Kyrklig dag

Publicerat av

sömn; svettig…, annars ok.

Släktforskning
Håller på än. Har egentligen, just nu, ingen egentlig koll på vad jag utreder mer än att det är en splittrad familj, i Vendel, mor i huset dör i barnsäng, 1833 och pappan flyttar till annat ställe med äldsta dottern (11 år), två år senare flyttar (ev flyttas) hon till Tierp. Två yngre barn placeras ut…

Just nu försöker jag hitta en pojk, Adolf Sandberg, på 13 år som skickades till Uppsala. Jag har hittat inflyttningsnoteringen, 20/11 1933 men det enda jag får veta där är att han hälsoundersökts och är godkänd…

Har sedan en flicka som endast 3 år gammal skickades till Tensta (Uppsala län)

Den 5 år äldre flickan hittade jag, ’långt senare’ 1880, i Tjärholm, Östergötland. Gift och med 3 barn.

Konfirmation
Broderns äldsta dotter har konfirmerat sig idag. Jag gillar dagens konfirmationer. Helt andra grejer än de ångestladdade förhör vi fick genomlida när vi konfirmerades. ’På min tid’ hade man liksom inget val – grupptryck liksom.

En synligt nervös konfirmand sjöng en solosång – kanonbra!

Konfirmandgänget presenterade ett ’spel’ som jag tyckte var mycket vettigt.

Efteråt åkte vi, brodern skötte farsgubben, till en samlingslokal å broderns boendegård. Massor med mat – och gott! Trevligt å få träffa en del av släkten på barnens mammas sida.

Konfirmandens lillasyster gav ett sångsolonummer i present till sin syster. Attan vad duktig hon är. Jag är avis på andra som kan sjunga… (lika bra å börja träna…)

Hälsoläget:
Höll bra. Inga problem. Lite besvär med kyrkbänken ett tag. Hade ont i armarna när jag vaknade i morse. Ett illavarslande tecken. I mitt fall har jag nu lärt mig att då blir det sämre väder, inom några dagar. Lufttrycket lägger sig under 1000 hpa. Kollade nu, det ligger på; 999.9. Gränsfall, men ändå.
[03-05-025-025]

4 svar på ”Kyrklig dag”

  1. Jag föll aldrig för grupptrycket när vi skulle konfirmeras, tappade sugen när kompisarna sa att de gjorde det för de fina presenterna!!

    Sen skulle jag bli den allra första som konfirmerades i släkten, ville ju inte gärna bryta den traditionen *fniss*
    (I min släkt så är alla förutom mina föräldrar, katoliker)

    ja, man blir riktigt avis på de som KAN sjunga….här sticker t.om katterna om jag tar en ton 😉

    Kram kram!

    Svara ↓

    • Utöver att du nu har katolska traditioner, i släkten så är du väl, om jag inte har fel, en ren ungdom – i jämförelse…

      Jo, jag VILL ju sjunga. Men har inte en susning om, om jag kan…

      Ja, tänk, när dottern plockade fram notstället, och skulle spela klarinett, då sprang hennes katt, Julia, ned till nedervåningen (där den ’äckliga’ och motbjudande hunden var).

      På tal om Julia, så ringde en kvinna som bröt på Norska häromdagen och ville prata med min hustru. Det visade sig vara en av dem som köpte en av de två ’säljbara’ kattungar som raskatten Julia (Birma) levererade.
      Kattan var 16 år…
      Den kullen födde Julia tre kattungar. En dödfödd och två levande. Sonen ’döpte’ den ena till ’Akropolis’ och dottern ’döpte’ den andra till ’Älskling’. Vi fick nu veta att det hette hon fortfarande…

      Hon levde tillsammans med, minst 7 hundar, och stortrivdes.

      Den andra ’kattungen’ (Akropolis) fick vi ju träffa härom året. Hon bodde ju i samma ’kvarter’. 14-åringen

      Kramar! [Bild: Hjärtliga Hälsningar!]
      [Bild: Sveriges Flagga]

      Svara ↓

  2. Nisse!
    En evig tur att kyrkan förändras! Men det är mycket kvar…! Ganska ofta kan man bli galen på allt tramseri!

    Glad att konfirmationen kändes bra för er!

    Menar inte att skryta (inte alls!) om detta med att sjunga men det blev lite kul i söndags i kyrkan. Ett för mig okänt par satte mig på samma bänk som jag.

    Jag markerade med en kudde hur mycket plats jag behövde och förklarade för paret att jag var tvungen att vila och alls inte var sjuk utan bara behövde ligga ner och sträcka ut ryggen.

    Dom nickade men sa inget. Jag la märke till att dom inte följde med i psalmböckerna men det är ju knappast ett måste så jag tänkte inte mer på det.

    När jag la mig ner var kvinnan snabbt framme och hjälpte mig att rätta till kudden och log varmt. Där låg jag sen och sjöng psalmer…

    När allt var slut tog jag mig över till Glädjen och paret hjälpte mig packa ihop mina saker och så säger mannen:

    ”Oh, what a beatufylly voice you have, you singing is fantastic!”

    Dom begrep inte ett ord svenska.. himmel och pannkaka! Det var bara att tacka och glad blev jag för komplimangen.

    Men jag undrar vad dom tänkte när jag yrade om kudden och lägger den 2 meter ifrån mig..

    Ps. Om du skulle råka förbi en kyrka av någon anledning så gör som jag, lägg dig! :o)

    Kramar!

    Svara ↓

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *