(12:09 + 22:15 Stugan Skrea Strand, Falkenberg)
Dagens aktivitet
I dag planerar vi att slappa.
Och så blev det, i princip.
Det bidde en promenad till Strandbadshotellet och en bort till andra ändan av Skrea Strand. Där hunbadstranden är. 2006 hyrde vi en liten stuga i den ändan. Då var vi med hund, Tessie.
Vi var också en sväng till campingen och dess butik. Jag var sugen på att köpa någon data eller tekniktidning.
Stod där och bläddrade i ett ex av någon datatidning och upptäckte ett par artiklar som jag bedömde vara så intressant att jag bestämde mig för att köpa tidskriften.
Då hör jag en kvinnlig röst från butikskassan: ”Sätt tillbaka tidningen. Du får inte läsa dem.”
Jag förklarade då att framsidan på tidskrifterna inte alltid speglar innehållet i artiklarna och därför vill jag se om den verkligen är värd de pengar den kostar.
”Ställ tillbaka tidningen – du får inte läsa dem.” Framhärdade kärringen.
Nu hade jag ju tänkt köpa den men jag blev lömsk. Satte tillbaka tidningen i stället ropade till hustrun som var längre in i butiken: ”Kom! Här handlar vi inget, vi går.” Och så blev det.
Lite längre bort, lite mer mot centrum ligger en stor ICA-butik. Eftersom vi skulle köpa mjölk så bestämde vi att det var lika bra att gå till stugan och hämta cyklarna.
I ICA-butiken köpte jag ”allt om Vetenskap” nr 8-2008. Tji fick kärringen.
När vi cyklade hem blev vi näst intill genomblöta. Strax efter att vi räddat oss in i stugan brakade det lös ordentligt.
Partikelfysik
Har legat i sängen och läst i tidskriften, resten av dagen. Gillar speciellt att läsa om kvantmekanik, kvarkar och andra pyttepartiklar. Nu har forskare kanske hittat något som är mindre än kvarkar, preoner.
Länge har ju också strängteorin diskuterats som en slags energi mindre än kvarkarna. Men nu sker kanske ett genombrott där man kan ”se” eller hitta bevis för att preoner finns. Strängarna är en ”gissning”.
Och det gör man inte bara i det lilla mikrokosmos, utan i det stora kosmos, universum.
Finns preoner så kan de finnas i form av preonstjärnor. Ett slags mellanting mellan neutronstjärna och svart hål.
En preonstjärna är också svart och osynlig liksom det ”svarta hålet”.
Men genom att dels studera tidigare astronomiska data och kommande så kan forskarna hitta ’bevis’ för preonstjärnor.
Liksom andra himlakroppar som strålar ljus och vi betraktar dessa och en himlakropp passerar mitt för, förstärks ljuset genom (det bildas en korona runt det skymmande föremålet) gravitationslinsning.
På samma vis kan himlakroppars gravitation påverka frekvenser. Man antar att preonstjärnor roterar i ytterst små banor (eftersom de är så små, 1 meter i diameter men med 100 x jordens massa) vilket alstrar höga frekvenser.
Om man under en längre tid har studerat en frekvens och det sker en förändring i den och den förändringen är samstämmig med en himlakropps passerande. Då kan vi anta att det finns något där bakom som har materia, men inte syns.
Så anses svarta hål avslöjas.
Men det har alltså funnits oförklarliga fenomen; mellan svarta hål och neutronstjärnor. Och förklaringen till dessa fenomen skulle kunna vara existensen av preonstjärnor. Stabila pyttestjärnor med en gigantisk massa som inte syns, dels för att de är så små men också för att massan är mörk.
Kan sedan forskarna med hjälp av ännu effektivare partikelacceleratorer visa att preoner finns. Ja då då blir alla forskare lyckliga!
Denna typ av forskning är inte bara till för att fysiker ska få nobelpris. Många av upptäckterna har lett till landvinningar bl.a. inom rymdteknik och kommunikation och data.
Jag är speciellt förtjust i kvarkar eftersom de är ’olydiga’. Denna, än så länge bevisade minsta partikel som håller ihop allt annat, följer inga fysiska lagar och är nyckfull.
Sånt gillar jag. Preoner och strängar skulle kunna förklara beteendet, som sådant, men inte varför.
Kvarkar rör sig ledigt i rumtiden, en del dör först och föds sedan. Andra kan vara på två ställen samtidigt. En del kan färdas sträckan A-B men välja olika vägar, en och samma partikel och det tar lika lång tid.
De rör sig och beter sig lika oförutsägbart som den mänskliga fria tanken.
Djur & Natur
Vid något av toabesöken fann jag den här på ett vindskydd, det blåste bra.
Harkrank
![[Bild: Kärrharkrank (Tipula paludosa Tipulidae), hona]](http://ngn.nu/Bilder3/080810_DSC02186_Harkrank_Kompr97_w150.JPG)
Väderutsikterna
Idag, igenmulet, blåser och regnar. Prognosen säger att det ska bli bättre i morgon. Vi får se…
Ny prognos: Mörka moln med regn och lite sol: må, ti, on och to. Sol på fredag.
Hälsoläget
Natten fungerade bra. Trotts att rummet var i kallaste laget. Fann ingen sätt att sätta på elementet, i går kväll. Hustrun hittade knappen idag.
Vaknade varje gång jag behövde byta sovställning. Det hade mest att göra med fallskadorna på vänster sida av kroppen.
Kan ju röra på mig – men det gör ont.
Nisse!
Att du skulle få så ont av fallet…det var inte roligt. Jag som skojade lite på det inlägget… förlåt!
Att vara en kvark som kan vara på två ställen samtidigt hade varit häftigt, bilokalisation eller vad det nu heter?
Kramar!
’Förlåten’ accepteras…
Om en massa överstiger ett kritiskt läge så sker en energiutveckling om sedan denna energi accelererar med hjälp av gravitationen och dessutom sedan hindras av gravitationens ursprung, marken i en gethage.
Den energiutvecklingen måste ju ta vägen någonstans. Fysiken förhindrar kraften att fortsätta ned i marken och liksom landa mjukt en ca 2 meter ned i marken. Min kropp och marken har olika densitet.
Och eftersom just den fysiska lösningen inte är möjligt tar energin den rakt motsatta vägen, därifrån den kom, in i den fallande kroppen.
Hade den fallande kroppen och marken varit av samma densitet så skulle det bli en liten grop i bägge massorna. Energin skulle alltså utmynna i en energiutveckling som resulterar att bägge massorna pressas ihop.
I mitt fall (he, he) så förekom en ytterst liten energiutvecklingen ned i marken. Min fallande kropp fick ta hela smällen, energins retardationskraft (återgång i den fallande kroppen).
Eftersom min kropp inte är en hård massa utan faktiskt ganska mjuk och formbar så sprids energiurladdningen, från kollisionen med marken, i hela kroppen.
Dock är det så att de ställen på kroppen som först träffar marken kommer att utgöra ett kritsikt energispridningsställe.
I mitt fall var det;
1.. Vänster arm som hamnade mellan min resterande kropp och marken.
2. Vänster sida av huvudet.
3. Vänster ben.
Men, eftersom jag påbörjat en rotation åt vänster så blev det inte riktigt tvärstopp. Så en del kollisionsenergi gick åt till rörelseenergi.
Annars skulle jag nog ha brutit något.
Men, jag har fortfarande besvär så jag ska ta upp detta med min doktor i slutet på september, om det då fortfarande är några besvär kvar.
Kvarkar
Det festliga är ju att fysikens lagar säger att det omöjligt för en kropp att vara på två ställen samtidigt. Och det är ju sant.
En partikel utgör inte en kropp. Men det finns ingen fysisk lag som hindrar att flera partiklar, av samma karaktär samlas, till en kropp. Och bestämmer sig för att vara på två ställen samtidigt.
Forskare har försökt få kvarkarna till det där men det verkar som om de inte vill och det är något som förbryllar forskarna mycket.
Det verkar alltså som om en av de minsta byggstenarna, på jorden, har egen vilja.
Och precis så tror jag att det är. Utan kvarkens egna oförutsägbara viljan skulle knappast någon utveckling eller förändring ske.