Mot kusten
Min hustru som också är reseledare, min privata, hade detta veckoslut bokat en stuga ute på västkusten, Ramsviks camping. Strax norr om Smögen.
Incheckningen var ca 15:00 så vi fick fördriva tiden.
Smögen
Ett besök till Smögen är givet när man är i trakterna och vädret är toppen!
Vi gjorde en vända på bryggan. Åt mat borta vid alla havsdelikatessrestaurangerna (Kan vi väl kalla dem). Jättegott!
När vi satt där kom ett gäng MC-knuttar, bara Harley’s (HD). Lite irriterande att de måste stå och tomgasa en bra stund innan de slår av tändningen, det behövde aldrig jag göra med min Kawasaki 750Z. Speciellt som de parkerade runt om serveringen.
Hustrun och jag intellektualiserade kring det där lite. Vad kommer det sig att folk har fördragsamhet mot dylikt fenomen? Häftighet, var mitt förslag.
Tänk om det kommer t.ex. en Jaguar, sakta glidande, svänger runt och drar i väg med en rivstart – Häftigt!
Tänk nu att det kommer en Volvo 740, sakta glidande, svänger runt och drar i väg med en rivstart – Tönt och djävla idiot!
Det är alltså fräckhetsfaktorn som avgör om ’folk’ (menigheten) ska ha fördragsamhet eller inte.
Djur & Natur (Smögen)
Där hittade jag; Tångräkor, Krabbor, Fjäril och Lavar (en lav) samt en ’lämning’.
[Bilder införda: 080709]: [Visa mer…]
Grillafton
Egentligen hade vi tänkt grilla i vår egen grill med egen grillkol men så hade de ju en allmän grillplats nere vid stranden. Vid Ramsvik. Det blev inget svårt val.
Det fanns två stora bord och grillen vara i full fart. Tyvärr visade det sig att borden redan var upptagen av en stor familj. Men det gjorde inget vi trivdes lika gott i gräset i strandkanten.
Det smakar bättre när det är grillat med riktigt färskt trä. Då blir det bättre grillkol.
Allt var himla mysigt och fint. Efter en stund kom ett par Norska familjer och utökade sällskapet.
Vi ha det trevligt och mysigt.
Så ska den den första, stora, familjen bryta upp och de börjar plocka ihop. En av männen går och slänger en trave tallrikar, i en soptunna, med en massa mat på (rester).
Jag tänkte att det var nog barnen som fått för stora portioner så jag uttrycker på ett glatt vis: ”Ja se de barna.” och pekar samtidigt på traven med matrester.
Då kommer mannen fram till mig lutar sig hotfullt över mig och säger: ”Du känner inte min familj!” och så blänger han ilsket och pekar med pekfingret på mig.
Jag blev liksom paff…
Efter en stunds funderande kom jag fram till att han måste trott att jag sa något annat så jag vinkar på honom att han ska komma. Han kommer. Och jag säger. ”Jag menade bara…” här blir jag avbruten med orden: ”Du känner inte min familj!” och nu ser han om möjligt ännu argare ut.
Och så får han förstärkning. En äldre herre, innan mycket trevlig, kommer nu och ställer sig vi den arge mannens sida och så ser han lika arg ut och så fort jag öppnar munnen i ett försök att få förklarat att det måste råda någon slags missförstånd så upprepas orden: ”Du känner inte min familj!”.
Inget annat att göra: ”Han fick onda ögat'”. Sedan gick de och min kväll var förstörd.
Att inte få förklara sig upplever jag som en djup kränkning och förbannat dålig stil. Skitstövlar!
Jag lugnade ned mig, så småningom. Tyvärr fick hustrun sig en släng av sleven (min uppdämda ilska), jag tyckte inte att hon höll med mig tillräckligt.
Kvällen avslutades i bastun – den var het! Men häftigt att kunna sitta där och titta ut över kvällssena båtar i Sotenkanalen.
Hälsoläget
Var gott hela hela dagen. Förutom då att psyket fick sig en smäll i den delen som hanterar kränkningar.