Förra fredagen skrev jag också om Apoteket; ’Jobbig Fredag’.

Det som hände idag har med det att göra.

Och, jag vet, jag kanske gör en höna av en fjäder. Men här handlar det om mina principer ställt mot Apotekets principer.

Jag blir rekommenderad av ’mitt’ Apotek att göra beställningar av mina mediciner via deras internettjänst. De sa att då krånglar det inte med olika förpackningar och andra preparat.

Kunde jag sedan få min doktor att tillföra recepten ”får ej bytas ut”, så skulle mina problem definitivt vara lösta.

Vad händer?

Jag får likt förbaskad fel sorts förpackning. Efter en massa väntande och ringande, förra fredagen, så lovade då personalen vid ’internettjänsten’ och förpackningspersonalen i Kalmar att jag dels skulle bli kontaktad, under nästa vecka, denna. Och dels ’kompensera’ mig med att de hade fixat fram en pillerburk som jag kunde hämta, som ’plåster på såret’ i ett Apotek som ligger i en annan stad, en mil bort…

Jag var där idag Apoteket Sländan Granngården i Trollhättan.
OBS! Ingen skugga faller på den tålmodiga och trevliga personalen.

Efter en stunds väntan blir det min tur. Framför mitt ärende. Personalen hämtar den undanställda burken. Sedan ska den s.k. effektueras.

Då skiter det sig tydligen, datasystemet vägrar att lämna ifrån sig burken. Även om nu både jag och personalen ser den fysiska burken så går den inte att lämna ut för den går inte att beställa?

Anledningen till det är att det i mina recept står att jag ska ha två burkar. och enligt datasystemet så finns det inte två burkar. Vilket ju är helt riktigt. Men eftersom ’jag beställer’ två så kan jag inte få det.

Det skiter sig tydligen så in i h-e för personalen så denne ger upp?

Jag får beskedet att gå och sätta mig och vänta så lämnar hon över det till en sittande kollega?
Och jag blir lovad att ’mitt nummer’ ska komma upp nästa gång.

När det gått 15 minuter och kanske en 5-6 nummer blivit expedierade så känner jag att mitt tålamod börjar ta slut.

Jag knallar fram till en av de sittande så fort denne blir ledig, innan det hann komma fram någon, och undrar vad som händer.

Jag blir då ursäktad med att denne sittande trodde att den andra sittande kollegan skulle ta det.

Så nu fick jag ’gå före’ en farbror som blev förbannad…

Den sittande personalen hamnar i samma knipa som den stående och går och hämtar den stående som hjälper till!?

Jag föreslår då att det kanske löser sig om de försöker på några olika recept, jag har flera på samma preparat.

En annan Apotekspersonal kommer, denne verkar kunna lite mer.

Efter en del strul så lyckas de gemensamt få datasystemet att lämna ifrån sig den där burken.

Och då säger, den sittande, att jag ska betala 6 kronor och 50 öre?
(En skitsumma)

Jag ska inte betala något säger jag. Och fortsätter; Jag har gjort en beställning över internet där förpackningscentralen i Kalmar strulade till det och som ’plåster på såret’ så skulle åka hit och hämta en burk. Priset för ’alla’ mediciner ska vara 0,00 SEK.

Jamen du sa ju själv att vi skulle ta ut det på det receptet där du inte har begärt ”får ej bytas ut’ och då måste du betala mellanskillnaden. Fick jag då veta.

Vi höll på och tjatade en stund tills jag gav upp. Det var ju inte personalen på detta Apotek som egentligen hade krånglat till det så jag betalade 6,50 och gick.

Men jävlar vad lömska jag var – av princip.

Jag hann knappt hem förrän jag ’kastade’ mig över telefonen och ringde kundtjänst. Jag väntade, väntade och väntade…

Måste ha valt fel för jag kom till en person som ville att jag skulle knappa in mitt personnummer och kod, innan denne pratade läkemedel med mig.

Vilken kod?
Den du fick på Apoteket.
De har järnkoll på en del ställen…

Jag började se ett litet grönt papper framför mig som jag fick, någon gång och jag vill minnas att de sa att den behöver jag om jag vill ringa och beställa mediciner.

Men jag ska inte beställa mediciner, jag vill klaga på en leverans och hur det hela gått till. Jag har väl kommit till avdelningen för klagomål?

Jodå, men jag måste ändå identifiera mig.
F-n! In i rummet och lyckades faktiskt hitta den där kodlappen – vilket i sig är mycket märkligt…

Tillbaka till luren. Jag skulle bli kopplad till en ’identifieringsslinga’, där skulle jag knappa in mitt 10-siffriga personnummer och så koden.

I min telefons display (digitala fönster) kan jag se vad jag knappar in.

Efter tre försök där en röst sa att jag uppgett felaktiga uppgifter blev jag tillbakakopplad och då får jag veta att det är personnumret jag knappar in fel.
Nej säger att det gör jag inte. Jag ser här i displayen på min telefon vilka knappar jag tryckt på och där stämmer det.

Då fick jag veta att jag var kanske för snabb? Eller för långsam? Man skulle tydligen vara något mitt emellan?

Försökte två gånger till, blev tillbakakopplad. Och fick då veta att jag nu knappat in mitt personnummer rätt men koden fel.

Då sa jag att nu lägger vi av med det här det är just tekniken ni använder som jag är lömsk på.

Då löste vi det genom att jag berättade för henne vilken typ av medicin det var som hon hade fått upp på sin bildskärm, den som klagomålet gällde. Och när jag kunde tala om det så blev hon nöjd.

Jag berättade hela historien från förra fredagen och så då den lilla incidenten på Apoteket i Trollhättan.

Men du skulle ju inte betala något! Får jag då veta.
Jag vet det och du vet det men datorerna på Apoteket i Trollhättan vet inte det. Ni har brister i systemet!

Jag kontaktar dem i Trollhättan och hör efter, säger ’klagomuren’ – jag protesterar lite och menar att detta har egentligen inte med dem att göra – det är ett centralt systemfel och kanske en regelmiss.

Hon frågar om jag vill vänta eller bli kopplad till Apoteket i Trollhättan. Jag ber att få vänta.

Och rätt som det är har jag blivit kopplad till Apoteket i Trollhättan! Men va f-n!

Först får jag tydligen prata med någon chef sedan får jag prata med den som expedierade mig.

Efter mycket resonerande fram och tillbaka så förstår till slut människan vad det handlar om och förslår då att jag kan komma dit och så ska jag få pengarna, av dennes privata pengar.

Jag avslutar det hela med att ’Ni’ har inte gjort fel, felet ligger central och det var inte min avsikt att bli kopplad till er. Behåll du pengarna Du har inte gjort något fel.

Och därmed lade jag på luren.

Ringer Apotekets ’kundtjänst’ igen. Väntar, väntar och väntar…
Givetvis svarar en annan person som inte kan se vem jag pratade med förra gången.

Så jag drar hela historien igen…

Då föreslår denne person (mycket smart) att det kanske är lika bra att jag får tala med Kalmar direkt, det var ju där felet började.
Lysande!

Blir kopplad och nästan direkt svarar en person. Framför mitt ärende, uppger mitt personnummer. Min beställning kommer upp och jag får då veta att just det preparat jag klagar på har jag inte beställt…

… nära sammanbrott ….

… sansar mig lite; Den strulande beställningen har följande ordernummer: ”TX 3089”. Den ligger på en separat order, vilket den inte ska göra. Säger jag.

Det dröjer lite… och sedan får jag veta att personen har det hela klart för sig om hur det har gått till.

Och för att göra en lång diskussion kort (tillräckligt med ord redan, tycker jag) så resulterade det i att de, i Kalmar, skickar in en ’besvärsanmälan’ som gäller; informationsmiss, resersättning och reglering av en kostnad om 6,5 SEK.

Någon skulle tydligen höra av sig för att få närmare detaljer, sa de.

Det enda jag vill, egentligen, är att det ska fungera så som de säger att det ska göra.

Nu är jag ju definitivt inte så vältränad som jag brukar vara men min vilopuls brukar ligga lite över 60. När jag var mer tränad låg den under 60.

Så, den höga pulsen skyller jag på Apoteket centrala system.

Och blodtrycket ligger i den övre gränsen.

Från nu har jag tänkt att regelbundet kontrollera blodtryck, puls, vikt, midjemått, andel fett och andel vatten.

Lite om blodtryck: t.ex. 152/83 ska läsas: Det systoliska trycket, det övre är 152 och det diastoliska, det undre är 83.
Normalvärde för en gubbe (53år) är ca: 140/85 (+/-10). Jag ligger likväl i riskzonen mot för högt blodtryck. Det ligger mellan 140/90 och 160/95

En grundregel (min) är;
om det lägre värdet, det diastoliska (hjärtats vilotryck, vidgningen) är nära eller över 90, då har man ett högt blodtryck. Ligger det på under 60 är det för lågt.
Och om det högre värdet, det systoliska (hjärtats pumptryck, sammandragningen) är nära eller under 100, då ligger man mot ett för lågt blodtryck. Är det, i mitt fall, över 160 är det för högt.