Jag gjorde en avvikelse från mina rutiner. Jag gav mig ut tidigt på morgonen. 

Inga ormar. 

Däremot Rådjur. 

Väl hemma igen hittade jag hunden i en av sina favoritställningar 

Lite senare gav vi oss ut på den ordinarie promenaden. Och efter en hel del smygande och kikande hittade jag den bruna huggormen från gårdagen. Jag fick ingen riktigt bra bild. Hon ville liksom inte komma fram. Det blev en bild snett uppifrån, på väg tillbaka efter en vända in under en sten. 

Och så en frontbild. Visserligen gömd i gräset. Det är en dam som inte visar allt på en gång. 

Jag hade denna dag föresatt mig att borra hål i lister och betongväggar. Jag plockade fram verktygen och tittade sedan ut genom fönstret och bestämde mig för att det får vänta tills regniga dagar. 

Nästa projekt blev bilen och byte från vinterdäck till sommardäck. Sommardäcken var så slitna så de kunde jag bara inte sätta på. In med dem i bilen och iväg till OKQ8 för byte till nya, 4×700 SEK (regummerade – klart till helgen). 

Före det cyklade jag in till staden för att komma till en spelbutik och uppdatera sonens lottorader. Givetvis hade jag ingen plånbok med mig 🙂

När jag som bäst höll på att smyga på huggormen ringde det i mobiltelefonen – man blir jävligt rädd när det händer i spända situationer. Det var mor som ville ha KangJang. Hon är ruggigt förkyld. 
Lite senare på dagen åkte jag och köpte lite KangJang och körde hem den till mor. Eländigt med svåra förkylningar. 

När jag köpte den där KangJangen, på Coop Forum, så blev jag lite smått irriterad och förnärmad. Jag brukar handla via självskanning och så även denna gång. 

Jag valde också att gå till själjv-självskanningen (den obemannade). Allt löpte på: blippade slutkoden, in med MedMerakortet, sedan in med betalkortet, väljer kontant betalning, knappar in pinkoden, trycker på Klar och väntar sedan på kvittot – inget händer – i displayen står det "Nästa kund" och grinden öppnar sig inte. 
Jag påkallar personalens uppmärksamhet och de vill att jag då kommer till kassan vilket jag givetvis gör. 

Där får jag veta att jag troligtvis gjort något fel – Nej säger jag, jag har inte gjort något fel. 

Sedan får jag veta att det inte skett någon betalning. 
Hur är det möjligt vill jag då veta, jag fick inget meddelande på displayen om att det skulle ha blivit något konstigt, så jag menar att jag nog visst har betalt. 
Vi upprepar proceduren med löfte om att jag kan få det hela justerat i efterhand om det nu blivit något fel. Damen i kassan blänger misstänksamt på mig. 
Jag drar mitt betalkort och väntar på att få välja konto eller kredit. Det händer inte utan i stället så kommer begäran om pinkod upp. Jag knappar in den och sedan trycker jag klar. 
Då står det "köp godkänns ej" i displayen (jag har inte tillräckligt med pengar på kontot). Då ler kärringen bakom kassan och säger: "Ja se där det var det som var felet." 
Då vill jag mena att felet måste väl bestå i att jag inte fick upp det meddelandet i den förra displayen.
Då svarar hon att det meddelande visas visst men det går så fort så man oftast inte hinner se det??!! 

Va f-n är det för pucko till programmerare som varit i farten? 

Sedan får jag dessutom veta att det är samma med de som får s.k. avstämning. Det meddelandet missas också beroende på att det visas så kort tid. 

Jag gillar inte när det blir liksom mitt fel att jag inte hinner uppfatta meddelanden. 

Ja, ja, på väg hem från mor & far så åkte jag till en s.k. konstnärsaffär och köpte sådan där tejp som man tejpar bak på tavlor så att inte allt för mycket luft (eller kryp) ska komma in i de tavlor som har glas och ram, typ akvareller och kol-/blyerts-/kritteckningar. 150 SEK kostade den.

Före jul plockade vi ned tavlorna i vardagsrummet. Vi skulle tapetsera. Jag noterade då att det verkade ha krupit in några små insekter i tavlorna och hamnat under glaset. 

Små svarta saker, Ca 2mm långa. 

Tog fram mitt lilla hobbymikroskop och studera de där små svarta fläckarna. Gjorde en skiss: 

Tänkte då på vad bra det vore om man hade ett mikroskop som man kunde koppla till datorn. Sökte ett tag på nätet efter ”mikroskop +USB”. 
Det fanns en hel del men det mesta var väldigt dyrt. Det fanns en som var i klass med det jag hade och kostade ca 700 SEK. Men då var upplösningen bara VGA. Det tyckte jag var dåligt. 

Jag letade vidare och kom in på en sida där de sålde mikroskop och digitalkameror som kunde fästas mot mikroskopet. Ett sådant tillbehör bestod av en vanlig Canon digitalkamera och en s.k. adapter. 

Jag kikade då på mitt mikroskop och min nya digitalkamera. Kameran hade ju ett makro med ett näravstånd på 2cm. 

Jag prövade med att sätta kamerans objektiv rakt mot mikroskopets okular och så här blev resultatet: 

Mikroskåpet är inställt på 100x förstoring. 

Tog ett antal bilder på de där små insekterna och satte mig sedan med bildbehandlingsprogrammet och kopierade och fixade lite tills jag lyckades sätta ihop en relativt hel insekt. Ingen av de jag lyckades få upp (med en skalpell) var hela. 

Det verkar alltså vara ett litet kryp som har vingar. Någon som vet vad detta skulle kunna vara? Ca 2mm lång, svart och gillar att krypa in i tavlor? 

Dagens ormletning blev lyckad, till slut. 

Jag gav mig ut utan hund. Den där hunden har ju ibland en tendens att skrämma iväg ormarna. Fats det är klart hon hittar ju dock en del. 

Jag gick som vanligt och sökte vid våtmarkerna vid kanalen. Då möter jag en hundägare med hund. Jag blir då upplyst om att hunden fått brata med en igelkott och en stor groda. 

Börjar å fundera på att jag kanske trots allt skulle haft med mig hunden. 

När jag var på väg att ge upp och styrde mina steg hemåt så fick jag då till slut syn på en orm. En huggorm. Vackert brun med tydliga markeringar. Troligtvis en hona (tjock på mitten). Rätt så stor. 

Jag fortsatte en bit och kikade in i vassen. Där får jag se en groda. 

Senare på dagen åkte vi till Grönvik vid Ursand. Nästa mitt på campingen sprang vår hund över en liten blåsvart huggormshanne. Vi tror att den inte hann att bita hunden. Får hålla koll på hunden. 

Så som jag har letat. Så fann jag den till slut! En snok – det ser man tydligast på de gula fläckarna, där huvudet slutar och kroppen börjar. Jag och jag, det var hunden som hittade den. 

 
Där innanför den vita ringen ligger den.

Den ligger i försvarsställning och är lite lagom sur. Det beror på att den gick en match med hunden innan jag hann reagera. Det är troligtvis en ung hona.

Den här bilden är jag nöjd med. Den visar nya kamerans förträfflighet.

Även denna bild är jag nöjd med. Jag lyckades fånga den tudelade tungan (en del av ormens doftorgan) två gånger. Här i en annan vinkel. Nu är det vår, på riktigt!