Tisdag – Halmstad > hyrstugan

[not: publicerad: 211122]

Halmstad Sjukhus Akutmottagning
I går kväll tillbringade jag mesta tiden i Akutmottagningens väntrum.
De britsarna påminner mycket om kyrkbänkar om män tänker på ergonomi.

Kroppen och mest ländryggen värkte något förfärligt.
Lyckades till slut lägga mig på sidan över två britsar och kanske somnade jag lite.

Någon gång vid midnatt sade jag till att jag inte klarade att sitta längre ryggen höll på att göra mig tokig.

Jag fick då komma in på själva mottagningen och där fick jag en brits.

Någon gång för kl 01:00 fick jag träffa en doktor.
Jag fick då veta att de ville röntga skallen på mig (CT).
Och att de ville ha kvar mig över natten.

Jag tog mig då ut till Hustrun och meddelade henne (mobilbatteriet var slut).
Hon hade ’bäddat’ i baksätet på bilen.

Fixade också så att hon skulle få nyttja toaletten inne på akuten.

01:24 var RTG CT-skalle klar.

02:30 fick jag träffa doktorn igen som meddelade att röntgen visade inget.
Kunde inte låta bli: ”Var det helt tomt?”.

Vid ca 03:00 blev jag transporterad upp till avd 52.
Fick 2st mackor och juice 🙂
Sal 14 säng 2 blev min plats.

Blev sk TIA-undersökt flera gånger.

Väl på rummet borstade jag tänderna och tvättade mig – och så tänker jag på stackars hustrun som ligger i baksätet på bilen – :love:

Så här skönt hade jag det:
[Bild: Sängen Halmstad
        Sjukhus]

05:50 TIA-test och provtagning.

08:30 Väckning. Vägning: 81,2kg. Längd: 179cm och så ett EKG.
Hustrun hade kört till hyrstugan vid ca 05:00.

08:43 Frukost.

Tre problem:
1. Laddare till mobilen
2. 1st sk ’dom’ till min hörapparat.
3. Hur länge blir jag här?

Laddare gick inte att fixa. Fick sängtelefonen inkopplad så att jag kunde ringa och meddela hustrun om läget.

10:51 ’Ronden’ klar.
De tror inte på TIA längre utan mer på ögonkroppsmigrän (vilket jag aldrig hört talas om).
Så därför ska jag till en ögonläkare för undersökning. Troligtvis under eftermiddagen.
Efter det trodde de att jag skulle kunna åka ’hem’.

En fantastisk USK fixade nya hörapparatstillbehör :).
De passade dock inte riktigt.
’Spröten’ stack liksom rakt ut som antenner från öronen.
Kom på att det gick att fixa med varmt vatten 🙂

15:02 Dr kom på besök.
Vi skiter i ögonundersökningen – för enligt dem gick det inte att få någon tid idag och alternativet var att jag då skulle ligga kvar en natt till.
Tycker att bedömningen om utskrivning kändes helt rätt.
[not: upptäckte senare när jag fick fart på mobilen att jag fått en kallelse till ögonundersökning denna dag vid ca 14:31. Den kallelsen är nu givetvis borta].
Men jag undrar lite av vilken anledning de for med osanning om att det inte gick att få någon tid för undersökning?

15:12 Fick kontakt med hustrun. Hon kommer om ca 30-50min och hämtar mig vid akutmottagningen.

21:52 I sängen i hyrstugan. Känns nästan som hemma :). Ett par pilsner satt fint – i sällskap med våra husbilsvänner 😀

Sammanfattning:
Vilken dag…

Måndag – Ullared, Varberg, Falkenberg och Halmstad

[not: publicerad: 211122]

Morgonen
OK.

Gekås (Ullared)
Det var mycket folk vilket kändes stressande. Det där med avstånd och hänsyn har folk noll koll på.
Så, man (jag) gick liksom på lite helspänn hela tiden för att se så att det inte kom någon eller några och smög sig på…

Vi lämnade Gekås tidigare än vad vi tänkt.

Jag körde mot Falkenberg. Upptäckte efter en stund att jag var på väg till Varberg.

Någonstans utmed den vägen började synen krångla.

En fläck, till vänster i synfältet blev större och större. När nästan halva var suddigt så bytte jag och hustrun plats.

Sov lite till och från tills vi kom till Varberg. Vi körde till Falkenberg via E6.

I Falkenberg hittade vi en buffé 🙂

Jag ringde sedan 1177.
De hänvisade mig till en Jourvårdcentral i Halmstad.
Ringde dem. De ville inte ha dit mig. De ansåg att jag skulle åka till Halmstad Sjukhus Akutmottagning.

Bäst att göra som man blir tillsagd.

Halmstad Sjukhus Akutmottagning
18:05 kom jag in på akuten och anmälde mig i receptionen.
Hustrun fick ju givetvis inte följa med in så hon satt i bilen utanför, på en parkering och väntade.

Det blev ett förfärligt väntande. Min kropp värkte något bedrövligt och ju mer tiden gick så blev det ju också mer och mer synd om hustrun.

Skickade SMS till varandra. Men batteriet i min mobil började ta slut så jag fick ransonera.

Sammanfattning:
Kunde ha blivit en bra dag men blev det inte.