God Dag!

Internet:
Ändrade lite på bloggen, igen. Jag tycket inte det såg bra ut med; ngn Hemsida, ngn ePost och ngn Tycker. Så jag ändrade det till, ja det ser ni ju här bredvid. [not; 16/2-2001: Gäller ngn.blogga.nu]

Politik:
Smålyssnar lite på Moderaternas partistämma. Det vill jag ju inte förneka men det finns säkert upp till 10% moderat i mig. Allt de vill och allt de tycker är inte galenskaper.

Idag är det svårt att ta ställning politiskt efter politiska ideologier. Socialdemokraterna och Vänstern har ju lämnat sina ideologier – sviker. Kanske nya Fi, fast de har egentligen bara en punkt i sin ideologi – män är dumma. Kristdemokraterna ideologi är ganska stark – konservativ. Folkpartiet förändrar sig ständigt och skapar mest förvirring i de egna leden. Centern var ju gamla Bondepartiet, vad är de idag? Miljöpartiet är väl relativt tydlig i sin ideologi – värna om miljön. Sverigedemokraterna har för mig en tydlig ideologi och för alla andra också utom för de själva, de förnekar ofta sina egna grundidéer, märkligt parti? Moderaterna pratar inte så mycket ideologi men de är hyfsat tydliga i vad de tycker – Mera Pengar! Och deras ”nymjuka fasad” kommer ju att spricka när det väl kommer till kritan. [not; 16/2-2011: Där hade jag fel…]

Vad tycker då jag? Var står jag? Vi gör en tabell!

Parti* % av mig som håller med
Centerpartiet 5
Feministiskt Initiativ** 5
Folkpartiet 10
Kristdemokraterna 0
Miljöpartiet 15
Moderaterna 10
Socialdemokraterna*** 15
Sverigedemokraterna 0
Vägval Vänster** 5
Vänsterpartiet 15
   
Summa: 80

*Jag har bara tagit med de ”största”. I bokstavsordning.
**Inte egentliga partier. Men har relativt intressanta idéer.
***Egentligen skulle jag vilja vara minst 60% socialdemokrat men nu har de ingen socialism längre, den är ”utspridd”. Det är därför min politiska ”karta” ser ut som den gör.

Det ”fattas” 20%? Det beror säkerligen på den osäkerhet de politiska parterna utstrålar vad avser en ideologi. Den osäkerheten skapar givetvis en osäkerhet hos mig. Så tror jag det är för alla.

Ideologi:
Om vi kikar i SBL’s bok ”ideologier” så delas ju den politiska ideologin upp i tre grundideologier: Konservatismen, Liberalismen och Socialismen. Vi gör en ny tabell och ”passar” in mig där:

Idelogi % av mig tycker
Konservatismen 15
Liberalismen 25
Socialismen 60
   
Summa: 100

Se där då blev det 100%! Tänk vad ”lite tydlighet” kan ge(?).

Reklam!:
Vibratordyna – rekommenderar jag varmt. Köp en sån! Jag har en med 10 motorer. Den stänger av sig efter 15 minuter. Det är egentligen då man riktigt känner hur avslappnad man blir.
Friskis&Svettis – Öka din smidighet och rörlighet. Förbättra din kondition. Bästa av allt, det är roligt!

Lev väl!

God Natt!

Debatt:
Lagt in några inlägg på Aftonbladets Diskutera-sidor. Mest om alkoholpoitiken. Bl.a. följande som delvis bemöter det Lotta Gröning skriver under rubriken: ”Spritskatten”, på hennes blogg:
Tja! Lotta.
Tänker lite kring det här med "Spritskatten". Och det du skriver där. Du tror väl inte att det endast är "Nykteristerna" som har en sund inställning till våra alkoholskatter, eller?
Jag dricker alkohol. Jag har arbetat som missbruksförebyggare. Jag är för en hög alkoholskatt. Jag har sett och upplevt vilket elände alkoholen ställer till med. Vilka kostnader och lidanden det skapar.
Hur ska det betalas? En "liten" del av de kostnader alkoholen ställer till med betalar vi in via alkoholskatten. Skulle vi betala hela "notan" skulle alkholskatterna behöva höjas rejält.
Jag kan inte för mitt liv begripa vad sossarna tänker på? Hur de resonerar? De verkar helt ha tappat greppet om det vi skulle kunna kalla "mänskligt". Vart har solidaritet och rättvisa tagit vägen?
Och av vilken anledning är de inte TUFFARE i EU?
Det är "EU" som har "fel" inställning till alkoholen.
"De" måste förmås att förstå att det är helt förkastligt att ensidigt se alkoholprodukterna som endast jordbruksprodukter.
Och att de eventuella skadeverkningar alkoholen kan åstadkomma är ett "annat" problem som respektive medlemsland ska lösa inom sin "socialpolitik".
Detta är inget annat än drogliberalism och alkoholindustrin lobbar friskt.
Och vad jag kan förstå så lyckas de rätt bra, eller?
/Nisse

Studier:
Diskuterade lite med hustrun om jag skulle anmäla mig nu eller vänta till efter operationen? Ansökningen ska vara inne före 1 november till den distansutbildning om ”Journalistiskt skrivande” på Ljungskile Folkhögskola, vilken jag är intresserad av. Med tanke på att ansökningstiden och att jag ska nackopereras i slutet på september så kan jag ju avvakta lite. Så får det bli.

Sov Gott!

God Kväll!

Studier:
Har bestämt mig för att söka en distansutbildning i skrivandets ädla konst. Känner att jag har en hel del att lära. Det lutar åt Ljungskile Folkhögskola. Ska dock kolla lite till.

Bastu:
Jag slog till och ”klämde in” ett bastubad mellan 19:00 och 20:00. Visst är det konstigt att tycka det är skönt att sitta i ett fönsterlöst rum, klätt med bräder vari en kamin knakar på upp till 70-80 grader (i mitt fall), och svettas så det rinner av en. Går sedan ut och sätter sig utanför tills man svalnat lite och sedan in igen? Och så håller man på sådär, i nästan 2 timmar? Och så tycker man det är skönt och avkopplande?
Det är kanske med bastubadande som med rökandet: ”Det är så gott att ta en rök.” Det är det ju inte alls! Jag vet som före detta rökare, det var ett behov som man försvarade och förskönade. Samma med: ”Oh, nu ska det bli gott med en kopp kaffe.” Egentligen är inte kaffe gott, jag dricker kaffe, av gammal vana, och behov. Med massa socker och mjölk kan kaffe faktiskt bli riktigt smakfullt men då kallas det visst ”Café au lait” och ”Cappuccino”.

Bastubandande kan ge biverkningar om det sker allt för frekvent; Huvudvärk och Trötthet. Jag motverkar detta med mängder av vatten och så tar jag två brustabletter Resorb® efter bastubadandet. Resorb® återställer bl.a. elekrtolytbalansen (saltbalansen) i kroppen så att hela kroppen kan tillgodogöra sig vätsketillförseln.

Media:
———————————- Aftonbladet ———————————-
Nu har rubriksättaren varit i farten, igen. Dels på första sidan med: ”Skar ur tumören i sitt eget bröst” samt på sidan 8 med: ” Hon karvade ur tumören i sitt eget bröst”.
Gjorde hon? Vi läser artikeln. Där läser jag något helt annat. Hon tog ett cellprov med en antagligen rätt så grov kanyl (nål). Och det är normalt att inte bedöva, man måste känna att man hamnar rätt när man tar ett cellprov. Huden kan bedövas lätt, med t.ex. is eller kylspray. Därefter gjorde hon inget mer ”kirurgiskt”. Däremot medicinskt, hon tog cellgifter. Och troligtvis opererades hon när hon väl kunde flygas hem. Gissar jag.

Vad vill egentligen Aftonbladet med Ledaren: ”Börja tillverka svenska vaccin” på sidan 2 och ”Smittan snart här” på sid 6-7?
Skrämmas? Uppvigla?
Det är ju knappast något opartiskt (oförvitlig sanning) beskrivande reportage av en ”verklighet”. För det första handlar det om två olika virus. För det andra, ett vaccin kan inte tas fram utan ett virus. Och forskarna vet ännu inte hur viruset kommer att se ut, så det går inte att ta fram ett virus, idag.

Tor Wennerbergs översättning av John Pilgers ”Panikmakarna – om lögnerna som ska få folket att tiga” (sid 4)
Klart läsvärt och tänkvärt.

Demokrati – på folkpartiets vis” av Åsa Lindeborg (sid 4-5)
Det är nästan så man tror att det inte är sant. Snacka om att: ”Inte se skogen för bara träd.”

Vem bryr sig om Svennis?

På sid 10-11 kan vi läsa om politikens eventuella effekter. Och den ”viktigaste” frågan Aftonbladet valt att lyfta fram är det ”utkastade” löftet om sänkt spritskatt. Kan det vara så att flera medarbetare på Aftonbladet kommer att bli gynnade av det här förslaget, än andra förslag?
Återigen: Sänk alkoholskatten om vi vill öka de alkoholrelaterade kostnaderna och lidandena. Att en sänkning av alkoholskatten skulle minska alkoholkonsumtionen, ja att tro det, då är man väldigt, väldigt naiv.

Liza Marklund på sid 15 om ”Vi har städerska nästan allihop”.
Det får mig att tänka på min första tid inom psykiatrin. Jag började som vikarie skötare 1973. Då fanns inga städerskor/städare. De kom först några år senare när någon vårdforskare (tror jag) kom fram till att det var viktigt att personalen ägnade tid med patienterna, de blev mer aktiva och mådde bättre. Det är sant! Så var det. Nu är det på väg tillbaka. Var det bättre förr?

På sid 28 hittar jag en artikel som definitivt väcker mitt intresse: ”Bloggen är som ett fångläger”. I och för sig knepigt vald rubrik med tanke på kärninnehållet i artikeln som mer handlar om vilken enorm genomslagskraft bloggningen kan få. Den kan t.o.m. hota tidningarna.

Klarade kanalen – svårt förlamad” (Sid 31).
Att läsa den ingjuter hopp. Det är ju inte en helt riskfri nackoperation jag ska genomgå.

Vem bryr sig om ”sommartorpet”, egentligen och ”Pamela Anderson” samt ”Fru Osbourne”?

Synd att jag missade ”Kommissionen”.

Om Mel Gibson har skägg eller inte är väl totalt ointressant. Betalar Aftonbladet för sådana bilder och texter? Hur mycket?

Serierna: Idag vann ”Ernie”, klart roligast.

Sista sidan: Det vore väl underbart om de som bor i Irak kunde få frid. Det är väl ingen som på allvar trott att USA skulle vara de som skulle ”fixa” det?
——————————————————————–

Må Bra!

God Kväll!

Medieminister(?):
Skickade följande ePost (debatt@aftonbladet.se) till Aftonbladet;
Hej! Lotta Gröning.

Du efterlyste förslag på ministerpost. (Aftonbladet tisdag 23 augusti 2005)

Jag har en: Medieminister.
Denne ministers främsta uppgift skulle vara att ansvara för en myndighet som såg till att Svenska medier "uppför sig" och agerar "opartiskt", strävar efter att alltid beskriva SANNINGEN. Att utgöra en folkets motvikt till den mediala makten.
Så att folk tryggt kunde veta att det som står i tidningen och det som sägs i nyhets-TV samt nyhetsradio är SANT.

För så är det ju inte idag. Det är ju inte SANNINGEN som är drivkraften bakom tidningarnas iver att få läsare, radio att få lyssnare och TV att få tittare. Det handlar mer om att sälja "underhållning" och "tjäna pengar". Väldigt mycket reklam blir det.

Och med tanke på den makt (påverkan) tidningar, Radio och TV utgör så ser jag det nödvändigt med en maktmotvikt, en opartisk sådan. En medieminister.

Rubriksättarna är väl de som i så fall står högst upp på listan att bevaka och "tillrättavisa".

Nils-Gunnar Nordlund

PS
Nu blir det nog ingen medieminister. Inte ens Aftonbladet har sådan makt, eller? Så det får bli vi bloggare bl.a. som får stå för mediebevakningen och agera ideella granskare av vad som skrivs och om det är riktigt. Vi blir fler och fler. Så se upp, en gynnsam motvikt till medieindustrin håller på att byggas upp!
DS

———————–
Kolla gärna min blogg: http://ngn.blogga.nu

CV:
Har kommit igång med uppdateringen av min CV och min meritförteckning. Det var ju ett tag sedan jag sökte jobb? Det blir också kul att formulera erfarenheten som sjukpensionär. Det måste väl vara/bli en tillgång?
CV-Sidan publiceras via min hemsida när den blir klar.

Offentligheten:
Håller på med lite ”research” om den offentliga ekonomin. Vi matas ju med att den är så dålig. Jag tänkte granska det där lite närmre. Det jag hitintills hittat är att Kommuner och Landsting fick ett finansnetto 2004 om ca 16 miljarder (plus).

Pockettidningen R:
Vet att jag läst en gammal artikel i ett nummer av Pockettidningen R som behandlar den offentliga förmögenheten och vad som hände med den. Har skickat ett mejl till tidskriften så får vi se om de kan hjälpa mig. Deras hemsida funkar inte (www.pocket-r.a.se)?

ngn Tycker:
Jag har bytt beteckning på ”Jag Tycker” till ”ngn Tycker”. Jag har också passat på att ”tycka” lite också. Ni som är nyfikna kan klicka här [uppe] till vänster och kolla. [not: 16/2-2011: Gäller bloggen ngn.blogga.nu. På denna bloggen, blogg.ngn.nu, har jag tagit bort den länken.]]

God Morgon!

Idag väljer jag att gå direkt på ttela. Idag får jag blandade känslor. Förstasidan hoppar vi över, inget nytt där.

AA behandlar gårdagens "fadäs" på ett lysande sätt och jag inser att jag inte hade behövt sända in någon insändare. Tackar!

Insändarsidan: Först blir jag återigen imponerad av insändarredaktionens snabbhet att föra in insändare. Snyggt!
Men jag blir besviken när jag läser min insändare. Jag tycker den är lite väl kraftigt redigerad som det heter. Jag skulle vilja kalla det censur! Följande ströks helt: "Rubriksättaren har ljugit. Var uppmärksamma på detta ttela's läsare." Sedan togs inte hela "signaturen" med "(ngn.blogga.nu)" ströks.
Att man, läs Redaktör: Kerstin Nordborg, strök det som "misskrediterade" tidningen, det förstår jag. Och det kan jag acceptera speciellt med tanke på AA's ledare.
Men jag förstår inte avsikten med att "redigera" min signatur?
Går det att få en förklaring på det?

Jag kan ju pröva och se vad som händer genom att skicka följande insändare:
"Censur?
Ordet är fritt och i Sverige är vi starka motståndare till censur. Fast i media omskrivs detta till "redigerad". Ni som har tillgång till internet kan kolla vad jag menar.
ngn.blogga.nu
"

Den som lever får se.
(hittade inte "vem" som är ursprunget till det ordspråket?)

Nedstämd->Upprymd

Nu har jag vilat på min vibratordyna. Och före det åt jag och var ute på en längre promenad med hunden.

Innan jag vilade mig kollade jag min blogg (den här) om någon hade kommenterat något?

Och det var det. Egentligen är ju en kommentar, i sig, inget märkligt. Men den här kommentaren fick kanske större effekt, på mig, än vad "kommentatorn" tänkt sig.

Jag har varit nedstämd, ett tag. Jag har kämpat för att hålla "kraften" uppe, att "hålla igång".
Och så, som att vända på ett mynt, känner jag mig upprymd och full av kraft.

Och det har jag en person jag beundrar att tacka för. Min favoritledarskribent på ttela, Agnetha Andersson med signaturen AA.

Tänk på det, alla Ni andra. Vilken effekt några vänliga ord kan ge och vad enkelt det egentligen är att delge dem.

Betänk också motsatsen. Att några "fel" valda ord kan få dramatiska negativa effekter och skapa stor förstämning.

”Peace And Understanding!”

Förment?

Nu har jag tyckt en massa.
Det känns jobbigt att skriva ned vad man tycker. Det blir så bestämt. Givetvis kan man ändra sig. Givetvis kan man tycka ”fel”. Det har man rätt till.

Men formulerar jag mig på det sätt som rättfärdigar mitt tyckande? Blir det begripligt?

Är det viktigt? Jag vet inte? Jo, jag vet, hade ingen tyckt något så hade jag inte kunnat tycka något via den här bloggen.

Utan tyckanden. Utan en drivkraft att dela med sig av tyckanden, vetanden, kunnanden så hade det stått stilla.
Så, det är klart att det är viktigt att tycka.

Nu vill jag ha respons på det också. Gärna motsatta tankar och idéer. Så vi kan vända och vrida på tyckandet. Kompletteringar är också välkomna. Debatt är energi!

God Morgon!

Nu har jag vaknat!. Jag var faktiskt vaken tidigare och har hunnit med att intaga frukost och läsa igenom morgontidningen.

När jag läste rubriken på ttela’s förstasida, Många våldtäkter går inte till åtal, kom jag att tänka på gårdagens studie av vad Jane Lagerqvist skriver på sin blogg.
Hon är ju djupt engagerad i detta och verkar göra ett jättejobb. Hoppas hennes engagemang bär frukt.
Läste sedan inne i bladet att det öppnats en speciell mottagning för våldtagna. Men jag kan inte låta bli att reagera. Mottagningen verkar vara öppen endast för våldtagna kvinnor.
Våldtagna män då?

Jane skriver också mycket om det obehag hon möter ”på stan”, blickar, anspelningar, äckel etc. Och hon beskriver det här som ett specifikt kvinnligt problem. Är det det?

Jag kan se andra varianter. Det fanns en period i mitt liv jag simmade väldigt aktivt. Och att bada bastu gillade jag, då också. Men med tiden märkte jag att det vid en viss tid en viss dag, i badhusets bastu, så var det lite annorlunda än andra tider.

Eftersom jag är rätt så trögtänkt (läs naiv) så tog det ett tag att fatta att det var ”bögtid”. Jag hittar inget bättre ord. Men det var då mer bögar än normalt i framför allt bastun.

I duschen kunde det hända att man fick granskande blickar, uppifrån och ned, och sedan kanske en nick och ett leende.

Vid ett tillfälle var det en herre som kom fram och berömde min (då) snygga överkropp. Och jag kände mig smickrad, det är sant. Men jag kände samtidigt ett visst obehag.

Nu har jag inget emot bögar. Jag bryr mig egentligen inte. Men det blir jobbigt när man blir ett ofrivilligt objekt. Så jag förstår vad Jane diskuterar och vad hon menar. Jag undviker numer den bastun.

Men inser Jane, och hela ”antimän”-flocken av feminister, att män kan ha samma problem som kvinnor? Att det inte bara handlar om att män äcklar kvinnor.
Kvinnor i flock kan vara riktigt duktiga på att äckla ensamma män.

Så, det jag egentligen menar, är att detta egentligen INTE är ett könsproblem. Det är mer ett beteendeproblem. En brist på respekt. Ofta gror detta när ingen visar var gränserna går. Barn måste få rätt signaler, tidigt, från alla håll. Äckliga gubbar och snobbiga brudar måste också få sitt beteende bemött. De måste få signaler om att de sårar och äcklar. Och det måste vi alla hjälpas åt med. Det kan vi inte förvänta oss att något slags anonymt samhälle ska göra. Det handlar om dig och mig. Civilkurage.

Ja, ja. Det jag egentligen tänk att skriva var att gnälla lite om hur jobbig värk jag har i kroppen, idag, denna morgon, just nu. Samma högersida som besvärar. Det värker uppifrån huvet ned till högerfoten. Med två ”centra” i högerarmen och högerhöften. Det tjuter i huvudet. Det tar ett tag innan värkmedicinen verkar.

Idag är det den 1 augusti. I augusti förväntar jag mig att kallelsen från Sahlgrenska ska komma. Då kommer själva operationsdatumet att bli bestämt. Det är bra att veta. Att få något konkret. Att gå omkring i ovisshet är fruktansvärt tärande.

Tänk på det, alla ni läkare, som underlåter att undersöka och därmed försätter en människa i tillstånd av att vara ickediagnostiserad. Det är nedbrytande! Det blir man inte friskare av. Tro mig!