Torsdag

Hustrun är å lyssnar på Lars Winnerbäck. Jag min snålvarg tyckte 340 SEK var för mycket så jag stannar hemma. 

Annars har det inte hänt så mycket i dag, jobbat, käkat, långpromenad med hunden och sedan föll jag i s.k. comasömn. Jobbigt, det går liksom inte att vakna även om man vill. 
Vaknar till – tänker: "Nä nu måste jag gå upp." Och så vaknar man igen och så där håller det på – helt väck. 

Får väl se vad jag hittar på resten av kvällen. 

Tjing! 

GRATTIS!
Till Dotterns Sambo. Han fyller år i dag. 

Tisdag

GRATTIS!
Till vår förra granfru på landet! 
Till min nuvarande mammalediga arbetskamrat! 
Till mig själv! 
Alla vi tre fyller år i dag. 

Tältet 
Vi var ut till ett mysigt ställe som heter Grönvik. Det ligger strax sydost om Ursands badstrand och camping, vid Vänern, en bit nordväst om Vänersborg. 

Det var stort och så blev det lite knepigt eftersom det inte var med någon manual. Men nu är ju vi flexibla, tålmodiga och vana tältcampare så vi fick allt upp tältet, snyggt och prydligt. Åsså tog vi ned det igen. 
[Var till affären (Intersport) och fick mig en manual, i dag, efter jobbet, när jag cyklade förbi Överby.] 

Därefter var det dags för ett dopp i det nu iskalla Vänervattnet, 12,5 grader Celsius. Det blev några stela simtag. 
Hunden däremot for upp och ned i vattnet som den värsta radiostyrda vätte (finns det sådana? Och, förresten – är inte de i vattnet hela tiden?), nåja, hursom, hon gillade att vara i vattnet. 

Jobbet 
Jag är fortfarande kvar. 2 timmar går väldigt fort. Se hur det känns efter denna vecka och så får jag fundera på om jag inte ska utöka till 4 timmar per dag, 50%.

Jobbet

Försäkringskassan, jobb & sjukersättning 
Tack alla ni som gratulerat mig till att jag ska börja jobba 25% den 12/6. 

Nu ska jag rapportera lite omkring det hela. Det jag nu skriver gäller möjligtvis inte alla arbetsplatser och alla Försäkringskassor, det har jag inte tagit reda på. 

När jag nu friskskriver mig till 25% så innebär det flera saker; 
1. Att arbeta 25% innebär att jag inte får betald semester. Och jag är osäker på om det ger några semesterdagar. 
2. Däremot avsätts det en semestersumma som betalas ut i början på nästa år? 
3. Försäkringskassan fattar ett preliminärt beslut som omfattar 75% sjukersättning, i och med att jag friskskriver mig till 25%. När jag sedan väljer att friskskriva mig till 50% så får de fatta ett nytt beslut igen. 
4. Försäkringskassan har numer en trevlig regel som innebär att jag har rätt att under tre månader dels få hel sjukersättning och dels lön från arbetsgivaren. 
5. Jag vet inte riktigt hur punkt 3 & 4 passar ihop? 
6. Arbetsträningsreglerna är "frikostiga". I princip har jag rätt att delvis arbetsträna så länge jag har ett beslut om sjukersättning. Här skiljer det sig från sjukpenningen där är begränsningsperioden för arbetsträning tre månader och då ska du inom den perioden ha nått upp till din fulla sysselsättningsgrad. 

Det som nu kan skapa smolk i bägaren är om socialförsäkringsnämnden fattar ett beslut om fortsatt sjukersättning som inte är relaterad till min takt i arbetsrehabiliteringen. 

Jag räknar med att till hösten ha kommit upp till 50% och innan året är slut till 75%. Sedan får jag se hur det blir med prestationsförmågan. 

Nu när jag har ett datum då jag vet att jag ska börja jobba så känns det faktiskt som om jag är "ledig". Det har jag inte känt sedan juli 2003.

Framtiden

Jobb 
Har i flera dagar nu gått och våndas över min framtid. 

Jag är ruggigt förvirrad. 

För två månader sedan var jag full av framförsikt och iver. 

Nu är jag betydligt mer dämpad. Av vadå? 

I morgon 08:30 ska jag till jobbet på ett nytt rehabiliteringsmöte (det 2:a). Denna gång är Försäkringskassans handläggare med, enligt arbetsgivarens önskemål. 

Och jag vet egentligen inte vad jag ska där att göra? 

Det är min arbetsgivare som vill ha en del svar och bekräftelser från Försäkringskassan och min sjukgymnast. 

Sjukgymnasten kunde inte vara med så därifrån har jag ett slags utlåtande. 

Det som stör mig mest är att ingen, INGEN, på jobbet – tror på det jag säger. Utan det jag säger ska sägas av "experter" – då tror man på det. 

Jag känner mig liksom omyndigförklarad. 

Och sedan undrar jag – hur länge kommer detta att "hänga i"? 

Jag är ju för helsike bättre nu än vad jag var för 10 år sedan och då var jag inte "sjuk"? 

Självklart är detta – hoppas jag – en slags försiktighetsstrategi som bottnar i dåliga erfarenheter (arbetsgivarens). De har satsat på rehabilitering och så kommer medarbetaren tillbaka med dunder och brak och med en massa arbetsiver och glädje för att strax därefter falla ihop fullständigt (utbrändhetssyndrom). 

Det där är jag medveten om. Därför är jag noga med att skaffa marginaler, reservkrafter. Och att inte gå ut för hårt. Ta det lugnt. Starta mjukt. 

Så såg min presenterade plan ut – ändå "godkändes" den inte. Där jag såg möjligheter såg arbetsgivaren hinder. Detta är ju inte riktigt klokt! 

Jag har inte en susning om hur morgonens rehabiliteringsmöte kommer att avlöpa och vad det resulterar i. Själv hoppas jag att det innebär att jag kan få börja jobba, vilket jag ville för två månader sedan. Jag vill också att det ska finnas en arbetsplats (en fysisk tillhörighet). Arbetsuppgifter finns – det har vi redan avklarat. 

Fredag

I dag kl 10:00 ska jag till jobbet och diskutera mitt återinträde i arbetslivet. När? Omfattning? Arbetsuppgifter? Var? 

Sedan ska jag hinna äta och gå ut med hunden för att sedan kl 13:00 vara till sjukgymnastiken. 


Idag flaggar Danmark för sin befrielse 1945.