Besvärsläget
Jag vet inte hur det har blivit. Så fort jag rör på mig så blir det liksom bara svårt. Värken i armarna ökar. Värk på handryggarna, i nacken. övre delen av bröstryggen, i ländryggen, höger lår och i bägge fötterna.
Vojne, vojne…
Det är knappt att jag klarar att ta mig till ormarna vid Onsjökärret och tillbaka, på cykel. Det är allvarligt.
Det är liksom en kroppens deppression…
Data – Linux – ubuntu – Kino
Idag har jag ägnat datatiden åt att se till att få in film från DV-kameran till datorn. Det gick utmärkt, till slut, via Kino 1.1.0.
Nu har jag en mpeg-2 film på den svarta snokhonan och en avvaktande snokhanne.
(6,8MB)
Eftersom detta är första gången så kan jag inte garantera att ovanstånde filmsnutt kan ses. Det beror på om Ni, på Er sida har program som kan visa mpeg-2.
Sannolikheten för det är väldigt stor. Jag valde medvetet det vanligaste formatet. Skulle ni lyckas få igång den i t.ex. en webbläsare så minska då rutan.
Maxformatet på filmen är: 352×288 pixlar.
Djur– Kräldjur – Orm
När solen tittade fram tog jag med mig kameran och cyklade bort till Onsjökärret. Hittade ’ärrhuvudet’, en snokhona och så en av de bruna huggormshonorna.
Skräp
Vi har varit duktiga idag. Vi har varit till kommunens miljöstation och lämnat miljöfarligt avfall bl.a.
Firande
Vi ’firade’ att sonen fått ny lägenhet, ännu närmare centrum. Fast det hänger mellan stolarna. Det var dåligt synkat. Han har bott hemma hos oss i två nätter. Det var inte färdigtapetserat och färdigstädat på det nya stället.
Nyinvesterat
Gör man sig av med grejer så skaffar man sig genast nya…
Två s.k. campingstolar och så en baden-baden till hustrun så hon kan njuta i solen på balkongen.
Nu har också jag sett det första vilda kräldjuret för i år. Igår kväll när jag skulle bära in sköldisarna från utehagen hade dom fått besök av en kopparödla i växthuset. Ödlan låg på en av de stora honornas rygg. Det var väl varm och skönt för den också.
Kram
Och givetvis tog du en bild på det där?
Tittade du på ’filmen’? Min, den om ormen? Om så, hur funkade det?
Kramar! :me:
Ingen bild blev det, så snabb är jag inte. Kameran var ju inne någonstans. Jag tittade på filmen. Början fungerar bra, men sen försvinner ljudet och filmen hoppar liksom fram och stannar av emellan.
Sådana, som Du och jag, har alltid en liten digitalkamera i fickan…
Filmen: Vilket ’visningsprogram’ har du? (Oftast kan man välja typ: ’Buffra först..’ eller nåt.). Annars kan man ju alltid högerklicka och välja ’Spara som…’. Och sedan välja ’visa’ eller ’öppna’ eller ’kör’. Allt beroende på OS (OperativSystem).
Ljud… hörde du ljud? Från min sida misslyckades jag totalt med ljudet. Fick alldeles för låg inspelningssignal på mitt ’prat’.
Kramar!
Det funkade bra, hade både bild och ljud, har inte sett några ormar här ännu men det finns säkert jag är inte rädd för dem – men jag har respekt och sen har jag för lite erfarenhet så jag skulle nog inte våga gå alltför nära heller.
Kolla var du sätter ner fötterna men du har väl stövlar!
tack för filmsnutten!
Kram Nonna
Jaha? En till som hörde ljud? Vilken kvalitet? Hördes det vad jag sa?
Ormar och ’nära’: det finns ’teleobjektiv’.
Jag har inte stövlar men jag kollar alltid var jag sätter ned fötterna men mest beroende på att jag inte vill trampa på något som inte ska trampas på eller att jag sätter ned fötterna så ljudlöst som möjligt – för att inte skrämma ormarna.
Kramar!
Jo, ljudet hörs och nu fungerade det bra. Det var säkert rusning på linjen tidigare så filmen kom fram hackigt.
Lilla kameran brukar oftast vara i någon annans ficka eftersom hela familjen samsas om den. Får väl önska mej en egen av julgubben.
Ingen ödla syntes idag när jag sökte in gänget. Den fick säkert panikattacker för att jag kommer instövlande mitt i skönaste kvälls slumret och rycker undan den välvalda hårda dynan.
Kvällskram
Fint att det funkar.
Tomten? har du ingen födelsedagsfé eller nåt?
Att det där skulle upprepa sig är väl inte så rackarns troligt.
Kramar!
Ja, jag fick ju lyssna med örat vid högtalaren men DÅ hördes det.
Spana på var rädd om fötter/ben OCH ormrackarna
Kram N
’Nästa’ filmsnutt ska ha högre ljud – hoppas jag…
Jag ÄR rädd om mig.
Kramar!
Födelsedagen for iväg redan, så det är tomten som är nästa.
Och ödlan låg där igen igår kväll, på en annan av sköldisarna. Nu skrämde den dotter och jag fick ta in resten av gänget som låg i samma växthus. Men då hade hon redan stuckit iväg. Idag har vi regndag och sköldisarna ligger inne, men nästa gång dom är ute ska jag ta med kameran.
Kramis
Du får skicka dottern på terapi…
Du verkar kunna en del om ormar. Jag undra var man oftast blir biten någonstans av huggormar? Barfota? I handen? Att det sker ca 200 fall om året har jag lyckats lära mig och att någon dör per 10 årsperiod.
Hej Tore!
Intressant fråga. Har inget givet svar. Men vi kan ju resonera lite.
Om de flesta av de där ’200’ är sådana om jobbar med eller är intresserade av ormar så håller jag hårt på händerna.
Men om vi nu antar att det är ’vanligt’ folk som blir bitna ute i naturen så håller jag mest på foten, ankeln och smalbenet.
Det vanligaste är nog att man trampar på en huggorm som man inte ser och så blir den förbannad och hugger.
En annan grupp skulle kunna vara bärplockare och i så fall främst de som plockar smultron (och kanske hjortron) och då blir det hugg i händerna. Huggorm trivs inte i marker där lingon och blåbär växer, generellt sett. Så personligen tror jag inte att detta sker så ofta.
Gissningsvis, efter resonemang och var huggorm är vanlig, så satsar jag mest på barfota fötter eller sandaler eller lågskor.
När man är ute och promenerar. Eller gör en avstickare från stranden,
Och då i trakter nära någon sjö. Det får gärna finnas buskage. Och någon form av öppen mark, äng, myr, kärr – mark som lockar till sig mindre däggdjur. Vilket är huggormens huvudföda.
Fritidshus och gårdar på landet lockar också till sig huggorm. Där finns gott om smågnagare. Och då kan vi tänka oss ett och annat ofrivilligt tramp på huggorm när man barfota skuttar omkring på tomten.
Huggorm ger sig ogärna ut på marker / tomter med barmark, kortklippt gräs.
Så springa barfota där gräset är kort får anses som riskfritt. Dessutom gillar inte fästingar kortklippt gräs heller.
Hej,
Tack för ett uttömmande ressonemang kring huggormar och hur dom lever. Jag var i mitt första inlägg inte helt tydlig, ville inte så där från början komma med ledande fråga. För min del började frågeställningen på en fikarast då en man påstår att de flesta som blir hoggormsbitna är damer som är ute i naturen och kissar. När jag nämner det hemma så säger frun att det är en gammal skröna som ”gubbsjuka karlar” påstår. Nåväl några dagar senare säger jag lite försynt på fikarasten nät diskusionen ånyo beröt huggorma att det är nog en skröna, varvid mannen blir helt rabiat och säger att det står faktiskt i läroböcker.
Vad tror Du?
En huggorm har ju inte så långa tänder bara en millimiter (eller näromkring) så ett jeans borde vara ett bra skydd. Skor måste ju anses vara ett bra skydd. Även hanskar är väl tillräckligt tjocka. Så hur blir man biten? Jag skulle då inte sticka ned handen till en orm, inte heller trampa barfota på en(tror jag).
Ha de //Tore
Om det stod i den mannens läroböcker att de som blir mest bitna av huggormar är kissande kvinnor så har han nog fått en lärobok som finns i endast ett exemplar och som en komiker har gett ut eller någon som vill driva med honom.
Men givetvis kan tillfället som sådant inte uteslutas. Om en kissande kvinna stör eller trampar på en huggorm så den blir förbannad så hugger den, kanske. Men inte beroende på att det är en kissande kvinna.
Det där med själva ’bettet’ är lite klurigt. En fullvuxen huggormshona kan ha tänder upp mot 5mm långa. Sedan får vi lägga till den ’kraft’ som tänderna får mot ’bytet’. Huggormen är inte speciellt stark i ’bettet’. Utan det är huvudets fart och ormens kroppstyngd som bestämmer hur långt in tänderna tränger.
Gummistövlar och grova läderkängor klarar det där. Men knappaste ett par normaltunna jympadojor. Eller skor / kängor med s.k. Gore-Textyg.
Ett par tajta jeans räcker alltså inte. Men har du vida jeans så ska det ju vara rackarns otur om jeanstyget ligger an mot huden precis där huggormen hugger.
Moderna läderhandskar är behandlade för att bli mjuka (och är ofta tunna). Det innebär att ett huggormsbett tränger igenom och är då inte läderhandskarna fodrade så skulle inte jag lita på dem.
När huggormen hugger siktar den mot den punkt (område) som avger mest värme. Huggormen har ett mycket känsligt och väl utvecklat vämekänselsinne.
Jag gjorde ett experiment en gång med en relativt ung huggorm på en grusväg. Jag ville fotografera den i försvarsställning och då måste ormen känna sig hotad eller trängd.
Och jag hade jympadojor på mig. Framdelen på min sko har gummi så den satte jag fram. Då reser sig huggormen upp någon decimeter och jag ser att den gör sig beredd för ett hugg. Då vinklar jag upp foten så nästan hela sulan är vänd mot ormen. Den fortsätter då resa sig upp (till ca 20 cm).
I det här läget förstår jag att jag har med en tuff hanne att göra (honor är inte så starka i kroppen). Jag gör ett ’utfall’ med foten mot ormen. Då kastar han sig snett framåt, förbi min fot.
Då bestämmer jag mig för att det är bäst att ge upp så jag tar ett jämfotaskutt därifrån och låter den lille tappre kämpen vinna den där kampen.
Så, har du skor och byxor på dig så siktar huggormen per automatik strax ovanför skorna. Har du sandaler så hamnar bettet någonstans bredvid ’skoremsorna’.
”Hur man blir biten?” Ren ock skär olyckshändelse. Det är sommar, du är ute och går, tittar på allt det vackra, trampar alldeles bredvid eller lite på en huggorm.
Du bestämmer dig för att sätta dig och vila lite i en åkerkant och beundra den vackra utsikten. stöttar dig på dina händer som du placerat bakom dig, utan att titta. precis där ligger en huggorm.
Du kan vara ute och promenera och snubbla och ramla lite och köra ned handen i marken bredvid stigen. Där ligger en huggorm och gosar i godan ro och blir störd.
Du är kanske golfare och går och letar efter golfbollen i ruffen.
m.m.
Vill du vara säker på att inte bli biten av huggorm när du är ute i ormrik natur så skrapa och stampa med fötterna. Ha med dig en käpp eller pinne och ”röj runt” lite där du kanske väljer att vila lite.
Huggorm är visserligen lite slöa med de reagerar via känsel och lukt.
Min gode far hade råd: ”Ser du en huggorm ska du inte klappa den på huvet och så ska du ge den snus.”
En välkänd ej vetenskapligt bekräftad ’huskur’. Ormar gillar inte färsk snus. Det är det förresten ytterst få djur som gör.