Planering:
Utforska Alanya

Hoppas hitta reptiler och andra djur att fotografera.

Till internetcaféet
– Uppdatera bloggen
– förhoppningsvis kunna publicera någon bild

Så här blev det:
Redigerade: fredagen den 16 oktober, Dag 15.

Djur
Egentligen är det märkligt, men det är få människor som känner till att världens mest uppmärksammade rovfisk förekommer i medelhavet.
”Andra områden där vithaj tycks förekomma i relativ större utsträckning är centrala Chile, New England, Medelhavet, Nya Zeeland och Japan vilka tillsammans med de fengågnsrika öarna utanför centrala Kalifornien, södra Australien och Syd Afrika utgör ´hot-spots´ för vithaj.”
Källa: Svenska Hajföreningen: [http://wse113466.ta35.talkactive.net/haj.asp?v=kanda&id=28]

”Vithajen har en av de största geografiska utbredningarna av alla hajar och förekommer i de flesta hav, som Stilla havet, Atlanten, Indiska oceanen och Medelhavet.”
Källa: sv.wikipedia.se [http://sv.wikipedia.org/wiki/Vithaj]

Pratade med tjejerna som jobbade på turbåtarna om detta, de såg ut som frågetecken.

Jag har vetat om det länge. Det finns vissa källor som menar att Vithajen (Carcharodon carcharias) använder Medelhavet som uppväxtplats för sina småttingar, andra menar att de funnits där sedan urminnes tider andra menar att de kom när Suezkanalen blev till. Jag vet inte och tänker inte ta ställning men de verkar ju helt uppenbart finnas här – nu. Visste ni det?

Om jag har förstått det hela rätt så är faktiskt vithajen vanlig i medelhavet men den angriper inte. Det talar faktiskt för att den ska till att föda eller precis har födslat. Medelhavet skulle därmed kunna vara en ’barnkammare’.
Möjligtvis en parningsplats. Någonting i bakhuvudet surrar om att hajar inte äter när de är på ’G’, så att säga.
Men jag hittar inga belägg för det, mer än att man observerat ovanligt stora vithajar.

Mera tillbud…
Var till toaletten i natt. Fällde upp locket, skulle sätta mig, halkade på badrumsmattan. Locket till WC-stolen gick sönder:

Locket var alltså uppfällt när jag ramlade baklänges, med ryggen före, givetvis..

Så här ser det ytliga skadorna ut:

Det känns som om jag klarat mig från inre skador om vi räknar bort känslan av en liten psykisk ’knäck’…

Så nu blir till att åka ut på stan och leta ett toalock som är så likt som möjligt.

Toalock
Hittade inget som var ’så likt som möjligt’. Jag tycker att jag hittade ett som var snyggare:

Det kostade 27 Lira (ca 130 SEK). Är inte det dyrt t.o.m. i Sverige?

Metro
Heter affären som jag köpte toalocket i. Det är en slags grossistbutik, liknande Willys. Det har jag begripit.

Vid dagen besök höll jag på att få dåndimpen. Jag har varit där och både handlat och tittat runt flera gånger men idag vägrade de släppa in mig. Jag måste ha ett Metro-kort. ”Fint, ge mig ett då.”, svarade jag. ”Du måste ha ett företag, här i Turkiet.”

Jag blev mållös efter en hel del dividerande och jag förklarade att jag cyklat nära 10 km för att komma till deras butik så skrev hon till slut ett tillfälligt papper som gav mig rätt att handla i butiken.

Studerade sedan insläppet ett tag. Inte en Turk blev stoppad eller kontrollerad en och annan icketurk slank igenom efter som de såg ut som Turkar. Inte kan man ju bli förbannad – meningslöst. Men snacka om att känna sig diskriminerad.

Och jag begrep ju vad de var ute efter. De ville inte att främst turisterna skulle kunna handla billigt.

Sårkontroll
Dagens sårkontroll under högerfoten är klar:

Ser att det sitter lite smuts under det lösa skinnet mest till vänster.
Annars ser det väldigt bra ut men det känns inte bra att gå på…
Visst är det bra med småkameror med riktigt bra närbildsförmåga.

Bad
Dagens bad. Nästan ingen vind. Varmt. Svalkade gott.

Vilat
Sov en stund i eftermiddagsvärmen (siesta). Passade på att lufta såret under foten.
Innan jag satte på nytt vattenavvisande plåster så gjorde jag rent såret mer noggrant. Nu ska det inte finnas några små svarta ’fläckar’ kvar. De som syns på bilden, här ovan.

Hälsoläget:
Jag får se till att leva lite försiktigare. Det är ju kanonbra att mina rygg- och hudbesvär ’försvinner’ men jag kan ju inte hålla på å skaffa mig nya besvär – hela tiden…

Min tinnitus är kvar.
Min taskiga mage krånglar fortfarande.
Frånvaron av känsel på höger tummes vänstra sida är kvar.
Postatabesvären, är kvar
Glaskroppsavlossningen hade ett skov för några dagar sedan. Då såg jag mer ’ljusblixtar’ än vad jag gjort på länge.
Hur det är med blodtrycket vet jag inte (kanske lika bra…).
Några ’Svenska’ hudbesvär har jag inte. De försvann första veckan.
Värken (från ryggen) har minskat med närmare 80%
Övriga besvär, relaterade till ryggen, stickningar, hugg, plötsliga känsel- och kraftbortfall är obefintligt.

Mest besvärande, just nu, är längtan efter hustrun och såret under högerfoten.