Sjukvård
På vår infektionsmottagning (NÄL) var de tydligen moderna och alerta. Vila…, ja, jag kunde ju passa på att vila med jag väntade på provsvar. Det skulle ta en timma.
Begränsningar hemma. Inte då.
En AT-läkare (AT: AllmänTjänstgöring) kom in (mycket yngre än min dotter – (jag har blivit gammal…)) och intervjuade mig om mina besvär och gjorde sedan en s.k. neurologstatus vilken jag klarade galant.
Jag ville att vi koncentrerade oss mer på mina värkande leder.
Det verkade inte intressera eller imponera på AT-läkaren.
Hon gick iväg för att konsultera bakjouren, en överläkare (ÖL), eftersom hon blev lite förvirrad.
Mina besvär är ju väldigt diffusa men ändå liksom allvarliga.
Hon hade nog inte tänkt att utföra någon lumbalpunktion (LP) men tydligen ansåg ÖL-bakjouren att det var bättre att kolla, för säkerhets skull.
Mest för att utesluta neuroborrelios.
En SSK kommer in. Trevlig tant som säkert varit med i hela sitt liv och närmade sig pensioneringen. Hon var en levande uppslagsbok. Hon fick svara på en massa frågor.
Under samtalet tar hon två blodprover och jag får veta att med det ena skulle de kolla äggvita och socker (tillsammans med provet från likvor; hjärn-, ryggmärgsvätska) och det andra ska ev gå iväg för s.k. borreliaserologi. De tittar efter borrelia-antikroppar.
AT-läkaren kommer in i sällskap med ÖL-bakjouren vilken bara är några få år äldre än AT-läkaren (noterar att de konservativa störarna till doktorer som segade omkring på den tiden jag jobbade som SSK lyser med sin frånvaro). De informerar och donar och jag får lägga mig på sidan och kura ihop mig i fosterställning. Den positionen kan jag hålla i ca 5 minuter sedan börjar främst benmusklerna att protestera. Vi löste det genom att hustrun fick sätta sig så att hon gav benen stöd (höll i dem).
Det gick inte bra för AT-läkaren som var den som de tänkt skulle utföra LP, under överinseende av ÖL.
Först stack hon en gång. Det gjorde skitont. Hon kom åt benhinnor och nerver. Joxade lite fram och tillbaka – skitont.
Ut med den nålen nästan helt och in igen. Om möjligt så blev det nu ännu värre.
Ut med nålen och så satte sig ÖL på plats. In med ny nål. Hon lyckades att träffa något som for ned i högerbenet. Jag känner av det i lårområdet fortfarande.
Vid det här laget hade jag så ont så jag skakade och svetten formligen forsade. Hustrun fick sitta och hålla i mig.
Nästa händelse blev att AT-läkaren blev kallad till akuten.
Nu bytte vi ställning. Jag fick sitta upp och luta mig fram mot en ställning som var från ca 1970, typ.
ÖL valde att gå in en nivå upp. Nu högg det till bara en gång och det kom 5 ml likvor, tredje gången gillt… Den mängd som de ville ha. Phu!
Nu var de, från början, ordentligt informerade om att min ländrygg troligtvis inte ser sådär snygg ut som den gör på de där anatomiskisserna eller plastskeletten de har att titta på. Inte illa att de hittade en plats att komma in via över huvudet taget.
Det var en välbehövlig vila jag fick därefter. Första gången jag somnar på en undersökningsbrits.
Nu var ju detta en borreliaundersökning. Så när LP:n var klar så 'rusar' SSK:n till LAB. 10min är det som gäller. Där testar de parallellt blodsocker & äggvita i blod och i likvor.
Har man en pågående infektion så ser man det på nivån av äggvita och blodsocker (fråga mig inte hur).
Svaret kom. Det var rent. Ingen pågående infektion (av något slag) och därmed ingen aktiv borrelia. Det var väldans bra att få veta det så nu kan jag utesluta det.
Dock, tillbaka till ruta ett. Jag vill gärna veta vad det är som käkar på min kropp, inifrån.
Detta bevekade tydligen ÖL för hon gick med på att skicka in både blod- och likvorprov för s.k. serologi. De tittar då främst efter borrelia-antikropparna IgM & IgG. (Jag har fn positiva värden i blodserum).
Har nu denne ÖL rätt (att jag iom frånvaron i likvor därmed inte kan ha en 'andra' borreliainfektion i hud, muskler och leder) så bör de nya (blodserum-)värdena vara på väg ned. Om inte så får jag gå på tvärsen med Svensk hälso- och sjukvård.
Jag anser, i så fall, att jag har en s.k. borreliaartrit. Det är en annan borreliabakterieart som ger den sjukdomen. Den vanligaste, i Sverige, ger neuroborrelios. Det var nu då uteslutet att jag har (däremot kan jag ha haft).
ÖL menade att bägge ger förändringar i likvor (här håller jag inte med).
Skulle jag nu inte ha borrelia-antikroppar i likvor och ha borreliaantikroppar i blodserum som ligger still eller rör sig uppåt (vilket ÖL:s resonemang borde vara omöjligt) så har jag ingen hjälp att få i Sverige. Då får jag åka till Norge. Där behandlar de borreliaartrit, med framgång (ett tillstånd som alltså i princip förnekas inom Svensk hälso- och sjukvård).
Om det däremot hittas borrelia-antikroppar i likvor (vilket i så fall tyder på att jag haft en neuroborrelios) och har antikroppar i blod-serum som ligger still eller rör sig uppåt (borreliaartrit) så kan Svensk hälso- och sjukvård tänka sig en insats. Trots att det egentligen (eller inte?) går emot behandlingsrekommendationer från smittskyddsinstitutet och läkemedelsverket.
Fick en telefontid. En ÖL (givetvis en annan doktor som jag inte träffat) ska då ringa och meddela provsvaren (den 7 mars).
Hälsoläget:
Mycket vila blev det idag. Lumbalpunktionen blev ju en ordentlig pärs. Sedan är jag glad över att jag inte har en aktiv neuroborrelios. Känns lite i ländryggen och har fortfarande lite mer värk än vanligt i högerbenet.
[02–08–045–005]
Skönt att det inte var den diagnosen då men som sagt frågorna kvarstår ju så klart. Numera känns det som vården bara intresserar sig för att lösa det man sökte för – om det inte var det så är man plötsligt både ointressant och frisk! Själv ska jag ringa min sjukgymnast och få samtalstid o råd hur jag ska gå vidare. Har det kämpigt med ländryggen, bäcken, lår osv..o nacken vågar jag inte ens tänka på! Längtar till vår o sommar så man slipper klä på sig så mycket, livet blir lättare sommartid på alla sätt! Kram o sköt om dig!
Jo, det känns bra. Men samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över av vilken anledning det väcks fler frågor än vad man får svar?
Angående sommar så är vi väldans överens!
Kramar!
http : // hypermobilitet.se/nyheter/sfom vill jag och hoppas jag ni båda läser, om ni är smidiga o viga i kroppen, då kan detta vara det grundläggande felet…som orsakar massor av strul