Intervjudag

sömn ok. Jag sov ju men det var i omgångar. Vaknade 05:00 och somnade egentligen inte om, på riktigt. Gick upp 07:00.

ttela
Först dags för en presentation av lite förutfattade meningar. Jag hade föreställt mig att reportern var tjej och fotografen kille. Det kom två killar.

ttela är alltså vår (Tvåstad: Trollhättan(tt: Tidningen Trollhättan)-Vänersborg(ela: Elvfsborgs Läns Allehanda)) lokala morgonblaska.

De var jättetrevliga och jag hade jättetrevligt. Det var meningen att jag skulle intervjuvas om min sjukhistoria. Den hade en nyhetschef hittat via internet och den här bloggen. Och så fick då de här två killarna uppdraget att åka hem till mig och få nåt vettigt utav det…

Jag undrar jag? Så som jag svamlade…

Jag tycker att jag mest pratade om mitt liv, som helhet. Det kanske kan uppfattas som sjukhistoria, alltihopa?

Ska bli mycket intressant och se vad det blir av det. Glömde fråga vilken dag artikeln kommer…, typiskt…

Naturrunda
Satt lite som på nålar (lögn – bara bildligt) när ttela var här. Det har ju regnat i natt och så tittade nu solen fram. Som bäddat för ormflukt.

Så jag tog cykeln samt kameran och tog mig ut till Onsjökärret. Jag fick ge upp nästan mesam. Psyket ville men inte kroppen. Det var bara att ta sig hemåt igen.

Hittade några bilder från kvällen innan, tisdag den 26 maj 2009 som jag kan roa mig med i stället. :me:

Jag var egentligen ute på en kvällspromenad och så tog jag kamera med mig.

Gick bort mot Onsjökärret där gick jag ikapp herr Fasan:
[Bild: Fasan (Phasianus colchicus)]

Vandrade vidare bort till 'plåtens' nya placering och fann en spindel på den som jag är osäker på om jag gjort bekantskap med tidigare, en Rovspindel (Pisaura mirabilis Pisauridae):
[Bild: Rovspindel (Pisaura mirabilis Pisauridae)]

På hemväg ställde jag mig vid en vattensamling och vaktade ett tag. Det rörde sig Vattensorkar i vattnet. Det sket sig, en f.d. arbetskamrat från tiden vid Östra Klinikerna (Restad) kom så vi gjorde sällskap hemåt.

På vår gård satt en utekatt:
[Bild: Utekatten Holger]
Han heter Holger fick jag veta.

Besök
När jag satt och intog lunch, idag, fick jag och katten Linus påhälsning av en Geting:
[Bild: Vanlig geting (Vespula vulgaris), hane]
Den ville inte riktigt ställa upp på posering. Den var ivrig att komma ut så jag tog några bilder, fångade in den och släppte ut den. Katten fattade inget – vart dog den roliga surrande grejen vägen?

Monsteran
Fortsätter att växa. Det kommer fortfarande nya blad (3 på 'G') men nu mer på de lägre förgreningarna.

På den här bilden har jag gjort ett urklipp av bilden på Monsteran från första dagen i samma hörn och sedan storleksanpassat krukan (då följer växtligheten med) och därefter färginverterat bilden och lagt den ovanpå dagens nytagna bild.

Så nu ser vi skillnaden:
[Bild: Monstera (Monstera deliciosa)]

Mina Live-värden
[Visa mer…]

Hälsoläget
Morgonen: Relativt OK. Mest värk i handlederna och nacken.
Under dagen: Pendlar mellan förvirrat vaken och trött. Kan inte riktigt slappna av när jag lägger mig. Får konstiga känselsensationer i fingrar och tår. Mest lillfingersidorna och mest högertårna, stortådelen. Känns som om jag har fått något skräp som fastnat på skinnet. Men inte går det att borsta bort…
Kvällen: Känner att tröttheten griper tag. Den har egentligen haft ett tag hela dagen…

4 svar på ”Intervjudag

  1. Du får hojta till när reportaget kommer in i tidningen, så kan man ju få en liten del i det via nätet?! 🙂

    Häftigt med Monsteran, den har verkligen vuxit till sej, vad kul 😀
    Holger är lite lik min Stenis=Tutta .

    Just de där spindlarna får jag lite krypningar av, tycker de är lite otäcka…hade en som bosatte sej under kaninburen så när jag skulle dit och ge de stackars kaninerna mat el rengöra så anföll den där hemska spindeln mej.
    Hoppa rätt ut å hamnade på halsen, trodde jag skulle skita på mej! :-p
    Sen dess är jag inte direkt kompis med såna där sexbenta el vad de nu har 😉 huuuuga!

    Sköt om dej!

    Kram kram!

    • Jag lovar att ’hojta’.

      Tycker också att det är trevligt att monsteran verkar trivas.

      Spindlar, ormar och andra kryp väcker ju egentligen ett naturlig, nedärvd instinktiv olust. Sedan är det ju vissa av oss som verkar sakna den genen…

      Kramar!

  2. Nisse, be att få förhandsgranska artikeln, brukar inte vara ngra problem.
    Ang. gårdagens inlägg om burköppnare, har länge undrat hur äldre(& svagare) människor öht får upp dessa burkar (el får de helt enkelt avstå från tex inlagd gurka..?:( Vet ju att det finns hjälpmedel, men att de ju tyvärr inte verkar fungera speciellt bra.
    Jag har oxå problem med detta, om ingen stark hjälp finns till hands brukar jag ställa mig på burken… då brukar det gå till slut. Men den där ”pys” grejen som Charlotte pratade om lät mkt intressant!!
    Spindlar är inte min grej, så jag har den genen nedärvd, definitivt…Jag blir superskraj för minsta lilla. Tycker sättet de rör sig på är läskigt, krabbgång.. (ryser) Och att de dyker upp sådär plötsligt. Logiskt så vet jag ju att de är harmlösa, men hjärtat börjar bulta ändå, men bara när de kommer inomhus dock..
    Ha en fin helg!

    • Jag räknar inte med att det ska bli något problem att granska artikelinnehållet. Problemet är att jag vet ju inte när jag i så fall får det och när jag väl får det så är det ju ’alltid’ bråttom med svaret.

      Jag kan ju inte gå här hemma å vakta datorn hela tiden… :me:

      Hustrun var och köpte precis en sådan burköppnare som Charlotte. Det kommer bild på vår i dagens (fredag) inlägg, har jag tänkt.

      Numer ska vi nog börja känna lite mer respekt för spindlar än tidigare. Klimatförändringen gör att de farliga spindlar som finns i andra länder och följer med s.k. fraktgods som kan vara allt från frukt till bilar, numer klarar att övervintra i vårt klimat, så…

      Kramar!

Lämna ett svar till Anki Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *