Tillbringat större delen av dagen på Restad Gård. 

Ypperligt trevlig tillställning som Lions arrangerar. 

Jag började min yrkesbana på Restad. Som det hette då. Före det hette det Restad Hospital och Asyl. Under tiden jag hade anställning där så bytte det namn till Östra Klinikerna. Jag hade slutat där när de lade ner detta jättestora psykiatrisjukhus. Ca 1200 patienter och ca 2400 personal. 

Nu kan man ju ha olika uppfattning om huruvida det var bra att ha stora sinnesjukhus eller inte. Men en sak gör mig fortfarande upprörd och det är sättet de valde att avveckla det på. 

I ett slag bestämdes att de som inte hade medicinska åkommor eller var dementa skulle placeras i eget boende under öppenpsykiatriskt ansvar. 

Ca 100 personer hann ta livet av sig innan dåvarande lansdstingsledning agerade. 

I en hast upprättades ett antal s.k. gruppboenden för psykiatrin där man samlade de som hade blivit allt för hospitaliserade under sin tid på Restad / Östra Klinikerna. 
Och därmed fick dessa människor ett mer värdigt slut, de fick åldras i det som de upplevde som trygghet. 

Även idag finns arv kvar från detta tjänstemannabeteende. Ett cyniskt och känslolöst förhållningssätt till människor med psykiska problem. 

Det hade kanske fungerat om psykiatrin hade varit mer mänsklig. Dåvarande och nuvarande psykiatri har en övertro på psykofarmaka och den är totalt underdimensionerad vad avser möjlighet till kontinuerliga samtal och uppföljning. 

Ett stort problem är att de läkare som är ansvariga har problem med helheten. De har snöat in sig på att det psykiatriska problemet finns i hjärnan och att lösningen på alla psykiatriska sjukdomar finns i någon form av psykofarmaka. Möjligtvis kan det vara någon skada eller ärftligt fel i hjärnan som också kan förklara sjukdomen. 
Att det skulle kunna vara ett urspårat samspel mellan en människas omgivning och dennes förmåga att hantera detta – ja det köper liksom inte dessa doktorer. 

Så länge det är denna typ av psykiatriläkare som bestämmer över hur resurser ska fördelas så kommer aldrig andelen terapisamtal att öka. 

Och människor med psykiska problem kommer även i fortsättningen att lämnas åt sitt öde, med en påse psykofarmaka, i bästa fall.