Oftast när jag (vi) drar igång något projekt så blir det oftast så att det blir liksom inget halvmesyr. Det blir grundligt utfört. 

Ta detta med tapetsering. Varför måste jag vara så hiskeligt noga? Inte en buckla, inte en skarv. Allt ska pustas, spacklas och putsas igen. 

Svaret är givetvis att jag skulle inte stå ut med att gå och titta på något som är slarvigt utfört. Och då speciellt om jag visste att det var jag, som var orsaken. 

Så, det egentliga svaret är: självbevarelsedrift. 

Sedan har jag också lärt mig, genom åren (faktiskt), att gör jag en bra grundjobb så håller det bättre, i längden. 

Resultatet av detta nit, får till effekt att vi antagligen inte hinner använda tapetserarbordet som vi lånat nu över helgen. 
Och så börjar hustrun se lite sliten ut? 

Hoppet ligger nu på att vi får låna det några dagar till eller att vår bostadsrättsförening har ett att låna ut. Jag har nämligen för mig det. 

Lite kaffe och sedan på't igen!