2.a dagen på detta B&B. 

Hade vissa problem med kärlekskranka duvor utanför badrumsfönstret. Annars var nattens sömn god. Även om hustrun verkade ta större delen av den 120 cm breda dubbelsängen. 

Vi tassade ned till matsalen och den väntande frukosten på beställd tid kl 08:00 (8am). Igår kväll var det en asiatliknande man som tog emot oss. Idag välkomnades vi av en kvinna. 

Vi började med mjölk och flingor, sedan kaffe respektive te. Därefter kom frun i huset in med ”The full English Breakfast”. Det visade sig vara en lustig kvinna full av överraskningar. Hon berättade om äventyr hon och hennes Eddie (mannen) haft med sina barn när de var över till USA. De hade då hyrt två bilar för att kunna känna sig riktigt fria. Det första de gjorde var att komma bort från varandra, Eddie hamnade i Miami och frun snurrade runt i Petersburg (tror jag det var). Eddie fick ägna en hel natt åt att köra tillbaka från Miami. Han hamnade där p.g.a. att han inte visste var han skulle hamna om han körde av ”Highway”. Frun menade på att det blev så fel p.g.a. att de saknade ”roundabouts” (rondeller) i USA. Och det kan jag hålla med om. Mängden rondeller i England gör att man lättare kan korrigera felkörningar. 

Även nästa dag lyckade de köra vilse och komma från varandra. 

Vi fick också massa tips på vad vi skulle kunna titta på, här, mitt i Sherwood-skogen. Bl.a. en marknad vid Thoresby och nära där Thoresby Hall, ett gammalt fin hus med ett speciellt vackert bibliotek. I Winthorpe nära Newark(-on-Trent) skulle det pågå en Amerikansk festival. Och så fick vi vägbeskrivningar till Sherwood Pine Wood och Sherwood Forest. Det förstnämnda en furu/tallskog och det andra ett slags äventyrsland mer åt Robin Hood hållet. 

Solen sken. Vi packade in oss i bilen och upprepade vårt dagliga mantra: ”vänster, vänster, vänster”. Vi körde först till marknaden vid Thoresby. B&B-frun menade att vi skulle parkera gratis vid Thoresby hotell. Vi körde dit och kollade. För det första var det bommar och för det andra låg det typ 2km från marknaden. Jag fick backa bilen därifrån. Lyckades vända och så körde vi tillbaka till marknadsplatsen, betalade £2.50 för parkering. Marknaden var stor. De hade nästintill allt. Barnvagnar, möbler, hushållsmaskiner, inredningar, ytterdörrar, m.m. Vi funderade ett tag på om vi skulle skoja lite med ett ställe där de sålde sängar, med fri hemleverans… 

Givetvis fanns här också hur många matvagnar som helst. Dessa gav två starka intryck på oss. Det såg och luktade äckligt och så drevs de med förbränningsmotorer. Det är sant! De hade antingen fordonen på tomgång eller så hade de kärror med dieselmotorer som gick. En av glassbilarna hade löst avgasproblemet med att koppla ett kanske 8 meter långt rör till avgasröret. Det låg sedan på marken och spydde ut röken en bit bort. 

Det var nästan så jag ångrade att jag köpte en kamuflage-T-skirt (£2.99). Det kändes som om jag därmed var med och gynnade den här galenskapen. 

Ute på parkering noterade vi också att det inte var ovanligt att finna hundar i bilar parkerade mitt i solen. 

Vi frågade ett antal människor om var huset ”The Thoresby Hall” låg någonstans. Det var det inga som visste. Ett gäng menade att det var hotellet. Det är möjligt att det var så men vi hade ingen lust att åka tillbaka dit. 

Vi bestämde oss för att åka till Amerika-festivalen i Winthorpe vid Newark(-on-Trent). Vi valde väg A616 via Ollerton. När vi närmade oss Newark snurrade vi till det ordentligt men hamnade till slut i Winthorpe. Väl där visade det sig att festivalen var bara under lördagen, mellan 13:00 och 16:00 (1 pm to 4 pm), snopet. Vi körde i alla fall ned till Winthorpe. Där hittade vi en trevlig restaurant/pub: ”Lord Nelson”. Vi åt väl mat för ca £20. 

Tillbaka mot Sherwoodskogen (väg A617-A614). Nu letade vi oss fram till ”Sherwood Pines Forest Park”. Kostade £2 i parkeringsavgift. Vi hade tänkt hyra cyklar och cykla omkring här lite. Det kostade £6 per timma och då fanns det bara mountainbikes att tillgå – så det fick vara. 

Från parkeringen pekade flera stora pilar mot ett ”Visitor Centre”. Vi tittade på en stor informationstavla. Den beskrev också en plats för detta ”Visitor Centre”. Det vara bara det att kartan var liksom upp och ned, söder var norr osv. Vi frågade i ett hus där de sålde biljetter till någon slags trädklättring ”Go-Ape”, jodå, det kallade så. Pojken i luckan började beskriva vägen norrut till ”The Robin Hood Sherwood Forest Park”. Jag stoppade honom och menade att vi ville till ”Visitor Centre”, här. Det finns inget sa han då, detta är en äventyrspark. Jag gav mig inte utan förklarade för honom att det fanns stora skyltar vid parkeringen och en informationstavla som visst menade att det någonstans inom närområdet skulle finnas ett ”Visitor Centre”. Då tittade han på mig, lutade sig ut genom luckan och pekade mot ett Café, där är det sa han då? Det förlösande var nog att jag förklarade att det enda vi ville var att få fatt på en liten s.k. lokalkarta över den här delen av skogen. 

Vi gick dit och hittade först inget, förutom Caféet då. Bakom en vägg hittade jag lite souvenirgrejer och så bakom en kassaapparat skymtade jag något som såg ut som kartliknande stenciler. Bland souvenirgrejerna hittade jag en ”Walking Stick Mount” med texten ”Sherwood Pines Forest park” för £0.99. Jag ställde mig i kassakön, betalade vandringspinneplattan och bad om att få en ”sitemap” med vandringsleder markerade. Personalen kilade då iväg till stencilerna bakom kassaapparaten och så fick jag då en liten karta över markerade vandringsleder i området, för £0.10. 

Genast letade vi upp starten och började gå. Vi valde en kort variant (1 miles (1.6km)), vi hade fortfarande känningar av gårdagens vandring vid Bakewell. Vi lyckades med konststycket att nästan gå bort oss? Och ändå såg man nästan parkbyggnaderna hela tiden. Kartan var visserligen väldigt märklig, men ändå… 

När vi kom tillbaka stannade vi och tittade på ett gäng, troligtvis indiska britter som spelade cricket. 

Efter det satt vi och slöade lite, med var sin glass. 

Alla s.k. butiker stängde 17:00 (5pm), givetvis. Parken stängde 8pm. Klockan 18:00 var där nästan folktomt – märkligt? Vädret var fortfarande ljuvligt, ja om man jämför med de föregående 10 dagarna. 

Vi kom inte på något bättre än att åka till rummet och vila lite.