10 svar på ”Onsdag med lite tillbakablick”

1. Du verkar vara lika händig som min gubbe. Han sydde nämligen min brudklänning. Vi gifte oss i början på 80-talet. Då skulle allt vara enkelt och hemgjort. Det var ”fult” med pengar.
   Lite skillnad mot dagens påkostade bröllop.

   Kram

   Svara ↓

   • Även om jag hade varit skräddare till professionen så vete katten om min hustru hade låtit mig göra det.

     I det avseendet verkar din gubbe ha gjort ett bättre kap :me:

     Vårt bröllop var mycket enkelt och det skedde i stadskyrkans sakrestia, under protest av prästen…

     Att det över huvudet taget blev ett kyrkobröllop hängde helt på hustruns föräldrar vill jag minnas. Men där kan jag ha fel. Det var ju så förfärligt länge sedan.

     Det var bara de absolut närmaste som var närvarande.

     En sak kommer jag dock ihåg, väldigt starkt. Vi skulle väl gifta oss kl 11:00, tror jag. Ca. 09:00 kliver jag in i blomaffären och säger att jag vill ha en brudbukett. Jag hade fått det förtroendet Tittar på lite bilder och fastnar för en enkel sak med laxrosa rosor:
     
     Synd att jag inte får (hon är envist bestämd på den punkten) visa hela min hustru – hon är så vacker!

     Tillbaka till blomaffären. Butiksbiträdet frågar när jag vill att den ska vara klar och jag säger: ”Ja, 10:30 blir bra.” biträdet tittar lite på mig och ser frågande ut och jag ser antagligen också frågande ut, beroende på det.

     Så till slut får jag frågan: ”Ja, och till vilken dag?” och när jag svarar som om det vore den självklaraste saken i världen: ”Idag. Vi gifter oss kl 11:00.”

     Dåndimpen var nog farligt nära där. På ett tillrop kommer butksföreståndaren rusande och får problemet förklarat för sig.

     Emellanåt slutar de upp sitt tysta överläggande och titta stumt på mig.

     Jag börjar förstå att det är något som inte är riktigt rätt.

     Jag får så förklaringen. Normalt beställer man brudbuketten minst en vecka i förväg och jag kan inte bli lovad precis det jag tittat ut men nåt ska de ha klart till 10:30.

     Lite lätt panik kan jag läsa i förklararens ögon blandat med ett uns; ”Jag-försöker-förklara-för-ett-pucko”-min.

     All heder åt den butikspersonalen. Jag tycker det blev jättefint och hustrun blev också nöjd.

     Och så fick vi lärt oss en ’läxa’. :me:

     Kramar!

     Svara ↓

2. Attan så impad jag blir Nisse av dina kreationer!!!!
   Å riktigt söt var du oxå 😉
   -80-talet var inte direkt nån ”spacad” årtionde..*fniss*

   Inte vet jag om jag skulle tordas sätta in nån bild från mitt hemska bröllop -83…tar hellre den -92!!! *ASG*

   Monsteran ser jättefin ut!!!!

   Kramar!

   Svara ↓

   • Jag var nästan otäckt kreativ. I mina yngre år. Jag ska kanske sammanställa en: ’Så-här-kreativ-har-jag-varit’-sida

     Så jag har något att falla tillbaka på. Vara stolt över. Tål att fundera på.

     Söt?
     Jag tycker jag är precis lika söt nu – ser ingen skillnad…
     Kanske lite smalare, mer hår… annars ingen skillnad…

     Använde glasögon även på den tiden men inte när jag läste t.ex. Egentligen borde jag ha dem på, på minst två av de tre bilderna här ovan? (stora uggleliknande med kraftiga kanter och skalmar)

     Men det är klart, sådana där småtelningar är snabba och kan på ett ögonblick göra mos av ett par glasögon.

     Numer har jag en sort med liksom fjädrar i skalmarna. De är mycket mer tåliga.

     Och hur kan ett bröllop vara ’hemskt’?
     Du får skicka ett via e-post så får jag se.

     Ett bröllop till, -92?

     Hoppas Monsteran nu bara trivs. Jag har en viss förmåga att bekymra mig för just dessa växter och det är just därför jag inte har skaffat någon. Hustrun har nog aldrig insett detta. Det kan bli dyrt…

     Spalje…. eller annat till Monsteran att klättra utefter.

     Hustrun nämner ’snöre’ från en krok i taket. Jösses! Krok kan jag godta men ’snöre’? Milde himmel!

     Jag får nog anstränga mig och ’stella me’ lite.

     Kramar!

     Svara ↓

3. Så klart att du är söt nu med 😉

   Ja fy attan vad hemska glasögon det var på den tiden, Ugglan Helge, släng dej i väggen!!!!! *ASG*

   Jomenvisst…det vart ett ”nytt” bröllop med en ”ny” karl som inte heller höll mer än 7 år!
   Vet inte vad det är, men jag ger liksom upp efter de åren.
   Kanske beror på att jag har nån osynlig ”antikraft” där med 😀

   Ska ta å scanna de där hemska bilderna å sen skicka, lovar….ojoj vad du ska ligga sen på nya mattorna och brista ut i gapflabb, så tom katten rodnar!!! hahahha

   Ha en bra natt!!!
   Kramar!

   Svara ↓

   • Bra, då var den saken avklarad :me:

     Men på den tiden måste man ju ha tyckt att det var snyggt, eller?

     Det är något med siffran 7…

     Ser fram emot bilderna – är tveksam till om jag verkligen reagerar så som du tror, vi får se.

     Kramar!

     Svara ↓

4. Ja nu börjar vi bli som ”gamm-folket” sitta och se tillbaka på våra kreativa år och minnas vad vi klarade av då. Man borde egentligen göra en sammanställning kanske i form av nån slags bilderbok, men det är ju så mycket som fallit i glömska under åren, så det blir bara de ”värsta” man minns. Härligt att du sydde Nisse, nu är det ju tyvärr inget som passar nackskadade som oss, jag får jätteont bara jag försöker fålla gardiner en stund.
   Det var ju synd att inte frun vill visa sig, hon är säkert precis lika vacker som du säger att hon är. På tal om brillor så kommer ju de stora tillbaka nu har ni inte sett nyhetskillen? Göran P blir modern igen om han nu inte har hunnit byta till mindre. Jag behåller nog mina italienska Emporio-Armani ett tag till, de blir två år nu till sommaren och kostade ju 6000, så nåt tag hoppas man dom håller.
   Dessutom har jag två par till, ett par PRADA (som djävulen själv)som läsglasögon och ett par terminal av okänt ursprung.
   De som inte upplevt ”uggleperioden” kan ju vilja testa men jag säger tack – men nej tack!
   Smalare är vi ju alla och håret har inte samma nyans och struktur dessutom har man ju krympt 2 cm på längden, men insidan – gott folk – den känns precis densamma därför blir det ibland en aha-upplevelse att glo sig i spegeln ”vem är den tanten????”
   Jättekul att se vad du skapat sköt om dig!
   Kram Nonna

   Svara ↓

   • Det är bara det ’bästa’ som är värt att minnas. Det ska vara bärande och hjälpa en se framåt.

     Det är kanske därför det känns bra att se tillbaka på det som var bra. Det finns kanske en del, i alla fall förhållningssätt som har fallit i glömska. De kan kanske vara värda att plocka fram igen.

     När vi nu ramlade in på glasögon så är jag i den besvärande situationen att jag egentligen borde gå till optikern och åtminstone få nya glas – det tar emot…

     Med den kroppen jag har så verkar gubben i spegeln se ut att vara mer pigg än vad jag känner mig.

     Kramar!

     Svara ↓

5. Nisse!
   Även jag är imponerad av din kreativitet! Fint och dessutom pedagogiskt!

   Jag minns att jag skrev noveller till olika tidningar och fick 300 kr för varje, det var mycket pengar när jag var 16-17 år. Tyvärr har jag inte sparat dom, men kul var det då.

   Jag tycker du är söt, då som nu, eller fin och go kanske är ett bättre uttryck, hälsa din hustru det :o)

   Kramar!

   Svara ↓

   • Har alltid varit mycket för pedagogik. Även innan jag blev pedagog…

     Åhh… kan du inte ta upp det novellskrivandet igen?

     Hustrun får något lyriskt i blicken när vi kommer in på hur jag såg ut i unga år, långt hår och så. Hon är part i målet. Så visst; ”fin och go” det köper jag också.

     Kramar!

     Svara ↓