Nya objektivet
SIGMA AF 105/2,8 EX DG Macro duger inte till att fotografera ormar med. Inte heller smådjur under ’mina’ plåtar.
Det är när du kommer inom 50cm från insekter och liknande som objektivet verkar vara bäst.
Jag har inte lärt mig det än, har inte ens läst om det. Satte bara på det och gick ut och fotograferade; Fjärilar (6 arter), Smultron (i solsken och i skugga), en Daggmask (som liksom bara kom krypande bland några stenar?), ett gäng Kopparödlor (3 olika ställen), Myror (röda och svarta), en Gråsugga, Tvestjärtar (tror jag) och två snokar (en fullvuxen och en liten en).
[Visa mer…]
Nu har jag läst lite om objektivet. Objektivets optimala arbetsområde (makro) är från 0,313m till 0,58m. Och mer om det tekniska kan läsas på: Tillverkarens hemsida.
Sedan skulle tydligen objektivet sättas på AF (Autofocus) om kameran använde det. Det missade jag och det kan vara en anledning till att jag inte fick höjdarresultat. Det lät äna som om motorn fick jobba lite i motstånd. Och så var det ju – objektivet var fabriksinställt MF (Manual focus).
Oavsett det så är det ett objektiv för insekter och blommor.
Besvärsläget
Jag tror värmen gör gott och väl avvägd medicinering samt positivt tänkande (hur det nu är möjligt?). Men jag mår i alla fall bra. Har bestämt mig för att i mesta möjliga mån inte bry mig om mina s.k. vanliga värk- och brännbesvär.
Planerar alltså att göra precis tvärt om mot vad kroppen signalerar. Teorin jag har är att jag kan vara i en negativt nedåtgående spiral som inte endast behöver fara fysisk.
Så nu ska jag som vanligt ta min tur ut med cykeln till naturen på morgonen. På eftermiddagen / kvällen är det antingen en rask promenad, Friskis&Svettis eller styrketräning hos distriktssjukgymnastiken. En stunds avspänning ska klämmas in någonstans också.
Jag och sjukgymnasten (var där idag) är överens om att jag har liksom inget att förlora på att försöka bygga muskler som stabiliserar nu när det andra (ryggraden) fallerar. Gör en på rätt sätt så kan det gå.
Stresshanteringen och Basala Kroppskännedomen har också gett en hel del idéer och s.k. verktyg.
Nisse!
Positivt tänkande är a och o på många sätt. Men också svårt så in i bänken.
Kanske får vi vara tacksamma de gånger vi kan vända en negativ spiral till en positiv spiral? Förhoppningsvis blir vi bättre och bättre på det!
Att försöka lära sig ignorera smärtorna har jag inte prövat.
Jag har försökt tänka bort dom eller avleda dom men inte ignorera.
Ett tips jag ska försöka med.
Var rädd om dig!
Kramar!
Jag skulle inte ha problem med det positiva tänkandet om det inte vore för idiotiska politiker som är å pillar i våra trygghetssystem.
Märk väl att jag skiljer på ”våra” och ”politiker”. Om människan är en art (i djurrikets systematik) så kan jag lätt dela upp det i underarter.
’Politiker’ ÄR en underart och alla ’andra’ är en annan underart.
Underarten ’andra’ är mycket medvetna om att det finns en stor helhet som är beroende av en massa smådelar.
Underarten ’politiker’ ser bara helheten och kännetecknas av total frånvaro av förståelse för att smådelar bygger det stora. De utgår från att fixar och grejar de lite med det där stora, helheten så fixar det sig ju! Eller hur?
I alla fall för en tillfällig majoritet.
Kramar!
Nisse!
Tyvärr har du nog rätt! Ett bra sätt att beskriva det på.
Undrar vad det är som gör att en människa som blir politiker (kan ofta gälla småchefer också)så ofta tappar synen på som du skriver att ”smådelar bygger det stora”? Det kanske ligger latent, därav valet att bli politiker, eller också sker någon form av transformation?
Smådelararna syns ju inte så mycket, så att arbeta med det lilla är kanske inte så attraktivt. (Att sen gruppen `andra´ får lida för det, har inte så stor betydelse) Har man makt vill man gärna vara i det stora..
Har man en liten väg full med gropar och lägger ett cementblock över så syns ju inte groparna, och då kanske dom inte finns heller?
Kramar!
Se!
Enkel logik.
Kramar!