Mot DK
Packa. Packa bilen. Iväg. Tanka bilen. Det gäller att vara ute i god tid. Stress är ett fult och tabu-ord i vår relation. Framförallt i förhållande till omvärlden.

När vi kom till det vi kallar sjuntorpsrondellen så noterade vi brandrök. Massa brandrök. När vi kom hem fick det sin förklaring. Mina tankar går till dem som drabbats.

Framme i GBG. Vi valde P-huset. Hittade en parkering 30 meter från en betalstation och på rätt plan – noterade vi något senare.

240 kronor kostar det att stå parkerad här. 120 kronor per dygn. Nu skulle vi vara borta ca 10 timmar mer än ett dygn så det blev till att betala 240 kronor.

Här blev vi mer än vanligt konfunderade. Skulle vi tagit med oss bilen?

Snodde en kölapp till biljettförsäljningen och frågade vad det skulle kostat om vi hade tagit med bilen. Snälla försäljaren tittade på våra papper och meddelade oss att det för vår del skulle blivit ca 1000 kr plus.
Sedär, nu hade vi helt plötsligt 'sparat' 760 kr. Inte illa.

Våra biljetter eller boardingcard som det kallas fick vi genom att knappa in ett nummer i en maskin – förfärligt fiffigt.

Eftersom vi var ute i god tid så blev det nu en tids väntan.

Några minuter innan öppnandet så började det bildas en kö. Vi kom överens om att det kan vara bra att komma på relativt snabbt då vi först skulle lämna bagaget i bagageinlämningen och sedan gå till brunchbuffén.

Så blev det. Hustrun höll plats i kön och jag satt på en soffa :me:

När det började dra ihop sig så noterade jag att folk knödde ihop sig, framåt mer och mer – varför?

Hustrun brydde sig inte i det där utan hon lät det bli en lucka om ca 1,5 meter, varför knô? Det där höll tydligt på att göra två tanter med var sin dramaten mer småtossiga än vad de normalt kanske brukar vara.
Hustrun stod där och de försökte visa sitt ogillande genom att skjuta fram sina dramaten (shoppingväskor på hjul) – så att de liksom stod framför hustrun – men tanterna kvar bakom.
Jag giçk dit ocjh frågade hustrun om vi skulle byta plats. Jag ger henne en kram. Jag ser då hur den ena tanten, med foten, puttar fram vår dramaten ett par decimeter – till vad nytta? Hur tänkte tanten? Jösses!

Väl på båten (färjan) så blir vi snabbt och lätt av med bagaget (20 kr). Brunchbuffén hade öppnat så det var bara att sätta sig till bords.
Inget överdåd men fullt tillräckligt.

Efter ätandet spanade vi in butiken som numer kallas för bordershop?
Vi hade en liten beställning och så skulle vi göra en del investeringar själva, på hemresan (med samma fartyg).

Såg bra ut. För säkerhets skull invetserade vi i ett helrör Wiskey. Det fanns risk för att den sorten skulle kunna ta slut.

Den låstes in i butikens förvaringsskåp.

Vi hittade ett underhållningsrum. Kanske mest för barn och ungdomar men givetvis också för oss. Vi tycker om att leka. Eventrum tror jag det kallades.

Här fanns; fotbollsspel och det jag kallar puckspel, schack, pingis och några minigolfbanor.

Vi nyttjade allt utom schack. Pingis fick vi lägga ned då båten gungade ganska rejält. Hustrun blev snurrig i huvudet, sade hon.

Oavgjort i fotbollsspelet och hustrun vann en omgång i puckspelet.

Testade turen i spelautomaterna – ingen tur…

Angör hamnen i Fredrikshamn.

Vi har gott om tid innan vi får checka in så jag plockar fram min laddade GPS och så letar vi upp 3st GPSgömmor som hittades i och utanför 'tuben'.

Framme vid 'ströget' börjar jag på en GPSgömma som kallas multi. Det innebär att man ska söka upp flera platser och hitta svar på frågår för att få nya koordinater till nästa plats. Detta var en 5-stegs-multi+final så det tog sin tid. Allt var placerat utmed 'ströget' så det var ju inte så väldans besvärligt. Men mycket fram-och-tillbaka blev det.
Innan vi angrep finalen chansade vi på att vi kansek kunde få rummet. Om inte det så kunde vi kanske få bli av med bagaget (dramaten).
Vi fick rummet, skönt!
Kändes att det behövdes lite värme också. Det var en isdande kall vind ute. Lånade en skjorta till hustrun. Vi hade ju spart in på backningen då vi bara skulle ha en väska med oss.

Ut igen och letade upp finalen. Medan jag letade upp den så noterade jag ett icke önskvärt ljud från byxornas gren – jodå ett ordentligt hål.

Fram och tillbaka utmed 'ströget' igen. Hittade ett par byxor som dög – men priset – 800 dkr – icke!
Då går jag heller med hål i byxorna. Har ju hela i bilen när vi kommer tillbaka till Sverige, i morgon. Resten utav dagen ska vi ju dessutom tillbringa i badbyxor i hotellets vattenlekland (Hotel Scandic the Reef)

Frågade i receptionen om de hade nål och tråd – det hade de! :me:

Senare på kvällen fick sig byxorna en ordentlig lagning. Kommer att hålla länge.

Badet: Klart godkänt. Att ta med sig ett par halvvilda småbarn hit kommer att bli lyckat.
Blixtrar, ösregn och vågmaskin. Vattensprutande kanoner. Många småbassänger. En stor – livsfarlig – rutchbana. Den ser 'ofarlig' ut – men skenet bedrar. Sista halvan är kolsvart. Man har noll koll. Åk utan 'badring' då kan du bromsa med kroppen. För de mindre finns en mindre rutchbana 'en trappa upp'.
Bastu ute på innegården och mycket mer.

Inga problem med att somna på kvällen.

Hälsoläget:
Allt gick jättebra tills jag vrålande spottades ut ur vattenrutchbanans mörka 'mun'. Fick ett litet, litet skavsår på vänster armbåge.
[03-08-010-005]