Lördag 070721 Hemma i Vänersborg, Onsjö

Det var en svår natt. 

Ca. klockan 02:00 fick jag ett SMS som upplyste oss om att sonen tappat nycklarna till lägenheten. Han ville veta hos vem han kunde hämta reservnycklar. Han fick då veta att det kunde han drömma om då det var han som hade reservnycklarna. 

Efter det där var det lite svårt att somna om. Det var rajtan tajtan på campingplatsen också. Några få timmar senare började det regna. Regnet höll i sig tills vi bestämde oss för att börja röra på oss. Hustrun gick bort och köpte morgonbröd. Jag var kvar i tältet och började packa ihop. Jag var på ett uruselt humör. Jag ville inte åka hem. Även om det regnar känns det bättre att vara borta, på semestern. Men jag fick böja mig för vädermakterna och dess övertygande argument. 

Regnet slutade helt? Tältet var torrt till 98% när vi stuvade in det i bilen. 

Vi bestämde oss för att köra direkt hem till den utelåste sonen, med en ensam inlåst katt. 

Vi styrde bilen via Ystad och Malmö och sedan E6 norrut till Göteborg och därifrån E45 till Vänersborg. 

Vid Falkenberg stannade vi vid Fiskebutiken och åt. Det har blivit väldigt mycket fisk på den här semestern? 

I Vänersborg hämtade vi sonen som tillbringat natten och dagen hos en kompis. 

Sedan uppackning och iordningplockande. Det där är aktiviteter som är riktigt tråkiga och inte vad kroppen och psyket behöver efter en dag i bilen. 

Det var väldigt skönt att få lägga sig i sin egen säng – som alltid.

Fredag 070720 Löderups Strandbads camping

Lugn och fin natt. Vågorna lugnade ned sig under natten. 

Tidigt på morgonen låg nästan Östersjön spegelblank. 

Vi promenerade gemensamt bort till receptionen och ställde oss i kö för att bl.a. köpa morgonbröd. Vi försökte också lura ut hur vädret skulle utveckla sig, jag kom fram till att det skulle bli sol hela denna dag och sedan skulle det eventuellt regna under efternatten, till morgonen och hela nästa dag. 

Vi bestämde oss för att ligga kvar, trotts annalkande sannolikt regn. Att börja packa ihop, ett tält, i den här värmen, var ingen tilltalande tanke. Nu blåste det inte alls. 

Efter frukosten packade vi cyklarna för lite upptäcktsfärd. Snabbt noterade vi att här var det rovfågeltätt. Vårt mål var att åka ned till Kåseberga och titta hur det såg ut där. Vi kom dit efter en liten tur inåt landet på småvägar. 

Väl där läste jag på en skylt att nu var det gratis visning av Ale Stenar. Genast tog vi chansen att spara 2×40 SEK. Upp på sanddynerna (svettigt). Blev lite besviken när jag kom upp, stenarna såg lite för välordnade ut? Alla sidskeppstenar var lika höga? En del såg dessutom nyare ut? Alla stod rakt upp. 

Ale Stenar, Skåne ©NGN-foto
Ale Stenar.

Efter en studie av informationen läste jag mig till och såg på en sent daterad teckning att det sett annorlunda ut. Stenar av olika höjd, en del lutade. Men vad hade hänt? Längre fram i texten fanns förklaringen ca 1950 hade någon snubbe med hjälp av bulldozers grävt fram stenarna som var delvis täckta av sand. Sannolikt hade då också densamme ”rättat” till det som han ansåg behövdes. 

Synd – därmed faller ju nästan samtliga teorier om vad denna skeppsliknande stensättning egentligen hade för funktion. 

Texten beskrev det som en kalender där man kunde förutsäga vintersolstånd och sommarsolstånd, bl.a. Kanske det. Men om nu stenarnas position rubbats och ”rättats” till? 

Nyfiken Kviga, Ale Stenar, Skåne ©NGN-foto
Dessa fick vi närkontakt med på väg till och från Ale Stenar.

Efter stenbesöket gick vi ned till Kåseberga och ställde oss i kö för att köpa fiskspett med potatismos respektive potatissallad. Gott! Vi tog var sin öl till. Jag smakade av det lokala ölet; Kåseberga Pilsner. Klart godkänt. 

På tillbakavägen stannade vi i ett växthuscafé – tjusigt – där blev det fika. 

Vi gjorde ett uppehåll till, vid ett boktält där de hade fina gamla kvalitetspocket (Remo och Nick Carter) samt serietidningar. Köpte några stycken. 

Fortfarande varmt som attan så det blev att sitta i skuggan. Hittade några relativt kalla(?) öl under all min packning i bilen. Drack upp dem. Roade mig med att studera och faktiskt hjälpa till(?) när ett gäng ungdomar skulle sätta upp ett förtält till en stor husvagn de hade lånat. De hade också hjälp av en tysk. Ingen kunde tyska och tysken kunde ingen engelska. Det var hur kul som helst. 

Efter det var det dags att svalka av sig i Östersjön. Avrundade dagen med kvällsmat och alkoholfri dryck. Låg och läste tills det inte gick att se texten.

Torsdag 070719 Löderups Strandbads camping

(150 SEK / natt). 

Efter en väldigt god frukost, på slottet Kronovall, så checkade vi ut och åkte gemensamt till Nationalparken Stenshuvud. Jag ville dit av två orsaker, den ena var att jag hade tagit med mig uppgifter för att leta upp en geocache (GPS-gömma) och det andra var att just Stenshuvud var en av lokalerna för vår numer sällsynta Hasselsnok. 

Fruarna gav sig iväg i en farlig fart, åt fel håll. Vi kom ikapp dem nere vid stranden. De hade då hunnit lura i två MC-människor att de visst var på Stenshuvud. Visserligen var de inom Stenshuvuds Nationalpark men inte ”på” Stenshuvud. Stenshuvud är en höjd med tre utsiktsplatser (en mot norr, en åt öster och en åt söder). 

Jag fann ingen Hasselsnok 🙁 Däremot fann vi geocachen (GPS-gömman). 

Ek med Murgröna, Stenshuvud, Skåne ©NGN-foto
En Ek men Murgröna.

Efter en svettig vandring kring och på Stenshuvud åkte vi ned till hamnen i Kivik. Där letade vi upp en restaurant med den dyraste buffén jag någonsin ätit, 245 SEK per person. Visst det var jättegott med havets läckerheter men priset? 

Jag och Hr M gjorde sällskap till ett café (vandrarhemmet) medan fruarna botaniserade i hamnens hantverksbutiker. 

Efter fikat skiljdes vi åt. 

Jag ville söderut och slå upp tältet på någon strandcamping. Efter en del letande så kom vi till slut till Löderups Strandbads camping. 

På campingen strax norr om Simrishamn var tältare förvisade till andra sidan huvudvägen – Dåligt! På campingen vid Borrby Strandbad var det endast tältplatser på små ”öar” där det inte gick att ställa husvagnar eller husbilar – Dåligt! 

Här på Löderups Strandbads camping har de en märklig ordning. Man får liksom sätta upp tält lite hur som helst och var som helst. Så vi fick gå och leta upp en plats där vi kunde klämma in tältet (framför en tysk husbil och väldigt nära toaletterna). 

Efter att vi satt upp tältet gick vi till receptionen och meddelade att vi hittat en plast. När vi frågade om utcheckning fick vi veta att de inte hade någon tidpunkt för detta. De räknade övernattningar och ville vi ha tältet kvar till sena eftermiddagen så var det inga problem. 

Sedan var det dags för ett kvällsbad. Jag badade, hustrun tittade på och fotograferade, på min begäran. Det är svinkallt i vattnet och varning för undervattensströmmar – hindrar inte mig, jag badade ändå. 

Backsvala (Ripária r. rípária) ©NGN-foto
Backsvalor.

Nästa aktivitet var en cykeltur till något matställe, då jag var hungrig. Vi cyklade en bit västerut utmed stranden och kom till en Pizzeria. Vi satte oss vid ett bord, ute, det var rätt så mycket folk. Vi väntade en bra stund. Serveringspersonalen kom med dryck och mat till de övriga men verkade inte lägga märke till oss? Jag gick då in och frågade hur det fungerade, beställde man över disk eller var det servering? Det var servering och en tjej kom med menyer. Sedan väntade vi och väntade… 

Vi gav upp och lämnade stället. Klockan var ändå sent så det var inte lämpligt att äta. Vi cyklade vidare på lite upptäcktsfärd. Det gick inte att cykla så värst långt, utmed stranden, så vi vände. Efter ett tag var vi tillbaka till Pizzerian och vi såg då att menyerna låg kvar på bordet som vi lämnat dem. Serveringspersonalen hade alltså inte bemödat sig med att komma ut. Tur att vi gick. Det började bli lite kallt om näsan. Havet kyler. 

Jag sitter i bilen och skriver på den bärbara datorn. Nu ska jag göra natten.

Onsdag 070718 Kronovall Slott, Vita Villan (Fågeltofta)

(1195 SEK / person / natt. Då ingår Champagnerundvandring med provsmakning + middag (Italiensk förrättsbuffé, huvudrätt (lammgryta), flera efterrätter och så var det fri mängd vin av olika sorter.) 

Vi lämnade Onsala efter en god frukost tillsammans med M&M. I två bilar samåkte vi sedan söderut på E6 och i Laholm svängde vi av mot Hässleholm och sedan mot Kristianstad, därifrån väg 19 mot Ystad, men vi svängde vänster vid Fågeltofta in mot Kronovalls slott. 

Vi stannade för lunch vid Laholms Golfklubb. 

Väl vid slottet fick vi nycklarna till rummen. Hustrun och jag fick ett rum benämnt ”CHIANTI” (en vinsort) och rummet låg i en byggnad de kallade Vita Villa. Enligt uppgift kallas detta annex. Det gör det inte i min värld. Annex är byggnader som är uppförda i omedelbar närhet till huvudbyggnaden, ett slott eller en herrgård. Vita Villan var en byggnad som låg ca 3 minuters promenad från själva slottet. 

När vi kom till rummet fick vi inte tillgång till det, de städade(?). Så vi fick vänta. 

Det var inte WC och dusch på rummet utan de delades med andra gäster på samma plan (väldigt ”B”). 

Av en tillfällighet läste Fru M på en aktivitetskalender att Kiviks markand avslutades denna dag kl 18:00. Attans! Vi hade planerat att göra morgondagen, på marknaden. Nu blev det snabbt andra planer. Vi kollade våra hålltider och kom fram till att vi skulle kunna hinna med ett snabbt besök. Hr M körde. Vid marknaden fick vi betala 40 SEK i P-avgift fastän det bara var ca 2 timmar kvar på marknadens öppettid. 

Vi strosade runt lite. Hustrun köpte en rosa väska med Snobben på, M&M blev med trädgårdshandskar. Hustrun ville sedan ha Toblerone varför vi gick till ett lotterihjul som hade dito. Alla satsade 10 SEK var och jag vann? 2 Kg Toblerone. Där ser man, märkligt. 

Tillbaka till Kronovall Slott och rummet i Vita Villan. När vi vek undan sängöverkastet så visade det sig att det var nedkletat med något brunt som såg äckligt ut. (Personalen menade att det var choklad men jag tycket det såg ut som något annat…) 

Jag gick till den s.k. receptionen (det fanns ingen, receptionen bestod i en klocka på ett bord i slottets hall) och klagade. Jag ville att de kom med rena sängkläder och att de bäddade om och så sa jag att jag förväntade mig någon form av kompensation. 

Efter en stund kom de med en flaska champagne (Åkessons Mousserande Vin). Den delade vi snabbt med M&M. 

Kl. 18:00 var det samling i slottets hall. Där fick vi en liten info om slottet och så fick vi smaka på Åkessons Mousserande Vin (en sådan flaska som vi redan klämt i oss). Därefter blev det vandring ned till Åkessons vinkällare, där fick vi smaka på champagnen Anders, också gott. Efter en genomgång av hur man tillverkar champagne gick vi tillbaka till slottet och där avslutades champagneprovsmakningen med Amadeus.

Vanlig Padda (Bufo viridis) eller Stinkpadda (Bufo calamita) ©NGN-foto
Hittade en padda. 

Därefter var det dags för middagen. Vi fick en Italiensk förrättsbuffé med massor med rätter och till det en massa olika sorters vin som anpassades efter tycke och smak av en duktig vinkännare (tror jag). Till huvudrätt fick vi lammgryta (och bara det(?), inget till), mera vin. Efter det flera efterrätter och ännu mera vin, för de som ville det. Jag valde att hålla mig till bubbelvatten. Och så avslutade vi med kaffe respektive Te vilken avnjöts i ett svalare rum i slottet. I det tjusiga rum vi satt och åt i var det väldigt varmt. 

M&M hade bokat för två nätter och de bestämde sig nu för att försöka avboka den andra natten. Herr M drog till med en olyckshändelse. Bäst Hr M står där och beklagar sig över denna olycka så kikar Fru M fram lite försiktigt och frågar om hon kan få det där receptet på bröd som hon frågade om tidigare (hon hade inte riktigt uppfattat vad Hr M egentligen pratade om). Denna märkliga begäran tolkades som att hon dels var i chock och dels höggradigt berusad varför personen föreslår att de ska beställa en taxi. Vid det här laget hade Hr M försökt gömma sig. Den lilla händelsen höjde stämningen kraftigt i vårt lilla sällskap. 

Vi drog oss tillbaka till våra rum. Efter att ha haft ihjäl en fluga och en mygga gick det riktigt bra att sova.

Tisdag 070717 M&M Gottskär, Onsala

Hos goda vänner. 

Natten på campingen vid Marstrand var mycket varmare än föregående. 

På kvällen innan gjorde vi som så att vi packade in allt som vi inte behövde i bilen. Vi vädrade nämligen regn. Värderprogrammen var inte riktigt överens, antingen skulle regn komma under natten, under morgonen eller fram på förmiddagen. 

Vid ett av mina toalettbesök, tidigt på morgonen, så hörde jag svagt åskan och molnen såg oroväckande regntunga ut så jag meddelade hustrun om att det kanske var idé att packa ihop tältet. Vi satte igång, när vi endast hade själva yttertältet kvar så började det regna. Hade vi fått bara 5 minuter till så… 

Vi fick lägga det blöta tältet i en separat (stor) plastpåse. Och när vi väl hade fått in grejorna i bilen ja då slutade det regna. 

Efter packningen gick vi till campingens kök och gjorde i ordning frukost. 

Vi konfererade en stund om vad vi ville göra, det landade i att vi åkte in till Kungälv. Vi letade upp turistinformationen. Det lyckades vi inte riktigt med. Turistinformationen var nedlagd? Tidigare låg den vid fästningen, nu hade Hotellet Fars Hatt och dess reception tagit över den funktionen. Tydligen ser sig inte Kungälv som en turiststad. Märkligt just med tanke på fästningen. 

Eftersom vi var ute efter en promenad gärna i något naturreservat så hittade jag information om det på en informationstavla. Vi åkte upptill Fontinskogen. 

Där var det fint. Vid motionsanläggningen låg en damm, stor som en sjö, och den var täckt med näckrosor. Vi tog det korta (röda) spåret då regnet hängde i luften. Det kom några små skvätt men det blev inget mer. 

Efter promenaden åkte vi ned till vandrarhemmet vid fästningen och intog en fika. 

IKEA fick bli nästa anhalt, jag ville ha handdukar. När vi går där och studerar alla möbler och dylikt så ringer mobilen. Det är M som meddelar att nu är lunchen klar och vi är välkomna. Relativt snabbt avslutar vi besöket och kör ned mot Onsala, via E6 och Tingstadstunneln. Där var det köer så det tog ett tag innan vi kom igenom Göteborg. 

Att få träffa M&M är alltid lika trevligt. De hade gjort en del förändringar i sin trädgård och det såg riktigt bra ut. 

Vi fick jättegod mat och det blev mera god mat senare, från grillen. I morgon, till morgonen ska vi åka söderut, mot Skåne och Kronovalls slott.

Måndag 070716 Marstrands Familjecamping

En natt avklarad i det nya tältet. 

Det var kallt och jag hade problem med att få ordning på sovtäcke och sovsäck. 

Hustrun tog sig till campingbutiken och kom tillbaka med lite nybakat morgonbröd. Vi värmde vatten och vispade välling. 

Efter frukosten laddade vi cyklarna och rullade ned till hamnen och färjan över till Marstrand. Biljetterna kostade 20 SEK per vuxen. 

Först sökte vi upp turistinformationen och frågade efter biblioteket. Jag ville ut på nätet och kolla om det fans några s.k. geocachar (GPS-gömmor) på ön. Och så ville vi ha rekommendationer på bra matställen. Vart biblioteket låg det fick vi veta men inte info om några bra matställen. Det fick de inte ge. 

Utanför turistinformationen fanns uppställt en massa skyltar som gjorde reklam för matställen och vad de hade att erbjuda. Vi fastnade för Grannens, de hade brunchbuffé (11:00-15:00) för 148 SEK. 

Först angrep vi dock Apoteket. Jag ville ha solskyddsfaktorer. Det blev en flaska med skyddsfaktor 25 för 139 SEK. Därefter kollade vi upp biblioteket, det öppnade först 11:00. Vi cyklade då ned till kajen utanför Båtellet och satte oss där och tittade på vattnet.

Brunalg (Phaeophyta) ©NGN-foto

Upp igen till biblioteket. Där på dörren står det att biblioteket endast har öppet på tisdagar och torsdagar? Det kunde de väl ha upplyst om på turistinformationen. Nu hade vi dock tur igen, där var en grabb som städade och han sa att vi kunde få använda en biblioteksdator medan han städade klart. Kanon! Jag satte på datorn och fick sedan vänta i upplevda evigheter – det var en gammal PC.

Jag loggade in på geocaching.com och kom till slut fram och kom åt uppgifter som visade att det skulle finnas två gömmor på Marstrandsön. Jag skrev ned koordinaterna och tittade snabbt på bilder och läste ledtrådar. 

Vi tackade grabben för vänligheten (ja vi stängde av datorn). 

Nu började det faktiskt suga lite i magen och vi kom fram till att det nog var läge för att pressa ned lite brunchbuffé. Så vi cyklade upp och ned för kullerstensbeklädda gator till Grannens. Betalade och så fick vi var sin tallrik att fylla allehanda läckerheter på. Kan meddela att det hela smakade utmärkt! Jag matade sedan in koordinaterna på GPS’en. 

Vi cyklade vidare och valde vägen söderut utmed kajen och förbi barnbadet och en massa badande och solbadande människor. När vi inte kunde cykla mer så parkerade vi cyklarna vid en stolpe och vandrade iväg på en av många promenadstigar. Jag satte på GPS’en. Den pekade rakt ut mot Kattegatt och troligtvis vidare ut över Atlanten (på andra sidan GB). Det visade sig att jag missat att på den öst/västliga koordinaten ändra standard, väst, till öst. När det var gjort så visade GPS’en på en mer rimlig riktning. Vi följde dock strandpromenaden på öns sydvästra sida och en bit efter nakenbaden gick vi rakt norrut och upp på en höjd. GPS’en pekade på en plats där det satt 3 personer. Rackarns, en av de kul grejerna med geocaching är att det bara är de invigda som ska känna till var gömmorna finns. Man ska alltså inte öppet visa att man letar och därmed avslöja gömmor för andra. Efter lite noggrannare undersökning som jag gjorde med kameran i hand och letade som om jag sökte småkryp att fotografera fann jag gömman och den låg ca 5 meter från de tre personerna men de satt och tittade rakt på den. Jag gjorde så att jag låtsades ha hittat något att fotografera och lyckade på så sätt skymma med kroppen när jag tog fram plastbehållaren. 

Jag smög sedan iväg till en soffa där hustrun satt och väntade. Skrev i loggen. Sedan lyckades jag med det märkliga att få tillbaka plastlådan i gömmstället utan att de som satt och tittade på fattade vad det handlade om. 

Vi letade sedan upp en stig som ledde tillbaka mot samhället och Carlstens Fästning. Där någonstans skulle det finnas en gömma till – bra sätt att få en rejäl promenad på. Stigarna på Marstrandsön och speciellt de som går i den s.k. Trollskogen är sannerligen nästan lite magiska. 

Näckrosdamm i Trollskogen, Marstrand ©NGN-foto

Vi hittade den vid fästningen också.

Nu var vi ordentligt varma så nu lockade ett bad. Vi letade oss tillbaka till cyklarna och där strax intill fanns en utmärkt plats att gå ned i det salta havsvattnet. Det får nog definieras som lite kallt. Men det gav sig. Det var i alla fall skönt att bli avsvalkad. 

Tillbaka till staden och kajen. Vi köpte bubbelvatten och var sin glass. Därefter ville hustrun kika i affärer. Jag valde att ta mig upp till fästningen och med kameran i hand smyga omkring och leta småvilt på marken. Fann inte mycket – en Kaja. Däremot blev det rätt så bra bilder på en av fästningens murar. 

Kaja (Corvus monedula) ©NGN-foto

Kaja som vaktar fästningen.

Återförenades med hustrun. Vi vilade lite vid ett bord sedan tog vi våra cyklar och gick på färjan för transport tillbaka till Koön och vidare till campingen. 

Vi försökte hitta samma väg tillbaka. Det resulterade i att vi kom fram till Marstrands motsvarighet till vattentorn. Men vi hittade allt rätt till slut. Det börjar samla sig lite mörka moln på himlen. 

En väderrapportör, på TV:n, menar att regnet inte kommer förrän till morgonen, en annan menar att det kommer in under natten. Vi får se om vi får packa ned ett blött tält i en plastpåse. Kan ju vara bra om det regnar på tältet så får vi veta hur det fungerar i regn också.

Söndag 070715 Marstrands Familjecamping

200 SEK per natt. 

Vi hade bestämt att vi skulle åka ut och tälta. Vädret såg lovande ut. Campinggrejorna packade vi ju igår. Vi tog det lugnt. Man ska inte stressa på semestern. 

Ca. 11:00 var väl bilen packad och klar. Cyklarna surrade bak på cykelhållaren. Det är märkligt hur två personer kan fylla upp en stor bil. 

Först tog vi vägen om biblioteket i Trollhättan. Jag hade två böcker som skulle lämnas in. Man får inte låna om hur mycket som helst. 

Strax innan Lilla Edet bestämde vi oss för att åka till Marstrand. Valet stod mellan en camping vid Stenungsund (där vi inte varit tidigare) och campingen vid Marstrand (där vi varit tidigare). 

Vädret var väl sådär, rätt så mulet, en och annan regndroppe och så blåste det som attan. 

Vi stannade i Nödinge och tankade bilen och oss själva. 

Svängde av från E45 i Bohus, över Göta Älv, en liten bit norrut på E6:an sedan avfart mot Marstrand.

Vädret blev bättre och bättre. När vi var ute nästan vid Marstrand var det molnfritt, men blåsigt. Vi kollade upp campingen. Det var rätt så fuktigt på marken, men inte blött. Vinden var överkomlig så vi slog till. Det här är första natten i tältet. Vi köpte det 2006 men det kom aldrig till användning, det året? 

Det gick bra att sätta upp tältet, ett stort ett. Man kan gå in i det upprätt, även om man är 180 cm. Och så har det ett sort förtält och en tvådelad sovavdelning. 

När tältet var uppe var det dags för lite vila i solen och lite dryck. Vi hade med oss en ny klotgrill som vi tänkt testa. Det var bara det att den skulle ju skruvas ihop och vi hade inga verktyg med oss. Visst, man kan låna verktyg men vi vill inte köra omkring med hopmonterad trebent klotgrill. Det fick vara. Jag knallade bort till campingbutiken och köpte en engångsgrill. Hustrun fick sedan åka dit och köpa tändstickor. 

Vi packade med oss dryck, korv och korvbröd, senap och ketchup (från MacDonalds) och så cyklade vi ned till stranden. Satte engångsgrillen på en garanterat eldspridningsfri plats och tände på. Väntade tålmodigt som man ska. Det var gott med grillad korv och bröd och så sitta och titta på vattnet. Och ett och annat badande barn?

Vanlig Padda (Bufo viridis) ©NGN-foto
Paddunge. 

Efter strandbesöket promenerade vi ned till Marstrands östra del, Koön. Satte oss på en bänk och tittade på alla fritidsbåtar varav en del skulle kosta mig många årslöner. 

Kl 21:00 knoppade vi in, i tältet, lite kyligt var det. 

Tisdag 070710 Vänersborg (Sverige)

Hemma. 

Får nog säga att jag sällan har uppskattat att komma hem till Sverige så mycket som jag gjort denna gång. 

Våra småvägar, jämfört med England, är rena rama motorvägarna. 
Vår generella rumsstandard på hotell är snudd på lyx, i jämförelse. 
Och jag vill nog påstå att vi generellt har ett snällare bilbeteende än vad engelsmännen har. Och då menar jag beteendet i hur man framför sin bil – vårdslöst och med mycket små marginaler. Förarna är dock, i regel, trevligare till sinnet än vad medelsvensson i Sverige är. 
Våran allemansrätt – är oslagbar. 
Vår matvariation, och då tänker jag specifikt på grönsaker (okokta), är i jämförelse mycket mera omfattande. Engelsmännen kokar, steker eller syltar (pickled) dem. 

Sista natten i England blev sannerligen en riktig finalupplevelse. Jag nämnde i gårdagens anteckningar att rummet var varmt, luktade gammal nikotin. Och att det var totalt oisolerat från gatuljud och tågljud. Nämnde jag att väggarna var kalla? Grannarna på ömse sidor ansåg också att högsta volym på TV’n var en viktig trivselfaktor. 
Det där tåget, var ett snabbtåg som dundrande susade förbi var 10-20 minut. 

Jag vet inte hur vi bar oss åt men vi lyckades väl slumra in lite (jag vände mig i sängen så jag fick huvudet in mot rummet). När vi precis håller på att somna in, trotts allt j-a oväsen, då sätter det igång att tjuta något så ini h-e! Totalt förvirrade stuttsar hustrun och jag upp och ställer oss och stirrar ned i ett hörn av rummet. Det vrålhöga ljudet kommer från någonstans vid golvet? Vi konstaterade snabbt att det måste vara brandlarmet. Efter en liten stund slutade det? Hustrun klädde på sig för att gå ut och kolla vad det kunde ha varit. Jag började plocka ihop våra grejor. Det märktes inget? Inte ett liv. Inte mer än att en brandpanel visade via några lampor att något var aktiverat. Tydligen hade någon rökt på rummet – där man inte skulle röka. Och så verkade det som om personalen därmed helt enkelt stängt av brandlarmet. 

Sover man tryggt då? Vi somnade i alla fall – efter ett tag. 

Och det verkade faktiskt som om tågen slutade gå vid en viss tid och biltrafiken tunnade ut och grannarna somnade visst, med avstängd TV. 

Lite smålömsk var jag dock i morse. Och det var tur att ingen av personalen frågade hur vi hade sovit – de visade sig faktiskt inte. Den enda vi träffade var en liten tös som skötte frukosten. Och henne passade vi oss för att fråga för mycket. Hon verkade vara rädd för sin egen röst (så fort hon sa något, ohörbart, ryggade hon till och såg lite förskrämd ut). Vi åt vår kontinentala frukost kanske snabbare än vad vi var medvetna om. Det kändes liksom angeläget att komma ifrån det här stället så länge vi fortfarande var hela, både fysiskt och psykiskt. 

Eftersom vägen till hotellet krånglade igår, valde vi idag att ta vägen söderut, från Harlow, till påfart 7 och M11. Och sedan köra norrut mot avfart 8 och Standsted Flygplats. 

Innan den avfarten (8) var det en s.k. service. Vi åkte av där och tankade, två gånger. Första gången fylldes inte tanken och vi upptäckte inte det förrän vi var nästan ut i motorvägsrondellerna. Tillbaka igen. Här passade vi också på att städa ur bilen från skräp och packa om lite så att vikten blev någorlunda fördelad. 

Därefter hittade vi vägen fram till där vi skulle ställa tillbaka bilen. Det visade sig att jag givetvis missat platsen där man skulle ställa uthyrda bilar så jag fick flytta den. 

Bilen blev godkänd och vi fick ett kvitto som visade att vi skulle betala ett antal pund extra för de 4 extra dagarna som vi förlängde hyrtiden med. 

In till terminalen. Nästa punkt på schemat var att försöka avboka tågbiljetten från London till Standsted. Det enda besked vi fick var att det får vi göra själva via internet. Snabbt kollade vi hur många dagar vi egentligen hade på oss, 6 dagar var det kvar på den eventuella ångertiden. Det där var lite oklart. Men vi stoppade undan dessa papper för åtgärd när vi kom hem. [Har nu skickad ett mejl till en speciell mejladress och bett dem avbeställa.] 

Bort och kolla växlingskontor och var vi skulle checka in. Det fanns växelkontor innanför säkerhetszonen och mat. 

Vi ställde oss i kön för incheckning. Fick till slut våra boardingcard. Vår sammanlagda vikt på incheckad bagage var 30,7 kg (godkändes). Och vi som trodde vi hade mindre med oss från England än till? 

Vi gick raka vägen till säkerhetskontrollen och även där blev vi godkända. Precis när vi kommit igenom så upptäckte hustrun att hon tappat boardingkortet. Till detta hör att normalt sett så brukar hustrun tjata på mig om att jag ska hålla reda på mina papper och då t.ex. ett boardingkort. Och så hade hon nu slarvat bort ett, ja, ja… 

Vi letade lite, säkerhetsvakterna letade lite. Sedan gick vi till en information och fick det lugnande beskedet att det ordnar sig, det händer hela tiden. Vi finns ju i datorerna. Det var bara att påpeka för gatepersonalen att vi hade tappat ett boardingcard. 

Vi åt lite, sedan växlade vi £ till SEK. 

Vi skulle till gate 34. Ett litet automattåg tog oss dit. Vi gick först och pratade med gatepersonalen om vårt (hustruns) förlorade boardingcard. Jodå det skulle ordna sig, vi fanns ju med bägge två i datorn. Vi hamnade därmed riktigt bra i kön. Då tänkte vi att det kunde ju bli trevligt att faktiskt få välja platser. 

När vi väntat ett bra tag så fick vi meddelandet att det hela var försenat en timma. Då sjönk vi ned på golvet och intog en mer avslappad position. 

När det var kanske 10 minuter kvar på den timman så meddelar gatepersonalen att vi ska flytta till gate 38. Och den låg bakom oss. Folk rusade dit och effekten blev att vi nu hamnade sist i den kön – j-a skit! 

Vi tog det med ro, vi gick och satte oss i ett par fåtöljer så fick de andra köa bäst de ville. 

När kön började röra på sig efter att de öppnat gaten så köade vi också. Hustrun fick en lapp med nummer 40 på – det skulle räcka sa hon. 

När vi kom på planet höll flygvärdinnan på att få hjärnstörtning. Du måste ha ett boardingcard förklarade hon envetet. Vi har tappat det svarade vi. Och så visade vi den vita lappen med nummer ”40” på och förklarade att denna fick vi av gatepersonalen. ”No, no, You must have a boardingcard.”, sa hon lite lätt hysteriskt och slet tag i mitt för att visa hustrun vad det var hon måste ha. Jag ryckte tillbaka det och fortsatte med att vi hade ju tappat det och fått information om att det skulle räcka med att visa upp lappen med, antagligen, boardingnumret (jag hade 39). Till slut gav hon med sig. Vi fick gå och sätta oss men hustrun måste tala om vart hon satte sig för cabinpersonalen ville kolla upp detta närmre. Och efter att ha visat dem bekräftelsen på vår betalning med referensnummer m.m. så ansågs det vara OK. 

Jag undrar, ska det vara möjligt att komma så långt som upp i planet utan att åtminstone vid ett tillfälle ha fått ett boardingcard? 

Vi klämde ned oss i ett par flygplansstolar, planet lyfte och landade å Göteborg City Airport ca 16:00 (Svensk tid). Vi fick vårt bagage. Drog iväg till flygplatsrestauranten, beställde mat och åt. Sonen skulle komma ca 17:30 och hämta oss. Och det gjorde han. 

Efter att ha stannat i Nödinge och hakat upp avgasröret (hade hoppat ur ett upphängningsfäste) så kom vi så till slut hem. Och nu är vi hemma. 

Hunden har inte försökt nafsa bort några fler öron fick vi veta. Vi får ta och kontakta hundägarna till den stackars hunden med en nu saknad bit av ett öra. 

Här regnar det – det är vi vana med. Fast det skiljer sig lite, i England, liksom regnet kommer och går, i skurar. Här verkar det regna liksom mer ihållande på ett envetet sätt.

Måndag 070709 The Oasis Hotel, Harlow (England)

Sista natten i England (£50). 

Gick upp som vanligt kl 07:00. Frukost var beställd till 8am. När klockan var 8:05am började vi undra om det skett någon kommunikationsmiss. Men efter en liten stund så rasslade det till. Det visade sig att B&B-frun hade missat lite i matplaneringen så hon hade fått ge sig iväg för att handla lite mer frukost. 

Vi fick får frukost och hustrun lovade sig själv att detta var hennes sista: ”Full English Breakfast”. Jag däremot kommer nog att försöka fortsätta med något liknade hemma. Min mage har mått bra av den typen av frukost och så tror jag att jag gått ned i vikt, vi får se vad vågen hemma säger, på onsdag morgon. 

Upp på rummet, efter frukosten och backade ihop. Vi gick ned och lämnade nyckeln. B&B-frun fick öppna för oss och rätt som det var tog hon fram en liten presentpåse (jag hade noterat att hon smusslat med den där, men jag trodde det var sopor(?)). Presentpåsen ger hon till hustrun med orden: ”From Me to You” och så får hustrun en kram och en puss på kinden. Överväldigade och något omtumlade lämnar vi B&B-boendet. Det visar sig att presentpåsen innehåller DVD’n ”Pride and Prejudice”, engelsk version. Igår morse pratade vi om just den filmen och om att vi varit till Lyme Hall. Och hon hade tydligen en mycket trevlig stund. 

Nu gäller det att klura ut den korrekta adressen så vi kan skicka ett tackkort. 

Vi styrde bilen till Sherwood Forest Visitor Centre och Sherwood Forest Country Park. Döm om vår förvåning när det visade sig vara gratis parkering på vardagar. Visitor Centret var inte öppet, vi var lite tidiga. De öppnade 10:00. Vi spenderade den tiden med att gå ett kortare markerat spår i Ekskogen. Den ledde oss till: ”The Old Oak”. Det var tydligen en jättegammal Ek. Den hade stöttor av järnstolpar och på vissa ställen hade täckt de större sprickor med tjärpapp. Löven såg också lite mer anstränga ut och de gick lite i gult. Jämförde man med unga ekar bredvid så såg man skillnaden, deras löv var kraftiga, fylliga och mer intensivt mörkgröna. 

På tillbakavägen fotograferade vi en Ekorre. Den såg betydligt friskare ut än den vi tittade på igår, vid Sherwood Pines Forest Park. 

Efter vandringen var vi tillbaka till Visitor Centret. Där gick jag in till Shopen och hittade en grej som man kan montera längst ned på egentillverkade vandringspinnar. Jag har ett gäng råmaterial liggande hemma som legat på tork, i garaget, sedan 2002. Olika träslag. En av dem kommer att bli en vandringspinne och på den ska jag sätta alla min inhandlade ”dekaler” från Skottland och England och om jag inte minns fel från några platser i Sverige också. Och längst ned på denna pinne ska jag då montera denna nu inköpta gummifot (55p). 

De hade en butik till. I den köpte jag en T-skirt (£6.95) och en dekal (99p) att sätta på den nu hypotetiska (sannolika) vandringspinnen. 

Nu var det dags att börja resan ned mot Standsted och sista övernattningen i Harlow. Vi hade tagit reda på att den bästa tiden att färdas söderut på M11 var mellan 10 och 16. 

Vi körde A6075-A1(mot Newark)-A1(M)-A14(mot Cambridge). 

Vid Fenstanton, efter Huntingdon, fanns ett “Little Chef”. Jag hade bestämt att ett sådant skulle vi testa innan vi lämnade England. Det var ingen positiv upplevelse. Det var väldigt ”B” men vi åt där i alla fall. Första och sista gången. 

Ut på A14 igen. Vi tog där avfart 14 och väg A1307 in till centrala Cambridge. Parkerade bilen (£2). Gick in till centrum, över en bro (River Cam) Där vid flodkanten hade de Gondoler och överallt blev man antastad av ungdomar som ville sälja gondolturer, £12 för 45 minuter. Inget för oss. Vi ville ha fatt i en turistinformation för att få veta vad man mer kunde göra (eller skulle göra) i Cambridge. 

Personalen i turistinformationen tyckte att vi kunde åka guidebuss (£10) eller ta en gondoltur. Eller besöka ”The King´s College” och kyrkan ”The Great St Mary’s”. Vi köpte en citymap för 20p. Och så letade vi upp en toalett. 

Nästa anhalt blev en gräsplätt där vi konfererade om vad vi ville göra. Det blev lite vandra runt i centrum. Tittade utanpå King´s College och så gick vi in i Great St Mary’s kyrka. 

Cambridge var en trevlig stad så vi bestämde oss för att dröja kvar. Till bilen och matade på med en ny parkeringsperiod (£2). Tillbaka till centrum. Vandrade lite utmed floden; River Cam. Gick tillbaka och fastnade för ett Café där vi kunde sitta och titta på folk och ungdomarna som försökte (framgångsrikt(?)) kränga gondolturer. 

Det började dra ihop sig med mörka moln på himlen och det var väl ca 30 minuter kvar av parkeringstiden. Vi tog en sväng till i centrum. Var in till en livsmedelsbutik och köpte ett par burkar Red Bull. 

På våg till bilen gick jag nära trottoarkanten en buss kom och dess vänstra sidospegel touchade till mig lätt på sidan av huvudet över örat. Bussen stannade framme vid hållplatsen. Jag gick dit och upplyste chauffören om att han träffade mig i huvudet med sidospegeln. ”Di’d it?”, var det svar jag fick och en förvånad uppsyn. Jag blev så ini helsike förbannad men jag bet ihop och gick därifrån. Vad var det för busschaufför som inte hade koll på var han hade sidospeglarna eller hur nära han körde folk? Lömskheten avklingade. 

Precis när vi hade satt oss i bilen så började det regna, tur igen. 

Ut ur Camebridge och ut på M11 (mot London). Vid avfart 8 (Standsted) körde vi av och hade tänkt oss köra ned till Harlow via A1250-A1060-B1383-A1184. Måste ha varit några omläggningar eller nåt, Vi hittade ingen A1060 eller B1383. Det blev en omväg runt Bishop’s Storford till A120 och sedan A1184, via 8 roundabouts (rondeller). 

Strax innan Harlow och strax efter Sawbridgeworth stannade vi och tog fram datorn och kartprogrammet för att se hur vi skulle köra sista biten till Oasis Hotel. Såg lätt ut. Jag svängde in på en gata där jag ansåg att hotellet skulle ligga. Inget hotell? Men vi var på rätt gata. Vände och körde sakta tillbaka. Precis innan utfarten till ”stora vägen” svängde jag in till ett ställe som såg ut som en restaurant, något åt det Indiska hållet. ”Vi går in här och frågar”, sa jag till hustrun. Gick ur bilen och tittade mig omkring. Tyckte det hela var konstigt. Hotellet borde ligga här någon stans. Höjde blicken lite. Långt upp under en taknock stod det med stora bokstäver: ”Oasis Hotel”. Vi hade alltså, återigen, hamnat rätt när vi trodde vi var fel (förra gången var ju i Yeovile och Alex Lodge). 

In i en dörr och hamnade i en Indisk restaurant? Receptionen låg lite längre bort via några korridorer. Det visade sig vara en dörr precis bakom vår parkerade bil. Pojken i receptionen var Indisk Britt (pratade sådär skojigt). Vi fick rum nr 27. Varmt som attan, ut mot den vältrafikerade gatan. Och, visade det sig lite senare, vid en järnväg. Dessutom var det ställt utom allt tvivel att rummet inte varit rökfritt (vilket vi beställt). Vi orkade inte bråka, det blir nog bra. Vi ska ju bara sova här. 

Vi har gått igenom planen för morgondagen. Vi ska: 
Äta frukost. Köra mot Standsted (via påfart 7 (M11) och flygplatsen. Hitta en bensinstation och fylla tanken. Lämna tillbaka bilen till Hertz (utan allt för mycket krångel, hoppas vi). Försöka lösa in den oanvända, ej uttagna, tågbiljetten från London till Standsted. Växla pengar. Äta. Checka in. Ställa oss i kö till planet som förhoppningsvis lyfter strax efter 12:00 (engelsk tid). Vi landar i Säve (Cityterminalen) ca kl 15:00 (svensk tid). 

Nu ska jag äta lite, sedan blir det till att försöka sova, trots vägoljud och tågljud. 

Lördag 070707 Friar’s Lodge, 1 Mill Lane, Edwinstowe (England)

B&B, bokat för två nätter (£80). 

Edwinstowe ligger norr om Nottingham och Sherwood Forest. 

Idag lämnade vi förorten Mottram (Hyde), förort till Manchester. Vi trixade oss ned mot A6 samma väg som vi körde upp och ned igår. (A560-A627-A626-A627-A6). Körde bara lite fel en gång. 

Vi följde A6 igenom Buxton till Bakewell. Där parkerade vi på en P-plast nära en stenbro och en flod (Bakewell Bridge och River Wye). Betalade £1.25 för 2 timmar. Gick in till centrum och letade upp ”The Peak District National Park Visitor Centre”. Solen skiner! 

Änder, i River Wye, vid Bakewell.

Sothöns.

Där frågade vi efter lämplig vandring (2-3 timmar och max 1 mil) och om de kunde hjälpa oss med att boka rum samt var det var bra att äta. Vi fick en stencil på en lämplig vandring. På en gammal f.d. järnväg, norrut. Bokningen skulle han hjälpa oss med och det skulle kosta £3 och efter att ha lämnat alla uppgifter han behövde så skulle vi återkomma efter 10 minuter. Jag köpte en keps med texten ”Peak District” samt en vandrinspinne-pin. Han gav oss också en riktning om vart vi skulle kunna hitta bra matställen, utan pommes frites. 

Efter ca 10 minuter var vi tillbaka. Jodå, han hade hittat ett boende. Ett av de vi föreslog som lämpliga exempel på vad vi kan tänka oss. Ett B&B norr om Sherwood-skogen. Utöver de £3 ville de också ha £4 som sedan räknas av på avgiften till boendet. 

Vi plockade ut lite kontanter i en automat eftersom boendet troligtvis inte kunde ta kort. 

Vi hittade också en pizzeria som kunde servera oss goda pizzor och Italienskt(?) bubbelvatten. 

Maten satt fint. Vi gick mot bilen för att byta om men först tog vi en avstickare till en plats där det fördes en massa oväsen. Oväsendet visade sig komma från ett ambulerande nöjesfält. Där strosade vi runt lite. 

Vid bilen bytte vi om och betalade ytterligare £3.50 i P-avgift (det går en massa pengar i P-avgifter i det här landet). 

Vi kollade på stencilen och på en stadskarta om hur vi skulle gå. Uppför en gata till en gammal järnvägsstation. Solen skiner fortfarande? Vi vågade oss på att gå i kortbyxor. 

Vi gick norrut och sakta uppför på den gamla nedlagda järnvägsspåret, utan räls. Vi gick och vi gick. I turistinformationen hade vi ”beställt” en vandring om ca 2-3 timmar. Vi började tveka på detta. Vår första anhalt var en stängd järnvägstunnel, där skulle vi besluta hur vi skulle gå vidare. Vi stoppade ett par damer och frågade om de var infödingar och om de kunde råda oss. De var infödingar och de tyckte absolut att vi skulle gå upp till Monsal Head, via Great Longstone och Little Longstone. I Monsal Head skulle de ha ett utmärkt Café med fantastisk utsikt och i de andra byarna fanns det Pubar. När vi kom fram mot den stängda järnvägstunneln hittade vi en bänk. Där satte vi oss och funderade om vi skulle fortsätta upp eller vända nedåt. 

Vi valde att gå upp. Fast vi tog en stig upp till Little Longstone och missade därmed Great Longstone. Vi gick förbi Puben(?) och några meter längre fram låg Monsal Head. Vi hittade fiket och det är sant, utsikten var fantastisk. 

Efter att ha vätskat upp oss med mineralvatten respektive Coca-Cola samt vilat benen lite, frågade vi efter lämpligaste vägen tillbaka. Lite uppför en kulle och ned till Ashford in the Water (jodå, samhället heter så) där skulle vi hitta en stig utmed River Wye. 

Vi travade iväg, hittade stigen (Public Footphat), över och via betesmarker. Utmed dessa oändliga stenmurar. Undrar hur många mil stenmur det finns i Storbritannien? Vi ett tillfälle fick vi schasa iväg en lite väl närgången kviga. Vi kom ned till Ashford in the Water. Där frågade vi en mycket sympatisk herre om var vi kunde finna stigen utmed River Wye. 

Vi fick en utförlig beskrivning och lyckades ändå gå fel så vi gick och vi gick, tills vi kom upp på järnvägsspåret igen. Lika bra det. Nu var det bara raka vägen tillbaka. Klockan hade blivit mycket, vi hade då varit ute på vandring i ca 4 timmar, och vi ville inte bli för sena till boendet så det blev en ganska rask promenad. 

Vi gick direkt in till centrala Bakewell och handlade lite kvällsföda. Det var stort håll-i-gång i staden. Alla pubbesökare hade sökt sig ut i solen och festade för fullt på stadens gator. En del var utklädda – det verkade vara någon slags festival på gång. 

Tillbaka till bilen bytte vi till ledigare fotbeklädnad. Och började så körningen till boendet. Via A619-Chesterfield-A617-A6075(från Mansfield)-Edwinstowe. I Edwinstowe visade det sig att vi fått fel köranvisning. Vår ledde till ett hotell som hette Friar’s Farm Hotell. Vi frågade en pojk om vägen. Efter lite felkörningar kom vi så till slut fram. 

Rummet är pyttelitet. Visserligen hade de klämt in en dubbelsäng(engelsk) och en enkelsäng. Men det innebar att det inte fanns någon stans att göra av väskorna. Toaletten däremot var stor? 

I morgon ska vi undersöka Sherwood-skogen. Och då hoppas vi att det blir lika fint väder som det varit idag.