B&B, bokat för två nätter (£80). 

Edwinstowe ligger norr om Nottingham och Sherwood Forest. 

Idag lämnade vi förorten Mottram (Hyde), förort till Manchester. Vi trixade oss ned mot A6 samma väg som vi körde upp och ned igår. (A560-A627-A626-A627-A6). Körde bara lite fel en gång. 

Vi följde A6 igenom Buxton till Bakewell. Där parkerade vi på en P-plast nära en stenbro och en flod (Bakewell Bridge och River Wye). Betalade £1.25 för 2 timmar. Gick in till centrum och letade upp ”The Peak District National Park Visitor Centre”. Solen skiner! 

Änder, i River Wye, vid Bakewell.

Sothöns.

Där frågade vi efter lämplig vandring (2-3 timmar och max 1 mil) och om de kunde hjälpa oss med att boka rum samt var det var bra att äta. Vi fick en stencil på en lämplig vandring. På en gammal f.d. järnväg, norrut. Bokningen skulle han hjälpa oss med och det skulle kosta £3 och efter att ha lämnat alla uppgifter han behövde så skulle vi återkomma efter 10 minuter. Jag köpte en keps med texten ”Peak District” samt en vandrinspinne-pin. Han gav oss också en riktning om vart vi skulle kunna hitta bra matställen, utan pommes frites. 

Efter ca 10 minuter var vi tillbaka. Jodå, han hade hittat ett boende. Ett av de vi föreslog som lämpliga exempel på vad vi kan tänka oss. Ett B&B norr om Sherwood-skogen. Utöver de £3 ville de också ha £4 som sedan räknas av på avgiften till boendet. 

Vi plockade ut lite kontanter i en automat eftersom boendet troligtvis inte kunde ta kort. 

Vi hittade också en pizzeria som kunde servera oss goda pizzor och Italienskt(?) bubbelvatten. 

Maten satt fint. Vi gick mot bilen för att byta om men först tog vi en avstickare till en plats där det fördes en massa oväsen. Oväsendet visade sig komma från ett ambulerande nöjesfält. Där strosade vi runt lite. 

Vid bilen bytte vi om och betalade ytterligare £3.50 i P-avgift (det går en massa pengar i P-avgifter i det här landet). 

Vi kollade på stencilen och på en stadskarta om hur vi skulle gå. Uppför en gata till en gammal järnvägsstation. Solen skiner fortfarande? Vi vågade oss på att gå i kortbyxor. 

Vi gick norrut och sakta uppför på den gamla nedlagda järnvägsspåret, utan räls. Vi gick och vi gick. I turistinformationen hade vi ”beställt” en vandring om ca 2-3 timmar. Vi började tveka på detta. Vår första anhalt var en stängd järnvägstunnel, där skulle vi besluta hur vi skulle gå vidare. Vi stoppade ett par damer och frågade om de var infödingar och om de kunde råda oss. De var infödingar och de tyckte absolut att vi skulle gå upp till Monsal Head, via Great Longstone och Little Longstone. I Monsal Head skulle de ha ett utmärkt Café med fantastisk utsikt och i de andra byarna fanns det Pubar. När vi kom fram mot den stängda järnvägstunneln hittade vi en bänk. Där satte vi oss och funderade om vi skulle fortsätta upp eller vända nedåt. 

Vi valde att gå upp. Fast vi tog en stig upp till Little Longstone och missade därmed Great Longstone. Vi gick förbi Puben(?) och några meter längre fram låg Monsal Head. Vi hittade fiket och det är sant, utsikten var fantastisk. 

Efter att ha vätskat upp oss med mineralvatten respektive Coca-Cola samt vilat benen lite, frågade vi efter lämpligaste vägen tillbaka. Lite uppför en kulle och ned till Ashford in the Water (jodå, samhället heter så) där skulle vi hitta en stig utmed River Wye. 

Vi travade iväg, hittade stigen (Public Footphat), över och via betesmarker. Utmed dessa oändliga stenmurar. Undrar hur många mil stenmur det finns i Storbritannien? Vi ett tillfälle fick vi schasa iväg en lite väl närgången kviga. Vi kom ned till Ashford in the Water. Där frågade vi en mycket sympatisk herre om var vi kunde finna stigen utmed River Wye. 

Vi fick en utförlig beskrivning och lyckades ändå gå fel så vi gick och vi gick, tills vi kom upp på järnvägsspåret igen. Lika bra det. Nu var det bara raka vägen tillbaka. Klockan hade blivit mycket, vi hade då varit ute på vandring i ca 4 timmar, och vi ville inte bli för sena till boendet så det blev en ganska rask promenad. 

Vi gick direkt in till centrala Bakewell och handlade lite kvällsföda. Det var stort håll-i-gång i staden. Alla pubbesökare hade sökt sig ut i solen och festade för fullt på stadens gator. En del var utklädda – det verkade vara någon slags festival på gång. 

Tillbaka till bilen bytte vi till ledigare fotbeklädnad. Och började så körningen till boendet. Via A619-Chesterfield-A617-A6075(från Mansfield)-Edwinstowe. I Edwinstowe visade det sig att vi fått fel köranvisning. Vår ledde till ett hotell som hette Friar’s Farm Hotell. Vi frågade en pojk om vägen. Efter lite felkörningar kom vi så till slut fram. 

Rummet är pyttelitet. Visserligen hade de klämt in en dubbelsäng(engelsk) och en enkelsäng. Men det innebar att det inte fanns någon stans att göra av väskorna. Toaletten däremot var stor? 

I morgon ska vi undersöka Sherwood-skogen. Och då hoppas vi att det blir lika fint väder som det varit idag.