Tolerans, tröskel, tålamod, uthållighet eller kalla det vad Ni vill. Det är i alla fall ett tillstånd jag besitter i begränsad omfattning.

I går var vi till Trestad Center. Det är en näringsidkare inne i Göfabs lokal som rear mattor. När vi kom dit visade det sig att Göfab öppnar 11:00.

Så då passade vi på att handla först, inne på Willys. Vi handlade på och så kom vi till kassorna. Lite folk, vi var ju tidiga. Men det var tydligen något problem med kassorna och datasystemet.

Vi stod som nummer två i en kö. Då säger en flicka till oss att vi kan flytta över till en annan kassa så försöker de där. Två personer med fulla vagnar följer efter oss.

Vi börjar lägga upp varor på bandet. Då säger flickan att det inte går. Vi ombeds lägga tillbaka varorna i vagnen och ställa oss i den andra kön.
Det är då det händer – gamen i människan kommer fram – eller vad det nu är för något. Både kärringen och gubben som står efter oss pilar givetvis fort som attan tillbaka till den andra kassan vilket får till effekt att vi hamnar sist i kön!

Här sitter en tapper pojk med en liten miniräknare och summerar så gott han kan. I slutändan ”vann” vi på det – ekonomiskt – men jag blev så ini h-e förbannad och lömsk på de där två sjakalerna som inte visade varken hänsyn eller förståelse.
Redan här kände jag hur trötthet, irritation och grinighet kom vällandes.

Nästa projekt var ju matthandlaren inne på Göfab. Kunde ha gått relativt smidigt om inte ordet ’eller’ fanns. Jag skiter i allt vad ’genus’ kallas och används till. Men måste kvinnor hålla på och vela så in i h-e med, typ, mattor? (Jodå det blev bra med mattorna.)

Hemma ställde jag mig och stekte hamburgare. Hustrun åkte och tittade på matsalsbord (?). Vi har ju ett?

Efter det fanns det inga krafter kvar. Jag lade mig ca 13:00 och vaknade ca 17:00 – inte ett dugg utvilad.

Nu idag har jag hämtat mig någorlunda.