Sömnen var som sagt lite si och så då jag fick brottas med bäddmadrassen. Men jag noterade att jag inte hade något väsande i huvudet? Kom fram till tre orsaker; 
1. Det är bra att brottas med sängen på natten. 
2. En mindre och mjukare kudde är bra (glömde min nackkudde). 
3. En mjukare madrass är värt att pröva (den jag har hemma är hård och som bäddmadrass har jag en tempur. 

Denna morgon valde vi att inmundiga vandrarhemmets frukostbuffé, det är ju ändå vår bröllopsdag. Det var väl en hyfsat ordinär frukost utan några överraskningar. 

Vi tog bilen in till centrum, Nordstan och femmanhuset. Vi resonerade som så att det kunde vara bra att ha bilen i ett P-hus, nära oss om det nu skulle vara så att vi handlade något så kunde vi gå och lasta av. 
Vi hade också med oss jympautrustning och den kunde vi ju då ha i bilen och hämta när det blev dags. 

Vi strosade runt i centrum var för sig och när det började suga i magen ringde jag hustrun. Jag var in till Stadium och köpte en billig vinddress och en dyr tunn mössa. 

Från femmanhuset promenerade vi bort till Solrosen, på Haga. Det verkar som om det bytt ägare? 

Tillbaka till centrum. Återigen på egen hand. Jag gick till bilen och hämtade vara jympagrejor. Vi hade bestämt oss för en BAS-jympa på Friskis&Svettis å Västra Hamngatan, kl 17:00. 
Det var en trevlig jympa – bra ledare. 

Tillbaka till vandrarhemmet, Mat. Och sedan sängen, det är tröttande att shoppa. 

Idag åker hustrun och jag till GBG. Där ska vi vara till tisdag. 

Vi har bokat rum på vandrarhem. Vi får se vad vi hittar på. Först på listan står en tur till IKEA sedan är det egentligen tomt. 

Väldigt väderberoende. 

Vi ska i alla fall försöka ha det så trevligt vi kan. 

Vi firar 30 år som gifta på måndag, den 11/9. 

Sköt om Er! 

Tillbringat större delen av dagen på Restad Gård. 

Ypperligt trevlig tillställning som Lions arrangerar. 

Jag började min yrkesbana på Restad. Som det hette då. Före det hette det Restad Hospital och Asyl. Under tiden jag hade anställning där så bytte det namn till Östra Klinikerna. Jag hade slutat där när de lade ner detta jättestora psykiatrisjukhus. Ca 1200 patienter och ca 2400 personal. 

Nu kan man ju ha olika uppfattning om huruvida det var bra att ha stora sinnesjukhus eller inte. Men en sak gör mig fortfarande upprörd och det är sättet de valde att avveckla det på. 

I ett slag bestämdes att de som inte hade medicinska åkommor eller var dementa skulle placeras i eget boende under öppenpsykiatriskt ansvar. 

Ca 100 personer hann ta livet av sig innan dåvarande lansdstingsledning agerade. 

I en hast upprättades ett antal s.k. gruppboenden för psykiatrin där man samlade de som hade blivit allt för hospitaliserade under sin tid på Restad / Östra Klinikerna. 
Och därmed fick dessa människor ett mer värdigt slut, de fick åldras i det som de upplevde som trygghet. 

Även idag finns arv kvar från detta tjänstemannabeteende. Ett cyniskt och känslolöst förhållningssätt till människor med psykiska problem. 

Det hade kanske fungerat om psykiatrin hade varit mer mänsklig. Dåvarande och nuvarande psykiatri har en övertro på psykofarmaka och den är totalt underdimensionerad vad avser möjlighet till kontinuerliga samtal och uppföljning. 

Ett stort problem är att de läkare som är ansvariga har problem med helheten. De har snöat in sig på att det psykiatriska problemet finns i hjärnan och att lösningen på alla psykiatriska sjukdomar finns i någon form av psykofarmaka. Möjligtvis kan det vara någon skada eller ärftligt fel i hjärnan som också kan förklara sjukdomen. 
Att det skulle kunna vara ett urspårat samspel mellan en människas omgivning och dennes förmåga att hantera detta – ja det köper liksom inte dessa doktorer. 

Så länge det är denna typ av psykiatriläkare som bestämmer över hur resurser ska fördelas så kommer aldrig andelen terapisamtal att öka. 

Och människor med psykiska problem kommer även i fortsättningen att lämnas åt sitt öde, med en påse psykofarmaka, i bästa fall. 

Idag bär jag på en bättre känsla. Det känns liksom lättare inombords. Konstigt? Har läst morgonblaskan och den innehöll samma elände som gårdagens. 

Jag tror att jag har ePost från Kerstin och Ing-Britt att tacka för mitt goda humör. 

Jag fick också ett från en man som har en fru med liknanden nackproblem som jag hade och denne man ville ha lite kontaktuppgifter av mig. Och det delade jag givetvis med mig av. Och igår fick jag ett trevligt tack. 

Solen skiner, ska snart (strax) ta en promenad med hunden (och kanske sonen). 

12-13 är det lunch med arbetskamraterna samt gammal & ny chef. 

13:30-16:00 är det arbetsplatsträff. 

Och sedan är det LEDIGT! (igen) 

Idag är jag ledig. I morgon ska jag arbeta dubbelt. Då blir det arbetsplatsträff (AP). 

Skulle inte ha läst tidningen i morse, tror jag. Nu känner jag liksom en tomhet. En känsla av att det inte är någon mening med att ta sig för någonting. Tänk om jag gör fel? Tänk om jag orsakar en skandal? Eller ännu värre, en olycka. 

Jag blir så trött av alla dessa krig, vart leder de, vilka vinner? Många av världens länder svälter samtidigt som de rika länderna bara blir rikare. Ännu tröttare blir jag när jag förstår att alla som skulle kunna göra något åt den globala miljöförstöringen bara pratar om det, i deras värld är det du och jag som ska fixa till det. Sjukdomar sprids i princip ohejdat, de fattiga länderna saknar kunskap och de rika är naiva. Och politiker bara babblar på och lovar och baktalar – inte f-n kommer det att bli bättre efter valet – det kommer att tugga på som förut. Och gnällandet kommer aldrig att upphöra. 

Så, vad göra? Min grundläggande livsfilosofi är att gör du gott så sprids det. Och du behöver egentligen inte göra något, det räcker med att du är eller tänker goda tankar. Att lägga till lite glädje är också bra – det sprider sig. 

Funderar på ett litet experiment. Kan bloggandet användas till att sprida godhet? 

Vi gör så här: 

”Du som läser denna blogg och känner att du vill vara med och sprida godhet, en varm tanke. Kanske tända ett ljus i någons mörka sinne. Kopiera då det som står inom dessa citationstecken och klistra in i din egen blogg. Genom den handlingen deltar du i spridandet av en god tanke.” 

Kramar till alla! 

Politik 
Eller spionage som massmedia vill kalla det. Folkpartiet (fp) har åkt i ett ordentligt blåsväder och tidningarna gottar sig i skandalen (dataintrånget hos (s)). Borde bli en del problem då många tidningar/media är liberala. 

En del av mig anser att det folkpartiet gjort sig skyldiga till är en bagatell, ett marginellt litet problem. 

Media basunerar ut att (fp) utpekat sig som juridikens (lagens) föregångare och rättesnöre och att det nu faller totalt. 

Att politiker och partikansli skulle vara någon slags föredömen – var har vi fått det ifrån? De är väl människor som vi andra – lite småkriminella i största allmänhet; går mot rött ljus, struntar i bilbältet, cyklar utan hjälm (vilket är tillåtet, men dumt), försöker skatteplanera (inom lagligheten men i syfte att slippa betala skatt), kör rattfulla, misshandlar, stjäl, snattar, klipper och klistrar, använder skattepengar till privata affärer, parkerar hur som helst, kör bil fort sam f-n, lyfter gärna dubbla arvoden, etc. 

Jag är inte ett dugg förvånad. Jag trodde partikanslierna medvetet jobbade med infiltration och idéstölder som tradition. Och ur det perspektivet, är ju en tillgång till ett annat partikanslis strategi via dator lysande. 

Sedan är det ju den andra sidan; Självklart är det de gjort kriminellt och de ska åka dit så det blåser utav bara helsike. 

Jag har föresten aldrig fått för mig att (fp) skulle vara mer ’lagliga’ än andra partier – vad är det för massmedianys? 

Vad var det för partibeteckning som kastade sig, som vargar, över ansvariga politiker vid tsunamikatastrofen och i mina ögon (öron) ansträngde sig för att svärta ned personer (av annan partibeteckning) så mycket som möjligt och det i ett syfte att framställa sin egen politik i bästa dager? ”Hade ’vi’ haft ansvaret hade detta inte hänt.”, var inte det andemeningen i all kritik? Nog var det väl (fp), via deras jurister, som skällde mest, eller? 

Så ur det perspektivet, bl.a., får deras trovärdighet sig en ordentlig smäll. Att detta, enskilt, skulle öka politikerföraktet – det tror jag inte. Däremot är jag övertygad om att det spär på det redan befintliga politikerföraktet och givetvis kommer det att påverka valresultatet. (fp) kommer att förlora röster – absolut. 

Hälsa 
Nu har jag sagt upp mig på sjukgymnastiken och lämnar därmed min plats till bättre behövande. Jag fick mig en lapp med lite hemuppgifter. 
Jag bugar och tackar för alla trevliga stunder och en personal med fantastiskt tålamod och en uttalad professionalism. 

Jobbet – OK 

Var och hälsade på Mor & Far. De hade det bra. (Och tack så mycket!) 

Lite mat. 

Åkte upp till Hunneberg och promenerade med Hund, Son & Hustru. Sonen bjöd på fika – tackar! 

Sedan lämnades jag av hemma, lade mig och vilade lite. Det blev inte lite – det blev comasömn till ca 17:00. 

Och, ja, nu är det ju snart dags att gå och lägga sig, igen. 

Jobbet 
Hade ett möte med representant från personalkontoret, min avgående chef och så skulle en handläggare (rehabiliteringssamordnare) från F-kassan i Trollhättan varit med, men det kom ingen. Vi hade mötet ändå. 

Det bestämdes att jag skulle arbetsträna upp till 50% från 13/9 – 6/10. Och under den perioden antingen friskskskriva mig från 25% till 50% eller fortsätta arbetsträna ett tag till eller, i värsta fall, fortsätta med 25% och göra ett nytt försök senare. 

Efter mötet hittade jag den F-kassehandläggare som skulle varit med. Den personen (h2) hade meddelat till förre handläggaren (h1) att (h2) inte kunde. Och det berodde på att (h2) gjorde sin första arbetsdag på denna tjänst. (h1) hade missat att meddela oss det. Men nu blev det ju bra i alla fall eftersom jag fick träffat (h2). Det vi (min arbetsgivare och jag) hade bestämt godkändes och så kom vi överens om att jag skulle ta telefonkontakt om 14 dagar. 

Fritid 
Skjutsade sonen in till staden och tillbaka. Vilade lite, käkade. Sedan bar det av till Blåsut och BAS-jympan. Det gick jättebra. Däremot blev det besvärligt för det kom bara en värd, mot normalt tre, och den stackarn fick slita ordentligt för det var en hel del motionärer som skulle köpa jympakort. Vi satt efteråt i nästan tre kvart och räknade innan vi fick ordning på allt. 
Det som krånglar till det mest är rabatter från t.ex. landsting och kommun. Samt att det numer är en separat medlemsavgift och olika jympaavgifter beroende på om man är vuxen eller ungdom samt om det ska vara per termin eller årsvis. Dessutom kan man krångla till det med s.k. kombinationsavgift, då ingår vattenjympa också. Ja och så har vi ju dem som löser s.k. enstaka 40 kr per gång och så får vi inte glömma de som köper klippkort. 

Så, nu är det – god natt! 

Dagen började bra. Lugnt och fint, vakna i sakta mak och sedan en frukost och morgontidning. 

Sedan började det. Städning. Det var dags, det gick inte att dra på det längre, var det någon som tyckte. Inte jag. 

Det blev städning – givetvis. Dessutom var det kris med golvbrunnarna. När jag höll på med den sista var det så jag skakade i nästan hela kroppen (ena armen) och så mådde jag illa – det är sant. 

Lite vila sedan bar det iväg in till city. Vernissage, paret Persson ställde ut mycket trevlig konst i Vänersborgsgruppens lokaler. Blev nostalgisk när jag kom dit. Var ju med i den konstnärsgruppen när jag var aktiv konstnär. Nu är jag passiv kostnär, vilande, slumrande, kanske på gång? 

Nästa anhalt, handla mat. Sedan hem och fixa till maten. Och sedan kom goda vänner på besök M&M. Utomordentligt härligt att få träffa dem. Det är alltför länge mellan våra möten. 
Vi kom överens om att det måste bli en tur ut med kanot nästa sommar. Det ser jag fram emot. 

Nu börjar det dra ihop sig till sänggående, det är inte fel. Hunden ska dock ut först.