Idag hade hustrun stämt träff med sin vän S. Hon bor numer på Öland. De skulle träffas i Borgholm.

Det innebar att jag hade en hel dag fri och tillgång till bil.
Dags att hitta så många GPSgömmor jag orkar med. Målet var Stora Alvaret.

Det fanns många gömmor på väg till Stora Alvaret.

Jag stannade också extra länge vid Borgholms slottsruin. Jag visste att chansen var stor att hitta Hasselsnok där. Hade med mig den stora kameran. Döm om min fasa när jag upptäcker att den inte fungerar. Stoppade i extrabatteriet – lika dött. Greppade den lilla kameran och smög omkring. Hittade ingen Hasselsnok.

När jag kom hem, den 27:e, så visade det sig att bägge batterierna var urladdade… jag hade missat att kontrollera det…

När jag väl kom till Stora Alvaret så mötte mig det här gänget:

Ett lika stort gäng låg lite till höger om dessa och så fanns det några till bortanför de som syns.

Noterade att det var kossor med kalvar så det borde inte bli problem. Åsså hade jag min käpp. Av någon anledning så inger den respekt hos främst kossor.

Jag letade upp närmsta GPSgömma och den pekade 900 meter rakt fram, i mitten på bilden ovan.
Jag stegade självsäkert på.

Vid ett tillfälle blev jag lite orolig. Ett nötkreatur stod ensam en bot från de andra på min högra sida en bot bort. Den hade sina horn kvar och krafsade i marken med höger hov – ingen bra signal. Jag utökade min arsenal (käppen) med en mindre sten med hopp om att kunna förvirra besten om den gjorde ett utfall. Nu blev det inte så.

Jag hittade gömman och ytterligare två till. Det blev en promenad på 4km.

En gömma till hade jag som mål och den låg på andra sidan bilvägen. Hittade den också. Tänkte jag skulle ta genaste vägen tillbaka till bilen. Snedda lite över södra delen av Möckelmossen. På håll såg jag mer nötkreatur. Det var inte kossor. I en hage gick 'färdiga' tjurar och i en annan ungtjurar.
Bara att vända och ta den längre vägen tillbaka. Jag är inte dum på det viset… :me:

Tillbakavägen blev inte en mysig lugn färd den blev en till synes ändlös lång väntan i en stillastående kö. Jag förstod vad som hänt. Strax innan kön fick jag köra åt sidan för två ambulanser och senare en bärgningsbil.

Körde ur bilkön och körde tillbaka en bit och chansade att ta vägen via Stora rör. När jag kom ut på vägen så var det om möjligt ännu mera tvärstopp.
Avskyr när det inte händer något så jag körde söderut igen, till Glimminge. Sedan tvärs över till Runsten. Norrut till Störlinge och därifrån mot Köpingsvik. Visserligen blev det en enorm omväg men det rörde på sig.

Unnade mig några fridfulla öl när jag till slut kom till tältet.