sömn; hel ok.

Adventskalendern
Idag var det dags att öppna ruta ett i min LEGO-Kalender (Kingdoms) och i lucka nr 1 fanns följande, i delar, av mig ihopsatt:

LEGO-figur med två släggor (Krigare eller Smed?)

Handlade
Trotsade Kung Bore och tog ut min silverridare (bilen) ur stallet (garaget) styrde kosan mot söder (sant).
Stannade först vid affärshuset Etagé*, där köpte jag en kombinerad laserpekare och ficklampa. Laserpekaren ska jag ha när jag visar mina bilder för de som råkar hamna i soffan och oanandes frågar om jag tagit några bilder…
*Köpcentret Överby kännetecknas av att ’centret’ består av friliggande ’lådor’ dessa ’lådor’ saknar förbindelse med varandra och kan innehålla allt från 2 – kanske 20-talet butiker.

Nästa ’låda’ kallas SIBA-huset, därinne finns ett Apotek. Givetvis fanns inte ’alla’ mina mediciner inne så jag fick beställa.

Den tredje ’lådan’ jag besökte kallas ’OBS’-huset. Det var de (OBS) som var först där. Det innehåller nu, förutom CoopForum också ICA Maxi och Lindex. Dessutom finns två kiosker. Den ena ägs sannolikt av Coop och den andra av ICA för de har sina respektive kundtjänster i dessa kiosker.
Jag handlade i ICA Maxi – ’Min’ morgonyoghurt är billigast där samt ’min’ lactosfria mellanmjölk.

Allt fungerade lugnt och fint hade problem med rygg och ben bara vid ett par tillfällen. Kom in i bilen (silverridaren). Körde hem (norrut). Körde in bilen i garaget (stallet) och skulle ta ur käppen…

Ingen käpp!

Sakta börjar minnet rulla i denna tröga skalle. Käppen hade jag glömt kvar i kundvagnen vilken jag parkerade i ett sådant där utegarage, för kundvagnar. Hur kunde det hända? Borde jag inte ha saknat käppen när jag gick från kundvagnsparkeringen till bilen? Normalt, ja. Men nu hade jag parkerat precis intill en kundvagnsparkering. Det var, typ, endast 6-7 steg att gå. Och jag hade bilen som stöd…

Det var bara å backa ur bilen ur garaget. Åka tillbaka till köpcentret. Leta upp rätt kundvagnsparkering. Inte så lätt när man är lite lätt tankspridd…
Hittade det. Det hade parkerats tre vagnar till, efter mig. Det innebar att det var rätt så ansträngande att få loss min käpp som givetvis satt fastkilad.

En reflektion: Det är tur att jag, min själ eller ande, trots en sargad kropp, befinner sig i en tålmodig kropp (och tanke).
Blev jag arg? Nej.
Blev jag ledsen, besviken? Nej
Uppgiven? Nej
Förvånad? Nej
Det var mer som: ”Självklart! Vad annars.”

Det som stör mig mest är att det rubbar mitt miljötänk…

Hälsoläget:
Idag har min bröstrygg plågat mig. Rör jag på huvudet så blir allt värre. Min tinnitus är på topp. Stelt och värkigt i högerarmen, ländryggen och benen.
[04-04-050-005]