Skulle det nu visa sig att den förolyckade skulle behöva t.ex. hjälp med något trasigt ben, som kanske inte uppmärksammats i t.ex. Ambulanstransporten så får den sjuke åka tillbaka till Uddevalla sjukhus. För där har de benfixarexpertisen, Ortopedin.

Inom dessa sjukhus omorganiseras det också av det väldigaste. Personal flyttas hit och dit, avdelningar byggs om och patienter flyttas fram och tillbaka.

Nu kommer slutklämmen: Det där har hållit på i 10 år. Och de är ännu inte färdiga. Ja så säger ledningen. Man tar sig för pannan.

Syster Nisse (det är jag det) ordinerade ’salicylsyrevaselin 1%’ (1% salicylsyra, resten är i princip Vaselin). På den där förbackningen står, bl.a.: ”Salvan används mot mjölkskorv (gnejs) i hårbotten på spädbarn”. Cirkeln sluter sig, jag är på väg tillbaka till barndomen, jag går i barndom. Från nu är det tydligen barnängens produkter som gäller.

Det där antignejset ska sitta i 3-4 timmar. Nu vet jag hur de har det som har ’flôttigt’ hår. Riktigt, riktigt fett hår.

Köpte också ett schampo som var extra bra för torr hårbotten (dyrt som f-n). Vofför måste allt som är bra var dyrt och allt som är skit, farligt eller osunt billigt? Det borde vara tvärtom. Subventionera å det ena och straffbeskatta det andra, typ.

Nu har ju då ’alliansen’ fortsatt i det spåret och försämrat eller förvärrat^[1] reglerna ännu mer.
Och en av anledningarna är, anser ’alliansen’ att den förra regeringen, ’koalitionen’, av ’alliansen’ kallad ’sossarna’ ^[2], försämrade för det Svenska folket och den nu gällande ’Rehabiliteringskedjan’ anses vara en förbättring? Ja den som lever får se.

Om den förra regering, ’koalitionen’, tog på sig en, allra minst, småborgerlig kostym så ser och hör vi hur främst moderaterna(?) tar på sig en liten nätt socialistisk väst.
T.ex.: ”Näringslivets storfräsare måste lära sig att ta ansvar och i goda tider spara till dåliga tider.”
Det är ju lysande! Kunde inte uttryckt det bättre själv.

Men att säga det och sedan föra en politik som går i motsatt riktning? Det är väl konstigt?
Även här, den som lever får se.

Fotnoter:
^[1] Beror på hur man ser på det.
^[2] När ’alliansen’ var i opposition kallade de samma gäng för den ’rödgröna röran’. I mitt tycke en bättre beskrivning (sedan ska vi väl inte fördjupa oss i nuvarande färger).

Jag har hört förklaringar om att det är lättare för äldre. Och det tror jag är sant. Jag tycker själv att det är lättare att öppna en sådan förpackning med plastkork än att bända upp och trycka ihop, framåt så att tetrapaken öppnas på ett tjusigt vis.

Det kan jag förstå. Min poäng är ju att, om jag nu vill döva mitt dåliga miljömedvetande med en god miljövänlig sorteringsinsats så måste jag ju likval bända upp den där tetrapaken och sedan riva bort den där plastgrejen (för det är väl plast?) och sedan skölja ur pappersförpackningen, ställa den på tork. Plastgrejerna till sitt ”hål”. När allt är torkat och fint sorteras allt på ett miljöriktigt vis. Hej å hå och annat lullull.

Jag vet, jag kan skita i att köpa de där förpackningarna, men jag är inte ensam i hushållet, och så diskuterar vi inte det mer.

Så även om jag nu skulle klara av att det inte kom hem en enda sådan där förpackning så kan jag ju inte bortse att det finns en producent som anser sig ha tänkt till, men har de tänkt klart?

Jag vet att det finns något slags miljövänligt lim som man kan knåda ihop pappersmassa med och när det stelnar, i någon ’form’ så ser det ut som och fungerar, i princip, som plast. Är det typ sådant?

Om så, varför står det då på förpackningen att korken ska läggas i plastförpackningar? På en av dessa förpackningar står, ordagrant och ordentligt citerat:

På förpackningens hemsida: www.elopak.se, kan man läsa överdådiga ord om hur fina och miljömedvetna de är. Likt en jornalistmurvel ska jag nu lösryckt citera några meningar från den hemsidan:
”Förpackningen och skogen
En helt vanlig mjölkförpackning består av ca. 85% pappersmassa och 15% polyeten. …”
och
”Förpackningen går inte till spillo efter användande
När förpackningen är tom kan man med gott samvete vika ihop den och kasta den i återvinningskärl. Förpackningen går nämligen inte till spillo.

De kasserade förpackningarna går, tillsammans med annat brännbart hushållsavfall, till en förbränningsanläggning där det används som bränsle för att producera el och fjärrvärme. Här kan en förpackning leverera tillräckligt med energi för hålla en 40-watts lampa tänd i en timme. Den energi som återvinns genom förbränning av mjölkförpackningar sparar olja, kol och andra ej förnybara energikällor.”

Visst är ’polyten’ en plast? I alla fall en ’etenplast’. Vilken är ’lämplig’ att förbränna då den ’bara’ består av kolväten [(CH₂)_n], den formeln säger mig inte ett skit. Men är det så, så?

Grejen är att förpackningstillverkaren rekommenderar att förpackningen ska förbrännas medan det på själva förpackningen står att den, förutom plastkorken, ska läggas: ”…i behållare för pappersförpackningar.”

Vad händer med det som samlas in från ’pappersförpackningar’? Jo de körs till Örebro. I en fabrik, där silas material som plast och aluminium bort. Pappersfibern skiljs ut och återvinns till nytt papper.
Källa: www.vafabmiljo.se.

Hår går det här ihop med tillverkarens uppmaning om att bränna förpackningen?