Dagens reflektion för tankar till erektion

elvis[*]
[Klicka på bilden så dyker ni rakt till originalbilden från elvis hemsida.] 
Jag får nog återge texten i skrift, den var suddig redan i originalet. 
Hedvig: "Det här kan vi se på." 
Elvis: "Amen snälla! Du vet att jag hatar matprogram." 
Hedvig: "Varför?" 
Elvis: "Av samma anledning som alla män hatar det; Man blir ju bara frestad när man sitter där som passiv åskådare och får höra 'Mmmmmm, vad gott! Åååh, vad härligt!!!'" 
Hedvig: "Men det är väl många män som gillar porrfilm? Hur förklarar du det då? 
Elvis: "Ööhm…" 

Idag får ovan avbildade seriestrip, med förtydligad pratbubbletext, illustrera följande: 

Hur är det egentligen, när man tittar på porrfilm? Vad händer i kroppen? 

Porrfilmer har ofta ett antiklimax, vill jag hävda och ofta en dålig bismak. 

Nu har jag faktiskt sett några. Och med undantag för erotiska filmer och s.k. gladporr så kan jag inte känna någon sexuell upphetsning av porr. Jag liksom mer fastnar i tankar om förnedring. Och så ser det ju rent av löjligt ut. Och för det mesta är det äckligt. 

Och så allt detta stönande? Och så ska det alltid synas att det går för mannen – att det sprutar och gärna lite var som helst. 

Och de som tittar lite extra noga ser också att de där männen är ena riktiga slappkukar. Det saknas fjong! 

Vad kan det bero på – att det saknas fjong? Kan man tänka sig att t.o.m. porrskådisarna inte blir upphetsade? Ganska självklart, eller? 

Och denna kvinnoförnedring – ja jösses. 

Så, skippa porren! 

Av vilken anledning skriver jag om detta? Jo jag läste om en domare som blev ertappad på bordell, erkände sig skyldig, förlorade jobbet, ångrade sig och (troligtvis) ljög ihop en historia om att han egentligen bara betalt för att tjejerna skulle se på när han runkade. Och nu kräver han jobbet tillbaka och skadestånd – men hallå!

[*]Källa: Metro månd 6 nov 2006. Seriestripen elvis nr 1637 av Tony Cronstam. Hemsida: elvis 

Tapetsering

Ni får stå ut med att det lär bli en följetong här på bloggen. 

Vi har nu satt upp första våden och enda, idag. 

Den var lömsk. Man ska ju börja i ett hörn, mot en fönstervägg. 
I det hörnet finns en sådan där omkopplingsdosa uppe vid taket. En bit ned sitter en strömbrytare för utomhusbelysningen (östra balkongen). Ned mot golvet sitter dels ett vanligt vägguttag och dels ett "tre-hål-i-väggen"-uttag. 
Fyra uttag "in alles". 
Det kan fresta på stämningen – jag lovar. 

Nu råder en vilopaus – jag ska ju leda jympa mellan 18:00 och 19:00. 

Tänker inte tapetsera något mer idag. Bäst att stoppa när man ligger på plus. Enda tapetvåden sitter rakt och snyggt, ser bra ut. 

Hustrun ska nu förlimma resten av väggen. Vi var "tvugna" att riva ned alla (2) gamla tapeter från den väggen, de satt löst. 

Så, efter jobbet imorgon – på't igen! 

Petimeter

Oftast när jag (vi) drar igång något projekt så blir det oftast så att det blir liksom inget halvmesyr. Det blir grundligt utfört. 

Ta detta med tapetsering. Varför måste jag vara så hiskeligt noga? Inte en buckla, inte en skarv. Allt ska pustas, spacklas och putsas igen. 

Svaret är givetvis att jag skulle inte stå ut med att gå och titta på något som är slarvigt utfört. Och då speciellt om jag visste att det var jag, som var orsaken. 

Så, det egentliga svaret är: självbevarelsedrift. 

Sedan har jag också lärt mig, genom åren (faktiskt), att gör jag en bra grundjobb så håller det bättre, i längden. 

Resultatet av detta nit, får till effekt att vi antagligen inte hinner använda tapetserarbordet som vi lånat nu över helgen. 
Och så börjar hustrun se lite sliten ut? 

Hoppet ligger nu på att vi får låna det några dagar till eller att vår bostadsrättsförening har ett att låna ut. Jag har nämligen för mig det. 

Lite kaffe och sedan på't igen!

Elände?

[*]
Ovanstående bild sammanfattar bra det jag vill framföra idag. 

Emellanåt blir det jävligt jobbigt med allt våld, lidande, krig, terror, sjukdomar, skandaler, tillkortakommanden, orättvisor, miljökatastrofer, ja allt elände. 

För att man ska klara av det där och faktiskt orka engagera sig och göra någon liten nytta så måste man vara i grunden trygg och positiv, känner jag. 

Då är de positiva tingen och betydelserna väldigt viktiga. Det bästa vore om vi kunde ”matas” med en väl avvägd dos negativt respektive positivt. 

Nu är det inte så. Vi blir intensivt matade med elände. Det positiva får vi liksom se till att få till oss av egen kraft. 

Och då gäller det att ha kraft… 

[*]Källa: Hälge nr 7 2006, sid. 30, serien: TRENDZ av Werner Wejp-Olsen (strip nr 763) 

God morgon!

Härlig morgon! Jag är ledig idag. En inarbetad dag. 

Satt här och funderade på uttrycket "God morgon!" och tänkte då på till vilka? Alla givetvis! Men det är ju inte morgon för alla. Vi har ju våra tidszoner. Ja, eller det är väl snarast solen som bestämmer. 

Jag hade tänkt skriva "God morgon sverige!". Men så tänkte jag på alla morgonpigga i norge, finland etc. 

Mer korrekt hälsning hade kanske varit: God morgon, alla ni inom tidszonerna GMT 0 och plus 2 timmar. Men hur kul låter det? 

Lediga dagar är en relativt ny företeelse för mig. Visst har jag hela livet haft lediga dagar. Men under 2003-2005 (3 år) så var jag inte ledig en enda dag. Jag var sjuk varenda dag. Värk, kramper och massa konstiga besvär. 

Inget av det där har jag kvar nu. Så jag är liksom dubbelt ledig. Dels är jag ledig från jobbet och dels har jag inga besvär, att tala om. 

Väggarna i vardagsrummet väntar. 

Ha' de'! 

Tapetsering

Nu har det dragit igång. Lister borta. Lossat alla kontakter utom de vid golvet. Skruvat bort alla gardinstångshållare. Tagit bort alla tavelkrokar och sladdhållare. 

Det där med listerna är ett kapitel för sig. I vår lägenhet har vi vattenburen värme. Rumpnissarna som tänkte(?) till och byggde våra lägenheter måste ha haft ett ordentligt röjarparty och antingen gjort ritningarna på rördragningen på fyllan, med totalt hjärnsläpp eller under kraftigt bakrus med en pistol mot huvudet. 

Alla rör, till och från alla element ligger liksom fritt i rummet, vid väggen, på golvet, oisolerade, gömda bakom en list som består av 5 mm masonit (en sida och ett "lock"). På masoniten har de klistrat en foliefilm som ska likna mörkbrunlaserat trä. 

Där det inte finns rör sitter en lite smalare list. Även den av masonit med påklistrad foliefilm. Och som stadga, innanför det där har de limmat en ca 10 mm tjock frigolitlist! 

Och dörrfodren består av hårdplastlister. 

Ja, jösses! 

Ska räkna på vad det kostar att köpa och sätta dit alternativ i vanligt hederligt trä. 

Nästa projekt blir nu att riva ned den gamla tapeten. Tvunget, eftersom det är en strukturtapet. 

Nästa steg är spackling följt av slipning. Sedan börjar själva tapetseringen.