Jag gjorde en avvikelse från mina rutiner. Jag gav mig ut tidigt på morgonen. 

Inga ormar. 

Däremot Rådjur. 

Väl hemma igen hittade jag hunden i en av sina favoritställningar 

Lite senare gav vi oss ut på den ordinarie promenaden. Och efter en hel del smygande och kikande hittade jag den bruna huggormen från gårdagen. Jag fick ingen riktigt bra bild. Hon ville liksom inte komma fram. Det blev en bild snett uppifrån, på väg tillbaka efter en vända in under en sten. 

Och så en frontbild. Visserligen gömd i gräset. Det är en dam som inte visar allt på en gång. 

Jag hade denna dag föresatt mig att borra hål i lister och betongväggar. Jag plockade fram verktygen och tittade sedan ut genom fönstret och bestämde mig för att det får vänta tills regniga dagar. 

Nästa projekt blev bilen och byte från vinterdäck till sommardäck. Sommardäcken var så slitna så de kunde jag bara inte sätta på. In med dem i bilen och iväg till OKQ8 för byte till nya, 4×700 SEK (regummerade – klart till helgen). 

Före det cyklade jag in till staden för att komma till en spelbutik och uppdatera sonens lottorader. Givetvis hade jag ingen plånbok med mig 🙂

När jag som bäst höll på att smyga på huggormen ringde det i mobiltelefonen – man blir jävligt rädd när det händer i spända situationer. Det var mor som ville ha KangJang. Hon är ruggigt förkyld. 
Lite senare på dagen åkte jag och köpte lite KangJang och körde hem den till mor. Eländigt med svåra förkylningar. 

När jag köpte den där KangJangen, på Coop Forum, så blev jag lite smått irriterad och förnärmad. Jag brukar handla via självskanning och så även denna gång. 

Jag valde också att gå till själjv-självskanningen (den obemannade). Allt löpte på: blippade slutkoden, in med MedMerakortet, sedan in med betalkortet, väljer kontant betalning, knappar in pinkoden, trycker på Klar och väntar sedan på kvittot – inget händer – i displayen står det "Nästa kund" och grinden öppnar sig inte. 
Jag påkallar personalens uppmärksamhet och de vill att jag då kommer till kassan vilket jag givetvis gör. 

Där får jag veta att jag troligtvis gjort något fel – Nej säger jag, jag har inte gjort något fel. 

Sedan får jag veta att det inte skett någon betalning. 
Hur är det möjligt vill jag då veta, jag fick inget meddelande på displayen om att det skulle ha blivit något konstigt, så jag menar att jag nog visst har betalt. 
Vi upprepar proceduren med löfte om att jag kan få det hela justerat i efterhand om det nu blivit något fel. Damen i kassan blänger misstänksamt på mig. 
Jag drar mitt betalkort och väntar på att få välja konto eller kredit. Det händer inte utan i stället så kommer begäran om pinkod upp. Jag knappar in den och sedan trycker jag klar. 
Då står det "köp godkänns ej" i displayen (jag har inte tillräckligt med pengar på kontot). Då ler kärringen bakom kassan och säger: "Ja se där det var det som var felet." 
Då vill jag mena att felet måste väl bestå i att jag inte fick upp det meddelandet i den förra displayen.
Då svarar hon att det meddelande visas visst men det går så fort så man oftast inte hinner se det??!! 

Va f-n är det för pucko till programmerare som varit i farten? 

Sedan får jag dessutom veta att det är samma med de som får s.k. avstämning. Det meddelandet missas också beroende på att det visas så kort tid. 

Jag gillar inte när det blir liksom mitt fel att jag inte hinner uppfatta meddelanden. 

Ja, ja, på väg hem från mor & far så åkte jag till en s.k. konstnärsaffär och köpte sådan där tejp som man tejpar bak på tavlor så att inte allt för mycket luft (eller kryp) ska komma in i de tavlor som har glas och ram, typ akvareller och kol-/blyerts-/kritteckningar. 150 SEK kostade den.