Det finns tusentals vetenskapsartiklar skrivna om där de jämför bl.a. människans genom med andra DNA-bärare.

Jag har gjort en bild (Bild 1), ett slags skissartat diagram som väldigt grovt visar en del av det som vetenskapsmän inom genetiken kommit fram till.

Bilden ska inte tas som en vetenskaplig sanning. Den innehåller säkerligen massor med fel.

De undersökningar jag läst igenom spänner från 2001 till dags dato och genetikerna blir mer och mer kunniga och filar ständigt på sina siffror.

Jag kan inte heller svära på att jag har tolkat de genomlästa undersökningarnas data korrekt. Jag är inte genetiker. Och de är samtliga ’in English’.

Det kan vara så att en procentandel kan avse en jämförelse av två hela genom. Men det kan likväl vara en siffra som visar en jämförelse av den mängd av genom man ditintills kartlagt.

I flera undersökningar gör man skillnad på exon och en hel gen.

Annat att ta hänsyn till när man gör så grova jämförelser som jag gjort är att det ofta är så att det ’par’ som undersöks kan ha olika antal kromosompar. Det är också ofta stora skillnader mellan genomens storlek och man räknar då antal baspar.

Människan (Homo sapiens) har t.ex. 2,8 Miljarder baspar (Gbp).
Chimpansen (Pan troglogytes), ca 3 Gbp.
Mus (Mus musculus), 2,5 Gbp.
Råtta (Rattus norvegicus), 2,8 Gbp

Och då blir min omedelbara reflektion; är det då ens jämförbart?

En slutsats jag drar av ovanstående är att de avgörande skillnaderna ligger i de ’sista’ kromosomerna eller DNA-sekvenserna.

Släktforskning – på genetisk nivå
Det forskas också mycket på något som kallas ’ultra-conserved elements’. Bästa Svenska förklaringen blir: Delar av DNA-sekvenser som förblir oförändrade genom årmiljonerna (ultra-konserverade sekvenser).

Denna DNA-information använder sig forskarna av när de bestämmer arters släktskap. Ju mer gemensamma ’ultra-konserverade sekvenser’ desto mer ’släkt’.

Det visar sig bl.a. att vi är mer släkt med en fugu fisk (Takifugu rubripes) än med en kyckling, så det så!