Härligt väder. Tog hunden med mig ut på en promenad ned till Vassbotten. Kollade bergknallarna vid åkrarna efter något värt att fotografera (främst Huggorm och givetvis förhoppningsvis Hasselsnok. Även om den är sjusovare och inte väntas komma ur vinterdvalan förrän i maj.) Hittade inget. Väl framme vid Vassbotten fanns det en hel del fåglar men de flesta var lite väl långt bort, även för mitt teleobjektiv. 
Men två familjer Grågås såg jag med tillsammans 11 små dunungar. 

Såg också en annan fågel i strandkanten den är väldigt lik Tofsvipan men har Tofsvipan verkligen så neråtböjd näbb? 

En Svan fick vara med i fotograferandet också. 

Nästa bild visar en katt som balanserar på staketet som omgärdar Vassända kyrkoruin. 

Och så här blir det när katten får syn på Tessie. 

Och vad är det då den hemska hunden gör som är så farligt? Tja hon leker med en ”pinne”. 

Tog vägen ned till Korseberg. Vackert blommande träd. 

Bakom dem stod det stora Korsebergs Sjukhem. Nu rivet. Här ska bli plats för boende med sjönära läge. Ett nytt rikemansbygge? 

Den här lille gynnaren hittade jag uppe bland grenverket i ett annat träd. 

Kan inte riktigt se vad det är, taskig vinkel. Kanske är det en Svartvit flugsnapparhona eller en Bofink? 

Efter Korseberg vandrade jag direkt hem för byrackan var olydig. Hon badade trots mina tydliga kontraorder. 

Efter att ha lämpat av hunden hemma och satt på henne struten så tog jag cykeln till mina ormmarker. Jag såg en snok på grusvägen och lyckades fiska upp kameran och sätta på den med näsan och ta en bild, i farten. Ormen, en snok, kom faktiskt med på bilden men den blev inte så tydlig så publicering känns meningslös. 

Hade gett mig den på att hitta en Huggorm idag. Vinden låg fel men skam den som ger sig. Första snoken jag hittade låg och solade med huvudet nedkört i gräset som en struts? 

Inte långt från den ovan hittade jag nästa. 

Pilen pekar på huvudet och uppe till höger i bild syns en närbild på huvudet i en annan vinkel. 

Närvaron av dessa rätt så stora snokar kan förklara anledningen till att den bruna huggormshonan inte synts till. Annars trodde jag att hon gett sig iväg för att äta, vilket de gör först efter parningen. Och hittar hon då ett skrovmål så brukar de lägga sig i närheten och smälta maten och det kan ta ett tag. Men vi får se hon kanske återerövrar sitt revir. Om hon nu inte hittat ett bättre matrevir. 

Försökte fotografera en flygande Gråtrut men jag har inte lärt mig kameran tillräckligt bra – det blev underexponerat. 

Däremot fick jag några utmärkta bilder på en Kråka som villigt ställde upp som modell? 

På väg tillbaka hade en ”kändis” kommit fram snokhona[2]. 

Även hon vägrade visa huvudet – är det något som går? Huvudvärk efter sex? 

Jag tittade till de två snokar jag fann innan. Nu hade nr2 dykt ned med huvudet. Nr1 kikade upp lite. Närbild. 

Inte en Huggorm i sikte. Var är de? Jag siktade in mig på en stenlagd gång eller väg som går rakt ut i kärret. Såg några stenrösen som såg lovande ut. Kunde vara värt en chansning. Det var snårigt värre – jag repade ytterhöljet på teleobjektivet – huva! Medan jag stod där och borstade på objektivet var det något i ögonvrån som fångade min uppmärksamhet. En Huggorm! En liten brun en och då troligtvis en ung hona. Men jag fick bara bakre delen – den blev skrämd av mitt brakande och knakande. 

Jag fortsatte ända ut och vände sedan och bestämde mig för att vänta ut ormen. Jag satte mig på några stenar ca 1,5 meter från platsen där den försvann ned i ett hål. Närmre är ingen idé eftersom makroavståndet på mitt teleobjektiv är 1,5 meter. Jag räknade på att den här lilla bruna sannolika huggormshona var sugen på att sola sig. Givetvis kikar inte ormar upp i samma hål som de smet ned i – nejdå – de har flera hål att välja mellan. 

Under tiden jag väntade så fick ett gäng Kabbelekor utgöra modeller. 

Jag fick vänta i ca 20 minuter och så kom hon. 

Närbild: 

Och så en bild på den vackra ryggteckningen. 

Helt klart kände jag mig nöjd med att mitt idoga letande gett resultat. 

När jag kom tillbaka till cykeln satt den här lille på vägen. 

Nog är det en Grönfink. 

Det blev många bilder idag men så var jag ute i tre timmar och då blir det ju en del. 

Nu ska vi strax åka ut och kika på någon Valborgsmässoeld. Det lutar åt Ursand.