En natt avklarad i det nya tältet.
Det var kallt och jag hade problem med att få ordning på sovtäcke och sovsäck.
Hustrun tog sig till campingbutiken och kom tillbaka med lite nybakat morgonbröd. Vi värmde vatten och vispade välling.
Efter frukosten laddade vi cyklarna och rullade ned till hamnen och färjan över till Marstrand. Biljetterna kostade 20 SEK per vuxen.
Först sökte vi upp turistinformationen och frågade efter biblioteket. Jag ville ut på nätet och kolla om det fans några s.k. geocachar (GPS-gömmor) på ön. Och så ville vi ha rekommendationer på bra matställen. Vart biblioteket låg det fick vi veta men inte info om några bra matställen. Det fick de inte ge.
Utanför turistinformationen fanns uppställt en massa skyltar som gjorde reklam för matställen och vad de hade att erbjuda. Vi fastnade för Grannens, de hade brunchbuffé (11:00-15:00) för 148 SEK.
Först angrep vi dock Apoteket. Jag ville ha solskyddsfaktorer. Det blev en flaska med skyddsfaktor 25 för 139 SEK. Därefter kollade vi upp biblioteket, det öppnade först 11:00. Vi cyklade då ned till kajen utanför Båtellet och satte oss där och tittade på vattnet.
Upp igen till biblioteket. Där på dörren står det att biblioteket endast har öppet på tisdagar och torsdagar? Det kunde de väl ha upplyst om på turistinformationen. Nu hade vi dock tur igen, där var en grabb som städade och han sa att vi kunde få använda en biblioteksdator medan han städade klart. Kanon! Jag satte på datorn och fick sedan vänta i upplevda evigheter – det var en gammal PC.
Jag loggade in på geocaching.com och kom till slut fram och kom åt uppgifter som visade att det skulle finnas två gömmor på Marstrandsön. Jag skrev ned koordinaterna och tittade snabbt på bilder och läste ledtrådar.
Vi tackade grabben för vänligheten (ja vi stängde av datorn).
Nu började det faktiskt suga lite i magen och vi kom fram till att det nog var läge för att pressa ned lite brunchbuffé. Så vi cyklade upp och ned för kullerstensbeklädda gator till Grannens. Betalade och så fick vi var sin tallrik att fylla allehanda läckerheter på. Kan meddela att det hela smakade utmärkt! Jag matade sedan in koordinaterna på GPS’en.
Vi cyklade vidare och valde vägen söderut utmed kajen och förbi barnbadet och en massa badande och solbadande människor. När vi inte kunde cykla mer så parkerade vi cyklarna vid en stolpe och vandrade iväg på en av många promenadstigar. Jag satte på GPS’en. Den pekade rakt ut mot Kattegatt och troligtvis vidare ut över Atlanten (på andra sidan GB). Det visade sig att jag missat att på den öst/västliga koordinaten ändra standard, väst, till öst. När det var gjort så visade GPS’en på en mer rimlig riktning. Vi följde dock strandpromenaden på öns sydvästra sida och en bit efter nakenbaden gick vi rakt norrut och upp på en höjd. GPS’en pekade på en plats där det satt 3 personer. Rackarns, en av de kul grejerna med geocaching är att det bara är de invigda som ska känna till var gömmorna finns. Man ska alltså inte öppet visa att man letar och därmed avslöja gömmor för andra. Efter lite noggrannare undersökning som jag gjorde med kameran i hand och letade som om jag sökte småkryp att fotografera fann jag gömman och den låg ca 5 meter från de tre personerna men de satt och tittade rakt på den. Jag gjorde så att jag låtsades ha hittat något att fotografera och lyckade på så sätt skymma med kroppen när jag tog fram plastbehållaren.
Jag smög sedan iväg till en soffa där hustrun satt och väntade. Skrev i loggen. Sedan lyckades jag med det märkliga att få tillbaka plastlådan i gömmstället utan att de som satt och tittade på fattade vad det handlade om.
Vi letade sedan upp en stig som ledde tillbaka mot samhället och Carlstens Fästning. Där någonstans skulle det finnas en gömma till – bra sätt att få en rejäl promenad på. Stigarna på Marstrandsön och speciellt de som går i den s.k. Trollskogen är sannerligen nästan lite magiska.
Vi hittade den vid fästningen också.
Nu var vi ordentligt varma så nu lockade ett bad. Vi letade oss tillbaka till cyklarna och där strax intill fanns en utmärkt plats att gå ned i det salta havsvattnet. Det får nog definieras som lite kallt. Men det gav sig. Det var i alla fall skönt att bli avsvalkad.
Tillbaka till staden och kajen. Vi köpte bubbelvatten och var sin glass. Därefter ville hustrun kika i affärer. Jag valde att ta mig upp till fästningen och med kameran i hand smyga omkring och leta småvilt på marken. Fann inte mycket – en Kaja. Däremot blev det rätt så bra bilder på en av fästningens murar.
Kaja som vaktar fästningen.
Återförenades med hustrun. Vi vilade lite vid ett bord sedan tog vi våra cyklar och gick på färjan för transport tillbaka till Koön och vidare till campingen.
Vi försökte hitta samma väg tillbaka. Det resulterade i att vi kom fram till Marstrands motsvarighet till vattentorn. Men vi hittade allt rätt till slut. Det börjar samla sig lite mörka moln på himlen.
En väderrapportör, på TV:n, menar att regnet inte kommer förrän till morgonen, en annan menar att det kommer in under natten. Vi får se om vi får packa ned ett blött tält i en plastpåse. Kan ju vara bra om det regnar på tältet så får vi veta hur det fungerar i regn också.
Det var en märklig turistinformation. Varför får de inte upplysa om matställen?
Matilda: De menade att det då kunde ske någon form av favorisering och vad vet jag, mutor?
Jag undrade om de varnar för riktigt dåliga ställen, inte det heller.
Ha, ha, herre jestanes vad sjukt. I Sverige är man så rädd för mutor att turistinformationen inte ens får tala om var man kan äta.
Dagens skratt fick jag åt det här!