Förra året (31/12-10)
Utomordentligt trevligt värdpar. Vi var 5 par och ett svårförståeligt antal barn, det var söner & döttras samt pojkar med flickvänner och vice versa och så var där säker med någon kompis. Massa ungdomar var det.

Vi höll till i Norra Björke. Vid tolvslaget hade det börjat regna lite och sedan började det frysa på lite det var glashalt ute.

Jag och Håkan höll på med en absolut tyst ’raket’. Den bestod av en tunn (röd) plastbubbla (varmluftsballong) med ståltråd i ring och i ett kors i öppningen, nedtill, och i mitten ett s.k. brinnämne.

Vi lyckades få eld på den och få den tillräckligt fylld med värme för att den skulle stiga en ca 10 meter sedan dök den, efter ca 50 meters färd. Det blåste för mycket och så hade vi lyckats bränna hål på plasten på ett par ställen…

Mitt i detta spektakel så ringer pappa! Vad glad jag blev. Jag hade ju pratat med han tidigare på dagen att det inte gick att ringa till honom (telefonerna spärras för ingående samtal (sjukhus) efter ett visst klockslag) men inte för utgående, tydligen.

Nya året (1/1-11)
sömn; egentligen obefintlig men ändå god…

Vi låg över hos H&K.

På väg dit, under 2011 års första timmar, mitt i natten, gick vi hem. Det var meningen att jag skulle få skjuts, det var ju en bit att gå. Men bilarna bara gled ned i dikena så jag bestämde mig för att det säkraste var ändock att sakta gå till H&N. Det var ’bara’ ca 1400m. Men, det var glashalt. Jag gick hela tiden med ena foten i snön och så hade jag den spjutförsedda käppen i handra sidans hand som förankrades i isen innan nästa steg togs. Jag hade preparerat mig med en hel del starka läkemedel också. Jag och Håkan var några av de få som inte ramlade. Håkan gick bakom mig med en ficklampa och lyste upp så jag skulle kunna se vart jag skulle sätta fötterna – fina medmänniskor man har som vänner!

Hustrun och jag tassade upp vid ca tio och jag började fixa med en frukost till mig, jag vill ha min så fort som möjligt – blir lätt grinig annars och det vill vi ju inte…
Efter en liten stund dök de andra upp en efter en.
Man kan sitta vid deras köksbord och titta på naturen. De har en utfodringsplats precis utanför fönstret. Det kom, bl.a. fram en Ekorre:

Jag tycker den ser Amerikansk ut, väldigt grå…, men naturexperten Håkan menade att en del exemplar hade den vinterskruden.

Tröttheten anföll mig och vi hade en ansträngande resa med bilen från gården vi firade nyåret på och vägen ut till 44:an var minst sagt glashal.

Håkan körde oss till gården där vi hade vår bil. Den, vår bil, utan dubbar, hade bättre fäste på isvägen än Håkans (egentligen är det K:s bil…) med dubbar, där ser man…

Innan jag lämnade H&N:s residens så gjorde jag en deal med yngsta sonen. Han kunde tänka sig sälja en del LEGO® till mig – ska bli spännande å se vad han plockar ihop. Jag erbjöd han en summa pengar och så får vi se vad han ’stoppar i den’.

På hemvägen stannade vi å Överby köpcenter. ICA maxi och CoopForum vart ju öppet. Handlade lite mjölk och andra nödvändigheter, faktiskt.

Passade på att få infallet att ringa å höra hur det var med dottern – det var bra.

Efter att ha plockat ur bilen och plockat iordning lite så stöp jag i säng. Kom upp för en stund sedan och nu är det snart dags för bädden igen.

Farsan
Ringde han och kollade läget och berättade än en gång vad glad jag blev över att han ringde vid 12-slaget. Enligt far så ’knallar det på’.

Hälsoläget:
Känns ganska bra i kroppen. Den är väl fortfarande full av opiatderivat men jag är trött.
[01-06-025-005]