Idag hade jag sagolik tur. Rackarn synd bara att jag inte hade videokameran med mig . 

Jag kollade av mina vanliga ställen. Först ett som jag inte hittat någon orm på i år, tills idag. 

Först trodde jag faktiskt att någon hade varit där och slängt ett gäng cykelslangar. 

Det var svårt att få bra bilder (jag skulle haft videokamera). Men jag lyckades i alla fall få en där nästan alla går att identifiera. Vi ser en hona, den stora, kraftiga (a). En hanne vid b, en vid c och en vid d. 

Notera att de liksom befinner sig i en ”tripp-trapp”-nivå. Den största hannen är den som är närmast honans huvud och så vidare nedåt. Det har att göra med att hannarna har sitt könsorgan i nivå med honans. 
Nu framgår inte det av bilden men hannarna brottas hela tiden med sina svansar för att knuffa bort varandra. 
Här ser vi varifrån begreppet ”ormgrop” kommer. 

Jag lämnade dem ifred så de fick sköta sig själva – självklart! 

Jag började sedan leta efter den snokhona som jag dokumenterade igår. Och jag hittade henne, Vid en annan buske, solandes, lika svårfotat. Hon hade gömt huvudet någonstans inunder. 

Nästa objekt/individ att leta upp var den bruna huggormshonan. Hittade henne inte. Men däremot stötte jag på en ivrig blivande huggormskavaljer. En ljust blågrå hanne som ivrigt letade fram och tillbaka. 

Jag höll mig kvar. Hann verkade ivrig så jag misstänkte att han hade korn på henne. Så jag väntade på att han skulle hitta henne. Och det gjorde han. Bakom en sten, omöjligt att se om man inte visste om det. 

Innan jag upptäck dem så såg jag emellan två stenar att han började bete sig annorlunda, ryckvis. Det tyder på upphetsning. Jag förstod då att han hittat henne. Jag noterade också att en mycket mindre huggormshanne hastigt lämnade området. Den blev bortjagad. 

Den tog sig inte så långt bort. Den bestämde sig att ca ett par decimeter från min fot var en bra plats att vänta på. 

Den större huggormshannen och den stora bruna huggormshonan kunde lugnt fortsätta sitt kurtiserande. 

Tydligen är det så att när det gäller huggormar så tillåts inte flera hannar på honan samtidigt som med snokar, eller? Jag har läst någonstans att huggormshannar gör upp genom att ”brottas”, om de är någorlunda likstora. Det som jag fick bevittna var ju liksom ingen deal. Den ena huggormshannen var ju nästan dubbelt så stor. 

En bit bort låg en död Kaja i gräset. 

Och när Tessie (som skötte sig utmärkt med ormarna) och jag kom till fårhagarna så hade de befolkats. Visst är de söta! 

Det blev mycket bilder idag men så var det givande också. 

I morgon åker jag till Särö med jobbet. Vi ska delta i en träff med andra kommuner som har samma verksamhetssystem (dataprogram).