Sista natten i England (£50). 

Gick upp som vanligt kl 07:00. Frukost var beställd till 8am. När klockan var 8:05am började vi undra om det skett någon kommunikationsmiss. Men efter en liten stund så rasslade det till. Det visade sig att B&B-frun hade missat lite i matplaneringen så hon hade fått ge sig iväg för att handla lite mer frukost. 

Vi fick får frukost och hustrun lovade sig själv att detta var hennes sista: ”Full English Breakfast”. Jag däremot kommer nog att försöka fortsätta med något liknade hemma. Min mage har mått bra av den typen av frukost och så tror jag att jag gått ned i vikt, vi får se vad vågen hemma säger, på onsdag morgon. 

Upp på rummet, efter frukosten och backade ihop. Vi gick ned och lämnade nyckeln. B&B-frun fick öppna för oss och rätt som det var tog hon fram en liten presentpåse (jag hade noterat att hon smusslat med den där, men jag trodde det var sopor(?)). Presentpåsen ger hon till hustrun med orden: ”From Me to You” och så får hustrun en kram och en puss på kinden. Överväldigade och något omtumlade lämnar vi B&B-boendet. Det visar sig att presentpåsen innehåller DVD’n ”Pride and Prejudice”, engelsk version. Igår morse pratade vi om just den filmen och om att vi varit till Lyme Hall. Och hon hade tydligen en mycket trevlig stund. 

Nu gäller det att klura ut den korrekta adressen så vi kan skicka ett tackkort. 

Vi styrde bilen till Sherwood Forest Visitor Centre och Sherwood Forest Country Park. Döm om vår förvåning när det visade sig vara gratis parkering på vardagar. Visitor Centret var inte öppet, vi var lite tidiga. De öppnade 10:00. Vi spenderade den tiden med att gå ett kortare markerat spår i Ekskogen. Den ledde oss till: ”The Old Oak”. Det var tydligen en jättegammal Ek. Den hade stöttor av järnstolpar och på vissa ställen hade täckt de större sprickor med tjärpapp. Löven såg också lite mer anstränga ut och de gick lite i gult. Jämförde man med unga ekar bredvid så såg man skillnaden, deras löv var kraftiga, fylliga och mer intensivt mörkgröna. 

På tillbakavägen fotograferade vi en Ekorre. Den såg betydligt friskare ut än den vi tittade på igår, vid Sherwood Pines Forest Park. 

Efter vandringen var vi tillbaka till Visitor Centret. Där gick jag in till Shopen och hittade en grej som man kan montera längst ned på egentillverkade vandringspinnar. Jag har ett gäng råmaterial liggande hemma som legat på tork, i garaget, sedan 2002. Olika träslag. En av dem kommer att bli en vandringspinne och på den ska jag sätta alla min inhandlade ”dekaler” från Skottland och England och om jag inte minns fel från några platser i Sverige också. Och längst ned på denna pinne ska jag då montera denna nu inköpta gummifot (55p). 

De hade en butik till. I den köpte jag en T-skirt (£6.95) och en dekal (99p) att sätta på den nu hypotetiska (sannolika) vandringspinnen. 

Nu var det dags att börja resan ned mot Standsted och sista övernattningen i Harlow. Vi hade tagit reda på att den bästa tiden att färdas söderut på M11 var mellan 10 och 16. 

Vi körde A6075-A1(mot Newark)-A1(M)-A14(mot Cambridge). 

Vid Fenstanton, efter Huntingdon, fanns ett “Little Chef”. Jag hade bestämt att ett sådant skulle vi testa innan vi lämnade England. Det var ingen positiv upplevelse. Det var väldigt ”B” men vi åt där i alla fall. Första och sista gången. 

Ut på A14 igen. Vi tog där avfart 14 och väg A1307 in till centrala Cambridge. Parkerade bilen (£2). Gick in till centrum, över en bro (River Cam) Där vid flodkanten hade de Gondoler och överallt blev man antastad av ungdomar som ville sälja gondolturer, £12 för 45 minuter. Inget för oss. Vi ville ha fatt i en turistinformation för att få veta vad man mer kunde göra (eller skulle göra) i Cambridge. 

Personalen i turistinformationen tyckte att vi kunde åka guidebuss (£10) eller ta en gondoltur. Eller besöka ”The King´s College” och kyrkan ”The Great St Mary’s”. Vi köpte en citymap för 20p. Och så letade vi upp en toalett. 

Nästa anhalt blev en gräsplätt där vi konfererade om vad vi ville göra. Det blev lite vandra runt i centrum. Tittade utanpå King´s College och så gick vi in i Great St Mary’s kyrka. 

Cambridge var en trevlig stad så vi bestämde oss för att dröja kvar. Till bilen och matade på med en ny parkeringsperiod (£2). Tillbaka till centrum. Vandrade lite utmed floden; River Cam. Gick tillbaka och fastnade för ett Café där vi kunde sitta och titta på folk och ungdomarna som försökte (framgångsrikt(?)) kränga gondolturer. 

Det började dra ihop sig med mörka moln på himlen och det var väl ca 30 minuter kvar av parkeringstiden. Vi tog en sväng till i centrum. Var in till en livsmedelsbutik och köpte ett par burkar Red Bull. 

På våg till bilen gick jag nära trottoarkanten en buss kom och dess vänstra sidospegel touchade till mig lätt på sidan av huvudet över örat. Bussen stannade framme vid hållplatsen. Jag gick dit och upplyste chauffören om att han träffade mig i huvudet med sidospegeln. ”Di’d it?”, var det svar jag fick och en förvånad uppsyn. Jag blev så ini helsike förbannad men jag bet ihop och gick därifrån. Vad var det för busschaufför som inte hade koll på var han hade sidospeglarna eller hur nära han körde folk? Lömskheten avklingade. 

Precis när vi hade satt oss i bilen så började det regna, tur igen. 

Ut ur Camebridge och ut på M11 (mot London). Vid avfart 8 (Standsted) körde vi av och hade tänkt oss köra ned till Harlow via A1250-A1060-B1383-A1184. Måste ha varit några omläggningar eller nåt, Vi hittade ingen A1060 eller B1383. Det blev en omväg runt Bishop’s Storford till A120 och sedan A1184, via 8 roundabouts (rondeller). 

Strax innan Harlow och strax efter Sawbridgeworth stannade vi och tog fram datorn och kartprogrammet för att se hur vi skulle köra sista biten till Oasis Hotel. Såg lätt ut. Jag svängde in på en gata där jag ansåg att hotellet skulle ligga. Inget hotell? Men vi var på rätt gata. Vände och körde sakta tillbaka. Precis innan utfarten till ”stora vägen” svängde jag in till ett ställe som såg ut som en restaurant, något åt det Indiska hållet. ”Vi går in här och frågar”, sa jag till hustrun. Gick ur bilen och tittade mig omkring. Tyckte det hela var konstigt. Hotellet borde ligga här någon stans. Höjde blicken lite. Långt upp under en taknock stod det med stora bokstäver: ”Oasis Hotel”. Vi hade alltså, återigen, hamnat rätt när vi trodde vi var fel (förra gången var ju i Yeovile och Alex Lodge). 

In i en dörr och hamnade i en Indisk restaurant? Receptionen låg lite längre bort via några korridorer. Det visade sig vara en dörr precis bakom vår parkerade bil. Pojken i receptionen var Indisk Britt (pratade sådär skojigt). Vi fick rum nr 27. Varmt som attan, ut mot den vältrafikerade gatan. Och, visade det sig lite senare, vid en järnväg. Dessutom var det ställt utom allt tvivel att rummet inte varit rökfritt (vilket vi beställt). Vi orkade inte bråka, det blir nog bra. Vi ska ju bara sova här. 

Vi har gått igenom planen för morgondagen. Vi ska: 
Äta frukost. Köra mot Standsted (via påfart 7 (M11) och flygplatsen. Hitta en bensinstation och fylla tanken. Lämna tillbaka bilen till Hertz (utan allt för mycket krångel, hoppas vi). Försöka lösa in den oanvända, ej uttagna, tågbiljetten från London till Standsted. Växla pengar. Äta. Checka in. Ställa oss i kö till planet som förhoppningsvis lyfter strax efter 12:00 (engelsk tid). Vi landar i Säve (Cityterminalen) ca kl 15:00 (svensk tid). 

Nu ska jag äta lite, sedan blir det till att försöka sova, trots vägoljud och tågljud.