar. En del var på plats; 

En snok: 

En huggormshanne: 

Och så den bruna huggormshonan: 

Kunde inte låta bli att föreviga en av de otroligt söta lammungarna: 

Kvällen avslutades med pizza. Vi diskuterade hur hunden kunde ha fått såret och efter en del funderande kom vi på att hon måste ha fått det i samband med att hon tog sig ett dopp i kanalen förra helgen. Hon har ju så rackarns tät päls, just där hon fått såret. Och är vi inte noga med att ordentligt torka ur pälsen så blir det åtminstone väldigt dålig lukt och då som nu – sår. Så vi skäms över att vi missat detta och nu får den stackars hunden lida. Med strut bl.a. 

Jag var trött så jag fick tillstånd att lägga mig tidigt. 

Idag hade jag sagolik tur. Rackarn synd bara att jag inte hade videokameran med mig . 

Jag kollade av mina vanliga ställen. Först ett som jag inte hittat någon orm på i år, tills idag. 

Först trodde jag faktiskt att någon hade varit där och slängt ett gäng cykelslangar. 

Det var svårt att få bra bilder (jag skulle haft videokamera). Men jag lyckades i alla fall få en där nästan alla går att identifiera. Vi ser en hona, den stora, kraftiga (a). En hanne vid b, en vid c och en vid d. 

Notera att de liksom befinner sig i en ”tripp-trapp”-nivå. Den största hannen är den som är närmast honans huvud och så vidare nedåt. Det har att göra med att hannarna har sitt könsorgan i nivå med honans. 
Nu framgår inte det av bilden men hannarna brottas hela tiden med sina svansar för att knuffa bort varandra. 
Här ser vi varifrån begreppet ”ormgrop” kommer. 

Jag lämnade dem ifred så de fick sköta sig själva – självklart! 

Jag började sedan leta efter den snokhona som jag dokumenterade igår. Och jag hittade henne, Vid en annan buske, solandes, lika svårfotat. Hon hade gömt huvudet någonstans inunder. 

Nästa objekt/individ att leta upp var den bruna huggormshonan. Hittade henne inte. Men däremot stötte jag på en ivrig blivande huggormskavaljer. En ljust blågrå hanne som ivrigt letade fram och tillbaka. 

Jag höll mig kvar. Hann verkade ivrig så jag misstänkte att han hade korn på henne. Så jag väntade på att han skulle hitta henne. Och det gjorde han. Bakom en sten, omöjligt att se om man inte visste om det. 

Innan jag upptäck dem så såg jag emellan två stenar att han började bete sig annorlunda, ryckvis. Det tyder på upphetsning. Jag förstod då att han hittat henne. Jag noterade också att en mycket mindre huggormshanne hastigt lämnade området. Den blev bortjagad. 

Den tog sig inte så långt bort. Den bestämde sig att ca ett par decimeter från min fot var en bra plats att vänta på. 

Den större huggormshannen och den stora bruna huggormshonan kunde lugnt fortsätta sitt kurtiserande. 

Tydligen är det så att när det gäller huggormar så tillåts inte flera hannar på honan samtidigt som med snokar, eller? Jag har läst någonstans att huggormshannar gör upp genom att ”brottas”, om de är någorlunda likstora. Det som jag fick bevittna var ju liksom ingen deal. Den ena huggormshannen var ju nästan dubbelt så stor. 

En bit bort låg en död Kaja i gräset. 

Och när Tessie (som skötte sig utmärkt med ormarna) och jag kom till fårhagarna så hade de befolkats. Visst är de söta! 

Det blev mycket bilder idag men så var det givande också. 

I morgon åker jag till Särö med jobbet. Vi ska delta i en träff med andra kommuner som har samma verksamhetssystem (dataprogram). 

(.nu krånglade något väldigt i går kväll?) 
På gårdagens ormexkursion hittade jag först en snok som solade och sedan huggorm. 

Första bilden visar snoken i närbild, i profil. Just den här individen har jag nog inte stött på tidigare. Den är ganska stor. Svårt att se när den ligger hopringlad och solar. 

Nästa bild visar samma snok uppifrån. Det var svårt att ta bilder utan att störa ormen. Helst skulle jag velat haft bilder utan skymmande kvistar. Men nu gick inte det. Till vänster var det vatten och snoken hade valt att sola lite under och bredvid en buske. 

Några meter därifrån, kanske 210 meter hittade jag huggorm. Ser Ni i mitten på bilden? En vacker lite huggormshanne, ljust blågrå. Skrolla ned lite så ska Ni få se det hela lite tydligare. 

Just det! Huggormshannen ligger ovanpå den bruna huggormshonan. 

Försiktigt försökte jag smyga mig fram, ormar har bra känsel, urusel syn, suveränt luktsinne samt ett sinne som vi inte har, infravärmesinne. De kan uppfatta en bild av t.ex. ett däggdjur via dess kroppsutstrålande värme. Jag hade vinden mot mig och jag smög försiktigt och jag hade solen nästan i ryggen. Jag borde inte ha blivit upptäckt men det blev jag. Huggormshannen ringlade snabbt iväg, bort från mig och ned bland stenarna. Troligtvis var det min värmeutstrålning den förnam. 

Så då blev honan lämnad ensam. 

Då kan man ju undra av vilken anledning hon ligger kvar? Kanske beroende på att hon har huvudet vänt bortåt. Jag är osäker på var på ormen de s.k. värmesensorerna sitter men jag tror att de sitter så att de är riktade framåt. En annan förklaring kan vara att hon helt enkelt är mer självsäker. Det är inte första året hon har det här reviret och den här platsen. 

En kråka spatserade på våtmarken och försökte reta hunden. Så då var det väl inte mer än rätt att jag försökte ta en stämningsfull bild. Notera ”försökte”.